Trappa i Väderkvarnsbacken. Medborgarförslag.

Bygg en trappa i Väderkvarnsbacken, med trappan vid Kvarntorpshögen som förebild. Så lyder ett medborgarförslag till Askersunds kommun.

”Väderkvarnsbacken ligger så fint med så fint med en härlig utsikt in mot staden och dess omnejd. Ett bra område för rekreation och träning” skriver medborgaren.

En äldre bild från Väderkvarnsbacken in mot Gårdsjögatan.

Förslaget har fått ett mycket positivt bemötande, men det är det där med regler. Väderkvarnsbacken är kommunalt naturreservat och då måste gällande föreskrifter förändras. Och det verkar inte vara det lättaste, även om det bara gäller en trappa som många kunde ha nytta av. Men folk har ju rest till månen så helt omöjligt kan det inte vara. Lägger med några bilder och text  i slutet på bloggen vad som hänt i backen under åren lopp.

Kommunalrådet Caroline Dieker har svarat på medborgarförslag om trappa i Väderkvarnsbacken. Lägger med svaret nedan:

Du föreslår att kommunen ska bygga en trappa i Väderkvarnsbacken och vi vill börja med att tacka för ett i grunden mycket bra förslag! En trappa skulle på flera sätt bidra positivt till användningen av Väderkvarnsbacken som ett rekreationsområde.

Väderkvarnsbacken ingår i ett område som sedan 2005 är ett naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. Ytterligare inskränkningar av rätten att förfoga över området regleras enligt 7 kap. 5 och 6 §§ miljöbalken. De beslutade föreskrifterna rörande naturreservatet innehåller ett förbud mot att anlägga väg eller stig utöver vad som framgår av skötselplanen. Planen nämner inga undantag för att öka tillgängligheten genom exempelvis en trappa. Det finns också ett förbud mot att uppföra byggnad eller annan anläggning.

 En trappa av den storleken som kan bli aktuell i backen räknas som annan anläggning som inte är tillåten att uppföra. Eftersom det är ett kommunalt naturreservat finns det möjligheter för kommunen att upphäva gällande föreskrifter och besluta om nya för att tillåta en trappa. Det krävs däremot synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Dessutom krävs att intrånget i naturvärdet kompenseras på naturreservatet eller på något annat område. I dagsläget är hindren tyvärr större än möjligheterna att anlägga en trappa i Väderkvarnsbacken. Vi är glada att du har engagerat dig i frågan och vi är tacksamma för alla förslag på hur vi kan förbättra verksamheten. Med vänliga hälsningar, Caroline Dieker (M)

—————————————————————————————

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här…

Målning av Hjalmar Trafvenfelt

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet  på skidor och motocross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson, fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson Kalle-Bock

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motocrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg.  En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Motocross i Väderkvarnsbacken i mitten på 50-talet
Dynamitkällaren

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen.

Väderkvarnsbacken 2009

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.

Askersundarna var odugliga på att stå i kö en gång i tiden.

Askersundarna var en gång i tiden helt odugliga på att köa. Tidningen fick till och med gå ut i en artikel 1918  förklara hur det skulle gå till. Det hade varit kaos på olika ställen. Men akersundarna har lärt sig. Och det har ju ändå  gått några år. Drygt 100. Nu gäller det att hålla avstånd och det verkar fungera bra på de flesta ställena.

Annons Kortvarumagasinet. Butiken  låg vid Storgatan. Träden i bakgrunden fanns i Torgparken.

Brukar ibland bläddra i gamla tidningar. Och då handlar det mest om Askersunds -Tidning och Askersunds-Veckoblad. Samma tidning men som bytte namn vid några tillfällen. Det som slår mej är att handlarnas annonser var minst lika lockande då som nu och särskilt inför julen. Och ibland roligare än nu. Som Kortvarumagasinets tecknade annons. Tydligen fanns det allt i den butiken. Lägger med några från år 1918 och några klipp.

I en annan annons efterlyser någon en förlorat en promenadkjol någonstans mellan Askersund och Vagersta.  Skomakarna var många i Askersund på den tiden och många bar efternamnet Fagerberg och Lundstedt. I en annons förklarade skomakarna att de var tvungna att höja priserna på grund av dyrtider. Och de som inte tog sin månadsranson  sprit kunde  känna sig  blåsta på sin flaska. Det gick inte att spara månad för månad.

Ur samma tidningen som annonserna  år 1918,  fanns det  nyheten om att  fartyget Per Brahe förliste utanför Hästholmen i Vättern. Det skedde natten mellan 19–20 november och nu har blivit en dokumentär under namnet ”Ödesnatten på Vättern”.  Det har jag läst i NA. Det finns massor av läsningen i tidningen från 1918 om den ödesdigra natten. Och några år senare om bärgningen där Bastedalen hamnat i blickfånget.

Kärleksholmen i Norra Vättern

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.

Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats

Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, oktober 08, 2020 23:42:00

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.

Cornelis fick ställa in i Askersund

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.

Ove Danielsson: Om fåglar som kulturpris och scener som är för små för teater

Ove Danielssons krönikor

Krönikan får handla om kultur den här gången. Tycker det passar nu när höstmörkret börja närma sig. Flera gånger varje dag tittar jag upp på ett gäng vackra fåglar under taket i vår lägenhet som är direkt kopplade till kultur. Det känns bra nu när många fåglar börjar dra söder ut. Mina glasfåglar som är formade av glaskonstnär Annette Alsiö hänger stadigt i trådar och lyser upp vardagen. Det känns tryggt.

För några år sedan fick jag kommunens Kulturpris-jo det är sant- och då fick man välja pris från någon konstnär. Fastnade för Annettes vackra glas fåglar. Med en lätt rodnad minns jag också motiveringen för priset, att mina bloggar och krönikor skulle ha ett kulturhistoriskt värde. Får leva med det. Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde.

Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde

Kulturupplevelser som föreläsningar i min ungdom kanske fanns i bakhuvudet. Som mycket ung fick jag nämligen följa med farsan till föreläsningar i stan och lyssna på kända författare. Men jag måste erkänna att jag inte minns så mycket av vad föreläsarna pratade om. Och då var det ändå storheter som Vilhelm Moberg, upptäcktsresande Sten Bergman och många andra som gästade stan. Men mitt intresse på den tiden låg lite mera åt fikahållet. Det fanns kaffe med goda bullar i pausen. Då fick man stå ut med prat från vuxna som man inte alltid förstod sig på. Men så här i efterhand är jag glad för att jag ändå hängde med. Om jag nu hade något val? Minns inte.

Får beundra alla i Askersund som sysslar med föreläsning, teater, film, utställningar och andra publikarrangemang. De jobbar hårt för att vi andra ska ha det trevligt. Teaterföreställningar var förr något väldigt stort och märkvärdigt i Askersund. De hölls i gamla hantverksföreningens lokal, nuvarande Hantverkshuset. Det var stort när kända skådespelare från Stockholm gästade stan. Publiken bar festkläder, som bästa kostymen och långa klänningar. Så var det i de större städerna och varför skulle lilla Askersund vara sämre?

Skådespelarna bodde på gamla Statt som låg mitt över gatan. Där kunde skådespelarna äta och dricka gott. En del konst prydde också väggarna på gamla Statt. Men enligt krönikören Gits Olsson som övernattade på hotellet vid ett tillfälle var det ingen bra konst. ”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade den 1922. Det finns ingen anteckning om när han blev skjuten” skrev Gits i tidningen SE. I dag har Askersund en toppmodern teaterlokal i Sjöängen. För ett antal år sedan kunde arrangörerna i Askersund inte ta emot en del föreställningar. Ordentlig scen och bra omklädningsrum saknades. Minns att man skulle spela upp en pjäs om agitator Kata Dalström i Olshammars Folkets hus, men det gick inte att genomföra. Scenen var för liten. Och då hade ändå huvudpersonen Kata stått i olika vägkorsningar och agiterat. Men det var då det. Nu är det inga problem med föreställningar i Sjöängen.

Krönikan gick för några veckor sedan i NA. Någon har varit på mej om att det inte är fåglar utan insekter jag valt som pris. Kanske det är så, men för mej har det varit fåglar. Glaskonstnär Annette har också sagt till mej att det betraktaren som avgör.

Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, september 24, 2020 15:16:26


Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Byggjobbarna och Stellan på kontoret kör hårt just. I december ska inflyttningen ske. Själv har jag lovat bostadsbolaget att plåta någon gång i veckan. Företaget lägger också ut bilder  på sin hemsida och det skulle vara så.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-11-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-7-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-16-1-768x1024.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-2.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-6-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-10-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-17-1024x768.jpg

Utställning av silversmide och måleri i Sjöängen

UncategorisedPostad av Ove Danielssontis, september 22, 2020 15:10:34

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg, vars guld- och silversmide kommit att dominera smyckesformgivningen i Sverige under nära ett halvt sekel. Marie och Anette skapar tidlösa smycken med en twist.

Mickan Sandelin är en konstnärssjäl som ser den magiska poesin i vardagen. På Sjöängen ställer hon ut målningar och collage. Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg

Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Vernissage lördag 26 september 2020 kl. 11-14. Utställningen pågår till 24 oktober 2020

Fotvård i Askersund

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård. Motionen att återinföra kommunal fotvård kom från Siv Ahlstrand , s, Billy Ludvigsson, c, Margareta Widell, mp, och Rune Karlsson, v.

Här kommer det senaste i frågan:

Socialnämnden Yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård.

 Förslag till beslut: Socialnämnden ställer sig bakom socialförvaltningens yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård och antar skrivelsen som sin egen. Ärendebeskrivning Siv Ahlstrand (S) m.fl. har lämnat in en motion om att Askersunds kommun ska återinföra kommunal fotvård i kommunal regi och att fotvården ska vara självfinansierad.

Motionen lyfter fram konsekvenser som att fotvården blivit svårtillgänglig för pensionärer vilket kan leda till försämrad rörlighet för den enskilde. Ärendet Socialnämndens antagna arbetsbudget innefattar åtgärder för budget i balans. En av åtgärderna för att uppnå budget i balans är att upphöra med servicen att tillhandahålla fotvård.

Fotvård är inte en lagstadgad verksamhet med kommunalt ansvar. Ansvaret för den medicinska fotvården åligger primärvården. Att genomföra åtgärden innebär en besparing på 0,8 årsarbetare fotvårdsspecialist, intäkter från utförd fotvård upphör och den totala besparingen för kommunen beräknas bli cirka 44 tkr. Den fotvårdsutrustning som kommunen kan tillhandahålla är gammal och föråldrad.

 För att kunna erbjuda acceptabel arbetsmiljö och arbetssituation för kommunal fotvårdare behöver en fotvårdslokal utrustas med modern och anpassad utrustning, kostnad uppskattad till mellan 50 000 – 60 000 kronor. I Askersund finns fyra privata företag som bedriver fotvård. Två av dessa tillhandahåller även medicinsk fotvård, Pollys fotvård och massage samt Fotvård a´ la Eva.

 Lagstiftning att ta hänsyn till

· 2 kap. 2 § kommunallagen Kommuner och regioner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, en annan region eller någon annan ska ha hand om.

 · 2 kap. 7 § kommunallagen Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.

 · 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet regleras i 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen och innebär att domstol kan förbjuda staten, kommuner och regioner att sälja varor och tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Page 1 of 2 Sida 2 av 2 En offentlig aktör som bryter mot ett förbud kan bli tvungen att betala vite till staten. Det offentliga får inte tränga undan privat verksamhet.

Socialförvaltningen Maria Ståhl Marie Karlsson Förvaltningschef Handläggare

Bilagor Socialnämndens yttrande på motion om återinförande av kommunal fotvård. Beslutet skickas till Kommunledningsförvaltningen

Från antikviteter till choklad vid södra infarten till Askersund

Bankkamrer Sten Haglind byggde huset vid södra infarten till Askersund i gammal herrgårdsstil i  på 60-talet. I dag finns Venus choklad i byggnaden. Bankkamreren som inte längre finns i livet hade helt andra planer för byggnaden som han ritade själv. Han byggde huset för att skänka bort det till Askersunds stadsförsamling.  Stensgården blev namnet på byggnaden.

1970

2020

Venus choklad finns i dag i Haglinds byggnad. Allanna Malmborg driver verksamhet i chokladfabriken.

Haglind tankar var att huset skulle användas högtidliga och frireligiösa sammankomster. Drivfjädern till husbygget var Haglinds stora samling av antikviteter. Under många år hade han samlat på sig antika möbler, skåp, kristallkronor och konstverk. Han bodde själv med alla sina konstskatter i en äldre byggnad som revs för att ge plats för den byggnad som står där i dag. ”Gröna Byggnaden” var namnet på det gamla trähuset som revs.

”Gröna Byggnaden” som revs för att ge  plats för bankkamrer Haglinds bygge. Kamreren bodde i huset innan nybygget.

På den tiden betraktades bankkamrerens hus som ett av länets mest originella hus. Han hade ritat det själv men det blev ett otaliga ändringar innan ritningarna  blev godkända. Det nya huset ligger också lite längre in på tomten än det gamla huset. Bröderna Pettersson från Tiveden byggde, och bröderna Lundfeldt , svarade  för putsningen av huset . Det nyuppförda bostadshus med rundbågar och hallfönster som såg ut som gluggarna på ett gammalt slott. Huset skulle stilenligt matcha Askersunds Landskyrka.

Första spadtaget för Haglinds bygge

Haglinds samling av antika föremål

Men det var inte helt lätt för Haglind att få bygglov för sitt drömhus av kommunen. Första hade han problem med att få köpa marken av kommunen. Sedan vill de styrande att Haglind skulle donera huset till kommunen och inte till församlingen. Till slut sa länsarkitekten ja till bygget.

Sten Haglind testamenterade huset med alla antikviteter till församlingsstiftelsen, men det vill inte ta emot donationen. Värdet på donationen låg runt 300 000 kronor. Testamentet var skrivit i detalj. Inte några föremål fick röras utan huset skulle brukas med inventarierna i oförändrat skick. Förbehållen i testamentet gjorde att församlingen inte kunde bruka fastigheten. Förbehållet var att inga inventarier fick tas bort eller säljas. En skuld på omkring 70 000 kronor fanns i dödsboet. Då man inte fick sälja några av inventarier ansåg församlingen att det inte gick att ta emot donationen. Sedan Haglind avled  har huset bytt  ägare och användningsområde  några gånger.

Huset med inventarier övergick till syskonbarnen. Värdet på huset vid den tiden var cirka 150 000  kronor. Sten Haglind avled  1969 då 73  år gammal.

Zinkgruveättlingen Cat Stevens blev en världskändis

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Det har gått bra för zinkgruveättlingen Cat Stevens. Han har blivit en världskändis som sångare. Cat slog igenom 1966 med låten ”I love my dog”, och så kom låtar som ”Moonshadow” och ” Moring hasbroken”, för att nämna några. 1978 konverterade han till islam och bör nu namnet Yusuf Islam.

Men det kanske inte så många vet är att Cat Stevens
förfäder verkade och bodde i Zinkgruvan. Inte jag heller innan en i släkting
till honom, Malin Häggblad bosatt i Västerbotten, skrev till mej och undrade om jag uppgifter om en Gustav Wickman som varit församlingsföreståndare vid Fridhems kapell i Zinkgruvan. Gustav och Klara Wickman fick åtta barn. Ett av barnen, sonen David, var morfar till Cat Stevens.

Gustav Wickman. Bild från Leif Linus samling.

När sångarens föräldrar skildes bodde Cat Stevens en tid i Sverige, Gävle, där han också gick i skolan. Med sin mor återvände Cat med till London där hans far bodde. I förbigående kan nämnas att Cat Stevens är syssling till Sissela Kyle och Jan Scherman.

Cats förfader, Gustav Wickman, arbetade som banmästare vid Åmmebergs järnväg. Det var också ett tåg som tog hans liv. Gustav hamnade under ett tåg i samband med en tågväxling precis utanför bostaden. Det var vid ett stickspår från Åmmeberg till Zinkgruvan. Året var 1905 och Gustav var 60 år.

Banmästaren döptes  in i Åsbro Baptistförsamling  när han var 32 år. Hustrun Klara och ytterligare sju personer  döptes vid samma tillfälle. De bildade gruppen ”Fridhems fria vänner”. De läste bibeln och bad. Ytterligare några personer kom till. Fridhems kapell byggdes på en liten tomt som skänkts till församlingen. Invigningen skedde 1879. Gustav valdes till föreståndare.  Grundstenarna av den första kyrkan finns kvar utmärkta av hembygdsföreningen med en plakett.

Efter 23 års medlemskap i församlingen uteslöts Gustav Wickman på grund av ”syndafall”. Vad det bestod av förtäljer inte historien. Även hustru Klara fick lämna församlingen sedan hon klagat på församlingens handlingssätt. Efter några år upptogs Gustav i församlingen igen efter vittnesbörd.

Albert , en annan av Gustav och Klaras barn blev känd som ” Den vite generalen” på 20-talet . Albert Wickman var väckelsepredikanten som blev fredsmissionär som med teknikens senaste hjälpmedel, radiokonserter och filmvisningar lockade folk till mötena. Han gjorde den ena fredsturnén efter den andra i vit bil och vit päls – därav smeknamnet. Han startade hundratals lokalföreningar och ökade antalet medlemmar till omkring 50 000 – enligt sina egna uppgifter. Siffrorna ska tas med en nypa salt – administration var inte Wickmans starkaste sida, tyvärr inte heller ekonomi. Han avsattes som byråföreståndare när ekonomin kollapsat.”

Möjligen var det agitationsframgångarna med “röda bilen”(vänsterpolitik) och “blå bilens” (högerpolitik) agitation som inspirerade fredsrörelsen. På våren 1912 inledde baptistpastorn Albert Wickman som hade bildat Antikrigsrörelsen, en intensiv fredsagitation. Den tog ordentligt fart efter maj 1913 när han med hjälp av vänner köpte en vitmålad bil på avbetalning. Med sin “vita bil” reste han “med snälltågsfart” runt i Sverige och talade på minst fyra platser varje dag, så står det i Carl Sundblads Svenska fredsrörelsens historia (1919).

 Tillsammans med honom i “vita bilen” agiterade hans fru Silva Wickman. En sådan hektisk agitationsverksamhet, av Sundblad betecknad som “hastverk”, ansåg Wickman som kallades “vite generalen” och den “vita fredshärens” anförare vara nödvändig inte bara för sakens skull utan också av ekonomiska skäl (kollekt och försäljning). Antikrigsrörelsen fick läggas ner på hösten 1918 och Wickman anslöt sig till den stora fredsrörelseorganisationen Svenska freds- och skiljedomsförening som han tidigare hela tiden hållit kontakt med.

De flesta uppgifterna till den här artikeln kommer från Malin Häggblad. Hon håller på med släktforskning 

Cat Stevens har förmodligen aldrig varit i Zinkgruvan. Det kanske är dags att bjuda in honom på en rundvandring till hans förfäders hembygd…

Bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats