I 30 år bevakade jag politiken i Askersund som journalist på Nerikes-Allehanda. Och ibland också politiken i Laxå. Ett intressant och spännande jobb att sysslade med. Att få berätta för askersundarna vad politikerna sysslade med och varför. Och hur de tänkte. Sedan var det upp till läsarna att avgöra om det var bra eller dåligt. Ska väl säga att jag också bevakade lite annat.
Intresset finns kvar men jag skriver inte någon politik längre. Inte förrän nu i den här bloggen. Och då har jag varit pensionär i drygt 10 år. En lång startsträcka för en som höll på med det i stort sett varje dag under tidningsåren. Har aldrig trott att någon varit intresserad av vad jag tycker därför har jag legat lågt. Det är så många andra som har facit i handen på allt och inte minst flera politiker. Får fortfarande ärendelistorna och jag är en ganska trogen gäst på fullmäktige. Skönt att bara och sitta och lyssna utan att behöva skriva.
När jag jobbade på tidningen gick jag till Rådhuset varje morgon och kollade inkommande post. Och då träffade jag alltid någon politiker som kunde förklara varför man tog si och sådana beslut. Eller att få skäll av någon för att jag skrivit ”fel”. I dag får redaktionerna ärendelistorna bara på datorn. Lite tråkigare tycker jag som ville träffa folk. Och så blir det förstås pressinformation när besluten tagits i kommunstyrelsen. De flesta ärenden som kommer dit borde det skrivits om mycket tidigare så folk hade haft en chans att tycka till. Kan jag säga som gick i Rådhuset varje dag. Nu ställs ofta alla inför fakta utan att kunna påverka. Det är ofta bara en ren ointressant föredragning. Minns att jag hoppade över ibland. Hade redan skrivit om allt.
Har läst budgeten för 2026, som ännu inte har beslutats om. Men den kommer att gå igenom eftersom det finns en borgerlig majoritet med hjälp av SD. Det som slår mej när jag läser budgeten är att målsättningen på många punkter är att bli bäst i Sverige. Om inte annat att bli näst bäst. Det gäller förstås att sikta högt. För mej räcker det med att politikerna gör det bra för askersundarna med ödmjukhet, självkritik och realistiska mål. Om man med det sedan når Sverigetoppen är det väl bra. Annars är lätt att folk tycker blir det tramsigt. Tycker också det är viktigt att politiker har respekt för valresultatet. Vilket väljarstöd har man för att kunna styra över andra? Det är väl där det inte stämmer ibland både på riks och lokalt. En del agerar som om de hade 99 procent av rösterna.
Under årens lopp har det funnits ett antal olika reklamslogans för att locka folk till Askersund. En som många minns är, ”Den globala småstaden-jobba i världen bo i Askersund”. Just den gick mer eller mindre som ett skämt i många år. Vet inte vem som hittade på den. Så fort det handlade om nedläggningar, nedskärningar och indragna busslinjer inom kommunen, så plockades ”den globala småstaden”
fram i debatten. Det var lätt att ironisera över en sådan slogan.
Nu lyder reklamen ”Askersund-vid Sveriges hemligaste skärgård”. Tycker det är ett knepigt konsultjobb som godkänts Jag vill veta vad som finns ute i Norra Vätterns skärgården och inte behöva gissa mej till det. Men jag är ju ingen reklamare och har ingen båt. En annan reklamskylt som jag funderat över är den i Sjöängsparken. Där står att det ska byggas i Kanslihusparken! Vet inte vem som lanserat den skylten och det felaktiga namnet. Det kan väl ändå inte vara kommunen. Att döpa en gammal park efter ett hus verkar knepigt. För mej är det Sjöängsparken och inget annat. Och för många andra askersundare också.
Det är ingen reklam utan ett klipp ur den kommande budgeten.
Slutligen några historiska minnen om chefskapet på Rådhuset. Hade bra kontakt med de flesta. När jag började var det borgmästare Bernhagen som styrde och ställde. Han var lite speciell och tyckte att tidningarna skulle skriva precis som han ville. Så blev det naturligtvis inte. Sedan blev det en ekonomi-och kanslichef som styrde. Senare en kommunchef och nu en kommundirektör som anställer och avskedar tjänstefolk har jag läst. Förr var det en personalnämnd och en personalchef som gjord det. Kanske mera byråkratiskt men förmodligen mera demokratiskt.
Under mina år var det väldigt få tjänstemän som fick foten. Borgmästare Bernhagen fick inte sparken, men hans skrivbord flyttades ut till ett annat hus. Ett drastiskt beslut som jag fick skriva spaltmeter om. Däremot var det en del politiker som lyftes bort från sina partier och som fick agera som politiska ”vildar” i fullmäktige. Det fanns några sådana.
Får se om det tar lika lång tid till nästa politiska inlägg som det här. Som nämnts har jag inte facit på allt. Är bättre på att lyssna och låta det stanna inombords. Får glädja mej åt att folk orkar jobba med politik. Förstår att det kan vara tufft ibland med frågvisa journalister och med folk som inte är nöjda med besluten.
. 
