Hemma på hyllan har jag en träskulptur på mästerlöparen Gunder Hägg. Det är ett litet mästerverk som jag köpt för länge sedan av mångsidiga konstnärinnan Sonja Öhrman-Erikson i Lerbäck. Det är ett litet imponerande mästerverk på världsrekordslöparen från Albacken. Sonja brukade var rädd om sin konstverk och vill inte att de ska komma i orätta händer. Men hon visste att jag var idrottsintresserad och tyckte att Gunder skulle passa på min hylla. Jag är stolt över hennes förtroende. Sonja var en mycket mångsidig konstnär där träskulpturer bara är en liten del i hennes konstnärskap.
Gunder Hägg
Sonja Öhrman-Eriksson
Har alltid imponerats av träsnidarnas skicklighet. Därför skriver jag
lite om den främste av alla, Axel Döderhultarn Pettersson, som var ett verkligt original och om ett märkligt besök som han gjorde i Sydnärke. Han levde mellan 1868-1925 i Oskarshamn. Lägger med några bilder på Döderhultarns konst. En del uppgifter och bilder har jag hämtat i boken om Döderhultarn som Oskarshamnsbladet gav ut 1928.
Döderhultarn i sin verkstad
Åtminstone vid ett tillfälle besökte Döderhultarn Sydnärke . En god vän till honom har berättat om besöket. Döderhultarn knackade på vännens dörr en tidig höstmorgon. Han ville att vännen skulle följa med till Närke. Innan han berättade om vad han skulle göra i Sydnärke, uppmanade Döderhultarn sin vän att ta på sig en ren skjorta och tvätta fötterna, ifall tåget skulle spåra ur. Han höll ett forcerat föredrag innan vännen kom till tals. Genom en handelsresande hade Döderhultarn fått reda på att en släkting till en gammal bergsmanssläkt i Sydnärke skulle vara ägare till en slaga, med vilken Gustaf Vasa tröskade hos Sven Elofsson i Isala, Dalarna. Det skulle också finnas verkliga papper på att det var rätt slaga. Döderhultarn vill inte bara se slagan, utan också köpa den om det fanns möjlighet.
Vännen försökte förklara att det var helt osannolikt att slagan hamnat i Sydnärke, men det hjälpte inte. Döderhultarn hade bestämt sig för resan till Sydnärke. Men utan sin vän. Det gjorde Döderhultarn både missnöjd och arg. Med några svordomar lämnade han sin vän för resan till Närke. Efter tre dagar återvände Döderhultarn djupt besviken från Närke. Även denna gång hade fantasin gäckat honom.
Han var berömd långt utanför Sveriges gränser och har också fått ett eget museum i hembygdstaden , Döderhultmuseet. Där finns en unik samling med mer än 200 träskulpturer. På ett mästerligt sätt och humoristiskt sätt skildrar han livet i Småland kring sekelskiftet. Mitt intresse för lite udda personer har också allt varit stort. Jag träffade många sådana under mina tidningsår. Nästa alla av dessa har något att berätta och som berikar livet.
Döderhultarn var en mycket originell konstnär som i en intervju förklarade att han bland annat så ovanligt att han inte hade sinne för att ljuga. En originell egenskap skulle jag tro.
-Min fantasi har rört sig på andra områden. När jag lånat pengar av folk och sagt , att den och den dagenskulle få det lånade igen, så har jag ärligt menat vad jag sagt. Att jag sedan inte uppfyllt mina löften till utfäst dag, har inte berott på att jag velat
ljuga, utan på felbedömning av möjligheterna att skaffa fram pengar, upplyste
träsnidaren.
Det var skriftställare Hasse Z som såg till att Döderhultarns träskulpturer kom med en på utställning i Stockholm. Hasse Z hade fått en trähäst på posten från
Döderhultarn. Han tänkte inte så mycket på det, utan ställde föremålet i en hylla. Tecknaren O.A fick se hästen och tillsammans med Hasse Z begärde han upp ytterligare ett antal figurer från den märklige snidaren i Oskarshamn.
Utställningen blev en stor succé och Döderhultarns lycka var gjord.
En annan snidare som jag också blivit vän med efter alla kontakter med honom
är, Sören Niklasson. Han har gjort sig känd med sina jätteskulpturer
lite här och var i Sverige. Han använder inte kniv utan motorsåg. För mej är det
en gåta hur han får till det. En enda liten miss med sågen och konstverket är förstört. Just nu jobbar han med jättesvampar vid Norrqvarn vid Göta Kanal i Västergötland. Han har tidigare gjort övernattingsstubbar dit. Några tycker inte att Sörens skapelser
kan räknas till konst. Men det är upp till var och en att avgöra det. Helt klart är det en stor konst att kunna skapa figurerna med hjälp av en motorsåg.
Sören Niklasson
I Askersund finns också en samlare av Herman Rosells snideri. Bertil Gylling är namnet. Han har en imponerande samling av Rosell, som i hans tycke är helt i klass med ”Döderhultarn”.
Bertil Gyllning vid sin samling för några år sedan.
