Polisen i Askersund flyttar in i servicehuset

Polisen i Askersund är på väg in i nya lokaler i servicehuset Linden. Tidigare fanns där Sydnärkes byggförvaltning. Polisskyltarna har kommit upp på huset men ännu finns inga poliser där. Ett polisgarage har också byggts i gamla hotellparken.

Polisen ska flytta in i servicehuset Linden. Det  lyser i fönstren och skyltarna på väggarna.

Vid något tillfälle var det diskussioner om att polisen skulle flytta tillbaka till Rådhuset från nuvarande stationen vid Väderkvarnsgatan. Poliserna var inte så intresserad av att flytta tillbaka till Rådhuset.  Det var nog mera tjänsteman och politiker som ville ha till stånd en samordning. Förmodligen handlade det om besparingar också.

Lite äldre askersundare kommer säkert ihåg gamla polisstationen i Rådhuset. Ingången var från Stöökagatan, med fönster ut mot torget. Precis som.  nu. Skillnaden är bara att nu har kommunalrådet och kommunchefen tagit hand om rummen. Det gällde att ha överblick över staden. Om det hände något kunde man snabbt gripa in. På bottenvåningen finns det fortfarande spår efter gamla polisstationen.

Polisstationen  låg förr i  ett hörn av  Rådhuset -i bakgrunden.

Lärarinnorna Lydia Bergström och Ingrid Sandström framför polisstationen

Polis Lennart Skeppstedt dirigerar

Polis Verner Karlsson var en profil  inom  kåren i Askersund.

Poliskontoret  i Rådhuset

Sven Göran Hjorstberg var chef  vid stationen i Askersund  under  många år.

Polis Fredö  cykelpatrullerande  på Stöökagatan 

En händelse som följt polisen i Askersund genom åren är när dynamitarden   Harald ”Bildsköne” Bengtsson härjade i trakten med sin kumpan ”Tatuerade” Johansson. Faktum är att det var stadsfiskal Johan Fredrik Löndborg i Askersund, som gav honom smeknamnet. Det har skrivits mycket om ”Bildsköne” Bengtsson, men jag har läst mer om vad som hände just i Askersund.  I Askersund började allt en söndag i augusti i mitten på 20-talet. Charmören och dynamitarden Bengtsson var verkligen på gång.

Bildsköne Bengtsson bodde  i Askersund några nätter.

Mitt på dagen bröt sig en tjuv in i Lokrantz målerifirma   vid Stora Bergsgatan. Lokrantz var borta, så den objudne gästen kunde härja fritt. Bytet blev dock bara 25 kronor. Polisen i Askersund arbetade snabbt och effektivt. Redan dagen efter inbrottet satt den skyldige i förhör hos landsfiskal Löndborg. Men det fanns inga bevis och den gripne släpptes. Så kom man underfund med att det var en av landets farligaste dynamitarder man haft i förhör, ”Bildsköne” Bengtsson. Han var då i 30-årsåldern, elegant, trevlig och försynt. Stadsfiskal Löndborg blev utskrattad i Sverige för sin miss.

När polisen grep honom efter inbrottet hos Lokrantz, berodde det  på en polismans uppmärksamhet. Han hade sett en man med lättviktsmotorcykel utanför bensinmacken vid dåvarande Strandmans Kemikalieaffär. Polisen drog sig till minnes att en man med trälåda på sin motorcykel varit efterlyst under sommaren. Och han tyckte sig känna igen den mystiske främlingen. Nu anhölls ”Den Bildsköne” utan vidare. Han förnekade all kännedom om inbrottet vid Lokrantz. Han uppgav sig heta Oskar Vilhelm Johansson, bosatt i Ljungby. Efter en flyktig kontroll ansåg stadsfiskal Löndborg att det inte fanns någon anledning att hålla kvar honom i arresten.  Stadsfiskalen blev lite imponerad av mannen. Han uppträde belevat, var snyggt klädd   och var artig. Något som Löndborg föll pladask för. Inte nog med att han släppte den efterlyste ”Bildsköne” Bengtsson. Ur egen kassa gav han honom också 5 kronor för att han inte skulle behöva gå brandvakt eller  sova i någon lada.

Bengtsson hade varit i stan några dagar och bland annat gästade Sundsgården och en del andra matställen i stan. Och då hade han egna pengar….

Pengarna från Löndborg använde Bengtsson till logi på fröknarna Erikssons pensionat vid Väderkvarnsgatan. Det kostade 2:50. Bengtsson skulle ha inställt sig på polisstationen på tisdagsmorgonen, men han kom aldrig. Men ha lämnade kvar motorcykeln och 278 kronor. Vid Stjernsund fann polisen under en gran en samling prylar, som tillhörde Bengtsson. Vid här laget visste man med säkerhet att det var ”Bildsköne” Bengtsson man hade haft i arrest men släppt!

Bengtsson greps senare på ett kafé i Ängelholm. Han försökte springa ifrån konstapeln, men var inte nog snabb. Hos allmänheten uppfattades han som en modern Robin Hood. Stal från de rika och gav till fattiga. Och lite behöll han själv. Bengtsson återvände till Askersund i sällskap med ett antal poliser. Inget fick hända den här gången. När ”Middagsexpressen” tuffade in på järnvägsstationen i Askersund väntade stora människoskaror. Ryktet att han skulle komma för att dömas för inbrottet vid Lokrantz hade spritt sig.  Bengtsson fördes med handbojor via Sundsbrogatan upp till torget. Gatan var knatat med nyfikna askersundare.

Polisman Molin blev trött på allt ”blomtjafs”. Han ville inte polisstationen skulle förvandlas  till  blomsterbutik.

På polisstation började det snart strömma in blommor från många damer i Askersund.  I Bengtsson såg man en filmhjälte. Polisman Axel Molin vägrade att ta emot blommorna till damernas förtret. Han var innerligt trött på ”blomtjafset”. Rådhusrätten i Askersund kunde inte fälla Bengtsson. Man saknade bevis. Och Bengtsson nekade. Efter frigivningen 1945 bosatte sig ”Den bildsköne” i Markaryd där han öppnade ett skrädderi. Han blev ortens stora turistattraktion. Under en period försvann han till Göteborg där han bodde i ett tält. Men han återvände till allas glädje på orten. Han var nämligen en mycket skicklig hantverkare

En del av bilderna kommer som vanligt från Leif Linus Larssons stora samling