Många kan berätta om sina barndomars julaftnar som ett rinnande vatten. Från det man vaknat till sänggåendet och allt där emellan. Och alla julklapper de fått. För mej är allt det där en vit fläck trots att jag försökt. Vet inte varför? Kanske någon brist? Mitt minne sträcker sig till att farsan Sven tillverkade små kyrkor under kökslampans sken. Kyrkorna med belysning sålde han, ofta alldeles för billigt. Men det är en konst att ta betalt. Kyrkorna var viktiga för försörjningen till jul.
När jag gick i tredje-fjärde klass fick jag också ett par skridskor som gick under namnet helrör. Det var stort. Tidigare hade jag kasat mej fram på sjön intill, med skridskor som skruvades fast på pjäxor. Ofta ramlade skridskorna av och det hände ibland när man bara hade målvakten kvar att runda.
Som journalist har jag dock minnen av många julaftonsträffar. Minnet blev bättre med åren. Brukar det inte vara tvärtom? Under en lång period ordnade EFS-församlingen julgemenskap i källaren på kyrkan varje julafton. Medlemmarna jobbade hårt för all som annars riskerade att få fira julen i ensamhet. Jobbarkompisen Sonja var en av de aktiva i församlingen som fixade maten. Och stämningen var alltid mycket trevlig med sång, julklappsutdelning och ibland diktläsning av Erik ”Vulkarn”. För honom handlade det om diktare som Bo Bergman och Snoilsky.
RIA –Dorka tog sedan över julträffarna och det gick i samma stil som vid EFS. Det var samma människor som var med och jobbade. Besökte också vid några tillfällen också Länkarnas bjudningar. Kan nämna att jag vid ett sådant tillfälle hedrades med en länknål. En så kallad tremånadersnål. En fin julklapp. Medlemmarna fick en sådan nål när de hade varit fria från spriten i tre månader, om jag nu inte är helt ute och seglar. Jag hedrades med en nål därför att jag betalat Länkarnas båtplats vid gamla Varmbadhuset under ett antal år. Min båt hade stulits, så platsen blev ledig. Länkarna hade en båt men ingen plats, så lösningen blev lyckad.
Under många år tillbringade jag också jularna i Närlundahallen. Var med och startade en fotbollscup som också tidningen var inblandad i. Den blev mycket populär och lockade massor av folk under juldagarna. Folk satt från morgon till sena kvällen på läktaren. En del hade matsäck med sig, även om det fanns en servering. Ingen ville lämna sina platser. Då var det bättre att ha med termos med kaffe och en skinksmörgås i en väska. Så minns jag i alla fall en del jular.
