Varje dag kan vi läsa och höra om hur viktigt det är att de anställda på företagen , trivs och motionerar. Då blir det bättre resultat. För mej är det ganska självklart. Electrolux i Askersund var en föregångare på området. Det berodde mycket på chefen för företaget i Askersund, Helmer Oscar Rajfors. Och det här var redan i början på 50-talet. Han såg bland annat till att det fanns en fotbollsplan utanför fabriken. Det spelade brännboll, kastades pil, det hölls femkamp, spelades fotboll, för att nämna något.
Electrolux AB Motala var under 15 år en stor arbetsgivare i Askersund. Som mest arbetade ett 50-tal personer i lokalerna vid Repslageriet i korsningen Torebergsvägen – Trafvenfeltsvägen. I dag används industrifastigheten till förskoleverksamhet. Ute på stan sa folk alltid lite elakt att de anställda satt och gjorde ”motstånd” i fabriken. Men så var det inte. Huvudsysselsättningen var tillverkning av kyltermostater. Fabriken i Askersund var en satellitverkstad till Electrolux i Motala. Verksamheten pågick mellan 1951 och 1966.
Chefen vid Electrolux i Askersund Helmer Oscar Rajfors. En populär chef som anställda pratar om än i dag.
Rajfors var helt säker på att trivsel och motion gav bättre produktionsresultat. Och så blev det också. Jag har fått ett antal bilder från Henry Johansson som jobbade där. Träffade en före detta anställd för några dagar sedan. Hon förklarade att Electrolux var den bästa arbetsplats hon haft. Helmer Oscar skulle ha varit nöjd om han hade fått höra det.
I min bok ” Oves observationer ” som Skyllbergs Bild och Kultur gett ut finns det ett kapitel om Electrolux om någon är intresserad. Varannan söndag medverkar jag också i Nerikes-Allehanda med en krönika med lite blandat om det skulle vara så.
En gång i tiden satt många kvinnor i Askersund och sydde verkstadskartor till barn. Uppgiften var att sy på leksaksverktyg på en karta. En trevlig leksak. Wibell-Metodens RingFabrik vid Hagavägen stod för tillverkningen. Det var ett hemarbete som många nappade på. Det gav några kronor extra i portmonnän.
Kvinnorna-för det var kvinnor som gjorde den typen av hemmajobb vid den tiden- sydde på olika verktyg på kartorna. Hjalmar Forsell startade verksamheten. En stor sak var också så kallade kristidsringar , förgyllda förlovnings-och vigselringar i mässing. Forsell var ursprungligen folkskollärare, bland annat på Edö. Senare utbildade han sig till dövstumslärare och var verksam som sådan en kort period innan han startade Kortvarumagasin i Askersund, Linköping, Katrineholm, Stockholm och Flen. Han avled 1934.
Hjalmar Forsell
Senare tog Per Ekström över verksamheten och drev den ett antal år med några anställda innan gjutare Nisse Olsson tog över. En son till Nisse, Sven-Erik, hade en verktygskarta kvar i sin ägo som jag har plåtat av. Någon ring hade han inte kvar, men det kanske är någon som har? Tycker det är lite udda med leksakstillverkning i Askersund som inte så många känner till. För att inte tala om ringtillverkning. Sven-Erik har alltid undrat över varför hans pappa tog över. Han fick aldrig något svar. Det var i alla fall inte för att tjäna grova pengar. Det fanns inga stora pengar i verksamheten. Nisse jobbade kvar på Askersundsverken även när han drev fabriken. Har själv minnen av fabriken. Farsan Sven jobbade där. Nisse lade ner verksamheten efter några år och fabriksbyggnaden revs. I dag finns en gräsmatta och en parkering på samma plats.
Byggnaden där Wibell-Metodens RingFabrik låg vid Hagavägen. Byggnaden är borta för länge sedan.
Bild:Kjell Johansson
Själv skulle jag behövt en kristidsring. Min ”riktiga” ring försvann snabbt i samband med en fotbollsmatch på idrottsparken i Hallsberg. Plockade av ringen och placerade den på bänken där jag bytte om. När jag kom in efter matchen var ringen borta. Den hade förmodligen ramlat ner i det glesa golvet i omklädningsrummet. Kunde ju inte begära att de skulle riva upp golvet. Ringde till vaktmästare Carlos men han hade inte hitta någon ring. Men jag har klarat mej utan ring. Det har rullat på precis som i matchen i Hallsberg. Hur det gick? Minns inte, har spelat så många matcher. Men jag minns i alla fall att ringen försvann.
Privat eller offentligt? Det är en fråga som diskuterats flitigt på senare år när det gäller vården. Förhoppningsvis kommer politikerna att enas om något som är bra för alla och att ingen kan sko sig på skattebetalarnas pengar. Och på de som behöver vården.
Här låg Marieborgs vårdhem. I dag är byggnaderna borta och har ersatts med ett hotell
Privata vårdhem är annars inget nytt för Askersund. Man skulle nog kunna säga att Anna Beckman finns med bland privatpionjärerna. Redan 1919 startade Anna Beckman ett privat vårdhem i Marieborg, som också var hennes föräldrahem. På den platsen ligger i dag Hotellet.
Vårdhemmet -eller asylen som det hette på den- öppnade med platser för ”obildade sinneslöa”. Det gällde 28 platser. Med platserna räckte inte till. Därför öppnade hon också ett vårdhem i Vasshammar med 53 platser. Men det fanns problem med Vasshammar. Det var dyrt att bygga om fastigheten. Ett annat problem var att lönerna för den kvinliga personalen hade höjts med 50 procent och för den manliga med 100 procent. För att lätta på trycket beviljade landstinget ett räntefritt lån på 20 000 kronor. Men det fanns ett krav med lånet. ”Asylisterna” från Örebro län skulle ha företräde till de 53 platserna.
Efter nästan 30 år gav Anna Beckman upp sin verksamhet. Och det av hälsoskäl. Hon hade med ljus och lykta sökt efter någon som skulle ta över Marieborg. Men misslyckats. I det läget vände hon sig till landstinget. Förvaltningsutskottet gjorde en undersökning av vad som skulle hända om hemmet lades ned och möjligheterna att flytta patienterna till andra vårdhem.
Landstingspolitikerna kom fram till att hemmet fick vara kvar. Alternativet var annars att alla patienter skulle skrivas ut och sändas tillbaka till sina respektive hem. Och det skulle inte vara lyckat. Landstingspolitikerna väntade också på en utredning rörande ”sinneslövårdens framtida organisation”. Även på den tiden var det på modet med utredningar.
Landstinget beslutade hyra Marieborg av fröken Beckman från den 1 oktober till 1947 till den 30 september 1952. Den 1 juli 1950 övertog landstinget även Vasshammars vårdhem
1954 antog Riksdagen en lag som krävde att landstingen skulle svara för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En plan skulle också upptas för specialskolor, vårdanstalter och för öppen vård. Slutna anstalter som Kristinaskolan, Vasshammar och Marieborg skulle upphöra vid årsskiftet 1954-55. I december 1957 överfördes sista patienterna vid Marieborg till landstingets nya anstalt i Nora, Hagbyhemmet. Kristinahemmet och Vasshammar dock blev kvar ytterligare ett antal år.
Anna Beckman drev också vårdhemmet i Vasshammar. Bilden är därifrån
Själv har jag erfarenhet av många som bodde på Marieborg. Jobbade då i en köttbutik som levererade varor till Marieborg. Ibland kom några av de boende där och hämtade varor. Det var alltid en högtidsstund. Samtalen blev både långa, intressanta och roliga. Och de hade funderingar som jag aldrig tänkt på tidigare och som berikade livet. Många gånger förstod jag inte varför vissa personer hade hamnat på Marieborg. Det var människor som kunde ha gjort en insats i samhället lika väl som någon annan.
Marieborg kom senare att användas som Vandrarhem, som lekskola och föreningslokal. Sedan revs allt. En av byggnaderna drabbades också av en brand.
Personal vid Marieborg
Beckmans vid Marieborg 1911
Bild från tidigt 1900-tal med Marieborg till vänster
Bilden är plåtad från Sundsgården mot Marieborg
Bild från 80-talet vid rivningen av Marieborg.
Leif Linus och Kjell Johansson har hjälpt till med bilder. Och några har jag tagit själv. Erik Larsson på Landstingsarkivet har också varit behjälplig med material .
