Månad: augusti 2025

I tider av ständiga politiska förhandlingar kommer jag att tänka på den enkle Snavlundalantbrukaren Erik Gustaf Eriksson. Han hade en stor dröm
men blev bara hånad i pressen. Erik bildade ett bolag med namnet ”Arbete och frihet”. Bolaget skulle hjälpa ”de förtryckta mot kapitalismens bojor”.

Lantarbetare vid Stockshammar.

Men det gick inte som den djärve bonden Erik Gustaf hade tänkt sig. Han blev utsatt för spott och spe. I tidningen Nya Dagliga Allehanda ironiserade man över hans bolagstankar. Svindel och spekulation var andra omdömen Erik Gustaf. Askersunds-Tidning tillhörde devärsta när det gällde att misstänkliggöra Erikssons bolagsplaner.

”Eriksson från Snavlunda socken kommer att pryda förnämsta platsen i det museum, som han i Askersund tänker inrätta”, ironiserade A-T.

Det var i senare delen av 1800-talet som Snavlundabonden tänkte bilda det jättelika arbetarägda bolaget. Upprinnelsen ägde rum under nödåren 1867-1868, då folket svalt och led brist på det nödvändigaste. Det hölls folkmöten runt om i landet. Särskilt gick missförhållandenaut över lantbrukarna. Man utvandrade till Amerika från de små torvorna.

Det var i det ögonblicket arbetaren Gustaf Eriksson framträdde inför södra Närkes svältande bönder med förslag om ekonomisk frigörelse, med
bildandet av bolaget ”Arbete och frihet”. 250 000 aktier skulle spridas ut bland arbetarna, summan skulle uppgå till 2.500.000 riksdaler. Av de olika grenarna som skulle ingå i bolagets verksamhet, nämndes mineraliska och industriella företag, samt jordbruk,handel, anläggande av tryckeri, utgivning av tidning, ett bibliotek, ett museum,en arbetsskola, sjukvård och ålderdomskassa, för att nu nämna något av
Snavlundabondens planer. Som tjänstgörande generaldirektör ansåg sig Eriksson
vara självskriven.

Nerikes –Allehanda misstänkte i en artikel att Erikssons förslag var en bluff, enbart för att få in pengartill en planerad Amerikaresa. ”Arbetarklassens självverksamhet är god och riktigt, med dessa galenskaper är att beklaga”.

Företaget startade också i blygsam skala, men tidningarna fortsatte att varna för konsekvenserna och för Eriksson. Det ansågs att han helt saknade kompetens att leda ett stort företag. Vid en allmän bolagsstämma 1871 togs beslut om att bolaget skulle upplösas. Bolagsbutikerna i Åmmeberg och Askersund lades ned. Två års slit gick om intet.

Hur gick det för Gustaf Eriksson, mannen med de stora drömmarna och ambitionen att bryta kapitalismens makt? Sedan hans stolta bolag upphörde, flyttade han
1871 till landet i väster. Men han var tillbaka i Sverige redan efter två år. Då bosatte han sig i Timrå. Sedan tonar hans liv bort i ett dunkelt fjärran. Eriksson var född i Lerbäck 1834, där han också gifte sig. Men där slutar mina kunskaper om honom. Men jag har ändå tyckt att det var en intressant historia att berätta. Har tyvärr inte hitta några bilder på honom, men lägger till några Leif Linus-bilder från den här tiden.

Arbetare vid Hammars glasbruk i slutet av 1800-talet.

Nya Dagliga Allehandaironiserade över Erikssons tankar under lång tid. Vid ett tillfälle skrevtidningen: ”Blir Erikssons planer realiserade, så bör Askersund lyftas i jämnhöjd med London och Paris. Tänker er gott folk, närbolaget ”Arbete och frihet” får ordning på sin bank och sina övriga företag och sin generaldirektör, ja då blir
det bäst för örebroare att flytta sin stad”. Och så säger folk att en del tidningarna i
dag är elaka och hänsynslösa….

Askersund blev aldrig riktigt en storstad, eller så präktig som Eriksson hade tänkt sig. Många arbetare förlorade troligen också sina sista slantar på det erikssonska finansäventyret. Banken och företagen hade ingen täckning för sin verksamhet. Allt förblev en hägring om arbetarnas ekonomiska frigörelse. Men bakom drömmarna låg det ändå en tanke om en ljusare framtid för människorna. Men förståelsen och förutsättningarna på den tiden var grymma och vidriga. Eriksson föll på ett räkne experiment, som förmodligen inte ens dagens räknenissar och nationalekonomer hade kunnat lösa.

Just nu handlar det mycket om flytten av kyrkan i Kiruna. En imponerande flytt som media naturligtvis följt. Bara som en liten parallell men ganska stort för Askersund. För 60 år sedan, 1965, flyttades en stor barack som stod på en tomt intill Rådhuset ut till gamla idrottsplatsen. Rådhuset skulle byggas ut på platsen. Då följdes bara flytten av lokalpressen och en massa intresserade askersundare. Baracken användes som en affärsbutik. Och utställningslokal.

 Ett komplicerat arbete för att kunna ta sig igenom smala Stöökagatan ut till Drottning Kristinas väg. Affärsskyltar fick plocka ner. Ansvarig för flytten var byggmästare Allan Nordström. Allt gick bra. Baracken kom sedan väl till pass för ombyte vid idrottsparken. Omklädningsrummen under gamla läktaren var mindre och duscharna låg en bit bort i korridoren. Det var långt dit kalla vinterdagar. Baracken blev lite modernare för ombyte med duschar i varje omklädningsrum. Personligen har jag tillbringat många timmar i den baracken i samband med matcher och träningar. Ett andra hem under många år.

Lägger med lite bilder från 1965:

1965

Allan Nordström

Det var trångt på vissa ställen

Baracken på plats längst till höger vid sidan om gamla läktaren och bastun.

En bild inifrån baracken där jag har tillbringat många timmar..

Lite nostalgi. Byggverksamheten runt i Askersund var stor i början 1930-talet. Lite av torgbilden förändrades när slaktare Lönn uppförde sitt nya stora hus i korsningen Storgatan-Stöökagatan. Vid rivningen av det gamla huset hittade man mynt från början av 1600-talet.

Augusti 2025

Klipp från 1931.

Gammal torgbild innan slaktare Lönn byggde sitt. Huset till höger revs. Bild från Leif Linus arkiv.

Bryggare Nilsson hade också två stora projekt på gång. En tillbyggnad av Sundsgården och ett bostadshus vid Storgatan mitt emot Pingstkyrkan. Nilsson ägde vid den tid Sundsgården.

Augusti 2025

Klipp från 1931

Augusti 2025

Bilentreprenör Martin Johansson byggde också en verkstad strax söder om nuvarande Eden vid Drottning Kristinas väg. Verkstaden är riven sedan många år tillbaka. Vid verkstaden fanns senare en Esso mack.

1951

Bara en lite om hur man satsade för 94 år sedan i Askersund. Tre byggnaderna finns kvar än i dag. Lite senare byggde också kamrer  Wåckner  i hörnet Storgatan -Sundsbrogatan. Det fanns åsikter om att huset blev för högt och inte passade in i miljön. Men nu står det där sedan i slutet på 30-talet.

Klippet är från 1897. En viktigt och ömsint notis i Askersunds-Tidning. Lite fint. Undrar vad en nyhetsredaktör skulle göra med en sådan nyhet idag.? I papperskorgen förstås.

Landshövding Harald Aronsson tyckte i början på 70-talet att askersundarna inte verkade vara särskilt snälla mot varandra. Men så är det förstås inte nu. Askersundarna är för det mesta mycket snälla mot varandra nu för tiden. Ibland får jag kantareller av en snäll granne. Bara det. Landshövdingen byggde sitt uttalande på ständiga politiska bråk. Men han tröstade sig med att det hade varit värre och då handlade det om ett kommunalt klapphus vid Sundsängen. I dag finns varken klapphus eller stängerna där mattorna hängdes upp för torkning kvar.

Från Leif Linus arkiv. Bild från 1915.

Från Leif Linus arkiv

Från Leif Linus bildarkiv. Tingshusområdet och damer som fikar medan tvätten torkar.

Så såg det ut förr utmed Sundsgatan

En av anledningarna till att jag tar upp klapphusbråket just nu är att vid den här tiden förr ,var det många som tvättade sina mattor Mattorna skulle vara rena och fina inför vintern. Vår och hösttvätt var det som gällde för mattor..

Askersunds första klapphus uppfördes i slutet på1800-talet. Huset låg nedanför bryggeriet (GALFA), men så blev det aktuellt med en privat trädgård i området. Klapphuset måste därför flyttas och då blev det bråk och insändarstorm. Det handlade både om klapphuset, privata trädgården och kallbadhuset. I insändare användes gamla ordspråk som ” Mohammed och berget framfödde en råtta”. Ordspråket bygger på något stort och till det yttre imponerande, men som gav ett ynkligt resultat. Ett nytt klapphus uppfördes lite längre norr ut vid Sundsängen, men de som använde huset tyckte det var alldeles för litet.

Det nya klapphuset byggdes i slutet på 20-talet. På den tiden levde många hem ännu kvar i systemet med höst-och vårbyk. I stora kar kördes kläderna till klapphuset för att sköljas i sjövatten efter tvätt för hand och kokning i tvättstugans vedeldade bykgryta. Tvätterskorna var glada åt att ha klapphusets väggar som vindskydd under sköljning och vridning. Kanske inte alla använde vridmaskin utan tog ett klappträ till hjälp.

Sedan bar det av till ”kullen”. Där skulle tvätten torka. På ”kullen” reser sig nu bebyggelsen vid Tingshusområdet. Vid dåligt väder kunde det hända att till och med rådhusets vind fick utnyttjas för klädtorken.

Mattstängerna vid klapphuset satt kvar länge, men nu har de också plockats bort.

I dag har klapphusen mist mycket av sin funktion. Kanske någon fortfarande går till bryggan där klapphuset fanns för att tvätta några mattor. År 1974 hade TV för
övrigt ett program där man berättade om att landets enda kvarvarande klapphus
fanns i Kalmar. Men det skulle man inte ha gjort. Askersundarna protesterade
kraftigt. Klapphuset i Askersund fanns kvar vid den tiden. Särskilt upprörd var
en fru Johansson, som ofta skurade sina mattor vid klapphuset på Sundsängen.
Hon tyckte helt klart att det var jättebra med ett klapphus.

Grönområde vid Gårdsjögatan och Norra kyrkogården. Det finns intresse för att bygga små hyreshus där.

Historiskt är Norra kyrogården i Askersund det ett intressant område.. Där fanns en gång i tiden Askersunds galgbacke och ett Epidemisjukhus. År 1863 föreslog kyrkoherden att församlingen måste skaffa en ny begravningsplats lite utanför staden istället för den som ligger vid Storgatan. Läget var ohygieniskt ansåg man. En boende vid kyrkogården, ryttmästare Schröder, hade flera gånger påtalat att han besvärades av liklukt. Vi det tillfället förkastades dock kyrkoherdens förslag.

Klipp från 1896.

År 1876 väcktes förslag om att köpa den norr om staden belägna Galgbacken till ny begravningsplats. Där var stadens galge placerad en gång i tiden. Många fann förslaget avskräckande och föreslog istället ett annat område nordost om staden som gick under benämningen ”Blomsterkullen”. Men kyrkostämman stod på sig och det blev köp av marken vid galgbacken. Beslutsfattarna tyckte också att jorden där var mycket lämplig för gravar. Lättgrävd. Namnet Galgbacken byttes ut mot Nya Kyrkogården. Invigningen skedde i juli 1880 och år 1907 byggdes gravkapellet.

Men det fanns ett vägproblem till den nya begravningsplatsen att lösa. Oxgropen
nedanför kyrkogården var marknadsplats med försäljning av kreatur. Försäljarna
placerade sina djur på vägen upp mot kyrkogården och lät spillningen ligga kvar
på vägen. Mycket otrevligt ansåg ansvariga för de som skulle besöka kyrkogården
och som fick trampa i hästlort och koskit. Det fanns krav på att vägen skulle
stängas av under marknadsdagarna.

Epidemisjukhuset som låg ovanför Oxgropen. Bild från tennisplanen i Oxgropen från Leif Linus.

Epidemisjukhuset som låg ovanför Oxgropen vid västar utfarten till nya kyrkogården blev färdigt 1896. Första patienten var en snickarlärling som hade drabbats av nervfeber. Det var en elakartad sjukdom som drabbat Askersund skrev tidningen. Spridningen måste stoppas. Tjänstepersonal vid charkuteriaffär i staden hade drabbats. Det ledde till att affären tvingades hålla stängt i åtta dag.

Nervfeber var fram till 1800-talets mitt begrepp för sjukdomar som inte hade något annat kännetecken än att de orsakade allvarlig trötthet, dåsighet och omtöckning ofta med dödlig utgång. Under första halvan av 1800-talet hade de kliniskdiagnostiska kunskaperna utvecklats så läkare kunde skilja mellan olika nervfeberformer som var av olika svårighetsgrad och hade olika prognos. De allvarligaste var de rickettsiaorsakade fläckfebrarna, som behöll benämningen tyfus med fläcktyfus som den svåraste, medan de något
lindrigare som senare visade sig orsakas av salmonellabakterier kom att benämnas tyfoider (tyfusliknande) som sjukdomarna tyfoid och paratyfoid. (uppgifter från Wikipedia )