Sista sammanträdet i Askersunds Folkets hus.

 

                                                   Skylten kan plockas ner

Folkets hus-lokalen i Askersund har gjort sitt som möteslokal för fullmäktige. I måndags hölls det sista fullmäktigesammanträde där. Men det var säkert inte därför politikerna firade med tårta och kaffe. Det handlade förmodligen mera om lite extra festligt inför sommaruppehållet. Alla som var där blev bjudna på fika och tårta. Även åhörarna. Såg att åtminstone en av de två åhörarna utnyttjade skatteförmånen -tårta och kaffe.
                                 Sista mötet i FH med Per Eriksson i talarstolen

I fortsättningen kommer sammanträdena att hållas i nya Sjöängen i den stora fina matsalen. Direkt efter sommaruppehållet i september är det första sammanträdet utlokaliserat till Bergsgården i Närkesberg. Men i oktober är det dags för inträdet i nya ståtliga Sjöängen, där köksfunktionen redan är igång. Och allt fungerar. Måltidschef Liz Borgward kan det här med planering.

Köksfunktionen vid nya Sjöängen är redan igång. Trots allt nytt fungerar det hela. Bilden är från dietköket.

Politikerna har flyttat kommunens viktigaste sammanträde några gånger under årens lopp. Stadsfullmäktige höll till i rådhuset. Vid kommunsammanslagningen blev det för trångt. Då flyttades mötena till Sjöängsskolans matsal. Där höll man till i många år. Efter det blev det Folkets hus.

Många undrar vad som ska hända med gamla Folkets hus i Askersund. Mitt tips är att det kommer att rivas. Vågar nog sätta en Triss-lott på det. Beslut kommer under hösten. Vad som ska komma istället törs jag inte sia om, eller offra Triss-lotter på. Men förmodligen har politikerna klart för sig hur det hela ska hanteras…

 

”Skanskatomten” en gåta för många askersundare

 

Behovet av bostäder för personer med psykiskt funktionshinder i Askersund är stort. Samma är det när det gäller större lokaler för korttidsvistelse utanför hemmet. Frågor som politikerna i Askersund måste lösa. Och nu finns det också beslut på hur det ska gå till. Askersundsbostäder har fått i uppdrag om ett nybygge på den så kallade ”Skanskatomten”, Knappfabriken 21. Min fråga är hur många askersundare och politiker som vet var ”Skanskatomten” ligger? Tror bara att de mest inblandade har svaret.

Den aktuella tomten där bostäder ska byggas.

Många har frågat mej när jag går på stan var tomten ligger. Utan att låta som en besserwisser-det finns så många sådana utan mej- kan jag upplysa om var tomten ligger. Bara som en liten information om någon vill kolla. ”Skanskatomten” ligger mellan Pingstkyrkan och Norra Bergens äldrebonde vid Klockargatan. Vet inte vem som hittat på det gatunamnet? För mej har det alltid varit Loggatan. Gatunamnet finns kvar i området men fast lite längre norr ut. Knappfabriken som låg några hundra meter längre norr ut revs för ett antal år sedan, men har gett namn på kvarteret. Lite knepigt det också.

Den aktuella tomten i bakgrunden gränsar till området där Pingstkyrkan finns.

På tomten som nu ska bebyggas fanns förr en tvåvåningsbyggnad med Kraftbolaget kontor i bottenvåningen. I huset fanns också några lägenheter. 1957 stod det huset färdigt. Kraftbolaget hade tidigare funnits i en lokal vid Sundsgatan. När inte Kraftbolaget behövde sitt kontor längre och huset revs har ägare till tomten skiftat.
Den här bilden fanns Askersundsbygdens tidnings julupplaga 1957. Det fanns ett antal bilder på vad som hänt under året med rimmade bildtexter. Huset har rivits och tomten har stått obebyggd ett antal år.

En byggherre från Norrköping köpte tomten förr att bygga lägenheter. Han var redan etablerad i Askersund med andra byggen. Men så kom den ekonomiska krisen på 80-talet. Byggaren hade inte pengar att fortsätta och fick också lämna ifrån sig de övriga fastigheterna som han hade i Askersund. Då kom Skanska in i bilden men använde aldrig tomten. Som journalist fick jag påringningar ett antal gånger om en misskött tomt där gräset växte. Det hade varit en dröm för vilken fårfarmare som helst att släppa ut sitt djur där. Gräset hade räckt i flera veckor. Efter det kom Askersunds kommun in som ägare. I dag ser det bättre ut även om gräset skulle räcka till några stycken får.

Nuvarande lokaler för verksamheten är för små och förvaltningen kan inte tillgodose det behov som finns. Och då passar den tomma ”Kraftbolagstomten” för ett nybygge anser politikerna. Och med tanke på hur huset kommer att användas så måste ”Kraftbolagstomten” vara ett bättre namn. Vistelsen i huset ska ge ny kraft åt de som ska bo där. Tycker jag.

 

Min tidningskrönika 19 juni

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Skapa nytt inlägg>

Min tidningskrönika 19 juni

Många ungdomar söker efter sommarjobb för att dryga ut sina magra konton. Och för att kunna sätta lite extra guldkant på tillvaron. Alla har ju inte rika föräldrar och om det skulle vara så måste det vara roligt att tjäna lite egna pengar. I år verkar det vara ganska gott om sommarjobb.

Tänker tillbaka på mina egna sommarjobb och hur trevligt det vara att kunna tjäna några kronor. Jag tillhörde inte gruppen som kunde gå hem till föräldrarna vid Gårdsjön och få några pengar. De behövde sina pengar själva, så det gällde att springa runt och fråga efter jobb. Under några år hjälpte jag utkörare vid Askersunds bryggeri. Stod på lasset och plockade ihop dricka som folk beställde. Sommarjobbet på bryggeriet var berikande och då inte bara i pengar. Många udda personer kom till bryggeriet tidigt på dagen för att köpa sig en ”pilsnerdricka” . Den var en person som tyckte det var ett finare namn än att bara säga pilsner och öl. Som grabb fick jag ta del av livsöden av de mest skilda slag. Det fanns många trasiga själar bland de som kom för att ta sig dagens första pilsner. På den tiden bryggdes ölet i Askersund. Bryggmästarens mått på god pilsner var när han fick beröm av vägarbetarna. Han skröt ofta över att ”vägarbetarna tycker om min öl och då är den bra”.

På den tiden ställde folk ute i bygderna ut returflaskor och kuvert med pengar i vid vägkanten. Och det fungerade. Vad jag vet försvann det aldrig några pengar. Problemet för utkörarna var att hinna först. Annars kunde någon utkörare från något annat bryggeri vara före. Konkurrensen var hård och då var det inte alltid så noga med kundens önskemål om vilket bryggeri drycken kom ifrån. Några som köpte pilsner var hårt hållna av sina fruar, kanske med all rätta.”Du kan bära upp sex flaskor till lägenheten och sedan sex till pannrummet”, var önskemålet från en kund. En annan som jag lärde känna väl tillbringade sina sista dagar vid Askersunds sjukstuga. Han stod ofta på balkongen längst upp i huset och ropade:”Ove kom upp med sex pilsner”. Men det var inte tillåtet att leverera till en sjukling. Själv tyckte jag att han kunde ha fått sin kära dryck eftersom dagarna var räknade.

Ett lite mera udda jobb hade jag i en butik som var specialist på ost. Mycket av jobbet gick ut på att vända de stora ostarna på hyllorna i källarrummet flera gånger i veckan. Det skulle vara så. Även ost kan svettas och då måste det åtgärdas. Och det blev lite mitt jobb. Inte så glamoröst men det blev lite extrapengar för ostvändarjobbet.
__________________________

Tre bra saker.

Båtens Dag. Trevligt att båtklubben ordnar en dag i hamnen. Askersund är ju ändå en sjöstad.

Födelsedagar. Många i familjen fyller år vid den här tiden. Det betyder god mat och maffiga bakverk. Och många extra joggingrundor för att inte svälla ut allt för mycket.

EM-fotboll. Många fina matcher och många sena kvällar framför tv-apparaten med Alice vår katt. Tror hon tycker om fotboll eftersom hon spinner.

Alice och jag kollar på EM-fotboll. Hon spinner när hon tittar. En verklig fotbollsälskare.

Drottning Lovisas skola i Askersund

 

Juni 2016Skapad av Ove Danielsson mån, juni 13, 2016 15:58:47

Från vårt fönster ut mot Lilla Bersgatan

Från ett av våra lägenhetsfönster mot Lilla Bergsgatan i Askersund har vi utsikt mot Eva och Reines fina gula trähus. Och deras trevliga trädgård. I sommar ska huset målas om . Det är viktigt att underhålla gamla trähus. Målar-Micke har redan börjat så smått, men han har flera andra gamla fina trähus att ta hand om. Paret Gustavsson har bott i huset sedan 1974. Innan de flyttade in fick de rusta med god hjälp av Evas pappa Edvin. De behöll rumsindelningen och trivs mycket bra i sitt hus. Många nya askersundarna som går förbi huset varje dag, kanske funderar lite över husets historia. Jag ska ta lite om historien.

Reine Gustavsson vid sitt hus där en gång i tiden fanns en skola.

Det finns många gamla fina trähus vid Lilla Bergsgatan


Tomt nummer 5 i kvarteret Väduren Lilla Bergsgatan

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i huset. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860. Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Bild från 1800-talet. Barnen vid Drottning Lovisas samlade.
Ur Leif Linus bildsamling

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s , om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. Och i samband med det bestämdes att dagen före hennes kröning, den 3 maj 1860, skulle bli sällskapets högtidsdag. Drottningen tackade ja och lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”. Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller förlama hennes ädla bemödande att utså den goda säden i de ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott. Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig hälsa lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka och fattiga, och till andra allmännyttiga ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. Församlingen ville komma ifrån underhåll och andra utgifter för fastigheten. Pengarna behövdes till underhåll av kyrkogårdarna. Fröknarna Gertrud och Gerda Karlsson blev ägare Väduren 5. De sålde sedan till Edvin Eriksson 1968 för 43 000 kronor. Men då var det gamla huset inte i bästa skick. Edvin, rustade tillsammans med Reine och Eva. Och som nämnts tog de över 1974.

Parkeringsplats istället för hus.

 

Juni 2016Skapad av Ove Danielsson tor, juni 09, 2016 16:08:03

Parkeringen i korsningen vid Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. Det skulle byggas hus där men det blev aldrig av.

Parkeringsplatser brukar precis inte vara några under av skönhet. Snarare tvärtemot. Bara i Askersund finns det några parkeringar som inte är någon prydnad för staden. Men det kanske är svårt att få till något snyggt för stadsarkitekter när det gäller biluppställningar. Vad vet jag? Ibland skulle det räcka enligt mitt sätt att se på det hela med någon fin häck som omgärdar det hela. Men det är klart att då måste den skötas av någon. Och sådant kostar kommunala pengar…

Ett tips till stadsplanerar som jag på mitt enkla sätt att se på det hela är att inte låta tomter stå obebyggda allt för länge. Då blir det parkeringar. Och när det blivit det en gång är det svårt att gå tillbaka till det gamla. Folk glömmer fort hur det var. Ska gamla hus rivas så bygg nya snabbt. Men jag förstår också att det måste finnas bra och många parkeringar för att ett samhälle ska fungera. Och att folk ska komma nära butikerna vid inköpen. Men som enkel bloggare behöver jag inte lösa det problemet och det känns skönt. För att lösa det måste till skarpare hjärnor än min när det gäller parkeringsfrågor.

Ritning på huset som skulle byggas på parkeringstomten.

En parkering som kunnat få ett helt annat utseende är den i korsningen Lilla Bergsgatan-Stöökagatan. En konditor i stan planerade att bygga affärs-och hyresfastigheter på området där det finns parkering i dag. Det fanns ritningar och allt framtaget men det blev problem med byggnadsbestämmelserna. På grund av bestämmelserna så var kravet att byggnaderna skulle uppföras i två etapper. Skulle hela bygget genomföras skulle det belasta den byggnadskvot som staden tilldelats. Och det ville inte de styrande. Det här var 1960 och då tilldelades städerna byggnadskvoter.

Jobbar vid området där husen skulle rivas. Längst till vänster Fritjof Andersson, pappa till originalet Birger ”Tjommen”

KIA:as bageri låg i hörnet där parkeringen finns i dag
Rivning av husen.

Sommaren 1960 var det meningen att första etappen med kafé och två bostadslägenheter skulle påbörjas. Det var angeläget att komma igång för konditorn. Fastigheten som verksamheten fanns i skulle rivas. Den låg i korsningen Stora Bergsgatan-Sundsbrogatan, där HSB:s bostadsrätter finns i dag. Kvarteret ”Fyrkanten” som Hammarströms konditori och bageri fanns i skulle bort.

Hammarströms konditori till höger på bilden . Stora Bergsgatan. Husen skulle bort och ägaren tänkte satsa på nytt vid parkeringstomten.
Rivning av ”Fyrkanten” ut mot Sundsbrogatan.

På tomten där de nya husen skulle uppföras fanns också ett antal gamla hus som måste rivas för att ge plats för bygget. Husen på tomten revs, men det blev aldrig något bygge. Varför har jag inget säkert svar på. Tror att det blev för krångligt med alla regler och därmed drog det hela ut på tiden. Och det kostar pengar. Efter en tid så förvandlades planen efter rivningarna till parkering. Och det är den fortfarande.

Min tidningskrönika 5 maj

 


Större mästerskap kräver större tv har vi kunnat läsa i tidningarna. Inför det stundande Europamästerskapet i fotboll är det många som satsar på 60-tummare. Apparater som nästan täcker en hel vägg i tv-rummet. Själv nöjer jag med en 45- tummare och det funkar. Tror inte jag missar många sparkar trots storleken.

”Fotbollstävlingen” i Paris som någon reporter i radio berättade om får mej att bli lite nostalgisk och tänka tillbaka på VM i Sverige 1958. Då var det inte många privatpersoner som hade tv. Kände ingen själv. Men det rådde tv-handlare Olle Borg i Hammar bot på. Olle drev en firma under namnet Olob Radio och TV. Han disponerade ett skyltfönster i Hammars Handel där han ställde ut en tv och bjöd in folk att komma och följa matcherna. Han räknade förstås också med att några skulle köpa tv-apparater av honom i samband med VM.



I en inbjudan skrev Olle att alla intresserade Hammarsbor var välkomna till skyltfönstret för att titta på fotboll. Men andra fick också komma om det skulle vara så stod det i inbjudan. Bilderna skulle bli skarpa och tydliga lovade Olle vidare. Vad han inte hade räknat med var att det skulle bli rena invasionen vid Hammars Handel när Sverige spelade sina matcher. Det kom folk från halva Sydnärke för att få se rörliga bilder i skyltfönstret . Man kan gott säga att Hammar verkligen levde upp under några sommarveckor i juni 1958. Är tveksam om det varit större tryck i samhället varken förr eller senare.

Själv missade jag och mina kompisar inte en match. Fick vi inte åka med någon i bil från Askersund, åkte vi moped eller cyklade. Huvudsaken var att få se matcherna. Och det gällde att vara där tidigt. Att hamna längst bak och kolla på en liten tv var ingen höjdare, men man hörde i alla fall ljudet. I Sveriges finalmatch mot Brasilien var grusgården framför butiken fylld till bristningsgränsen av tv-tittare. Sverige förlorade, men det uppvägdes ändå av att vi fick vara med på något vis. Och när Sverige tog ledningen genom Nisse Liedholm jublade vi i Hammar ikapp med Råsundapubliken.

Några år senare kunde fotbollsgänget som jag var med i gå till gamla Statt och titta när viktiga matcher sändes. Krögaren var inte så intresserad av fotboll men en hygglig människa. När han gick hem för kvällen lämnande över nyckeln och bad oss stänga när matchen var över. Han ställde också fram en back dricka. Köp och lägg pengarna på bordet var beskedet.
———————-

Tre bra saker.

Rotary. Varje år delar klubben ut stipendier till duktiga musikelever i Askersund. En trevlig tradition.

Sjöängen. Formgivare och illustratör Lotta Grönkvist Albinsson, har tagit fram en enkel och bra logotyp till kulturdelen. NA har visat den på bild i tidningen och på na.se.

Askersundsbloggen. Eftersom det inte ska vara några bilder till krönikan i tidningen, har jag ändå möjlighet att lägga in bilder och klipp på bloggen som finns på na.se. Det är bra. Kolla den som har lust.

Dags att damma av försäljningsbussarna igen

 

En gång i tiden var det vanligt med försäljningsbussar på landsbygden. Bussarna kom med kött, fisk och allt vad det kunde vara. Det trots att det fanns många lokala handlare ute i bygderna. Men det var ändå något visst med försäljningsbussarna. Något av veckans höjdpunkt. Folk gick ut till sina brevlådor och handlade vad som behövdes till hushållen. Praktiskt och bekvämt.

Fiskbussen var populär i bygderna.
Bild från Leif Linus samling

En del av bussförarna var lite speciella. Särskilt minns jag en som sålde fisk. Han gick sin egen väg och hade humor som jag tror han inte visste om det själv. Han var också bestämd mot kunderna. Det gick inte att stå plocka och välja bland strömmingarna. ”Här tar vi jäms över” var det klara beskedet. Fick han klagomål på att fiskarna var lite bleka, så menade han att det skulle alla vara om de vore döda. Minns när det var röstning högertrafikens eventuella införande. Jag frågade om han skulle rösta, men han förklarade då att han hade försökt införa högertrafik några år tidigare men då grep polisen in. ”Gick det inte den gången så får det vara för mej”, blev svaret.

Anledningen till att han körde på höger sida den gången hade sin naturliga förklaring…

Det fanns ett antal försäljningsbussar. Slakteriföreningen i Askersund hade en buss som Hjalmar och Malte ansvarade för. När den gamla bussen som skrotades 1958 blev det stort pådrag. Den gamla hade gått i 20 år. Den nya bussen stod på toppen av vad som kunde åstadkommas vid den tiden. Inredningen var gjord i rostfri plåt. När det var kallt kunde man till och med koppla på elektrisk värme. Ingen kund skulle behöva frysa om fötterna när de handlade korv och sylta. Någon berättade att när bussen anlände till ett äldreboende i trakten kom det ut en man i boendet för att handla en korvbit. Den kvinnliga föreståndaren reagerade skarpt. Hon menade att det fanns mat i boendet. Det behövdes inte handlas något extra. Mannen frågade då lugnt och stilla om föreståndarinnan verkligen skulle lägga sig i det hela. Hon hade väl ingen korv att sälja. Ett bra svar men, så behandlades de gamla på den tiden.

Under en period stannade Slakteriföreningens buss till och med i ett bostadsområde en bit från centrum som saknade butik. Det skedde några gånger i veckan. Precis som Hemglass , men utan en högtalare som kallade till köp.

Kanske det snart är dags att satsa på försäljningsbussar igen nu när lanthandeln går på knä. Eller så kan man göra som ägarna till Varuhuset i Rönneshytta har gjort. De hämtar sina kunder till Varuhuset med en liten buss. Det blir en stunds gemenskap i affären med fika och allt. I folkmun har turen döpts till ”antikrundan”. Ett verkligt lyckat initiativ som de boende i området är mycket nöjda med.

Mjölkbaren i Askersund

 

Ingen behöver längre lämna Askersund hungrig. Den som av någon anledning trots allt gör nu får skylla sig själv. Det har växt fram ett antal matställen och serveringar senaste åren och det fortsätter. Utbudet är stort och det finns olika varianter av mat att välja på. I hamnområdet är det lite av kontinental stämning och då tänker jag mest på matutbudet. Det har berikat stadens matkultur. Lukten av stek strömning gör att man ändå påminns om att det är ett svenskt hamnområde, även om det inte finns strömming just i vattnen runt Askersund.

I hamnområdet finns det många varianter av mat att välja på.

Länge bestod utbudet mest av ett antal pizzerior, men nu finns allt från våfflor i Torgparken till Libanesisk mat i hamnen. Mellan de båda platserna finns det lite av varje att välja på, som vanliga lunchbufféer, grillat och glass i massor.



I min ungdom åt jag ofta på en mjölkbar, Fenixbaren, som låg central vid Storgatan. På den tiden öppnades mjölkbarer på många ställen i Sverige. Där servades husmanskost. Anna-Lisa Jedenmark var kvinnan som vågade satsa också i Askersund. Hon kom från Leksand och hade där drivet en mjölkbar med samma namn. Ibland fick jag sällskap av en person som ofta hade tagit sig ett glas eller två redan innan lunchen. Och då handlade det inte om mjölk. Men han var snäll och vänlig. Han hade läst i en tidning att det var bra att ”äta grönt”. Men han visste inte riktigt vad det var bra för, men det som stod tidningen var rätt. Jo, det stod i tidningar även på den tiden om nyttan av att äta rätt, även om det inte var några stora artiklar som nu. Det gröna skulle göra livet lite lättare och nyttigare. Men det fanns ett problem med det för mitt matsällskap. Han tyckte inte om grönt men ville ändå hålla den nyttiga stilen utåt och att han hängde med i tiden. När det serverades stekt falukorv så förklarade han alltid att det skulle var spenat till korven för att göra det hela lite mera nyttigt. Att han sedan satt och petade bort det gröna var en annan sak. ”Nu står man sig ett tag och lite grönt har man också fått i sig” var alltid kommentaren när vi reste oss från matbordet, allt medan barens ägare plockade in tallriken till disken och skrapade av spenaten.

Fenixbaren fanns vid Storgatan. Skylten syns till vänster.

Mjölkbaren vid Storgatan var populär. Enkel och billig husmanskost. Verksamheten försvann från Storgatan till hamnen när husen revs. Då var det Ebba Johansson som basade för verksamheten.

Ett annat populärt ställe var ”Panget” som drevs av familjen Arrenius. Serveringen låg på övervåningen i ett hus där nu Torghallen finns. Minns att det kom vandrade ett svart gäng från gjuteriet på Askersundsverken till ”Panget” varje dag för att äta sin lunch. Jobbet i gjuteriet gjorde att de var helt nedsotade, men de var alltid välkomna när de tvättat av sig lite sot. Ett tufft jobb som krävde riktig husmanskost.

Väderkvarnsgatan där ”Panget” fanns. Skylten syns till höger.

Själv har jag prövat på maten på de flesta av stadens matställen. Det är svårt annars att diskutera om det smakade bra eller inte. Och hittills har det smakat bra även om inget ännu når upp till morsans köttbullar. Men det kanske mest handlar om nostalgi när jag tänker efter…

 

Betjänten Oskar på Stjernsund

 

Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade inredningarna från 1800-talets mitt.

1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951 avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl. Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne.

På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död att slottsägare skulle ha betjänter. Den här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till en nyrenoverad tjänstebostad.

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.

Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp


Oskar 60 år

Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning…

Min tidningskrönika 22 maj

 

I Askersund lönar det sig att vara aktiv i sängkammaren. Och det av flera skäl. Det handlar inte bara om att resultatet av ett nytt barn. Alla familjer med nyfödda får nämligen också en pall som tack för att de varit med om att öka folkmängden. Ett litet ovanligt grepp för att stimulera befolkningsutvecklingen, men populärt. Kan inte garantera om det bara är själva pallen som lockar till nya kommuninnevånare. Varje år sedan starten har ett 100-tal familjer mött upp i Torgparken för att hämta sin pall där benen är formad som ett stort A. Ansvariga menar att det vore besvärligare om stadens namn hade börjat på V eller U. Då skulle pallen stjälpa omkull med barn och allt.

Pallutdelningen i Torgparken firade i år 15-årsjubileum. Thomas Eriksson som då arbetade som projektledare vid kommunen födde idén. Han var också med om att starta kommunens PR-och informationstidning ” Bo i Askersund”. Thomas hade fått en liten pall av sin morfar när han var liten. En pall som hade följt honom i livet. Han kom då på att det skulle vara en lämplig gåva till alla nyfödda. En möbel med namnbricka och årtal. En liten möbel som kunde följa med barnet i vuxen ålder till det första boendet för att palla med allt i vuxenlivet.

Pallarna tillverkas vid kommunens arbetsmarknadsenighet. En del har frågat om det finns möjlighet att köpa en sådan, men där är det stopp. Det är utdelningen i Torgparken som gäller. Den är unik. För att ytterligare premiera och belöna barnafödandet finns ett litet bord att möblera med. Men då måste familjerna visa upp fem pallar. Hittills har inget bord delats ut. Den familj som kommer med tio pallar erbjuds som tack för lång och trogen tjänst två enkelsängar har jag erfarit som det heter i journalistkretsar.

Henrik Olofsson

Årets utdelning skedde för någon vecka sedan och motorn i det hela var som vanligt kommunens utvecklingschef Henrik Olofsson. Många kom för att hämta sin möbel trots uruselt väder. Trots pallar och allt har Askersund haft svårt att hålla sina befolkningssiffror. Det är svårt att få det hela gå ihop. Men det finns en enkel förklaring. Fler dör och flyttar än de som föds, så det gäller att lägga på ett kol extra för unga familjer i Askersund som har orken och kraften kvar för att hålla jämna steg med alla negativa tendenser.

Själv har jag bevakat arrangemanget många gånger. Det besvärligaste har varit att få ihop alla på en bild och där att allas ansikten skulle synas på bilden i tidningen.

—————————————-

22 maj 2016

Tre bra saker.

Kalles trädgård. Kalle fick priset som ”Årets företagare” i Askersund. Gjorde reportage när han startade för 20 år sedan i byn. Och så brukar jag köpa ett kilo sättpotatis där som alltid kommer upp till midsommar. I två hinkar.

Björkvallen. Åmmebergs fotbollslag får storbesök av Örebros SK i distriktscupen. Nästan större än midsommarfirandet.

Citycampingen. En av kommunens mest lyckade satsningar. Det är fullbelagt med husbilar för det mesta.