Månad: januari 2026

A R Norrys donationsfond från 1947 avvecklades för ett antal år sedan. En ansökan om att permutera fonden lämnades in och godkändes. Storleken på kapitalet i fonden medgav inte någon utdelning. Det handlade om permutation.

Någon kanske undrar precis som jag gjorde första gången jag stötte på ordet permutation. Vad betyder det? Här kommer förklaringen innan jag går vidare i texten. ”Permutation innebär att föreskrifterna får ändras, upphävas eller i särskilt fall åsidosättas om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller de har blivit uppenbart onyttiga eller de uppenbart strider mot stiftarens avsikter.

August Rudolf Norry instiftade sin fond när han slutade sina politiska uppdrag i Askersund 1947. Summan var på 5 000 kronor. Enligt Norrys önskan skulle inte pengarna få röras förrän summa var uppe i 10 000 kronor. Räntan skulle sedan användas till förskönande av staden. A R Norry var en känd profil i Askersund. En rad år satt han ordförande i dåvarande stadsfullmäktige.

A R Norry i mitten på bilden i samband med stadens 300-årsjubileum och invigningen av konstverket i torgparken. Till vänster prins Eugen och konstnär Folke Dahlberg.

Under ett antal år delades det också ut ett pris och en sköld att skruva upp på huset. Det var kulturnämnden i Askersund som beslutade om vilka fastighetsägare som skulle få priset. Det var mycket hedrande att få priset. Norrys pris var mycket fint. Något som folk talade om. Går man runt på stan finns det sköldar på en del hus. Två husägare vid Lilla Bergsgatan har fått priset. Där sitter sköldarna prydligt på väggarna. Men nu är det många år sedan något pris delades ut. Idag har föreningen Gamla Askersund tagit över uppsättningen av skyltar på hus i Askersund

A R Norry trodde förmodligen att ränteläget från 1947 alltid skulle bestå. Att donationssumman bara skulle växa och växa. Men så blev det inte. Avkastningen blev så låg mot slutet att det inte fanns någon mening att dela ut priset. Det rörde sig bara om kaffepengar i avkastning. A R Norry ägde ett hyreshus i centrala Askersund där Askersunds Livs finns idag. När A R avled 1969 i en ålder av 92 år tog sonen Åke över förvaltningen och bostaden. Han var dock inte helt nöjd med kulturnämnden sätt att se på vad som ”förskönande staden”.

”Jag tror absolut inte att det var pappas mening att de som målar om hus skulle få pengarna. Så har det ju varit. Vad han menade med en försköning var att man skulle köpa in konstverk av något slag som alla kunde ha glädje av”, förklarade Åke en gång när jag besökte honom.
Så var det med det…

Dagligen kan man läsa om hur viktigt det är med hälsa och motion. Nästan en liten folkrörelse. I Askersund var man tidigt ute med att följa hälsoråden. Bland annat i klubben” Askersunds Frisksportklubb” . En del askersundare sysslade förr med något som kallades ”Frisksport med Swing”. Det kan man läsa i en tidning från 1936 med samma namn. I tidningen finns ett reportage när tidningen besökte frisksportargänget i Askersund.

Klubben hade bildats 1935 av brevbärare John Ericson. Antalet medlemmar vid starten var fem. Men det var inget som bekymrade den utsände skribenten. Han förklarade det enkelt med att ” 5 är 2 mer än 3 och 1 mer än 4 och jämnt hälften av 10.

Lägger med reportaget.

Gruvdirektören Torells dröm om en ”småkyrka” i Åmmeberg uppfylldes aldrig. Men planerna var långt framskridna i början av60-talet. Åmmebergarna fick nöja sig med de kapell som fanns. Och Hammars kyrka.

Gamle direktören ville rädda Lokstallet och Vattentornet i Åmmeberg genom att föra överföra byggnaderna från det materiella till det andliga. Direktören vill skapa en småkyrka av Lokstallet och förvandla Vattentornet mitt ån till en klockstapel.

Direktör Sven Torell

Torell menade att en mindre ombyggnad av Lokstallet mitt i samhället skulle få de mest kräsna kulturpersonligheter att vekna. Enligt Torell skulle byggnaden passa utmärkt till en ”småkyrka”. Det skulle inte behövas några större ombyggnader. De igenmurade fönstren på långsidan skulle tas upp och förses med fönsterbågar som det hade varit tidigare. En förlängning av byggnaden med ett kor vid de stora lokdörrarna skulle vara ganska enkelt enligt Torell. I övrigt vill han att en arkitekt skulle ta hand om det hela.

Småkyrkosystemet var på modet vid den här tiden. Det behövdes ett Guds hus i varje by. Visserligen hade frikyrkorna upptäckt det långt tidigare, men nu hade också stadskyrkan vaknat till. Människorna ville–i varje fall till vardags-överge katedralsamlingarna.

Anledningen till att ”småkyrksfrågan” i Åmmeberg blev aktuell i början på 60-talet var att gamla byggnader i anslutning till anrikningsverket i Åmmeberg skulle bort och omdisponering av järnvägen var aktuell. Mitt i den mindre attraktiva bebyggelsen fanns Lokstallet och Vattentornet.

En insamling till en ”småkyrka” i Åmmeberg hade pågått i många år bland annat genom en stiftelse där direktör Torell var ordförande. Stiftelsen hade bildats redan 1955. Åmmbergs kyrkliga syförening lämnade ett ekonomiskt bidrag varje år för att få till stånd en kyrkosatsning på orten. Gruvbolaget var i högsta grad inblandade genom den planerade förändringen i anslutning till anrikningsverket.

En annan stor anledning till att Torell presenterade sitt förslag när det gällde Lokstallet just vid det här tiden var också en biskopsvisitation i Sydnärke av biskop Gösta Lundström. Det gällde att passa på. Biskopen blev mycket nöjd över vad han fick höra. En ”småkyrka” i Åmmeberg skulle vara riktigt bra enligt biskopen. Biskopsvisitationen avslutades med en andaktsstund i Folkets hus och en träff med Stiftelsen Åmmbergs Kyrkans vän. Men trots det blev aldrig någon ”småkyrka” i Lokstallet.

Vattentornet står kvar i ån. Båda byggnaderna är fina sevärdheter i Åmmeberg, även om det inte blev som direktör Torell önskade. Tror ändå att han blivit ganska nöjd ändå med hur åmmebergarna tagit hand om det hela.

Det är lätt att glömma tidigare snövintrar när nu yr snön utanför fönstret och trafiksituation är besvärlig .Påminner med lite bilder. Det var inte bättre förr. men mycket besvärligare med snöröjningen. Hästar är inte aktuella längre.

Sundsbrogatan-Torget

Stora Bergsgatan

Sundsbron för länge sedan

Sundsbron

Gårdsjögatan för en del år sedan

Bastedalen och Norra Vättern

Målning av Trafvenfelt

Isupptagning var en viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Mycket viktig för en del. Alla har väl hört Povels ”Varför är där ingen is till punschen? Det hände sig på den goda tiden, den gamla goda tiden då landet var en enda lycklig idyll.”

Men det var innan kyl-och frysskåpens stora genombrott. Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar. Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet, hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktigt med is för att bland annat kunna kyla mjölken.

Isdösen på Stapelängen till höger

Isupptagning på Gårdsjön. Nisse Nilsson är isupptagare.

I Askersunds hamnområde var isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det en isdös . Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det finns många historier om isupptagningen på Alsen. En historia som jag hört är en ilsken arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.

En isdös byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades tätt så de frös ihop sedan. Sågspån fylldes på cirka 25 cm runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på lager.

Vännen Leif Linus har hjälpt till med annons.