Inom IFK Askersund har det genom åren funnits några fotbolls-och bandydomare. Längst nådde Leif ” Henka” Johansson. ”Henka ” hade jag spelat ihop med i IFK och uppmanade honom att bli domare i en inomhuscup som tidningen var med och ordnade. Han hade ju ändå stått i mål och dömt många matcher från sin målbur, så jag tyckte det passade. Med sin längd och höga röst skapade ”Henka” respekt och pondus. Förbundet såg också till att han skaffade sig domarkort.
”Henka” Johansson som domare.
Svårast hade ”Henka” att döma matcher på hemmaplan. Då blev det tjat från spelare som kände honom. Men matcher som han dömde längre upp i seriesystemet fick han mycket beröm. ”Henka” finns inte kvar i livet länge men jag minns honom med glädje som en gammal klubbkamrat.
Jag spelade fotboll i många år för IFK och han träffa på många domare av blandat kvalitet. Precis som hos oss spelare. En domare skulle klara av allt med lokala linjemän som bara vinkade till hemmalagets fördel. Inte lätt och med en massa tjat vid varje domslut. När jag tittar på de stora matcherna på tv i dag så är protesterna mot varje domslut kvar. Men de flesta domarna är duktiga och klarar av proteserna på ett bra sätt. Och nu finns det kort att ta till. Det fanns inte när jag började spela fotboll. Däremot kunde de mest talföra spelarna få en skriftlig varning på posten. Har aldrig förstått allt tjat. Hade fullt upp att orka med att spela. Och det går ju aldrig att ändra ett domslut.
I nya Olympiaarenan i Helsingborg finns den här ironiska blindskriftsskylten för domare.
En ung domare som jag tycke synd om kom på moped till matcherna. För att sedan träffa på gamla spelare som visste allt. Själv hade jag slutat som domare, men han fortsatte att döma i många år. Imponerande. Och han skaffade sig också bil senare. Ett annat problem på den tiden för domarna var att de på många ställen fick byta om i samma rum som hemmalaget. Det saknades ett eget rum för domaren. Det kunde inte ha varit roligt att sitta och lyssna på alla kommentarer.
Som domare måste man också ha lite humor för att klara av alla påhopp. Helsingborgs idrottsmuseum har gett ut en bok med namnet ”Men då sa domar`n….!. En mycket trevlig bok med anekdoter, citat, historier och skrönor. Tror jag själv skulle kunna skriva en sådan bok efter alla år på fotbolls-och bandyplanerna, men Hans Sjöström i bokredaktionen har gjort det. Mycket bra. Det finns mycket om elitdomaren Efon Ask. Han dömde en träningsmatch för Malmö FF. I halvtid kallade han in yttern Ingvar Svahn i domarrummet i halvtid. Ingvar var beredd att få en utskällning, men istället fick han femtio kronor av Efon. ”Inte ska väl du springa runt och döma alldeles gratis ” förklarade Efon. Så kan en bra domare få slut på allt tjat utan att leka polis.