Sommarpratarna på radio och samtidig lunch. Det har blivit min melodi den senaste månaden. Som pensionär är det bra att strukturera upp sin tillvaro som det så fint heter och det har inte varit min starka sida tidigare. Annars skulle dagarna flyta ihop som en grå massa. Tror inte ens att jag hade en almanacka när jag jobbade, men jag har bättrat mej. Trots avsaknaden av almanacka missade jag sällan något. Det är nonchalant att inte komma i tid när folk står och väntar. Och hände det vid något tillfälle kunde jag skylla på problem vid trafikljusen. Askersund hade vid den här tiden nämligen begåvats med två trafikljus.
Nu är det inte så att jag prickar in varje minut, utan det får bli uppstigning 07.45, om det inte varit sena sportprogram på TV. Då kan det dra över några minuter. Katten Alice har tyvärr inte samma tid. Hon vill ha frukost några timmar tidigare. Sedan jag hämtat tidningen hinner jag in och lyssna på nyheterna. Och då kokar redan äggvattnet och kaffet. Perkolatorn har jag laddat kvällen före. Halv nio är allt överstökat. Vad jag gör sedan? Det har jag inga planer för. Dagen står öppen, förutom lunchen klockan ett och sommarpratarna. Under semestertiden har jag också några katter att mata åt folk som rest bort. Mer strukturerad är jag inte. Ännu. Någon undrar om det inte blir lite tråkigt och det kan jag väl hålla med om. Men man får som alltid väga det goda mot det onda och det rör sig ändå bara om 45 minuter på en dag.
Har alltid försökt undvika mitt privatliv i skrivandet. Har insett att mitt privatliv är ganska ointressant för de flesta. Det här får bli ett undantag och det gäller ju bara 45 minuter. Någon har sagt att det är viktigt att bjuda på sig själv. Det finns Facebook för sådant. Min familj kan ju inte hjälpa att jag råkar skriva. När jag lyssnar på sommarpratarna blir jag alltid imponerad över deras starka minnen från tidiga barndomen. De kan berätta ingående från att de var riktig små. Själv minns jag väldigt lite från uppväxten vid stranden av Gårdsjön. Vet inte vad det beror på. Kanske dåligt minne eller också finns det inga stora saker att minnas. Det rullade väl på utan större överraskningar. Önskade att mitt minne varit bättre när barnbarnen frågar.
Några av sommarpratarna har jag lyssnat på med glädje och stort intresse. Som dokumentärfilmaren Tom Alandh. I hans sällskap smakade lunchen väldigt bra. Andra har passerat obemärkt förbi. Det är väl det ska vara med sådana program. Något för alla.
