Månad: juli 2025

Turistfolket i landets kommuner har gjort det mesta av förberedelserna inför årets förväntade turistinvasion. För alla ansvariga hoppas på att det ska komma mycket folk just till deras kommun. Uppfinningsrikedomen är stor för att locka folk. I Askersund har man mycket gratis. Fagertärns röda näckrosor i Tived  är fortfarande en av Askersunds  kommuns största turistattraktioner. Men nu är det kris. Folk från hela världen brukar komma för att titta på de mytomspunna och unika näckrosorna på ort och ställe. Under en tidigare period var de röda näckrosorna utrotningshotade. Limnolog Maud Wallsten, Uppsala, gjorde genom åren en stor insats för att rädda  och föröka de  röda näckrosorna. Det blev något av hennes livsuppgift. Nu är det kris igen och Maud Wallsten lever inte längre. Några andra måste ta över…

Under en period var det verkligen kris för den unika växten. Men Maud jobbade på. Minns  hur lycklig hon var när vi träffades vid sjön för ett antal år sedan. Då hade hon räknat in 40 vackra rosor. Och då hade hon också hittat en koppling mellan näckrosorna i Fagertärn och rosorna i den franske konstnären Claude Monets berömda näckrosdammar. Konstnären anlade sin världsberömda trädgård i Giverny  norr om Paris , i slutet på 1800-talet.

Maud reste till Monets trädgård för att undersöka hur det verkligen låg till. Det var helt klart att Monets näckrosor hade anlag som härrörde från de röda Näckrosorna.  I samband med andra världskriget växte  dock dammarna igen. När upprustningen gjordes försvann de röda näckrosorna som hade anknytning till Fagertärn.

-Vi har tagit  DNA-prov  och jämfört  så vi vet säkert  hur det ligger till.  Möjligen finns det svenska näckrosättlingar med på några av Claude  Monets målningar, berättade Maud , för mej.

Maud hade en egen näckrosodling hemma i Uppsala. Fröna hämtade hon vid Fagertärn för att sedan återplantera dem i sjön så fort det var möjligt. För ett antal år sedan växte de röda näckrosorna i Fagertärn närmare land. De var lätta att se. Av någon anledning har rosorna närmast land försvunnit. Mauds teori var att fröna föll på allt för djupt vatten. Fröna orkar sedan inte att utvecklas i det mörka vattnet och djupa Fagertärnsvattnet trodde hon. I början av 2000-talet omplanterade Maud en näckros närmare land för att besökarna skulle få se den på nära håll som för i tiden . Till hennes stora besvikelse stals rosen. Den kanske finns i någon trädgårdsdamm nu…

Näckrosorna i Fagertärn brukar blomma i slutet  av juni. Men det gäller att komma mitt på dagen för att få se blomsterprakten. När kvällen kommer slocknar rosorna precis som vi människor.

De röda unika näckrosorna i Fagertärn upptäcktes  i juli 1856, av den då 24-årige Uppsalastudenten Bernhard Kjellmark. Det var hans livs upptäckt. Han var i trakten för att besöka sin bror bruksförvaltare Adolf Kjellmark. Han kom med hästskjuts från Ramundeboda till Aspa bruk. Under de tre veckorna hos brodern gjorde den kultur-och naturintresserade Bernhard många strövtåg i omgivningarna. Ortsbor berättade för honom att det fanns en liten sjö inne i vildmarken med vackra röda näckrosor. Och Bernhard begav sig dit för att kontrollera sanningen. Från början trodde han att det bara var en skröna.

Ryktet om de fagra blommorna spreds snabbt och många ville ha den. För att skydda rosorna från utrotning förbjöd markägare Rutger Robson i Aspa, all användning av båtar i sjön. Det här var i slutet på 1800-talet.  Förbudet hjälpte inte. I slutet på 1890-talet salufördes korgvis med röda näckrosor vid torgdagar i Askersund och på andra ställen också. 1905 beviljade landshövdingen i en resolution fridlysning av de röda näckrosorna. Den som bröt mot fridlysningen hade höga böter att vänta.

Men det finns en mera spännande historia om de röda näckrosorna, som säger att färgen rosorna kommer från en fiskareflickas blod. Enligt en sägen bodde en fattig fiskare och hans dotter vid den lilla sjön. För var dag han vittjade sina nät blev fångsten allt sämre och både dotter och han magrare. En dag när han som vanligt drog upp sina nästan tomma nät hörde han ljuv musik och fick syn på en man, som satt och spelade på stranden. Det var Näcken, som sa:

-Du får ingen fisk, om du inte ger mig din dotter till äkta maka.

Fiskaren berättade förstås inte för flickan vad som hänt men till sist, när hungern blev för svår, tvingades han gå med på Näckens begäran och genast blev hans nät fulla av fisk.

När flickan fick reda på det gick hon förtvivlad ner till sjön, och då dök Näcken upp, tog hon fram sin kniv hon hade gömt i klänningen, stack det i sitt hjärta och hennes blod spreds i vattnet. De vita näckrosorna hade färgats röda för evigt av den stackars flickan blod.

Nils Gumaelius tog fram en mycket informativ skrift till 150-årsminnet av Bernhard Kjellmarks  unika upptäckt 1856. Och inte nog med det Jan Mårtensson kom ut med en deckare 1987 med namnet ” Den röda Näckrosen”. För den som inte har läst den är en del av handlingen också förlagd till Askersund.  Minns att bokhandlare Walfridsson i Askersund kom till mej och berättade att boken  nådde höjden  av kultur  på den och den sidan. Vid en närmare kontroll visade det sig att han själv var omnämnd just på de sidorna.

I min bok ” Oves observationer” finns det bland annat ett kapitel om Maud Wallsten och de Röda näckrosorna om någon är intresserad.

Föreningar och organisationer bjuds ibland in till städdagar. Ofta handlar det om att städa upp diken utmed våra stora vägar. Det handlar om miljövård i vardagen. Ofta kommer folk och ställer upp. Nästan alla pratar om miljön. Klart att det finns förnekare. Så gör det i alla frågor. Annat var det förr innan miljöfrågorna hade hamnat i blickfånget på allvar. Så det var inte bättre förr som så många äldre säger idag.

I början på 70-talet ordnade Askersunds kommun städveckor. Höjdpunkten på det hela var avslutningen på veckan med samling på torget för alla intresserade av miljövård. Städveckorna blev inte den succé som dåvarande hälsovårdsnämnden hade räknat. Man skulle istället kunna tala om ett fullständigt fiasko.

Vid stora finalen med samling på torget kom endast fem personer. Och samma skrala resultat var det året innan. Hälsovårdsnämnden hade begärt städ hos 45 föreningar. Endast två anmälde sitt intresse. En av dessa fick dock förhinder i sista minuten.

Hälsovårdsinspektör Svarc var mycket besviken. Han menade att askersundarna inte verkade ha det minsta intresse för miljövård. Och det ändå med tanke på att nedskräpningen hade ökat stort. Det dåliga intresset från askersundarna blev också slutet på städveckorna. Enligt hälsovårdsmyndigheten i Askersund fanns det ingen mening med speciella veckor för städning längre. Ingen brydde sig.

I ytterområdena var dock intresset större på den här tiden och är nog det fortfarande. . I Olshammar hade en person på eget initiativ startat en städkampanj med ett strålande resultat. I Hammar, Åmmeberg och Zinkgruvan, gick också
insamlingen mycket bra. I Åmmeberg fick man ihop 318 säckar med skräp år 1970.
Det ska jämföras med 53 i Askersund. Vet inte hur stora säckarna var, det står
inte något om det i protokoll.

Lasse Pettersson

Lasse och jag löste många frågor och problem vid våra samtal på i torgparken. Och vi träffas fortfarande ibland för att dryfta både små och stora frågor. Men jag tror ingen lyssnar på oss.

Tänk vad synen på miljö ändå har förändrats. Kanske det är dags att ordna städveckor igen. Och jag tror att det kommer flera än fem personer. I centrala Askersund är Lasse Pettersson intimt förknippad med sophanteringen. Han är pensionär sedan något år tillbaka. När han jobbade fanns han ständigt i farten i centrala Askersund med sin kärra och klyka att plocka papper med. Andra har tagit över och sköter renhållningen på sitt sätt. Lasse fanns bland folk hela tiden. En trevlig man med ett gott humör.

”Med egen täppa skulle arbetarna bli friskare och bättre människor. När kolonirörelsen kom till Sverige i slutet på 1800-talet var tanken att fattiga och trångbodda arbetare skulle få odla och andas frisk luft. I dag kan en kolonistuga kosta en miljon.”

Så skrev Maja Larsson i en intressant artikel i DN om kolonirörelsen för en tid sedan. Hon berättar också om kolinstugor i Göteborg som nu kostar 1,5 miljoner kronor. Det verkar ju inte klokt. Tanken när kolonirörelsen är borta. Pionjärerna vänder  sig  nog i sina  gravar  när det för  höra om den prisutvecklingen.

Men i Askersund lever kolonitanken fortfarande i Oxgropen. Där har det också varit förbjudet att bygga kolonistugor. Det är bara odlingslotter som gäller. Ofta är det människor som bor i lägenheter som har kolonilotter där. Har själv haft en lott där och det var mycket trevligt. Tipsen om hur man skulle odla var bra och nyttigt för en riktigt amatör. Då var det helt gratis. Sedan ordnade kommunen fram vatten till området och då blev det en liten avgift. Vet inte vad det kostar idag, men det är inga stora summor.

Det har också bildats en förening vid Oxgropens kolonier för att få ordning och reda på det hela. Några dagar i veckan brukar jag springa förbi aksersundarnas eget grönsaksparadis, Oxgropen. En gång i tiden var min familj aktiva i ”gropen”. Oj, vad jag rensat här brukar jag tänka. Det var annars en trevlig tid där jag träffade entusiastiska odlare och fick massor av tips om hur grönsakerna skulle bli jättestora.

Oxgropen är annars en historisk plats i Askersund med ett antal verksamheter, innan grönsakerna och brunnsborrare Möller tog över med sitt garage. Kanske inte så många tänker på när de tar upp sina morötter och potatisar. Platsen är döpt efter djurmarknaderna, där oxar var viktiga försäljningsobjekt. Det var en stor försäljningsplats i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Annonser talar också om föreställningar med Cirkus Madigan på Oxtorget. Senare blev gropen också askersundarnas tennisplan. Odlarna fick samsas med tennisspelarna. Under många år stannade också några zigenarfamiljer till i Oxgropen någon vecka på sina färder genom Sverige. Det var trevliga besök som satte lite fart och färg i området intill kolonilotterna. Någon förening ordnade också ungdomsläger i gropen.

Under ett antal år låg koloniområdet vid Oxgropen i dvala. Det fanns bara några få odlare som kämpade på. Då kom Kerstin från Dalarna med erfarenhet från en egen trädgårdshandel och satte fart på det hela. Koloniföreningen Oxgropen bildades. Hon och styrelsen gjorde koloniområdet attraktivt igen. Odlarglädjen är stor. En plats som Askersunds kommun kan vara stolt över. Något att visa upp för främmat.

Varje höst håller föreningen skördefest med försäljning. Jag brukar vara stadig kund där. Det brukar också serveras kaffe och morotskaka. Vad annars i koloniområdet med massor av morötter i kolonilotterna. Och så är det allt trevligt att träffa på vännerna där. Extra skönt är det också att se andra rensa. Nu njuter jag bara och minns.

En del av bilderna har Leif Linus bidragit med.