När askersundarna gick till pumpen

Askersundarna hade en gång i tiden minst tre kommunala pumpställen att välja på för att få friskt vatten. Några vattenledningar fanns ännu inte i stan. Pumparna var ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Men också mötesplatser för stadens ungdomar. Där fanns tillfälle för alla pojkar att visa sina chevalereska anlag genom att hjälpa flickorna med vattenpumpningen. I många fall blev vattenpumpningen helt avgörande för en fortsättning av bekantskapen, som senare ledde till äktenskap. När vattenledningarna kom blev det betydligt svårare för pojkarna i Askersund att imponera. Har inte riktigt kläm på vilka metoder som användes efter pumpepoken….

Pumpen vid kyrkberget 1859. På bilden syns flickor från Högre Flickskolan

En bild från 1907 på gården vid gamla Förnicklingsverket där en av stadspumparna fanns

Bild från 1905

Johan Högbergs affär vid Hospitalsgatan. Stadspumpen fanns på inne på gården upp mot kyrkberget.

På de flesta gårdar fanns källor. Stora pumpar för att få upp sjövatten fanns uppsatta i hamnområdet och öster om hamnområdet. Den flitigaste besökta källan var den så kallade Jonskällan invid kyrkberget vid gamla Förnicklingsverket och Frälsningsarmén. Det var en källa känd för mycket gott vatten. Under torra sommarmånader var det ransonering av vatten från källan. Pumpen hölls då endast öppen på morgonen . Men då stod ofta 20-30 tjänsteflickor i kö för att hämta vatten. Men det blev bara en kruka vatten till alla. Punkt och slut.

Pumpen i hamnområdet syns bakom båten. I bakgrunden nuvarande Lundgrens hus (Strandhugget)

Bilden är från 1868. Hamnpumpen mellan båtarna, en av Råbockarna.

En stadspump fanns nere vid järnvägsstationen. Den syns till höger på bilden. Linus har tagit fram bilden från en glasplåt som många andra bilder på bloggarna. Bilden är från 1880.

När vattenledningarna i stan började komma sinade intresset för pumparna. 1875 tog allmänna rådstugan beslut om att bygga en vattenledning i stan. Men då hade de styrande tjafsat i många år om från vilken sjö vattnet skulle hämtas. Det fanns förslag om vatten från Stora Röllingen och Gårdsjön, men det blev ingen av dessa båda sjöar. Vattnet togs istället från en källa vid Sundsängen, för att sedan passera genom en reningsapparat till en stor cistern på Norra bergen, för att sedan renas ytterligare och ledas ut i järnrör till brandposter och vattenhämtingsställen.

Redan 1897 dömde vattenledningarna ut av Brandstodsbolaget. Effekten på ledningen var alldeles för dålig. Kasthöjden över marken var bara 4,6 meter. Brandstodsbolaget krävde en kasthöjd på 15 meter , om det skulle börja brinna i stan igen. Det resulterade i ett nytt vattentorn på Norra bergen. I juli 1907 påbörjades bygget och avslutades i slutet av 1908. Tornet är 31 meter och i dag till salu om någon skulle vara intresserande av ett boende med en enorm vacker utsikt. Det är ett antal år sedan tornet togs ur bruk.

I oktober 1947 försvann den sista pumpen ur stadsbilden. Då flyttades pumpen vid kyrkberget upp till Hembygdsgården, där den fortfarande finns för beskådande. Hur gammal pumpen är svårt att få fram. Men bilder från 1800-talets mitt visar att den fanns på plats vid kyrkberget. Anledningen till att pumpen flyttades var att Förnicklingsverkstaden skull ändras och byggas ut. Pumpen fick helt enkelt inte plats på tomten längre. Pumpen skänktes av staden till hembygdsföreningen.

Den sista stadspumpen finns bevarad i Hembygdsgården. Den flyttades dit 1947

Som vanligt har Leif Linus Larsson hjälpt till med bilder.

Trafvenfelts väg

Det är inte alla förunnat att få en gata uppkallad efter sig. I Askersund finns det dock en del som ärats med ett eget gatunamn, eller väg . Men då måste man bland annat minst vara major, landskapsmålare, teckningslärare och gymnastiklärare vid läroverket. Och det gör inte saken sämre om vederbörande också tillhör en gammal adelssläkt, som Hjalmar Trafvenfelt. En mindre gata i Askersund har också döpts till Trafvenfelts väg.

Major Trafvenfelt i målartagen. Men så fick han också en väg döpt efter sig

Trafvenfelt gjorde en stor kulturhistorisk insats då han 1921 donerade ett stort antal oljemålningar med motiv från stadens äldsta bebyggelse. Så han var säkert värd en egen väg.Tavlorna hänger i olika kommunala lokaler i dag. Ett större antal finns i rådsalen på Rådhuset. Till Askersund kom Hjalmar Trafvenfelt år 1902 som befälhavare för Askersunds rullföreningsområde. Lärarkallet lämnade han 1916 och tjänsten som befälhavare 1918. Som pensionär stannade han kvar i Askersund för at helt ägna sig åt oljemålning. Han producerade tavlor på löpande band, cirka 800 stycken. Majoren avled 1937 vid 85 års ålder.

Utmed Trafvenfelts väg har det funnits en del verksamheter, som säkert många äldre askersundare minns, som Svenssons handelsträdgård på Karlsro-området intill vägen. I dag finns det bara villor där förr grönsaker och blommor växte. Rudebäcks pillerfabrik var en annan framgångsrik verksamhet. Det hette förstås inte pillerfabrik, utan Askersunds tekniska. Doktor Högbergs villa finns där. Han var mycket uppskattad hos askersundarna. Norr ut efter korsningen med Torebergsvägen fanns repslageriet.

Erik Hammar i Svensson handelsträdgård

En bild från 1958. Emil Svensson som torghandlare

Otto Rudebäck framför villa på Trafvenfeltsvägen 2 år 1916

Rudebeck i sin affär på tvåan

Rödegård 1920

Trafvenfelt var också gymnastiklärare. Här med ett antal elver.

En notis från 1912

En av Trafvenfelts många oljemålningar från Askersund. I bakgrunden bryggeriet

Som vanligt har Leif Linus Larsson och jag hjälpts åt för att få fram material om konstnärens väg.

Gamla fönster ligger Nina varmt om hjärtat

Hantverkshuset i Askersund har fått ett lyft det senaste året.  Föreningen som tog  över efter Folkets hus har jobbat hårt med det gamla huset. För  några år sedan var det till och med aktuellt med rivning, men nu är det andra tongångar. De flesta tycker det är bra att huset blev kvar och används.

Just nu håller Nina Zita att ta fram ett praktfullt fönster på läktaren i den gamla  biosalongen. Hon läser till fönsterhantverkare. Fönstret har varit övermålat. Förmodligen skedde det när Hantverksföreningen började visa film en gång i tiden. Det fick inte  komma in  något ljus.

Glaspartiet på läktaren

– Det är en ettårig yrkeshögskoleutbildning i Mariestad som jag nu är inne på sluttampen av. Under fyra veckor i april-maj har jag nu LIA, lärande i arbete, i Hantverkshuset i Askersund, under handledning av Håkan Bagger och Mattias Jonsson, Håkan Bagger AB respektive Starketorp Bygghantverk, berättar Nina.

-Vi kommer att renovera det stora glaspartiet till läktaren till salongen. Fönstret är ifrån början av 1900-talet när huset byggdes, så det har bara drygt 100 år på nacken. Det har varit övermålat, övertäckt av skivor och bortglömt. Men nu har det fått komma ut i ljuset och ska återställas till sin forna glans. Glasen kommer att bytas till återanvända munblåsta. Bågarna skrapas och delar som är rötskadade lagas eller byts ut. De kommer sedan att kittas med linoljekitt och målas i en linoljefärg med grön kulör på utsidan.

 Karmen kommer att kompletteras med den droppnäsa som sågades och mejslades bort när partiet sattes igen. Den kommer också skrapas och målas. Innanfönstren kommer till att börja med bara rengöras innan beslut om vidare åtgärder tas. Till sin hjälp kommer Ninas klasskompis Lotta Olsson, från Åtorp, att ansluta i arbetet de sista två veckorna av LIA-perioden.

– Gamla fönster har alltid legat mig varmt om hjärtat. Mitt examensarbete, som jag skrev 15 år tidigare på utbildningen Byggteknik med inriktning mot byggnadskonst vid dåvarande Växjö universitet, handlade just om fönster. Det hette ’Fönster – Byta eller bevara?’. Självklart kom jag fram till att det lönade sig att bevara! En sanning som fortfarande står sig än idag, tycker  Nina.

-Tyvärr så matas vi alla av reklam för att byta fönster och många faller nog för löften om energibesparing och underhållsfritt. Men sanningen är att återbetalningstiden för ett fönsterbyte är uppemot 30 år och då är det dags att byta de underhållsfria fönstren för de går inte att renovera och isolerglaskasseterna har gjort sitt. Ett fönster tillverkat innan 50-talet däremot kan ha suttit i 70, 100 eller 200 år och är fortfarande kärnfriskt och möjligt att underhålla, renovera och även laga, poängterar Nina

– Nya fönster är en slit- och slängvara och hur väl rimmar det med miljö- och klimatpåverkan? För att inte tala om den energi som går åt att tillverka fönster av aluminium eller plast. Lägg sedan på transporterna och den lagrade energi och koldioxid som frigörs när de befintliga fönstren kasseras och trädelarna bränns upp. Ett 200 år gammalt fönster som underhållits väl kan fortsätta att underhållas. Är färglagren för tjocka eller flagar, kittet lossnat, bågarna kärvar eller fönstret är otätt, kan det renoveras.

-Har en del gått sönder eller fått rötskador, kan delen bytas eller lagas. I samtliga fall kan fönstret fortsatt hålla i minst 200 år till med rätt underhåll. På så sätt bevaras inte bara fönstret utan också hela husets estetiska kvaliteter. Det går inte att ersätta ett gammalt fönster med smäckra profiler, spröjs och munblåst glas med aluminiumbeklätt fönster med isolerkassetter av planglas och utanpåliggande fuskspröjs utan att karaktären går förlorad. Fönstren är husets ögon. Ett spröjsat fönster med munblåst glas, eller maskindraget också för den delen, får ett så livfullt och mjukt uttryck. Något som ett modernt planglas med sin spegelyta aldrig kan ge. Ögonen ser döda ut och saknar gnista, konstaterar Nina

– Även inomhus förändras känslan av ett fönsterbyte. Bågarnas och spröjsens profilering jämnar ut kontrasterna mellan ljus och skugga. Det munblåsta eller maskindragna glaset bryter ljuset så att det avtecknar sig på ett livfullt och vackert sätt på väggar och interiör. Skuggorna blir mjuka och utan skarpa kanter. Det är i detaljer som dessa som det sitter – husets själ. Så för att sprida min kärlek till gamla fönster och på riktigt bidra till att de verkligen bevaras, läser jag nu alltså till Fönsterhantverkare med traditionella hantverkstekniker, upplyser Nina

Hantverkshuset och fönstret som Nina jobbar med

-Efter 15 år som byggkonsult valde jag att sadla om till något praktiskt och var länge inne på att det var trädgård och odling jag skulle syssla med. Men jag kom inte in på de utbildningar som jag sökte. Istället fick jag upp ögonen för en nystartad yrkeshögskoleutbildning till fönsterhantverkare på Dacapo i Mariestad. Det kändes helt rätt för mig. Men för säkerhets skull sökte jag även deras utbildning till kulturmålare. Jag kom in på båda. Men förstahandsvalet var hela tiden fönsterhantverkare

Nina Zita bor i ett radhus i Örebro med sin  man Frederik och deras två barn Edvin och Ellen.

 -Samt vår ”motsträviga surkatt” Tuss. Jag är ingen flitig Instagram-användare, men jag har och kommer att lägga upp en del bilder under arbetets gång under namnet Gröna Rutan (@gronarutan).

-När utbildningen är slut i början av juni planerar jag att starta ett eget företag inom fönsterhantverk. Jag hoppas på att kunna hyra in mig i en snickerilokal utanför Örebro så att jag även ska kunna tillverka en del fönster enligt traditionell metod och utformning. Det ska bli så spännande att få starta upp en egen verksamhet, säger Nina.

OVE DANIELSSON

Gatunamnet Loggatan tillbaka igen

Flera gånger har jag skrivit om gatunamn i Askersund på min blogg.  Lite undrande har jag alltid varit över att namnet på gamla Loggatan hade ändrats till Klockaregatan. Har aldrig fått något svar på varför och när ändringen gjordes. Skrev och tjatade om att kommunen borde byta tillbaka till det gamla namnet, Loggatan.  2019 togs det också ett kommunalt beslut om att ta tillbaka det gamla namnet men ännu har inte gatuskylten bytts ut. Det är bara att lyfta på kepsen för beslutet. Jag tar inte åt mig äran av ändringen. Så stor är jag inte. När föreningen Gamla Askersund skrev till kommunen om det felaktiga namnet blev det lite mera tyngd över det hela.  Mycket mera än från en enkel bloggare. Men vad kvittar det. Huvudsaken är det gamla historiska namnet kommer tillbaka. Kanske en bagatell tycker någon men jag tycker man ska vara rädd om gamla historiska namn och hur de nya gatudragningarna blir.

Loggatan längst fram i bild. En äldre bild från Leif Linus arkiv
Adressen Loggatan finns i dag några gator bort från den gamla gatuadressen

Som grabb minns jag de gamla logarna utmed gatan där Pingstkyrkan ligger. Det gamla namnet var logiskt till skillnad från Klockaregatan. Namnet Loggatan (Logegatan) har mycket gamla anor och har funnits i kartbilden sedan 1874. Konsekvensen av ett namnbyte är att de två nybyggda särskilda boendena får byta adress från Klockaregatan till Loggatan. Pingstkyrkan kommer inte att beröras av  ändringen. Församlingen använder Storgatan som sin adress.

Gatunamnet Klockaregatan ersatte Loggatan under en period, Nu är ordningen återställd.

Varför Loggatan har fått sitt namn har jag ganska klart för mej efter ha läst en berättelse av en gammal man som bodde i Askersund i början på 1900-talet. På gatans norra sida fanns i början på 1900-talet ett antal logar.  Byggnaderna försvann genom flera bränder enligt den gamle mannen. Ibland övernattade personer i ladorna. Vid något tillfälle hade en av nattgästerna enligt honom tänt på en loge, för att sedan gå upp på Norra Bergen ovanför och njuta av skådespelet.

Loggatan längst fram i bild. En äldre bild från Leif Linus arkiv

Mannen som berättat bodde nedanför stadskyrkan mitt emot gamla kyrkogården. I hörnet Logggatan –Kraffskärsvägen (Gårdsjögatan) fanns ett svinhus, som senare  hyrdes av en person till hönshus. Även denna byggnad eldhärjades. Året var 1906 eller 1907. Skolan hade börjat tas i bruk innan den var helt färdig 1907.

”Under brandnatten kom det eldflagor seglande ner vid ingångsporten i hörnet Hospitalsgatan – Storgatan. Vi trodde först det var Sameralskolan som stod i brand. På den tiden hängde en brandlur i Rådhusets förstuga. Den som upptäckte en eldsvåda fick ta luren och löpa genom gatorna och tuta. Jag väcktes på natten av det otäcka tutandet och blev rädd. Men husvärden Almstedt kom och lugnade och förklarade att det bara var svinhuset som brann. Ryktet gick sedan att någon kväll före plockat bort de flesta hönsen och sedan tuttat på. Men det blev aldrig utrett”, berättat den gamle mannen.

Brandchef vid den här tiden var storväxte yllefabrikören A.W. Bergqvist, som med långa kliv ledde de få hästförspända brandsprutorna. Yllefabriken som fanns väster om gamla Varmbadhuset i hamnområdet. Senare blev där en snickerifabrik och ett spannmålsmagasin.

Vid ett tillfälle hände ett vinterintermezzo med koppling till gamla Loggatan. En man med smeknamnet ”Lapp-Oskar” hämtade ett hölass i en av logarna med sin oxe. Ett gäng grabbar åkte med på lasset. En av grabbarna satt högst upp på lasset och höll i tömmarna medan den ekonomiske ”Lapp-Oskar” gick bakom och plockade höstrån som fallit ner. När ekipaget kom till hörnet av gamla kyrkogården och prästgården vände oxen väster ut ner för den stora bryggarbacken. Han var förmodligen van att göra det. Hölasset och grabbarna ramlade av när oxen ryckte till. Historien berättar inte om hur lasset kom ”på fötter” igen. ”Lapp-Oskar brydde sig inte så mycket om hur det gått med grabbarna. Han var mest bedrövad över att inte allt hö kom till nytta.

Beslut om namnändringen tillbaka till gamla Loggatan togs som jag skrev redan 2019. Men i en handling om Stadsutveckling finns namnet Klockaregatan fortfarande kvar. Men det kanske bara är miss och den mänskliga faktorn som spelat in. Så här står det i de kommunala handlinningarna i dag:

Klockaregatan – Detaljplanen 1882-P2019/9 medger Klockaregatans anslutning till Drottning Kristinas väg norr om nuvarande ”Norra Bergen”. Syftet med planen och gatans förändrade sträckning är att öppna upp för silande trafik i bostadsområdet norr om centrum och för att förbättra trafikflöden i och med bostadsexploatering av ”Norra Bergen” .Gatan föreslås utföras som en 6,5 m bred asfalterad dubbelriktad väg utan trottoarer.

Stöökagatan

Gamla Stöökagatan i Askersund ska förlängas. Gatan ska i fortsättning finnas  på båda sidor  om Drottning Kristinas  väg och ansluta till Bragegatan. Området där  kallades  förr för Villastaden.  Den nya gatstumpen ska gå igen  skolparken  som nu ska bebyggas. Allt det här har stått i min gamla tidning och då får man lita på det.  Enligt tidningen ska  den nya sträckningen binda samman stadskärnan och det gamla rutmönstret förädlas. Det gamla rutmönstret sträcker sig  annars bara fram till Drottning Kristinas väg.

Stöökagatan vid Torgparken .50-tal.

 Det verkar inte ha varit aktuellt att istället förlänga Bragegatan för att slippa få Stöökagatan på var sin sida av Drottning Kristinas  väg. Politikerna  vill också rädda några gamla träd i parken  när den ska bebyggas. Gamla Sjukstugan (Skolkontoret) ska säljas men får  inte rivas. Och tur är väl det. Det blir  heller  inga utfarter mot Drottning Kristinas väg.

Enligt en äldre grundkarta indelades staden i 44 kvarter med sju gator i sträckningen norr och söder och sex i öster väster. Det är bara att konstatera att staden växt.

När Rådhuset byggdes ut blev stora delar av gatan norr ut kontoriserad. Folk stannar ofta i dag i närheten av torget och den stora matvarubutiken. I gamla posthuset vid Stöökagatan finns både ”Silver Carina” med sin verkstad, Eva Sääv med sin shopping och detaljhandel. Hon arbetar också som tapetserare.  ”Glas och Lakrits” med Beatrice Andersson finns i huset och tvärs över gatan ligger Borgmästarhuset  där det finns ett café, så ett råd är att inte bara stanna vid torget. Gå några steg extra. Det påminde lite om gamla tider vid Stöökagatan.

En gammal Askersundare minns Stöökagatan

Stöökagatan i Askersund norr ut från torget var förr ett livligt gångstråk. Där låg Centralcaféet, en sytillbehörsaffär, Erik Vulkarns gummiverkstad, Sams begravningsbyrå, Kias bageri, Bernhard Andersson skomakeri för att nämna något. På Rådhustomten fanns också en affärsbarack. Verksamheter som folk var mer eller mindre tvingade att besöka ganska ofta.

Hanna Gustavssons Garn och Vävnadshandel. Borgmästarhuset i bakgrunden
Rådhuset Torget Stöökagatan Väderkvarnsgatan
Rådhuset till höger
Tvätt på Stampagården . Gården låg ner mot vattnet från Torget. I dag en parkering.
Till höger Borgmästarhuset
Axel Fredriksson bokbinderi vid Stöökagatan
Gatan ska rustas. Många klagar i dag på att det grävs för mycket. men det är inget nytt. På bilden hamn-Sigge som lastar på. Längre bak på bilden skymtar torget
Polis Arthur Fredö och Ivar Ernström inne på ”Vulkarns gård” vid Stöökagatan
Hörnet Stöökagatan -Stora Bergsgatan med Borgmästarhuset i bakgrunden. Westlins tobak i förgrunden.
Innan Rådhuset byggdes till fanns Einars livsmedelsbarack på tomten. Rådhuset i bakgrunden. Baracken flyttades sedan till gamla idrottsplatsen.
Bernhard Andersson skomakare vid gatan. Det lilla verkstadshuset finns kvar.
Hörnet Väderkvarnsgatan -Stöökagatan
Butiksinnehavare vid Stöökagatan har lagt ut en trasmatta på gatan. Men ingen riktig.
Stig Åhlin och montör Olsson vid butiken som fanns vid Stöökagatan. Radio-Allan drev butiken i många år.
Gamla mejeriet. Muren runt tomten finns kvar.
Stöökagatan vid Torgparken
Stöökagatan upp mot Torget en tidig vårdag
Åkargården. Där finns bostadsrätter i dag. Gården låg ovanför Garvargården upp mot staden.
Birger Andersson var en flitig gäst i Lönns hus vid Stöökagatan . Han var lite vaktmästare i pannrummet.
Villastaden på vykort. Där finns i dag bland annat Bragegatan

Någon kanske undrar över namnet Stöökagatan. Det kommer från familjen Stöök som drev handeln redan på 1600-talet i Askersund. Några i familjen var också rådmän. Förmodligen är det efter gårdsägare Lars Stöök som gatan uppkallats. Han var nämnd i protokoll redan 1671. Stööks klädbutik låg utmed Storgatan (där BE-GE:s finns i dag), så i modern tid blev det inte riktigt rätt. Familjens butik har inte funnits vid Stöökagatan.

Stööks vid Storgatan

Som vanligt har vännen Leif Linus hjälpt till med en del bilder från sin stora samling

Gårdsjögatan

Gårdsjögatan från Väderkvarnsbacken en gång i tiden

Järnvägen för banan Laxå –Norrköping skulle en gång i tiden dras där flerfamiljshuset Ladan ligger i dag, i korsningen Gårdsjögatan-Loggatan. Tomten var bokad till stationsområde. Banan skulle sedan dras vidare över Viken vid Askersunds by och vidare mot Laxå. På området fanns en stor nybyggd loge. Men som alla ser i dag, det blev inte något järnvägsbygge. Istället blev det hus. Det blev för mycket tjafs kring järnvägsbygget, så planerna gick i graven. Vännen Leif Linus Larsson har letat fram en gammal tidningsannons som talar sitt tydliga språk. Tror inte många vet att det fanns så långt framskridna planer på ett stations-och järnvägsbygge just i det området. Men nu vet alla det som läser bloggen.

Den här gången satsar vi på Gårdsjögatan. Linus har letat fram bilder och några har jag plåtat själv. Gatan är lång och det finns mycket intressant att hämta där. Bilderna talar sitt tydliga språk. En del kändisar har bott utmed gatan, som Levi Karlsson ”den blyge”, för att nu nämna någon. Längst norr ut på gatan mot Väderkvarnsbacken hade också IFK sin idrottsplats en gång i tiden. En lokal storindustri fanns också norr ut på gatan, Askersunds cementfabrik. Företaget tillverkade cementplattor och andra artiklar i cement som villaägarna i området behövde. Minns själv att ägaren körde runt med sin truck i Närlundaområdet och lastade av cementplattor av alla de slag. Det var i slutet på 60-talet Närlundaområdet hade just tagits i anspråk för villabebyggelse. Och sedan fortsatte byggandet i närliggande områden. I gamla tidningsartiklar så är namnet i området Kraftkärret eller Krafskärret.

Ägaren måste ha gjorts en förmögenhet under den perioden. Nu är nya stenläggningar på gång igen, men då handlar det inte om cement, utan om riktiga stenar. Fabriken som inte var någon höjdare när det gällde arbetsmiljön finns inte kvar i dag. Intill där den gamla fabriken låg, finns i dag den så kallade ”farfarsbacken” där massor av barn håller till på vintern med pulkaåkning. Även den backen var hotad. Det skulle bli hus även där, men stoppades av aktiva föräldrar som ville ha backen obebyggd.

Farfarsbacken. Vintertid ett paradis för barnen.

Ett annat företag vid gatan var också Einars möbler. Lokalen, en stor röd byggnad upp mot Närlundaområdet, finns fortfarande kvar. I slutet på gatan upp mot Väderkvarnsbacken fanns under många år en stor soptipp dit stans allt skräp kördes. Det var en väldigt blandning av sopor och latriner som tömdes där och täcktes med jord. Som jag minns hade råttorna ett paradis där. Mins att folk gick dit med sina luftgevär för at pricka de stora feta råttorna där.

I dag finns det ett promenadstråk över den gamla tippen och längst ner i dalen strax intill det naturskyddade området finns även i dag en stor tipp, där kommunen och allmänheten tippar trädgårdsavfall. Undrar vilka undersökningar som gjorts av det området? Hur som helst har det blivit ett populärt vandringsstråk från Närlunda och Lustenrust över till Väderkvarnsbacken och Askersunds by. Och jag har inte märkt på mina rundor att marken sviktar där. Det gamla avfallet har tydligen satt sig..

Einar Gustavssons möbler fanns vid Gårdsjögatan. Här visar Einar -som slöjdlärare-Birgitta Pettersson hur det går till. Byggnaden finns fortfarande kvar.

Måklaren Allan Skyrberg var en av många profiler som bodde vid gatan.

EFS-kyrkan

Team Orion har sitt ursprung i EFS-kyrkan. Här Håkan och Else-Britt Elf. I bakgrunden Hagström

Team Orion

Einar Karlsson, en profil på gatan. Bilden är från 60-talet.

Eskil Andersson

En annan profil vid Gårdsjögatan, Levi Karlsson ”den blyge”.

Polis Verner Karlsson med en inlämnad moped vid pensionatet vid Gårdsjögatan.

Det lilla röda huset är borta och har ersatts med moderna byggnader.

Ingvar Björk vid Einars möbler

Norra kyrkogården. I bakgrunden Väderkvarnsbacken

Astrid Fingal vid Gårdsjögatan 25 Vännersdal

Vännersdal
Holger Larsson i Cementfabriken

Cementfabriken i bakgrunden

Gårdsjögatan norr ut på 50-talet. I förgrunden den öppna soptippen och i bakgrunden cemnetfabriken i slutet på gatan.

Nu ska vi vara snälla…

Nej, nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla! Så sjöng Karl Gerhard en gång i en revykuplett. Lite av den andan vill presidiet i Askersunds fullmäktige omsätta hos ledamöterna. I kallelsen till senaste sammanträdet fick politikerna ett litet medskick om förhållningsregler.

Skrivningen från presidiet väckte en del förvåning. Per Eriksson, s, undrade vad ledamöterna i fullmäktige fick säga i fortsättning. Han menade att det var bättre om ordföranden sa ifrån direkt på sammanträdet, i stället för att sända ut förhållningsregler. Och han fick en del medhåll.

Ingrid Trodell Dahl andre vice ordförande  i presidiet tog avstånd från uppmaningen  som stod i kallelsen. Hon tyckte det var ett hot mot det fria ordet. Inger Trodell Dahl:

”I kallelsen finns en text, På förkommen anledning osv… en text som jag som 2-e vice ordförande accepterade att skicka ut inför detta möte. Jag backar på det. Anledningen är denna. I fullmäktige får man säga precis vad man vill om det rör ärendet, och man får ge kritik om man vill. Det är glasklart. Det man inte får är om det inte strider mot annan lag, som diskrimineringslagen, vilket inte heller var fallet.

Efter att kallelsen gick ut har jag fått till mej många synpunkter på texten, både positiv och negativ, vilket har gett mej ett antal sömnlösa nätter. Jag har läst igenom kommunallagen där inget säger att man inte får ge kritik eller ha synpunkter på ledning och styrning. Jag har läst artiklar i ämnet och jag har lyssnat på det inspelade mötet ett antal gånger och inser att jag alldeles förhastat skrev under skrivningen ni fått från presidiet.

Jag vill härmed frånsäga mej skrivningen och står inte för den. ”Ordet är fritt” har fått en djupare innebörd för mej och det är just här i fullmäktige ordet ska vara fritt, i demokratins namn.

Jag vill att det antecknas i protokollet att jag inte står bakom skrivningen.

Tack”

Bakgrunden till förhållningsreglerna som sänts ut var förmodligen en ledamot som gick hårt åt tjänstemän vid byggförvaltningen vid förra  mötet. Politikern tyckte att det gick allt för långsamt och att man ägnade sig för mycket åt oviktiga saker.

Med tanke på kritiken för några veckor sedan fanns nu   Samhällsbyggnadschef Fredrik Idevall  på plats- tror det var så- för att presentera den nya samhällsbyggnadsförvaltningen som bildades från den 1 januari 2021 där Askersunds kommun, Laxå kommun och Lekebergs kommun ingår. Inget ont om Idevall, men långa föredragningar om hur nämnder jobbar är inget för fullmäktige. Tycker jag. Det är alldeles för internt. Informationen kan nog de politiska partierna sköta internt på ett annat sätt. Det är politiker som jag som åhörare vill höra och hur de resonerar sig fram till beslut. Det är resultatet som är det viktigaste. Inte hur  olika organisationer  ser ut.

Kollade Webbsändningen hemma vid köksbordet. Det tog lite tid innan presidiet fick kontakt med alla. Och någon ursäktade sig till och med att han hade försovit sig!

Efter ha bevakat fullmäktige i Askersund ett antal år som journalist är det bara konstatera att debatterna i dag är rena söndagsskolan mot förr. Då fanns det politiker i de lokala partierna som verkligen pratade klarspråk”. Ordförande Bengt Norefors fick använda sin klubba flitigt. Kommentarer var då ”vad sitter du och knackar efter så fort jag pratar”. Borgmästare Bernhagen som också var sekreterare fick också sina fiskar varma som att ”du kan ju aldrig hålla reda  på ett papper”.  Men så går det inte till nu.

Närlunda-Lustenrust

Jordbruksområdena Lustenrust och Närlunda i Askersund har på 50 år förvandlats till två stora villaområden. Stig Roos, Nisse Alexandersson, och vilka det nu var som brukade jorden kunde nog inte drömma om dagens villautvecklingen på den bördiga jorden. Men stan köpte in jordarna och började sälja tomter till villabebyggelse. Och det skedde helt utan proteser. Med facit i hand kan man väl konstatera att det var ett riktigt beslut för att kunna utveckla kommunen. Det gjordes först ett försöka med villabebyggelse ute på Askersunds by, men efter kraftiga protester från lantbrukare i området hamnade förslaget i papperskorgen.

En bild från 1947. Huset längst ut till höger är Ladan. Bakom huset på bilden har bostadsområdena Närlunda och Lustenrust växt upp.

Närlunda -Korea

Kommunen är ägare till ytterligare ett ganska stort markområde i slutningen ner mot Gårdsjön strax norr om Lustenrust. För mej och många andra är det en gåta att man inte gått vidare där med bebyggelse av olika slag. Istället har kommunen lagt alla resurser och tjänstemännens kraft för att utveckla Edöområdet. Varför inte båda? Det kanske hade varit bra om det funnits valmöjligheter, allt efter storleken på plånboken. Något som passat alla. Och en tomten vid Gårdsjön är inte det sämsta. Jag är själv uppväxt vid sjön. Och där har till och med spelats viktiga bandymatcher. Men jag är inte någon politiker, så jag vet nog inte riktigt hur det ska vara. Får nöja mej med att rösta på dom som vet. Jag och Leif Linus Larsson vill bara med hjälp av bilder och lite text upplysa om vad som förekommit i områdena Närlunda och Lustenrust. Vi bodde nästa grannar en gång i tiden på Närlunda. Jag har flytta men Leif Linus håller fortfarande ställningarna i området

Vid Gårdsjön äger kommunen mark som vore lämplig för villabebyggelse. Men politikerna har inte satsat på det området.

Viktiga bandymatcher har spelats på Gårdsjön i kanten av Lustenrustområdet. Här en match mellan IFK och Waggeryd, som hemmalaget vann. På bilden Hasse Bergsten och Garvis Gustavsson. Segern ledde till allsvenskt spel.

IFK Askersund hade en gång i tiden sin idrottsplats i närheten av Väderkvarnsbacken

IFK:s fotbollslag på Närlundavallen

Något av det största som hänt är den stora ungdomsturneringen i tennis på Närlundaområdet som Leif ”Linus” ordnade under många år. Det vimlade av ungar som ville vara med. Och det kom ynglingar även från andra bostadsområden. ”Linus” hade också skaffat fram priser i massor med lite hjälp av några andra föräldrar. Man kan säga att det var sommarens höjdpunkt för ungarna i området. Turneringen väckte också stor uppmärksamhet på distriktsnivå. Till att börja med var det bara säckar som nät, men efter något år dök dåvarande landslagstränaren Thomas Eklund upp i området för att lämna över ett ”riktigt” nät till allas stora lycka. ”Linus” såg också till att en isbana spolades upp i området.

Närlunda Open i tennis

Roger Adolfsson och Leif Linus Larsson

Närlunda -Lundby i fotboll i miten på 70-talet

Sven Sandberg Lustenrust

Far och son Johansson hjälps åt att bygga på Närlunda i slutet på 60-talet

Tovio Björn bygger sit hus på Närlunda.

Åke Karlsson bodde på Lustenrust

Helga Andersson i mitten bodde i kanten av Lustenrust. Här i sällskap med bokbindare Holm

Gunnar Karlsson i Gustavslund och Håkan Holman

Eveborgarn och Närlundabon Stig Roos, utanför fiskaffären i Askersund,

Bäckatorp norr om Lustenrust

Lustenrust en gång i tiden , Bild Inger Karlsson
Lustenrust för ett antal år sedan. Bild Inger Karlsson

Malmkvist i Bäckatorp på väg hem med sin cykel.

Närlundabon Nisse Alexandersson vid isdösen i Askersunds hamn. Till höger Julius Andersson som bodde i kanten av Lustenrust.

Askersunds hamn

Båtparad i Askersunds hamn. Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommunens personalrullor. När Sven Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson det viktiga jobbet som hamnfogde.

En hamnbild från 40-talet med järnväg och allt.

Sigge Karlsson var hamnfogde i många år

När Sven fick sluta var den officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Från mitten av 40-talet och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (nuvarande Sjötullen)). Själv bodde jag 50 år i huset innan vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Sven hade ett år kvar till pensionen när tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Sven tyckte att kommunen kunde ha väntat ett år med uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

Sven Karlsson tog över jobbet som hamnfogde efter pappa Sigge

När Sven fick sluta sitt jobb som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in för att lasta och lossa varje dag. Det var en tuff arbetsplats. De tekniska hjälpredskapen hade inte gjort sitt stora intåg ännu. I dag har hamnområdet blivit den stora samlingspunkten i Askersund när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor, korv och mycket mera. Tror inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare. Lite sorgligt är det att restaurangen med det finaste läget mor vattnet inte är öppen längre. Där gapar ett tomt hål i gatubilden. Uteserveringen där saknas.

Hotell-Gustav fiskar i sällskap med några grabbar

Gamla kvarnbyggnaden i hamnen finns kvar och sjöbodarna är på gång.

Bilden är från 1953

Bild från 1965

Pråmbygge i hamnen

Skräckskutan fanns i Askersunds hamn under 50-talet. Ibland såg det ut så här. Den gav verkligen skäl för namnet. På den tiden ett utflyktsmål.

Rune Fredriksson, Sigge Karlsson och Julius Andersson. jobbade med lastning av vedskutorna.

Stapelängen fylld med massaved.

Bernhard Danielsson var hamnfogde i Askersund under många år.

Sedan några år är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik ersatt väl. För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller snarare rakt in i Klockarholmen några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det några elak ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre turer. Skepparen som inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

Äldre askersundare minns naturligtvis också alla vedskutor som in till hamnen för att lasta och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk och slet med de tunga stockarna. Under vinter var det issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären, bryggeriet och många andra butiker behövde is. ”Gubbarna” sågade och staplade det hela i isdösar som sedan täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen och kylrummen och då var det kört för issågarna. Ännu en verksamhet försvann från hamnen.

Bengt Eriksson

För den som vill veta ännu mera om hamnen och sjöfarten har förre kyrkoherden i Askersund, Bengt Eriksson, har skrivit en intressant uppsats om hamnen och sjöfarten i norra Vättern förr och nu. Intressant läsning som säker går att få tag på genom Bengt eller biblioteket.

För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag ut en bok ” Askersund -småstaden vid Norra Vättern. I den boken finns också en del om hamnen och sjöfarten

Som vanligt har Leif ”Linus” Larsson hjälpt till med bilder.

Kungens pappa åt dubbla portioner röding på hotellet i Askersund

Skvallerpressen är bedrövlig brukar det ofta heta. Ingen köper heller tidningarna. Det är hos frisören, läkaren eller tandläkaren som de här
omdebatterade tidningarna läses. I alla fall låter det ofta så. Klart det händer ibland, men visst köper folk de här tidningarna i kiosken. Det är bara att kolla upplagesiffrorna. Tycker någon det är kul att läsa om glitter och glamor och kändisars liv , så är det inget att säga om det.

Prins Gustaf Adolf på Sundsbrogatan i Askersund.

Bild från Leif Linus arkiv

Själv begränsar jag mitt tidningsläsande till NA, och Kvällstunden.

Kungligheterna drabbas hårt och är också mycket kritiska mot
veckotidningarna. Men jag kan lugna kungahuset. Det var inte ett dugg bättre förr. En del som skrivs i dag är bra en lätt vindpust mot det som skrevs förr. Läste en gång om ett besök som prins Gustaf Adolf
(nuvarande kungens pappa) gjorde 1935 i Askersund. I tidningsreferatet kunde man till och med läsa om hur mycket prinsen hade ätit på Stadshotellet. Så skulle det aldrig gå att skriva i dag. Åtminstone inte i min gamla tidning.

Källarmästare Hermansson förklarade att prinsen tog dubbla portioner röding till lunch. Och sedan fortsatte han i samma stil hela lunchen. Källarmästaren tog prinsens aptit som ett högt betyg på hotellets matlagningskonst. En prins som backade om flera gånger. Även officerarna i hans sällskap år rejält till Hermanssons förtjusning.

Källarmästaren berättade också för tidningen att ”prinsen var som
alla andra och att verkade trivas bra på hotellet”. Flickorna i personalen
förklarade också att ” prinsen var förtjusande enkel och rar”. De kunde också berätta att prinsen , som bodde i rum nummer 11, hade sin frus porträtt, prinsessan Sibylla, stående på sitt skrivbord. Från
portierens svarta tavla lyste den förnäma bokstavskombinationen H. K. H., och det hade inträffat under detta århundrade, kunde tidningen också
meddela.

Gustaf Adolfs besök 1935 var helt inofficiellt. Han deltog i
krigshögskolans övningar i Askersundstrakten. Han kom till Askersund i sin
Mercedes-Benz A.26, som han körde själv. Många som bar uniform fanns
naturligtvis i stan under övningarna. Så fort det visade sig en man i uniform hoppades askersundarna på att det var just prinsen. Någon hade också sett prinsen på promenad en sen kväll. Många stod också och väntade med kameror vid prinsens bil som var framkörd till hotellentrén.

Sonen besökte Stjernsund för några år sedan. Bild ;Ove Danielsson

Som nämnts var kungens pappa í Askersund för en militärövning. Jag i
min enfald trodde då att militären skulle leva under fältmässiga förhållande. I tält. Men under den här övningen var det stadens stadshotell som gällde. Militärtält var det aldrig tal om! Hur som helst levde staden upp under några dagar. Och tidningen hade lite skvaller att skriva om och som folk tyckte det var roligt läsa om.

Prinsen hade det skönt på gamla Statt i Askersund under militärövningen.

Stadsparken

Stadsparken i Askersund med Hembygdsgården är ett populärt utflyktsmål. Både för askersundare och ”utbölingar”. En liten idyll. Sedan det från början hånade minitåget börjat gå med turer från hamnområdet har besökssiffrorna kraftigt stigit i höjden. Många gjorde sig lustiga över att Askersund skulle får ett minitåg, men mannen bakom tåget, Alf Höjenberg, hade en liten mera visionär syn än de flesta vid den tiden. Med facit hand är det bara att konstatera att minitåget blev en fullträff. Ett trevligt inslag i stadsbilden och värdefull för hembygdsföreningen.

Bild från 30-talet. Den fina damen med hatt är Augusta Cassel

Hembygdsgården på 30-talet

Lusthuset

Karl-Magnus Svensson och Martin Appelgren

Vi har plockat lite bilder på händelser och personer kring i Stadsparken. Leif ”Linus” Larsson och jag nöjer oss bara med en liten del av det stora materialet som finns om Norra Vättersbygdens Hembygdsförening. Det skulle bli för omfattande annars. Både ”Linus” och jag är också lite insyltade i hembygdsföreningens verksamhet. Farsan Sven jobbade många år upp i Hembygdsgård. Som grabb fick man gå dit med matsäck. ”Linus” är aktiv med att titta igenom föreningens stora bildarkiv, ta fram gamla bilder och ordna utställningar med bilder. Jag är en passiv medlem som betalat avgiften sedan ungdomsåren. Men de första åren berodde det mest på att farsan sa att det skulle vara så. Nu vet jag bättre och gör det utan påtryckningar.

Norra Vättersbygdens Hembygdsförening bildades den 1 maj 1925 på initiativ av kyrkoherde Karl Bäckgren. Innan dess fanns det dock redan en Stadsparksförening. 1930 började föreningen anlägga en Hembygdsgård. Den invigdes i augusti 1933 av landshövding Hasselrot. Redan från början fanns det 10-tal hus i Hembygdsgården. Sedan har Hembygdsgården utvecklas år från år.

Ett udda inslag vid Hembygdsgården är Carl Johans-stenen. Carl XIV Johan var mycket intresserad av när fästningen i Karlsborg byggdes. Vid ett besök vid fästningen 1822 hade han planerat sin återresa över Bocksjö, Igelbäcken och Aspa bruk. Med anledning av det lät bruksägarna i Aspa och lite ”vanligt” folk färdigställa en två meter hög sten med en lite fjäskig inskription till kungens ära. Tyvärr visade det sig att kungen valde en annan väg och då stod bruksägarna och folket där med sin fina sten. Den låg som plansten vid Aspa herrgård till någon i början på 1900-talet upptäckt inskriptionen. Kungens ändrade vägval gjorde att hembygdsföreningen i Askersund kunde resa stenen med sin kuriösa historia.

Kyrkoherde Karl Bäckgren tog intiativet till Hembygdsgården i Askersund

Musik i Hembygdsgården med Georg Pettersson, Sune Lundgren och Nils-Göran Lundfeldt.

Tyra Bäckgren, Agnes Stöök och Hana Ljungqvist. Till vänster skymtar Hary Fallgren

Kaffestugan i Hembygdsgården. Eva Wallin, Inga-Lill Wallin och Arthur Wallin

Loftstugan 1920

Till höger på bilden syns systrarna Krigholm

Hugo Stöök gjorde en stor insats för hembygdsföreningen i Askersund.

Kaffestugan i Hembygdsgården

Kulturpristagarna i Hembygdsgården 2006

Landshövding Hasselrot invigningstalade i Hembygdsgården

Åkare Skoog på väg till Hembygdsgården med ett brudpar.

Huset vid Storgatan 41 flyttades till Hembygdsgården och är numera Klockargården

Farsan Sven lagade Hermans tittskåp och en del slitna rullar. Skåpet finns i Hembygdsgården

Trivselkvällarna med Torsten Lundberg drog tusentals personer till Hembygdsgården. Här med ”Kumla-Greven”.

Klassutflykt till Hembygdsgården i början av 30-talet

Samling vid Kaffestugan. Till höger Volmar Lundkvist. Vid sidan om honom Kalle Hammar.

Lars Ingemar ger ut tecknad satirbok

”Sverige  och Världen idag”  är en liten  udda bok som Lars Ingemar Johansson, Örebro, gett ut. Lars Ingemar är känd för många askersundare. Under ett antal år jobbade han på skolorna i Askersund. Nu föreläser han i ledarskap och mental träning.

-När föreläsningsjobben äts upp av corona började jag teckna vår omvärld under tolv -fjorton månader. Med mina satiriska teckningar vill jag betona vikten av vår yttrande och tryckfrihet. Boken är utmanande och får jag problem kanske jag återvänder till Askersund, säger Lars Ingemar, med ett leende.

Under ett antal år var  Lars Ingemar  också en mycket duktig friidrottare i KFUM, Örebro. Jag har fått en bild från SM i Malmö där han var med blev trea i stafett 4X400 meter. I laget fanns också  askersundaren sedan många är tillbaka, Kim Bergqvist.

Bygg bihotell i Askersunds Strandpark

Till kommunfullmäktige i Askersunds kommun

Motion om utveckling av Strandparken från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det pågår ett arbete med att utveckla hamnområdet i Askersund och knyta ihop det med Strandparken. Besökare och boende i kommunen ska känna att hamnen och Strandparken känns välkomnande sommar som vinter. Vi vill bidra till det arbetet med ett antal förslag.

Pandemin har visat på vikten av att ha mötesplatser utomhus. Det är också bra för folkhälsan med uteaktiviteter och det vill vi uppmuntra. Till exempel kan man placera ut fler bänkar utmed strandpromenaden och även flera grillplatser.

För att underlätta bad för vinterbadare då kommunen inte har råd med ett kallbadhus, kan man vidta några enklare åtgärder. En brygga med stege som ligger i vintertid och omklädningsrum i anslutning till platsen möjliggör bad även då isen lagt sig.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är bibatteribiholk-rod.jpeg

Det finns omkring 300 arter vildbin i Sverige. Bin och andra pollinerare är viktiga i naturens kretslopp och nödvändiga för vår livsmedelsförsörjning. Omkring en tredjedel av dessa är hotade. Bin livnär sig uteslutande på nektar och pollen. Växter med mycket nektar eller pollen kallas dragväxter. Bin behöver tillgång till växter som blommar från tidig vår till sen höst. Ett bra sätt att hjälpa de pollinerande insekterna att överleva är att, då kommunen ska plantera blommor, träd och buskar, väljer dragväxter. Dessa lockar även till sig andra pollinerare såsom fjärilar och humlor. Detta är lämpligt att göra i Strandparken liksom vid alla kommunala planteringar. I Strandparken vill vi att det anläggs en fjärils- och humleträdgård till nytta för alla pollinerare och till glädje för kommuninvånare och besökare. Vidare vill vi att kommunen sätter ut så kallade bihotell där vildbin kan lägga larver och övervintra. Dessa kan enkelt tillverkas av spillvirke och liknande och behöver inte innebära någon större kostnad.

De här förslagen ser vi som en början på en långsiktig ambition att utveckla hela kommunen. Fler mötesplatser, uteaktiviteter och nyttiga planteringar behövs på alla orter.

Vårt förslag är

– Att plantera dragväxter och sätta ut bihotell

– Att förse en brygga med stege och iordningställa omklädningsrum i anslutning till platsen

– Att ställa ut fler bänkar i Strandparken

– Att göra i ordning grillplatser i Strandparken

Tomas Vynge (S), Billy Ludvigsson (C), Annika Finnström (V), Margareta Widell (MP)

Lilla Bergsgatan

Stora Bergsgatan i alla ära men det var på Lilla Bergsgatan det hände saker en gång i tiden. Stans största industri, Askersundsverken, med ett par tre hundra anställda fanns utmed gatan. Stans nöjesliv fanns också på Lilla Bergsgatan med Stadshotellet och biografen.  Och lite längre tillbaka kunde den som ville bli fotograferad gå till Erik Petterssons fotoateljé.

Lilla Bergsgatan. Till vänster ner på gatan Drottning Lovisas skola

Under många år fanns Drottning Lovisas flickskola i en fastighet vid gatan. Huset finns kvar. Lite mer om skolan i slutet på bloggen. Längst ut på udden vid södra bergen fann små hus. I ett av husen bodde Gudrun Sander med sina katter. En originell dam som av många gick under smeknamnet ”Katt-Maja”. I mitten på 20-talet bodde missionsvännen och ”kyrkosystern” Viktoria och Per Johan Wallin på Södra Udden. Ett känt par på den tiden. Bland annat skrev prosten  Karl Bäckgren en lång  historia om deras  liv i Strängnäs stifts julutgåva 1946. Intressant läsning för den som är intresserad. På gatan fanns  också ett  mycket populärt bageri, KIA:s, med specialiteten slankor. Som vanligt har Leif Linus och jag plockat ihop bilder  och annonser från gatan.

En gammal askersundare minns Lilla Bergsgatan

Barnen i Drottning Lovisas skola
Huset där skolan fanns finns kvar och är välskött
Maj -Britt Carlsson utanför Stadshotellet
KIA:s bageri var mycket populärt med sina slankor. Har fått en handduk av en person i familjen som drev bageriet
Gatuarbete utanför Didrikssons kopparslageri
Fotograf Erik Pettersson utanför sin ateljé vid Lilla Bergsgatan
Arbetslag utanför Sparbanken 1910
Södra Udden runt 1900.
Teckning av Gösta Ottoson från en tidning
Bild i hörnet Lilla Bergsgatan -Hospitalsgatan
I det gula huset till höger fanns Drottning Lovisas skola

Drottning Lovisas skola

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i ett hus vid gatan. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860.  Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s ,  om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”.  Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller  förlama hennes  ädla bemödande  att utså den goda säden i de  ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott.  Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig  hälsa   lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka  och fattiga, och till andra allmännyttiga  ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. 

Sundsgatan

Sundsgatan i hamnområdet har haft en del knepiga gårdsnamn i folkmun. När gårdarna 15 och 8 delades, blev smeknamnen halv femton och halv åtta. Kanske inte helt byråkratiskt, men i mitt tycke mycket roligare. Det brukar bli så när ”vanligt” folk får säga sitt.

Sundsgatan har varit en gata med många olika aktivitet genom åren. Askersunds bryggeri ( i dag GALFA) fanns där, Kraftbolaget fanns i en egen byggnad strax intill strandkanten och i närheten fanns det kommunala klapphuset. Där rådde full aktivitet så fort isen gått bort på vårarna, fram till den första isläggningen på höstarna. Fortfarande tvättas det trasmattor på en brygga där det gamla klapphuset fanns. Ännu finns det gamla järnstängerna där mattorna skulle hängas upp för tork kvar. Askersundstvätten fanns också på Sundsängen. I reklamen var äkta sjövatten en lockvara för tvätten. Att det sedan rann ut ett antal avlopp rakt ut i sjön strax intill var dolt i dunkel. På den tiden var namnet för de ansvariga i den här frågan Hälsovårdsnämnden. Miljönamnet kom med senare och då blev det andra bullar.

En gammal askersundare minns gatan

Innan Kraftbolaget fanns i området låg där en anläggning för varma och kalla bad. Badhusfrågan har tydligen var aktuell i många år. Då fanns det åtminstone ett badhus. Sedan dess har alla politiker varit för ett badhus, men det har alltid funnits en hake. Bristen på pengar.

Utmed gatan har det också funnits garverier och till med ett slakteri. Nu slutar gatan ut mot Sundsbrogatan med Värdshuset Sundsgården. Ett gammalt näringsställe där Askersund har och har haft mycket trevligt genom åren. I trädgården fanns förr en mycket välbesökt minigolfbana. Skolmaten för barnen i Kyrkskolan (Lindbogården) serverades där under en ganska lång period. Näringsstället Garvargården finns också utmed gatan. Den lilla parkeringen i området har döpts till Fisktorget! Det namnet borde bytas ut omgående. Det finns ett antal andra namn som passar bättre in i området. Den som döpte platsen måste haft en dålig dag, eller bara varit på genomresa.

Branden vid Sundsgatan 1938

På platsen finns i dag återvinningsstationen och garagen

Innergården vid Garvaren

Gatan inan bryggeritrappan bygdes

Klapphuset

Maria Karlsson vid Sundsgårdens golfbana

Militärövning på 50-talet i korsningen Sundsgatan-Sundsbrogatan

Petterssons slaketeri. Öppningen är mot Sundsbrogatan

Personalen vid Sundsgården

Gamla Kraftbolaget. Klapphuset till vänster

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med bilder och lite gamla annonser.

Norströmsgatan

Juni 2010Postad av Ove Danielssontor, juni 03, 2010 23:56:54

Vyn från toppen av Norströmsgatan mot landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade plats. Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering och teckningar. Nu är utsikten lite naggad av byggen i hamnen . Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och Askersunds kvarn.

En av Askersunds mest fotograferade vyer. Från toppen av Norströmsgatan mot landskyrkan.

Bilden är från tidigt 1900-tal

En bild från 40-talet

Mitt minne från är att en av jobbarna i hamnen, Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga säckar varje dag. I hamnen fanns både Kvarnen och Centralföreningen. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var en bagatell mot Gustavs slitgöra.

Längst ner på gatan fanns också Hamnkontoret som under många år styrdes av Sigge Karlsson. I dag är namnet Restaurang Sjötullen. Jobbet att sköta hamnen togs sedan över av sonen Sven. Nykterheten har och har haft sin högborg utmed gatan i Logen Svan , IOGT. I hörnet av Hamnmagasinet fanns också en cykelverkstad, som drevs av två bröder. ”Frågan inte mej, frågan brorsan” var standardsvaret från de båda när inte allt klaffade vid reparationerna. Eller när man frågade om något. När det gäller IOGT-lokalen var det inte nykterheten som lockade mej i första hand. Det var alla böckerna. Under många år fanns nämligen stans bibliotek i lokalerna. Som grabb fanns det inte så mycket pengar att köpa böcker för, så Logen var rena paradiset för alla läshungriga som inte hade så mycket pengar.

Med hjälp av bilder från Leif Linus Larsson så försöker vi återuppliva en del av det som hänt på gatan genom åren.

Hamnkontoret och Askersunds kvarn.

Bronagården

Personalen vid Trikåfabriken på fest. Sitatnde längst fram ägaren Karl Nilsson.

Hamnfogde Sigge Karlsson

Långholmen där Sjöbodarna finns i dag. Så här såg gården ut från Norströmsgatan

Polis Verner Karlsson och hamn-Sigge.

Norströmsgatan 16 år 1912. Helmer Anderssons gård.

Ernst Skoog och Johan Johansson lastar vid Trikåfabriken.

Folkdanslaget inom Logen Svan

Sven Karlsson tog över jobbet som hamnfogde efter pappa Sigge.

Förr i tiden hade kommunen råd med en bokbuss. Den utgick till att börja med från Logen vid Norströmsgatan. Här en bild från Kampetorp. Till vänster Svea Wallin som skötte det hela.

Floragatan

Lite norr ut från Askersunds centrum finns Floragatan. En liten undran är varför just det namnet? Men det kanske är någon som vet och kan kommentera? Det enda jag kopplar ihop med Floragatan är Florahallen (ICA-jouren), som under en period delade lokal med Konsum. Men gatan kom före butiken så den kopplingen är helt ologisk.

Lasse Johansson med bilfirman Ramers moppe.

Floragatan på vintern

Gamla IP

Bild från 1957 IFK -ÖSK

Floragatan är annars en gata som det funnits och finns en del verksamhet som inte så många tänker på. Det finns bara där. Gatan börjar med Askersunds stenhuggeri längst ut i norr och slutar där stadens stolta idrottsplats låg en gång på området intill Konsum. Men utmed gatan har det funnits en karamellfabrik, en lackeringsverkstad , bilfirman Ramers, en teknisk fabrik (pillerfabrik) och en gillestuga för hela området. Det var en stor samlingspunkt för de boende i Korea som området kallades. Tennisplanen fanns också där och har nu ersatts med en förskola, som av någon underlig anledning har fått namnet Sundsängens förskola! Sundsängen ligger inte där, så det måste ha blivit något tankefel.

De allsvenska bandymatcherna på gamla IP fick gatan att överskärmas med bilar och folk som skulle se IFK spela. Man kan säga att det var en hela flora av folk , bilar och bussar som kom till matcherna. Publikrekordet mot Örebro SK ligger strax över 4 000 åskådare. Då var det trångt på gatan innan alla kom in bakom de stora grindarna vid entrén. Men festligt var det.

Tennisplanen låg tidigare vid Floragatan

Bo och Curt Conning

Ruben Johansson ägde hus vid Floragatan och Tore Gustavsson drev stenhuggeriet vid samma gata.

Gösta Persson och Arvid Swidén drev tekniska fabriken vid Floragatan

Gamla Knappfabriken som senare blev bilverkstad, Nu är byggnaden riven. I dag finns ett gruppboende på tomten

Översvärmning i Gillestugan vid Floragatan. Stugan var området samlingspunkt både för gammal och ung.

Lekparken i Korea

Mariannes damfrisering fanns och finns vid Floragatan, men nu med en ny ägare

Pensionärsresa med start vid Florahallen

Ramers 1976

Korsningen Floragatan-Gårdsjögatan

Som vanligt har Leif Linus Larsson och jag plockat ihop lite nostalgibilder från gatan.

Stora Bergsgatan

Äldre bilder från Askersund och dess omgivning har ett stort intresse. Eftersom intresset är så stort plockar jag med ett antal äldre bilder i den här bloggen. Det är en fortsättning på bloggen med visning av några gator från förr. Stora Bergsgatan blir det den här gången . Och som vanligt har Leif ”Linus” hjälpt till med bilder.

Gammalt vykort från Stora Bergsgatan

En gammal askersundare minns

Så här såg det ut inne på gården där Elin Magnison hade sin fotoatelje. I bakgrunden Rådhuset

Birger Andersson på vinterpromenad på Stora Bergsgatan

Folkets Hus parkering i dag. Fotografiet är från 50-talet då kvarteret var bebyggt.

Tant Lisas trädgård . Allt är borta

Så här såg det ut 50-talet. Huset fanns tvärs över gatan där den offentliga Rådhustoaletten finns i dag.

Korsningen Stora Bergsgatan-Stöökagatan

Klassisk bild från Stora Bergsgatan. Huset i förgrunden finns kvar, liksom gamla Samrealskolan på Norra Bergen. Annars är det mesta rivet.

På många gårdar fanns det häststall.

Centralcafét. Där snöhögen finns på bilden är utbyggnaden av Rådhuset placerat

Julen 2010

Klart med köpare av före detta äldreboendet Norra Bergen

På tisdagens sammanträde i kommunstyrelsen fattades beslut om försäljning av det före detta vård- och omsorgsboendet Norra Bergen i Askersund. Köpare är det Askersundsbaserade företaget 3GGG Invest AB genom det nybildade dotterbolaget Norra Eden AB, som nu ska göra trygghetsboende av fastigheten.

Bild: Jonas Gylling

I början av hösten flyttade Askersunds kommun sin verksamhet från Norra Bergen till det nybyggda vård- och omsorgsboendet Smedsgården.

– Försäljningen av fastigheten annonserades ut och ett antal aktörer visade intresse. Efter en urvalsprocess föll valet på 3GGG Invest AB, som planerar ett 60-tal lägenheter i byggnaden. Kommunen säljer fastigheten för 11,2 miljoner kronor, säger Henrik Olofsson, utvecklingschef på Askersunds kommun.

Jonas Gylling driver 3GGG Invest tillsammans med sin pappa och bror och han är mycket glad över att ha fått möjligheten att bygga bostäder i det före detta äldreboendet.

– Jag ser tillsammans med ett antal andra Askersundsföretagare fram emot att skapa Sveriges bästa trygghetsboende, med lägenheter för människor som är 65 år och äldre. Utöver själva lägenheterna kommer vi bland annat att bygga ett orangeri, en trädgård, där de boende kan odla frukt och grönsaker. Det är väldigt roligt att kommunen valde att satsa och tro på oss som lokala företagare, säger Jonas Gylling.

Planen är att det nya trygghetsboendet ska byggas i flera etapper och den totala byggtiden beräknas till fyra år. Boendet kommer alltså drivas i ett dotterbolag till 3GGG Invest som fått namnet Norra Eden AB, eftersom tanken är att själva trygghetsboendet ska heta Eden.

– Det här är vårt största projekt hittills. Vi kommer att börja med den del av fastigheten som ligger närmast centrum. Vi planerar för en snabb byggstart och sedan kommer det ta ungefär ett år tills de första 16 lägenheterna är inflyttningsklara, säger Jonas Gylling.

Kommunstyrelsens ordförande Caroline Dieker (M), är nöjd med försäljningen.

– Planerna känns väldigt spännande och ambitiösa. Det kommer bli ett lyft, bostäder i centrala Askersund är det stor efterfrågan på, inte minst bland de som är lite äldre. Norra Bergens läge är perfekt för ett trygghetsboende, säger Caroline Dieker.

 Pressmeddelande från Askersunds kommun

2021-02-03

Klart med bygglov för vattentornet i Askersund

Sydnärkes byggnämnd om att bevilja bygglov till Askersundsbostäder AB för byggande av bostäder i vattentornet i Askersund. Därmed är det klart för lägenheter i ett av Askersunds mest attraktiva lägen.

I december flyttade hyresgästerna in i den ombyggda Norrbergaskolan i Askersund och nu är det dags att inleda nästa etapp i området Norra Bergen. Det 31 meter höga vattentornet från 1907 ska byggas till med en del och på så sätt skapas utrymme för sju lägenheter, alla trerummare på 70 kvadratmeter.

– Vattentornet är ett utmanande projekt rent konstruktionsmässigt och kräver mycket känsla hos arkitekten för att det skall bli riktigt bra. Det är väldigt inspirerande att arbeta med Norra bergen. Blandningen av byggnadsstilar i en känslig miljö som ska bilda en spännande helhet som fungerar ihop med både Sofia Magdalena kyrka och Norra Bergens mycket gamla trähusbebyggelse, säger Anders Gustafsson, vd för Askersundsbostäder.

Lägenheterna som ska byggas i vattentornet har alla balkong, som dessutom delvis är inglasad och de blir även tillgänglighetsanpassade. Planen är att inflyttning ska ske i vattentornet om ungefär ett år

Vattentornets status som en del i ett riksintresse innebär bland annat att byggnadens tegelfasad inte får ändras.

Dessutom byggs sju marklägenheter i området runt vattentornet och den före detta skolan. Dessa bostäder byggs i äldre stil med faluröd träfasad och lertegeltak för att föra byggnadstraditionen i Norra Bergen vidare. Samtliga bostäder i området är hyresrätter.

Ännu  är det inte klart vilken firma som ska stå för  satsningen på Norra Bergen.

Så här ser  det ut i Lidingö. Det blir  något likande  i Askersund

Text är hämtat från ett kommunalt pressmeddelande

Trädgårdsgatan

Turen har nu kommit till Trädgårdsgatan i vår enkla bildpresentation av gamla Askersund. Var namnet Trädgårdsgatan kommer ifrån vet jag inte, men utmed gatan finns kvarteret Grönhagen. Grönt som grönt kanske….

Trädgårdsgatan 17, ”Blåskäggagården” på 50-talet. I dag finns telestation på på samma plats

Busstationen vid Trädgårdsgatan på 50-talet.

Elimkyrkan Trädgårdsgatan 18

Många kanske inte tänker så mycket just på den gatan, men faktum är att två verkliga kändisar har tillbringat mycket i kvarteren runt gatan. Trädgårdsgatan 13 kallades en gång tiden för Nicolinska gården. Industripampen Curt Nicolins farmor och farfar ägde gården. När Curt var grabb bodde han hos sina farföräldrar under sommarloven. Han skaffade sig då många kompisar i Askersund.

En gammal askersundare minns.

En annan kändis var konstnären Karl Enoch Rignér. Familen Rignér ägde fastigheten i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan. Drottning Kristinas väg. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Rignér blev elev hos några av Sveriges största konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson , Rickard Berg och Per Hasselberg. Han gjorde också skämtteckningar i den populära tidningen ”Söndagsnisse-Strix”. Karl Enoch är representerad både på Nationalmuseum i Stockholm i Göteborgs Konstmuseum.

Så nog finns det kändisar som trampat Trädgårdsgatan.

Korsningen Trädgårdsgatan-Sundsbrogatan. NA:as redaktion finns i hörnet i dag.

Konstnär Karl Enoch Rignér. Familjen ägde huset vid Ströms hörna.

Östertull i Askersund. Tavlan är målad av Rignér

Det finns många gamla bilder, och en del information om byggnader och personer. Men jag har tyvärr inte många uppgifter om hur gatunamnen blev till. I dag är det är det politiker som föreslår och beslutar om namnen på gatorna. Ibland kopplas några byalag in som känner till orterna bäst. Men hur var det förr?

Skomakeriet vid Trädgårdsgatan.

Skomakare Viktor Fagerberg

Skomakare Lejon

1985

Som vanligt har Leif Linus Larsson, hjälpt till med bilder.

Väderkvarnsgatan

Korsningen Väderkvarnsgatan-Stöökagatan på 50-talet. Torghallen har ersatt huset på bilden.

I vår bildpromenad genom Askersunds gator har turen kommit till Väderkvarnsgatan. Eric Englund som bor vid gatan har förklaring till namnet.

”Sällan är ett namn så befogat! Och lätt att förklara. Från gatan kunde man en gång se en väderkvarn i norr och en i söder. Den norra låg ungefär där vattentornet nu ligger, den södra lämpligt nog på berget i kvarteret Väderkvarnen! För att få plats för kvarnen fick man tydligen göra en böj på det annars rätvinkliga gatunätet. Böjen finns kvar som minne om man ser efter riktigt noga. På stadskartan från 1783 finns båda kvarnarna utritade och inte bara markerade. Båda är s k stubbamöllor byggda av trä på en ”stubbe” och där hela kvarnhuset vrids efter vinden. Varje kvarn hade fyra segelklädda vingar och en vindflöjel på det spetsiga taket. Säkert en spännande och modern syn att från håll se vingarna vifta över den låga staden! Vad skulle det bli av den staden” skrev Eric till mej vid ett tillfälle.

En gammal askersundare minns gatan så här:

I dag är Rådhuset kanske den mest kända byggnaden utmed Väderkvarnsgatan. Vem vet, kanske beslutsfattarna där inne har fajtats mot väderkvarnarna i vissa ärenden när inte pengarna räckt till. En annan viktigt byggnad som kommit till för inte allt för länge sedan är Systembolaget och Apoteket i hörnet Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan. Tidigare hade Systembolaget en fantastisk service. Det fanns ett staket utanför fönstren att hålla sig i. Men det var för att skydda skyltfönstret

Kombinationen Systembolag och Apotek är heller inte så dumt tänkt. De starka dryckerna bör för en del kanske också kombineras med huvudvärkstabletter. Åtminstone dagen efter.

Henning Arvidsson vid sin fiskaffär på gatan. Den låg mitt emot gamla polisstation.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson , utanför polisstationen. I dag sitter kommunalrådet Dieker bakom fönstren.

Bageriflickor vid Emma Johansson bageri som fanns vid Väderkvarnsgatan 16. Stående tvåa fr.v är Ingeborg Norberg. Sittande till vänster är Elsa Didriksson. Övriga är okända för mej.

Efterträdare till Emma Johansson och hennes bageri. Ny ägare blev Anna Norberg.

Fotograf Elof Fryxell vid sin ateljé , Väderkvarnsgatan 25.

Leif Swallin var springgrabb vid Sundblads efterträdare. Leif jobbade åt Pelle Johansson.

Lotten Eriksson på innergården vid nr 26.

Lotten Erikssons gård vid 26:an. I mitten Hilma och Emeli Eriksson. Till vänster Ester Eriksson och till häger Anna-Lisa Hartman.

Paul Arrenius med fru drev penionat i ett hus där Torghallen finns i dag.

Ölstugan i Askersund drevs av Bertil Johansson och hans fru.

Som vanligt har jag haft hjälp av Leif Linus Larsson med bilder. I den här lilla miniserien om gator har vi försökt plocka fram lite udda och roliga bilder. Men som ändå minner om en svunnen tid.

Stallarna i Aspa ska säljas

Stallarna i Aspa ska säljas. Förslaget är att sälja till nuvarande ägarna av Aspa herrgård.

Det finns en lång och knepig historia när det gäller Aspa stallar. Domänverket sålde stallarna en gång i tiden till Bengt Holmström för 13 000 kronor. Behovet av renovering var då stort. För alla var eniga om att stallarna måste bevaras. Dåvarande ägarna till Aspa herrgård ville köpa byggnaderna av Holmström, men han ville inte sälja på grund av osämja med ägarna till herrgården. Efter en del diskussioner beslutade kommunen att köpa stallarna för att få till en lösning. Stallarna var då viktig för Aspa herrgård. Ett av stallen skulle användas för ett Bellmanmuseum. Det slutade med att kommunen köpte stallarna för 300 000 kronor, för att sedan hyra ut byggnaderna till ägarna av herrgården.

Holmström finns inte i livet längre och inte  heller ägarna som han låg i fejd med.

Kommunens skrivning:

Försäljning av Aspa stallar

Förslag till beslut

Kommunstyrelsen föreslås besluta att: Sälja Aspa stallar enligt föreslaget kontrakt

Ärendebeskrivning

Aspa stallar har länge varit en del av hotell- och konferensverksamheten på Aspa herrgård. Då stallarna under familjen Öholms tid på herrgården iordningställdes fick kommunen ett bidrag för kulturbyggnader. Detta gjorde att man inte kunde sälja stallarna under en tid, då delar av bidraget i så fall hade behövt återbetalas. Stallarna har därför hyrts ut och under åren använts som museilokal, konferens/festlokal (den södra byggnaden) och som förråd (den norra). Båda stallarna ligger inom samma fastighet, Aspa 1:34, som dock delas av vägen som passerar mellan byggnaderna. Under 2018, 2019 och 2020 har kommunen investerat i brandskydds, ventilation och septiktank för att verksamheten skall kunna bedrivas. Fastighetens bokförda värde 2021-02-01 är 541,6 tkr, varav endast 87,6 tkr byggnadsvärde och resterande del utgörs av nämnda investeringar.

En annonsering på öppna marknaden förefaller olämplig, då byggnaderna är så tydligt kopplade till den verksamhet som drivs där och syftet med tidigare iordningställande och investeringar i fastigheten helt bygger på denna. Byggnaden föreslås därför säljas till ägaren av Aspa herrgård till kommunens bokförda värde.

Beredning

Ärendet är berett av utvecklingschefen i samråd med fastighetsingenjören.

Finansiering

Köpesumman i det föreslagna kontraktet motsvara kommunens bokförda värde, varför ingen resultatpåverkan sker i samband med försäljningen.

Kommunledningsförvaltningen

Marie Hillman Henrik Olofsson

Sundsbrogatan

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Den mesta av den tunga trafiken har försvunnit, men gatan är ändå livlig trafikerad även om gatuskyltar nu säger att man måste köra väldigt försiktig och ge fotgängarna företräde.

Året var 1983, dagen före invigningen av förbifarten Askersund som skulle bli dödsstöten för stadens handel. Som reporter passade jag på att ta en cykeltur och en fika under bron mellan Närlunda och Lustenrust.

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för några år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara som det ser ut i dag…

Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på. Många av bilderna kommer från Leif Linus bildsamling.


En gammal askersundare beskriver hur Sundsbrogatan såg ut förr

Storgatan i Askersund

Logiskt borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr.  Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

För några år sedan hade jag bilder och lite text om olika gator i stan med hjälp av vännen Leif Linus stora bildsamling. Vi kör en liten repris.

Storgatan 1903

Stööks affär vid Storgatan tidigt 1900-tal, där BE-Ge:s finns i dag

”Vi ämnar oss ta en liten titt på sommaren genom bilfönstret. Det är tidig på morgonen en junidag –vår första semesterdag. Nu äntligen kommer hon! Jag ser henne i en spegel i ena bilhjulets stora nickelnav. Förseningen får sin förklaring. Hon debuterar i en ny dräkt i lysande marinblått, och en så kallad tamburinhatt, likaledes ny för dagen, befinner sig i glid ned mot hennes högra axel. Om ett par sekunder trampar en elegant sko av ljusgrått ödleskinn på bilens fotbräda, och jag trycker en en liten hand, i vilket blodet slår som varma böljor. All väntan är glömd.”

Så romantiskt skrev redaktör Joel Haugard i sin lilla bok ”Promenad i liten stad ” som kom ut i början på 40-talet. Tyvärr blev det ingen lyckad biltur. Och tur kanske var det. Bilen startade inte och istället fick de romantiska paret ta sig en liten promenad i Askersund. Hade bilen startat hade det inte blivit någon promenad och troligen inte heller någon bok. Fortfarande ordnar turistnäringen promenader i Askersund med utgångspunkt ifrån Haugards lilla fina bok som på omslaget bär en teckning av konstnären är särlingen Folke Dahlberg.

Så beskrev en gammal askersundare Storgatan i tidningen för ett antal år sedan.

Huset låg mitt emot Pingstkyrkan och flyttades till Hembygdsgården. Där det sedan kom att kallas för Klockargården.

Långholmen till vänster. Det var lite Söderkåkar över innergården på den byggnaden. Under en period hade Skräddar-Hjalmar sitt skrädderi där.

I dag finns Sjöbodarna där.

Konsum hade butik vid Storgatan där Åhlins finns i dag

Med hjälp av vännen Leif Linus Larsson stora bildsamling och en rad tidningsartiklar och böcker som jag läst, har jag också i bloggen tagit upp promenaderna. Det är inte full så romantiskt som i Haugards bok, utan Leif och jag går mera rakt på sak med bilder. Men lite nostalgisk romantik är det i alla fall. Tycker vi.

Smeden liknade mer en slagskämpe än smeden i Askersunds stadsvapen

Snart är det dags att ringa in det nya året. Klockor klämtar från kyrkor och klockstaplar. En som troget stått i ur och skur slagit på sin klocka är smeden på rådhustaket i Askersund.  De må vara nyårsafton eller en vacker vårkväll. Smeden har slagit på sin klocka sedan 1937. Sedan smeden kom på plats på rådhustaket har hans välklingande slag ekat ut över staden. Med undantag för några månader 1989.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora turistinvasionen på sommaren.

Askersund var sig inte riktigt likt under några månader när det bara gapade ett stor mörkt hål på rådhustaket. Väldigt tråkigt. Många sov säkert oroligt. Smedens klingande slag från taket var –och är-en trygghet för många. Eller som någon så fint uttryckte sig, ” smeden tillkännager tidens flykt med välklingande slag”. Riktigt så djup har jag aldrig tänkt, trots att jag numera bor nära torget.

Smeden är kopplad till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg, Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B. Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter. Smeden ingår i Askersunds stadsvapen men det blev debatt om det i början på 20-talet. Anledningen var en ny upplaga av Nordisk Familjebok som publicerade en bild på smeden som sedan fastställdes. Tidigare hade smeden lyft sin slägga framför ett smidesstäd. Men på nya bilden var städet borttaget. Kritikerna menade att tankarna snarare gick till en slagskämpe  istället till en smed. Det har också funnits mera skämtsamma förslag när det gäller att byta ut smedens slägga.

Askersunds stadsvapen
I samband med Tradjazzfestivalerna
Efter IFK:s Gunnar Carlssons succé i bandylandslaget 1945

Eftersom den exakta tiden finns i Askersund så är det naturligtvis viktigt att de offentliga klockorna fungerar och går rätt. Jo, det går en tidslinje genom kommunens marker. Rådhusklockan går för det mesta rätt. Sämre är det vid gamla stationshuset i Askersund. Det finns en klocka på varje sida av huset.

Stationsklockan

När stationen användes för sitt syfte, gick klockorna allt rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de stora urverken. Och jag följde med i ibland, även om inte kyrktornet var särskilt bra för mina slitna fotbollsknän. Men det var inget jag erkände för Rulle som ändå var ”några år äldre”. Rulle finns inte livet längre.

Med Rulle i Sofia Magdalena kyrka
Rulle fixade inte bara stora klockor. Han var ett tekniskt geni

Lägenheter i Vattentornet

Vattentornet i Askersund bara stått där på höjden i Norra Bergen utan att så många tänkt på den ståtliga byggnaden. Men det väntar andra tider. Askersundsbostäder ska nu förvandla delar av tornet från 1907 till lägenheter. En del av lägenheten finns inne i tornet och en del byggs utvändigt. En spännande satsning som redan gjorts på några andra ställen i landet. Lägger med en ritning och några minnesbilder på tornet.

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från land och till sjöss

Så här ser det i Lidingö




Kommunalrådet Sven Erik Franzèn och jag använde tornet till ett 1 aprilskämt en gång i tiden. Franzèn påstod att det skulle bli servering och lägenheter i tornet. Nu har skämtet blivit verklighet.
Edits Christiernssons pepparkakstorn

Har själv varit uppe i tornet några gånger och fotograferat. Fin utsikt om man säger så.
Bild från när tornet byggdes

Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering en gång i tiden. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av vattentornet. Men det var då det…..

Inflyttning på gång i gamla Samrealskolan

Inflyttningen har börjat i gamla Samrealskolan i Askersund. Därmed är mitt uppdrag att skildra bygget åt Askersundsbostäder slut. Kanske det blir något annat bygge vad det lider. Var vet jag?

Det återstår en del markarbeten vid den gamla skolan. Vidare ska det byggas en cykelbod. Nästa bygge på Norra Bergen för bostadsbolaget är att göra lägenheter i Vattentornet. Ännu är inte det bygget upphandlat vad jag förstår. ÅV-BYGG i Åsbro har stått för ombyggnaden av Samrealskolan.

Utsikt mot Stjernsund även på bottenvåningen i gamla skolan.
Inflyttning är i full gång
Förråd på vinden i den gamla skolan

Byråkraten Hans som blev barnboksförfattare

Askersundsförfattaren Hans Andersson har gett ut fyra barnböcker och har nu också gett ut en deckare. Trots det är inte så känd för askersundarna.

-Jag vill ändå kalla mej Askersundsförfattare. Jag har bott 17 år i kommunen, betonar han.

Barnböckerna handlar om Egon och Filippa. Deckaren heter ”Fotografen”. Erfarenheten för att skriva deckare har han med sig från sitt gamla jobb som socialarbetare och arbeten med krogar.

Egon och Filippa  och julen

Egon och Filippa  och Tiggaren

-På sjuttiotalet utbildade jag mig till socionom och arbetade sen cirka 10 år med akut socialt arbete på socialjouren. Fick efter det ansvar för utredning och tillsyn om serveringstillstånd. Fick förmånen att arbeta på Länsstyrelsen i början på 90-talet med utredning och tillsyn av serveringstillstånd.

-Kommunerna övertog tillståndsgivning 1995 och jag var åter anställd i kommunen. Efter en tid med arbete med tillsyn och tillståndsgivning tyckte någon att deras framtid som krögare var hotad så jag utsattes för två mordhot under sex månader. Jag valde att avsluta mitt arbete för min och mina närmastes bästa. Istället startade jag Niagara Utbildning som bedrev utbildning, handledning och utredning för kommunerna i över 20 år, berättar Hans

När Hans blev pensionär kändes det lite tomt.

-Jag började så smått längta tillbaka till skrivbordet. Började på skoj skriva om en äldre herre som hette Egon och kände att jag hade lätt för att berätta historier. Började med en roman som jag låtit vila och började istället skriva för barn.

-Skrev en berättelse om ”Egon och Filippa och Tiggaren” eftersom jag läst om att det fanns politiker som ville förbjuda tiggare.  Till julen blev det en julsaga, fyllde på med en saga om trollen och avslutade med Egon och Filippa och döden.

-Det är spännande att försöka sig på resan att försöka bli författare. Jag skriver i första hand för min egen tillfredställelse och mitt behov att låta fantasin flöda.

Olle Roos har illustrerat Hans böcker. Olle har varit professionell illustratör  men  är sedan några tillbaka pensionär.

Trappa i Väderkvarnsbacken. Medborgarförslag.

Bygg en trappa i Väderkvarnsbacken, med trappan vid Kvarntorpshögen som förebild. Så lyder ett medborgarförslag till Askersunds kommun.

”Väderkvarnsbacken ligger så fint med så fint med en härlig utsikt in mot staden och dess omnejd. Ett bra område för rekreation och träning” skriver medborgaren.

En äldre bild från Väderkvarnsbacken in mot Gårdsjögatan.

Förslaget har fått ett mycket positivt bemötande, men det är det där med regler. Väderkvarnsbacken är kommunalt naturreservat och då måste gällande föreskrifter förändras. Och det verkar inte vara det lättaste, även om det bara gäller en trappa som många kunde ha nytta av. Men folk har ju rest till månen så helt omöjligt kan det inte vara. Lägger med några bilder och text  i slutet på bloggen vad som hänt i backen under åren lopp.

Kommunalrådet Caroline Dieker har svarat på medborgarförslag om trappa i Väderkvarnsbacken. Lägger med svaret nedan:

Du föreslår att kommunen ska bygga en trappa i Väderkvarnsbacken och vi vill börja med att tacka för ett i grunden mycket bra förslag! En trappa skulle på flera sätt bidra positivt till användningen av Väderkvarnsbacken som ett rekreationsområde.

Väderkvarnsbacken ingår i ett område som sedan 2005 är ett naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. Ytterligare inskränkningar av rätten att förfoga över området regleras enligt 7 kap. 5 och 6 §§ miljöbalken. De beslutade föreskrifterna rörande naturreservatet innehåller ett förbud mot att anlägga väg eller stig utöver vad som framgår av skötselplanen. Planen nämner inga undantag för att öka tillgängligheten genom exempelvis en trappa. Det finns också ett förbud mot att uppföra byggnad eller annan anläggning.

 En trappa av den storleken som kan bli aktuell i backen räknas som annan anläggning som inte är tillåten att uppföra. Eftersom det är ett kommunalt naturreservat finns det möjligheter för kommunen att upphäva gällande föreskrifter och besluta om nya för att tillåta en trappa. Det krävs däremot synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Dessutom krävs att intrånget i naturvärdet kompenseras på naturreservatet eller på något annat område. I dagsläget är hindren tyvärr större än möjligheterna att anlägga en trappa i Väderkvarnsbacken. Vi är glada att du har engagerat dig i frågan och vi är tacksamma för alla förslag på hur vi kan förbättra verksamheten. Med vänliga hälsningar, Caroline Dieker (M)

—————————————————————————————

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här…

Målning av Hjalmar Trafvenfelt

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet  på skidor och motocross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson, fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson Kalle-Bock

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motocrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg.  En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Motocross i Väderkvarnsbacken i mitten på 50-talet
Dynamitkällaren

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen.

Väderkvarnsbacken 2009

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.

Askersundarna var odugliga på att stå i kö en gång i tiden.

Askersundarna var en gång i tiden helt odugliga på att köa. Tidningen fick till och med gå ut i en artikel 1918  förklara hur det skulle gå till. Det hade varit kaos på olika ställen. Men akersundarna har lärt sig. Och det har ju ändå  gått några år. Drygt 100. Nu gäller det att hålla avstånd och det verkar fungera bra på de flesta ställena.

Annons Kortvarumagasinet. Butiken  låg vid Storgatan. Träden i bakgrunden fanns i Torgparken.

Brukar ibland bläddra i gamla tidningar. Och då handlar det mest om Askersunds -Tidning och Askersunds-Veckoblad. Samma tidning men som bytte namn vid några tillfällen. Det som slår mej är att handlarnas annonser var minst lika lockande då som nu och särskilt inför julen. Och ibland roligare än nu. Som Kortvarumagasinets tecknade annons. Tydligen fanns det allt i den butiken. Lägger med några från år 1918 och några klipp.

I en annan annons efterlyser någon en förlorat en promenadkjol någonstans mellan Askersund och Vagersta.  Skomakarna var många i Askersund på den tiden och många bar efternamnet Fagerberg och Lundstedt. I en annons förklarade skomakarna att de var tvungna att höja priserna på grund av dyrtider. Och de som inte tog sin månadsranson  sprit kunde  känna sig  blåsta på sin flaska. Det gick inte att spara månad för månad.

Ur samma tidningen som annonserna  år 1918,  fanns det  nyheten om att  fartyget Per Brahe förliste utanför Hästholmen i Vättern. Det skedde natten mellan 19–20 november och nu har blivit en dokumentär under namnet ”Ödesnatten på Vättern”.  Det har jag läst i NA. Det finns massor av läsningen i tidningen från 1918 om den ödesdigra natten. Och några år senare om bärgningen där Bastedalen hamnat i blickfånget.

Kärleksholmen i Norra Vättern

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.

Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats

Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, oktober 08, 2020 23:42:00

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.

Cornelis fick ställa in i Askersund

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.

Ove Danielsson: Om fåglar som kulturpris och scener som är för små för teater

Ove Danielssons krönikor

Krönikan får handla om kultur den här gången. Tycker det passar nu när höstmörkret börja närma sig. Flera gånger varje dag tittar jag upp på ett gäng vackra fåglar under taket i vår lägenhet som är direkt kopplade till kultur. Det känns bra nu när många fåglar börjar dra söder ut. Mina glasfåglar som är formade av glaskonstnär Annette Alsiö hänger stadigt i trådar och lyser upp vardagen. Det känns tryggt.

För några år sedan fick jag kommunens Kulturpris-jo det är sant- och då fick man välja pris från någon konstnär. Fastnade för Annettes vackra glas fåglar. Med en lätt rodnad minns jag också motiveringen för priset, att mina bloggar och krönikor skulle ha ett kulturhistoriskt värde. Får leva med det. Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde.

Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde

Kulturupplevelser som föreläsningar i min ungdom kanske fanns i bakhuvudet. Som mycket ung fick jag nämligen följa med farsan till föreläsningar i stan och lyssna på kända författare. Men jag måste erkänna att jag inte minns så mycket av vad föreläsarna pratade om. Och då var det ändå storheter som Vilhelm Moberg, upptäcktsresande Sten Bergman och många andra som gästade stan. Men mitt intresse på den tiden låg lite mera åt fikahållet. Det fanns kaffe med goda bullar i pausen. Då fick man stå ut med prat från vuxna som man inte alltid förstod sig på. Men så här i efterhand är jag glad för att jag ändå hängde med. Om jag nu hade något val? Minns inte.

Får beundra alla i Askersund som sysslar med föreläsning, teater, film, utställningar och andra publikarrangemang. De jobbar hårt för att vi andra ska ha det trevligt. Teaterföreställningar var förr något väldigt stort och märkvärdigt i Askersund. De hölls i gamla hantverksföreningens lokal, nuvarande Hantverkshuset. Det var stort när kända skådespelare från Stockholm gästade stan. Publiken bar festkläder, som bästa kostymen och långa klänningar. Så var det i de större städerna och varför skulle lilla Askersund vara sämre?

Skådespelarna bodde på gamla Statt som låg mitt över gatan. Där kunde skådespelarna äta och dricka gott. En del konst prydde också väggarna på gamla Statt. Men enligt krönikören Gits Olsson som övernattade på hotellet vid ett tillfälle var det ingen bra konst. ”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade den 1922. Det finns ingen anteckning om när han blev skjuten” skrev Gits i tidningen SE. I dag har Askersund en toppmodern teaterlokal i Sjöängen. För ett antal år sedan kunde arrangörerna i Askersund inte ta emot en del föreställningar. Ordentlig scen och bra omklädningsrum saknades. Minns att man skulle spela upp en pjäs om agitator Kata Dalström i Olshammars Folkets hus, men det gick inte att genomföra. Scenen var för liten. Och då hade ändå huvudpersonen Kata stått i olika vägkorsningar och agiterat. Men det var då det. Nu är det inga problem med föreställningar i Sjöängen.

Krönikan gick för några veckor sedan i NA. Någon har varit på mej om att det inte är fåglar utan insekter jag valt som pris. Kanske det är så, men för mej har det varit fåglar. Glaskonstnär Annette har också sagt till mej att det betraktaren som avgör.

Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, september 24, 2020 15:16:26


Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Byggjobbarna och Stellan på kontoret kör hårt just. I december ska inflyttningen ske. Själv har jag lovat bostadsbolaget att plåta någon gång i veckan. Företaget lägger också ut bilder  på sin hemsida och det skulle vara så.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-11-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-7-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-16-1-768x1024.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-2.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-6-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-10-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-17-1024x768.jpg

Utställning av silversmide och måleri i Sjöängen

UncategorisedPostad av Ove Danielssontis, september 22, 2020 15:10:34

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg, vars guld- och silversmide kommit att dominera smyckesformgivningen i Sverige under nära ett halvt sekel. Marie och Anette skapar tidlösa smycken med en twist.

Mickan Sandelin är en konstnärssjäl som ser den magiska poesin i vardagen. På Sjöängen ställer hon ut målningar och collage. Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg

Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Vernissage lördag 26 september 2020 kl. 11-14. Utställningen pågår till 24 oktober 2020

Fotvård i Askersund

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård. Motionen att återinföra kommunal fotvård kom från Siv Ahlstrand , s, Billy Ludvigsson, c, Margareta Widell, mp, och Rune Karlsson, v.

Här kommer det senaste i frågan:

Socialnämnden Yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård.

 Förslag till beslut: Socialnämnden ställer sig bakom socialförvaltningens yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård och antar skrivelsen som sin egen. Ärendebeskrivning Siv Ahlstrand (S) m.fl. har lämnat in en motion om att Askersunds kommun ska återinföra kommunal fotvård i kommunal regi och att fotvården ska vara självfinansierad.

Motionen lyfter fram konsekvenser som att fotvården blivit svårtillgänglig för pensionärer vilket kan leda till försämrad rörlighet för den enskilde. Ärendet Socialnämndens antagna arbetsbudget innefattar åtgärder för budget i balans. En av åtgärderna för att uppnå budget i balans är att upphöra med servicen att tillhandahålla fotvård.

Fotvård är inte en lagstadgad verksamhet med kommunalt ansvar. Ansvaret för den medicinska fotvården åligger primärvården. Att genomföra åtgärden innebär en besparing på 0,8 årsarbetare fotvårdsspecialist, intäkter från utförd fotvård upphör och den totala besparingen för kommunen beräknas bli cirka 44 tkr. Den fotvårdsutrustning som kommunen kan tillhandahålla är gammal och föråldrad.

 För att kunna erbjuda acceptabel arbetsmiljö och arbetssituation för kommunal fotvårdare behöver en fotvårdslokal utrustas med modern och anpassad utrustning, kostnad uppskattad till mellan 50 000 – 60 000 kronor. I Askersund finns fyra privata företag som bedriver fotvård. Två av dessa tillhandahåller även medicinsk fotvård, Pollys fotvård och massage samt Fotvård a´ la Eva.

 Lagstiftning att ta hänsyn till

· 2 kap. 2 § kommunallagen Kommuner och regioner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, en annan region eller någon annan ska ha hand om.

 · 2 kap. 7 § kommunallagen Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.

 · 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet regleras i 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen och innebär att domstol kan förbjuda staten, kommuner och regioner att sälja varor och tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Page 1 of 2 Sida 2 av 2 En offentlig aktör som bryter mot ett förbud kan bli tvungen att betala vite till staten. Det offentliga får inte tränga undan privat verksamhet.

Socialförvaltningen Maria Ståhl Marie Karlsson Förvaltningschef Handläggare

Bilagor Socialnämndens yttrande på motion om återinförande av kommunal fotvård. Beslutet skickas till Kommunledningsförvaltningen

Hagavägen-Sundsbrogatan

Förr i tiden tog Hagavägen vid där Sundsbrogatan slutade. Bytet av gatunamn skedde i närheten av där återvinningsstationen finns i dag. Där drog också järnvägen fram. Skiljelinjen var en järnvägsbom. Förmodligen var det Skyllberg-Lerbäck-Askersundsbanans enda järnvägsbom. Vad jag vet fanns det inte bommar på något annat ställe utmed banan.

Järnvägsbommen vid Hagavägen

Husen i bakgrunden är Rödegård och Rudebäcks hus.

När Sjöängsskolan byggdes ändrades vägarna. Då blev slutat för Sundsbrogatan vid Ströms hörna och skolan. En ny sträckning drogs från busstationen ut mot Haga och då förlängdes också Hagavägen. Gamla Sundsbrogatan att öppnas igen när det nya Kulturhuset stod färdigt

Vid gamla Hagavägen i närheten där badparkeringen finns i dag, fanns förr Vagnfabriken. I en del av den byggnaden tillverkades kartor med leksaksverktyg och så kallade ”besparingsringar”. Folk var rädda om sina dyra guldringar och avvände till vardags istället de guldblänkande besparingsringarna. Jag känner väl till verksamheten. Farsan Sven jobbade där ett antal år.

Ekebacken Haga

Haga Ekeberg, makarna Pettersson

Löpning på Hagavägen som IFK arangerade

Strandvillan. Den revs för at ge plats åt reningsverket i Strandparken. Undrar om det var riktigt tänkt……

Davida -Hilma och Lisa Fors. De bådde i Strandvillan.

Vagnfabriken utmed Hagavägen. I dag finns badparkeringen och gräsmattan där cirkusarna brukar hålla till på samma plats

Grosshandlare Enfrid Johansson boddee vid Hagavägen

Hagabadet

Ingemar Larsson simpromotor vid Hagabadet

Virkeshandlaren och hemvärnchefens Axel Eriksson största ögonblick. När gamle kungen besökte Askersund skakade kungen hand med Axel. I miten Filip Nylund. Axel bodde utmed Hagavägen strax intill bäcken.

Nisse Olsson vid Hagastrand