Trädgårdsgatan

Turen har nu kommit till Trädgårdsgatan i vår enkla bildpresentation av gamla Askersund. Var namnet Trädgårdsgatan kommer ifrån vet jag inte, men utmed gatan finns kvarteret Grönhagen. Grönt som grönt kanske….

Trädgårdsgatan 17, ”Blåskäggagården” på 50-talet. I dag finns telestation på på samma plats

Busstationen vid Trädgårdsgatan på 50-talet.

Elimkyrkan Trädgårdsgatan 18

Många kanske inte tänker så mycket just på den gatan, men faktum är att två verkliga kändisar har tillbringat mycket i kvarteren runt gatan. Trädgårdsgatan 13 kallades en gång tiden för Nicolinska gården. Industripampen Curt Nicolins farmor och farfar ägde gården. När Curt var grabb bodde han hos sina farföräldrar under sommarloven. Han skaffade sig då många kompisar i Askersund.

En gammal askersundare minns.

En annan kändis var konstnären Karl Enoch Rignér. Familen Rignér ägde fastigheten i Ströms hörna (korsningen Sundsbrogatan. Drottning Kristinas väg. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Rignér blev elev hos några av Sveriges största konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson , Rickard Berg och Per Hasselberg. Han gjorde också skämtteckningar i den populära tidningen ”Söndagsnisse-Strix”. Karl Enoch är representerad både på Nationalmuseum i Stockholm i Göteborgs Konstmuseum.

Så nog finns det kändisar som trampat Trädgårdsgatan.

Korsningen Trädgårdsgatan-Sundsbrogatan. NA:as redaktion finns i hörnet i dag.

Konstnär Karl Enoch Rignér. Familjen ägde huset vid Ströms hörna.

Östertull i Askersund. Tavlan är målad av Rignér

Det finns många gamla bilder, och en del information om byggnader och personer. Men jag har tyvärr inte många uppgifter om hur gatunamnen blev till. I dag är det är det politiker som föreslår och beslutar om namnen på gatorna. Ibland kopplas några byalag in som känner till orterna bäst. Men hur var det förr?

Skomakeriet vid Trädgårdsgatan.

Skomakare Viktor Fagerberg

Skomakare Lejon

1985

Som vanligt har Leif Linus Larsson, hjälpt till med bilder.

Väderkvarnsgatan

Korsningen Väderkvarnsgatan-Stöökagatan på 50-talet. Torghallen har ersatt huset på bilden.

I vår bildpromenad genom Askersunds gator har turen kommit till Väderkvarnsgatan. Eric Englund som bor vid gatan har förklaring till namnet.

”Sällan är ett namn så befogat! Och lätt att förklara. Från gatan kunde man en gång se en väderkvarn i norr och en i söder. Den norra låg ungefär där vattentornet nu ligger, den södra lämpligt nog på berget i kvarteret Väderkvarnen! För att få plats för kvarnen fick man tydligen göra en böj på det annars rätvinkliga gatunätet. Böjen finns kvar som minne om man ser efter riktigt noga. På stadskartan från 1783 finns båda kvarnarna utritade och inte bara markerade. Båda är s k stubbamöllor byggda av trä på en ”stubbe” och där hela kvarnhuset vrids efter vinden. Varje kvarn hade fyra segelklädda vingar och en vindflöjel på det spetsiga taket. Säkert en spännande och modern syn att från håll se vingarna vifta över den låga staden! Vad skulle det bli av den staden” skrev Eric till mej vid ett tillfälle.

En gammal askersundare minns gatan så här:

I dag är Rådhuset kanske den mest kända byggnaden utmed Väderkvarnsgatan. Vem vet, kanske beslutsfattarna där inne har fajtats mot väderkvarnarna i vissa ärenden när inte pengarna räckt till. En annan viktigt byggnad som kommit till för inte allt för länge sedan är Systembolaget och Apoteket i hörnet Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan. Tidigare hade Systembolaget en fantastisk service. Det fanns ett staket utanför fönstren att hålla sig i. Men det var för att skydda skyltfönstret

Kombinationen Systembolag och Apotek är heller inte så dumt tänkt. De starka dryckerna bör för en del kanske också kombineras med huvudvärkstabletter. Åtminstone dagen efter.

Henning Arvidsson vid sin fiskaffär på gatan. Den låg mitt emot gamla polisstation.

Gösta Andersson, Lasse Skoog och Ingvar Pettersson , utanför polisstationen. I dag sitter kommunalrådet Dieker bakom fönstren.

Bageriflickor vid Emma Johansson bageri som fanns vid Väderkvarnsgatan 16. Stående tvåa fr.v är Ingeborg Norberg. Sittande till vänster är Elsa Didriksson. Övriga är okända för mej.

Efterträdare till Emma Johansson och hennes bageri. Ny ägare blev Anna Norberg.

Fotograf Elof Fryxell vid sin ateljé , Väderkvarnsgatan 25.

Leif Swallin var springgrabb vid Sundblads efterträdare. Leif jobbade åt Pelle Johansson.

Lotten Eriksson på innergården vid nr 26.

Lotten Erikssons gård vid 26:an. I mitten Hilma och Emeli Eriksson. Till vänster Ester Eriksson och till häger Anna-Lisa Hartman.

Paul Arrenius med fru drev penionat i ett hus där Torghallen finns i dag.

Ölstugan i Askersund drevs av Bertil Johansson och hans fru.

Som vanligt har jag haft hjälp av Leif Linus Larsson med bilder. I den här lilla miniserien om gator har vi försökt plocka fram lite udda och roliga bilder. Men som ändå minner om en svunnen tid.

Stallarna i Aspa ska säljas

Stallarna i Aspa ska säljas. Förslaget är att sälja till nuvarande ägarna av Aspa herrgård.

Det finns en lång och knepig historia när det gäller Aspa stallar. Domänverket sålde stallarna en gång i tiden till Bengt Holmström för 13 000 kronor. Behovet av renovering var då stort. För alla var eniga om att stallarna måste bevaras. Dåvarande ägarna till Aspa herrgård ville köpa byggnaderna av Holmström, men han ville inte sälja på grund av osämja med ägarna till herrgården. Efter en del diskussioner beslutade kommunen att köpa stallarna för att få till en lösning. Stallarna var då viktig för Aspa herrgård. Ett av stallen skulle användas för ett Bellmanmuseum. Det slutade med att kommunen köpte stallarna för 300 000 kronor, för att sedan hyra ut byggnaderna till ägarna av herrgården.

Holmström finns inte i livet längre och inte  heller ägarna som han låg i fejd med.

Kommunens skrivning:

Försäljning av Aspa stallar

Förslag till beslut

Kommunstyrelsen föreslås besluta att: Sälja Aspa stallar enligt föreslaget kontrakt

Ärendebeskrivning

Aspa stallar har länge varit en del av hotell- och konferensverksamheten på Aspa herrgård. Då stallarna under familjen Öholms tid på herrgården iordningställdes fick kommunen ett bidrag för kulturbyggnader. Detta gjorde att man inte kunde sälja stallarna under en tid, då delar av bidraget i så fall hade behövt återbetalas. Stallarna har därför hyrts ut och under åren använts som museilokal, konferens/festlokal (den södra byggnaden) och som förråd (den norra). Båda stallarna ligger inom samma fastighet, Aspa 1:34, som dock delas av vägen som passerar mellan byggnaderna. Under 2018, 2019 och 2020 har kommunen investerat i brandskydds, ventilation och septiktank för att verksamheten skall kunna bedrivas. Fastighetens bokförda värde 2021-02-01 är 541,6 tkr, varav endast 87,6 tkr byggnadsvärde och resterande del utgörs av nämnda investeringar.

En annonsering på öppna marknaden förefaller olämplig, då byggnaderna är så tydligt kopplade till den verksamhet som drivs där och syftet med tidigare iordningställande och investeringar i fastigheten helt bygger på denna. Byggnaden föreslås därför säljas till ägaren av Aspa herrgård till kommunens bokförda värde.

Beredning

Ärendet är berett av utvecklingschefen i samråd med fastighetsingenjören.

Finansiering

Köpesumman i det föreslagna kontraktet motsvara kommunens bokförda värde, varför ingen resultatpåverkan sker i samband med försäljningen.

Kommunledningsförvaltningen

Marie Hillman Henrik Olofsson

Sundsbrogatan

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Den mesta av den tunga trafiken har försvunnit, men gatan är ändå livlig trafikerad även om gatuskyltar nu säger att man måste köra väldigt försiktig och ge fotgängarna företräde.

Året var 1983, dagen före invigningen av förbifarten Askersund som skulle bli dödsstöten för stadens handel. Som reporter passade jag på att ta en cykeltur och en fika under bron mellan Närlunda och Lustenrust.

Det ska tusan vara politiker, planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller kan säga något om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp av Saida längre. Hon avled för några år sedan. Men man kan ju hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan är hur stor industri småstaden Askersund kan klara som det ser ut i dag…

Hur som helst kommer Sundsbrogatan ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på. Många av bilderna kommer från Leif Linus bildsamling.


En gammal askersundare beskriver hur Sundsbrogatan såg ut förr

Storgatan i Askersund

Logiskt borde Storgatan i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Om man nu ska tala om paradgator i det här sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.

Fram till i början på 80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som förr.  Folk stannande till Askersund som alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.

För några år sedan hade jag bilder och lite text om olika gator i stan med hjälp av vännen Leif Linus stora bildsamling. Vi kör en liten repris.

Storgatan 1903

Stööks affär vid Storgatan tidigt 1900-tal, där BE-Ge:s finns i dag

”Vi ämnar oss ta en liten titt på sommaren genom bilfönstret. Det är tidig på morgonen en junidag –vår första semesterdag. Nu äntligen kommer hon! Jag ser henne i en spegel i ena bilhjulets stora nickelnav. Förseningen får sin förklaring. Hon debuterar i en ny dräkt i lysande marinblått, och en så kallad tamburinhatt, likaledes ny för dagen, befinner sig i glid ned mot hennes högra axel. Om ett par sekunder trampar en elegant sko av ljusgrått ödleskinn på bilens fotbräda, och jag trycker en en liten hand, i vilket blodet slår som varma böljor. All väntan är glömd.”

Så romantiskt skrev redaktör Joel Haugard i sin lilla bok ”Promenad i liten stad ” som kom ut i början på 40-talet. Tyvärr blev det ingen lyckad biltur. Och tur kanske var det. Bilen startade inte och istället fick de romantiska paret ta sig en liten promenad i Askersund. Hade bilen startat hade det inte blivit någon promenad och troligen inte heller någon bok. Fortfarande ordnar turistnäringen promenader i Askersund med utgångspunkt ifrån Haugards lilla fina bok som på omslaget bär en teckning av konstnären är särlingen Folke Dahlberg.

Så beskrev en gammal askersundare Storgatan i tidningen för ett antal år sedan.

Huset låg mitt emot Pingstkyrkan och flyttades till Hembygdsgården. Där det sedan kom att kallas för Klockargården.

Långholmen till vänster. Det var lite Söderkåkar över innergården på den byggnaden. Under en period hade Skräddar-Hjalmar sitt skrädderi där.

I dag finns Sjöbodarna där.

Konsum hade butik vid Storgatan där Åhlins finns i dag

Med hjälp av vännen Leif Linus Larsson stora bildsamling och en rad tidningsartiklar och böcker som jag läst, har jag också i bloggen tagit upp promenaderna. Det är inte full så romantiskt som i Haugards bok, utan Leif och jag går mera rakt på sak med bilder. Men lite nostalgisk romantik är det i alla fall. Tycker vi.

Smeden liknade mer en slagskämpe än smeden i Askersunds stadsvapen

Snart är det dags att ringa in det nya året. Klockor klämtar från kyrkor och klockstaplar. En som troget stått i ur och skur slagit på sin klocka är smeden på rådhustaket i Askersund.  De må vara nyårsafton eller en vacker vårkväll. Smeden har slagit på sin klocka sedan 1937. Sedan smeden kom på plats på rådhustaket har hans välklingande slag ekat ut över staden. Med undantag för några månader 1989.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora turistinvasionen på sommaren.

Askersund var sig inte riktigt likt under några månader när det bara gapade ett stor mörkt hål på rådhustaket. Väldigt tråkigt. Många sov säkert oroligt. Smedens klingande slag från taket var –och är-en trygghet för många. Eller som någon så fint uttryckte sig, ” smeden tillkännager tidens flykt med välklingande slag”. Riktigt så djup har jag aldrig tänkt, trots att jag numera bor nära torget.

Smeden är kopplad till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg, Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B. Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter. Smeden ingår i Askersunds stadsvapen men det blev debatt om det i början på 20-talet. Anledningen var en ny upplaga av Nordisk Familjebok som publicerade en bild på smeden som sedan fastställdes. Tidigare hade smeden lyft sin slägga framför ett smidesstäd. Men på nya bilden var städet borttaget. Kritikerna menade att tankarna snarare gick till en slagskämpe  istället till en smed. Det har också funnits mera skämtsamma förslag när det gäller att byta ut smedens slägga.

Askersunds stadsvapen
I samband med Tradjazzfestivalerna
Efter IFK:s Gunnar Carlssons succé i bandylandslaget 1945

Eftersom den exakta tiden finns i Askersund så är det naturligtvis viktigt att de offentliga klockorna fungerar och går rätt. Jo, det går en tidslinje genom kommunens marker. Rådhusklockan går för det mesta rätt. Sämre är det vid gamla stationshuset i Askersund. Det finns en klocka på varje sida av huset.

Stationsklockan

När stationen användes för sitt syfte, gick klockorna allt rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de stora urverken. Och jag följde med i ibland, även om inte kyrktornet var särskilt bra för mina slitna fotbollsknän. Men det var inget jag erkände för Rulle som ändå var ”några år äldre”. Rulle finns inte livet längre.

Med Rulle i Sofia Magdalena kyrka
Rulle fixade inte bara stora klockor. Han var ett tekniskt geni

Lägenheter i Vattentornet

Vattentornet i Askersund bara stått där på höjden i Norra Bergen utan att så många tänkt på den ståtliga byggnaden. Men det väntar andra tider. Askersundsbostäder ska nu förvandla delar av tornet från 1907 till lägenheter. En del av lägenheten finns inne i tornet och en del byggs utvändigt. En spännande satsning som redan gjorts på några andra ställen i landet. Lägger med en ritning och några minnesbilder på tornet.

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från land och till sjöss

Så här ser det i Lidingö




Kommunalrådet Sven Erik Franzèn och jag använde tornet till ett 1 aprilskämt en gång i tiden. Franzèn påstod att det skulle bli servering och lägenheter i tornet. Nu har skämtet blivit verklighet.
Edits Christiernssons pepparkakstorn

Har själv varit uppe i tornet några gånger och fotograferat. Fin utsikt om man säger så.
Bild från när tornet byggdes

Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering en gång i tiden. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av vattentornet. Men det var då det…..

Inflyttning på gång i gamla Samrealskolan

Inflyttningen har börjat i gamla Samrealskolan i Askersund. Därmed är mitt uppdrag att skildra bygget åt Askersundsbostäder slut. Kanske det blir något annat bygge vad det lider. Var vet jag?

Det återstår en del markarbeten vid den gamla skolan. Vidare ska det byggas en cykelbod. Nästa bygge på Norra Bergen för bostadsbolaget är att göra lägenheter i Vattentornet. Ännu är inte det bygget upphandlat vad jag förstår. ÅV-BYGG i Åsbro har stått för ombyggnaden av Samrealskolan.

Utsikt mot Stjernsund även på bottenvåningen i gamla skolan.
Inflyttning är i full gång
Förråd på vinden i den gamla skolan

Byråkraten Hans som blev barnboksförfattare

Askersundsförfattaren Hans Andersson har gett ut fyra barnböcker och har nu också gett ut en deckare. Trots det är inte så känd för askersundarna.

-Jag vill ändå kalla mej Askersundsförfattare. Jag har bott 17 år i kommunen, betonar han.

Barnböckerna handlar om Egon och Filippa. Deckaren heter ”Fotografen”. Erfarenheten för att skriva deckare har han med sig från sitt gamla jobb som socialarbetare och arbeten med krogar.

Egon och Filippa  och julen

Egon och Filippa  och Tiggaren

-På sjuttiotalet utbildade jag mig till socionom och arbetade sen cirka 10 år med akut socialt arbete på socialjouren. Fick efter det ansvar för utredning och tillsyn om serveringstillstånd. Fick förmånen att arbeta på Länsstyrelsen i början på 90-talet med utredning och tillsyn av serveringstillstånd.

-Kommunerna övertog tillståndsgivning 1995 och jag var åter anställd i kommunen. Efter en tid med arbete med tillsyn och tillståndsgivning tyckte någon att deras framtid som krögare var hotad så jag utsattes för två mordhot under sex månader. Jag valde att avsluta mitt arbete för min och mina närmastes bästa. Istället startade jag Niagara Utbildning som bedrev utbildning, handledning och utredning för kommunerna i över 20 år, berättar Hans

När Hans blev pensionär kändes det lite tomt.

-Jag började så smått längta tillbaka till skrivbordet. Började på skoj skriva om en äldre herre som hette Egon och kände att jag hade lätt för att berätta historier. Började med en roman som jag låtit vila och började istället skriva för barn.

-Skrev en berättelse om ”Egon och Filippa och Tiggaren” eftersom jag läst om att det fanns politiker som ville förbjuda tiggare.  Till julen blev det en julsaga, fyllde på med en saga om trollen och avslutade med Egon och Filippa och döden.

-Det är spännande att försöka sig på resan att försöka bli författare. Jag skriver i första hand för min egen tillfredställelse och mitt behov att låta fantasin flöda.

Olle Roos har illustrerat Hans böcker. Olle har varit professionell illustratör  men  är sedan några tillbaka pensionär.

Trappa i Väderkvarnsbacken. Medborgarförslag.

Bygg en trappa i Väderkvarnsbacken, med trappan vid Kvarntorpshögen som förebild. Så lyder ett medborgarförslag till Askersunds kommun.

”Väderkvarnsbacken ligger så fint med så fint med en härlig utsikt in mot staden och dess omnejd. Ett bra område för rekreation och träning” skriver medborgaren.

En äldre bild från Väderkvarnsbacken in mot Gårdsjögatan.

Förslaget har fått ett mycket positivt bemötande, men det är det där med regler. Väderkvarnsbacken är kommunalt naturreservat och då måste gällande föreskrifter förändras. Och det verkar inte vara det lättaste, även om det bara gäller en trappa som många kunde ha nytta av. Men folk har ju rest till månen så helt omöjligt kan det inte vara. Lägger med några bilder och text  i slutet på bloggen vad som hänt i backen under åren lopp.

Kommunalrådet Caroline Dieker har svarat på medborgarförslag om trappa i Väderkvarnsbacken. Lägger med svaret nedan:

Du föreslår att kommunen ska bygga en trappa i Väderkvarnsbacken och vi vill börja med att tacka för ett i grunden mycket bra förslag! En trappa skulle på flera sätt bidra positivt till användningen av Väderkvarnsbacken som ett rekreationsområde.

Väderkvarnsbacken ingår i ett område som sedan 2005 är ett naturreservat enligt 7 kap. 4 § miljöbalken. Ytterligare inskränkningar av rätten att förfoga över området regleras enligt 7 kap. 5 och 6 §§ miljöbalken. De beslutade föreskrifterna rörande naturreservatet innehåller ett förbud mot att anlägga väg eller stig utöver vad som framgår av skötselplanen. Planen nämner inga undantag för att öka tillgängligheten genom exempelvis en trappa. Det finns också ett förbud mot att uppföra byggnad eller annan anläggning.

 En trappa av den storleken som kan bli aktuell i backen räknas som annan anläggning som inte är tillåten att uppföra. Eftersom det är ett kommunalt naturreservat finns det möjligheter för kommunen att upphäva gällande föreskrifter och besluta om nya för att tillåta en trappa. Det krävs däremot synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Dessutom krävs att intrånget i naturvärdet kompenseras på naturreservatet eller på något annat område. I dagsläget är hindren tyvärr större än möjligheterna att anlägga en trappa i Väderkvarnsbacken. Vi är glada att du har engagerat dig i frågan och vi är tacksamma för alla förslag på hur vi kan förbättra verksamheten. Med vänliga hälsningar, Caroline Dieker (M)

—————————————————————————————

Historiskt är Väderkvansbacken en höjd med kulturhistoriska anor. På Väderkvarnsbacken fanns en ståtlig domarring ända fram till 1820. Enligt uppgifter från 1700-talet stod stenarna ” i form av nu sittande rätt”. Vad stenarna sedan tog i vägen känner jag inte till. Men det vet säkert någon som läser det här…

Målning av Hjalmar Trafvenfelt

Personligen förknippar jag backen mera med Tivedsloppet  på skidor och motocross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Minns att en IFK-åkare, Kalle ”Bock” Pettersson, fick ovett av en ledare för att han bromsade i utförsbacken in mot stan istället för att stå på. Kalle hade inte åkt så mycket i branta nedförsbackar så det var lite knepigt för honom. Och det visade också Kalle på sitt lite udda sätt.

”Broms inte Kalle, stak istället”, ekade det utöver backen när dalmasen manade på Kalle.

Men det hjälpte inte. Kalle hade inte så bråttom in till idrottsplatsen.

Kalle Pettersson Kalle-Bock

På 50-talet gjordes annars en stor satsning av ett motorintresserat gäng på en motocrossbana i Väderkvarnsbacken ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter lång och formad av Sture Malmborg.  En av de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth Magnusson.

Motocross i Väderkvarnsbacken i mitten på 50-talet
Dynamitkällaren

Vid en tävling kom det 3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år. Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana. Sex lag deltog i den första tävlingen.

Väderkvarnsbacken 2009

Noterbart var att det fanns en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken. Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det kunnat bli en riktigt smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.

Askersundarna var odugliga på att stå i kö en gång i tiden.

Askersundarna var en gång i tiden helt odugliga på att köa. Tidningen fick till och med gå ut i en artikel 1918  förklara hur det skulle gå till. Det hade varit kaos på olika ställen. Men akersundarna har lärt sig. Och det har ju ändå  gått några år. Drygt 100. Nu gäller det att hålla avstånd och det verkar fungera bra på de flesta ställena.

Annons Kortvarumagasinet. Butiken  låg vid Storgatan. Träden i bakgrunden fanns i Torgparken.

Brukar ibland bläddra i gamla tidningar. Och då handlar det mest om Askersunds -Tidning och Askersunds-Veckoblad. Samma tidning men som bytte namn vid några tillfällen. Det som slår mej är att handlarnas annonser var minst lika lockande då som nu och särskilt inför julen. Och ibland roligare än nu. Som Kortvarumagasinets tecknade annons. Tydligen fanns det allt i den butiken. Lägger med några från år 1918 och några klipp.

I en annan annons efterlyser någon en förlorat en promenadkjol någonstans mellan Askersund och Vagersta.  Skomakarna var många i Askersund på den tiden och många bar efternamnet Fagerberg och Lundstedt. I en annons förklarade skomakarna att de var tvungna att höja priserna på grund av dyrtider. Och de som inte tog sin månadsranson  sprit kunde  känna sig  blåsta på sin flaska. Det gick inte att spara månad för månad.

Ur samma tidningen som annonserna  år 1918,  fanns det  nyheten om att  fartyget Per Brahe förliste utanför Hästholmen i Vättern. Det skedde natten mellan 19–20 november och nu har blivit en dokumentär under namnet ”Ödesnatten på Vättern”.  Det har jag läst i NA. Det finns massor av läsningen i tidningen från 1918 om den ödesdigra natten. Och några år senare om bärgningen där Bastedalen hamnat i blickfånget.

Kärleksholmen i Norra Vättern

Ofta kan man på tidningarnas familjesidor läsa om unga tu som växlat förlovningsringar på ”kärlekens ö”. För det mesta handlar det då om någon grekisk eller spansk ö. För askersundarna är sådana resor helt onödiga. I norra Vättern, strax intill Edö ligger nämligen Kärleksholmen. Kanske något att tänka på för kommunen nu när man vill locka folk till boendet på Edö. En holme med kärlek borde locka. Annars vore det konstigt…..

Kärleksholmen kan också vara en budgetfråga. När plånboken gapar tom efter utsvävningar på semestern, så är holmen ett alternativ till mera påkostade Medelhavsresor. Det räcker med att låna en mindre båt, om nu inte Bergsten på Wettervik kan göra en tur dit. Den stora kostanden blir ringarna, men det finns billiga alternativ även där. En gång i tiden fanns en fabrik i Askersund som bland annat som tillverkade besparingsringar. Det var billiga ringar som skulle användas till vardags. Kanske finns det några kvar?

Av en ren händelse när jag letade på kartan efter en plats, upptäckte jag att det finns en holme med det kärleksfulla namnet. Blev lite nyfiken hur det såg ut och fick med mig några trevliga ungdomar för att illustrera det hela. Och det här är några år sedan. Platsen imponerade precis inte på mej. Bara sten, vass och träd. Och några bänkar att sitta och svärma på fanns inte. Åtminstone inte vid vårat besök. En namnskylt textade vi och satte upp själva. Det behövs säkert några hundra tusen för att snygga upp Kärleksholmen och göra den attraktiv.

Trots att holmen finns med kartorna är det inte många som känner till namnet. Båtfararna passerar holmen utan att tänka på namnet. Jag försökte forska ut vad namnet Kärleksholmen kommer ifrån, men ännu har jag inte fått något svar på. En man som jag talade med hade dock en ganska logisk teori klar för sig, men frågan är om den håller? Mannen trodde nämligen att kärlekspar som åkte båt från Askersund ut på Vättern, gjorde anhalt vid Kärleksholmen när känslorna tog över.

Förstår att kommunen inte har några pengar till en satsning på Kärleksholmen just nu. Det finns viktigare saker. Men det går ju alltid att berätta om kärleksfulla holmen. Som jag har gjort nu…

———————————————

Komplettering från Eric Englund som är specialist på kartor:

I min forskning dyker ön upp första gången 1864 på den s k Häradsekonomiska kartan, blad Åmmeberg J112-64-25. Ön finns också redovisad på en karta från 1794, liggande utanför Räfudden. På den kartan har ön inget namn.

På den ekonomiska kartan från 1955 finns ön och namnet med – officiellt så det förslår. På bif fil som visar ett utdrag ur ek kartan skymtar Stjärnsunds park i söder och Rävudden i öster.

Full fart på bygget vid gamla Samrealskolan i Askersund

Byggarna  jobbar för  högtryck vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Den gamla skolan förvandlas  just  nu till moderna lägenheter.  I mitten av december  är det planerad inflyttning.   För att  hinna bli klara  så blir det en del  övertid för hantverkarna. Men det  fina lägenheter. En del  med utsikt ut mot Stora Bergsgatan nästan ner  till vattnet i södra delen av stan.

Den nya ytterdörren är på plats

Agnes från Askersund hjältinna i Stockholm

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, oktober 08, 2020 23:42:00

Agnes Lagerstedt

En av arbetarrörelsen största namn i Askersund är folkskollärarinnan och filantropen Agnes Lagerstedt.  Men för de flesta i hennes hemkommun är  Agnes helt  okänd. Men det kanske är så konstigt, hon föddes 1850 och avled 1939. Och flyttade från Askersund redan 1851. De flesta inom den lokala rörelsen är födda på 40-talet och senare. Men Agnes blev verkligen uppskattad för sin gärning. Hon fick till och med en gata uppkallad efter sig i Fruängen. Agnes skulle naturligtvis haft en gata uppkallad efter sig på Östermalm där hon verkade.

Hon tog initiativet till skollovskoloni för barn från Stockholms förskolor. Agnes arbetade också för bättre arbetarbostäder i Stockholm och var i högsta grad inblandad vid grundandet av AB Stockholms arbetarhem i slutet på 1800-talet. Hon hade varit i London och studerat de engelska arbetarnas bostadsförhållanden.

Filantropi är en allmännyttig verksamhet som utan genkrav stöder institutioner och projekt inom kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Agnes egen gata i Fruängen. Men gatan borde ha varit på Östermalm där hon verkade.

Agnes hade flyttat till Östermalm i slutet av 1800-talet, som då inte var någon elegant stadsdel. Befolkningen var till stor del arbetare och hantverkare. Bebyggelsen bestod till stor del av låga trähus i dåligt skick- Agnes upplevde starkt hur dåligt arbetarebefolkning bodde. Hon vill göra en insats och lyckades. Agnes var något av en Stockholms Florence Nightingale, som levde sitt liv tillsammans med dem som hade det svårast. Nybergsgatan i Stockholm förknippas ännu med Agnes Lagerstedt, även om det i dag ligger en mycket statusfylld privatskola där i dag, Carlssons skola. Agnes förblev ogift.

Agnes Lagerstedt hade upptäckt inneboendesystemet, som var ett gissel för Stockholms fattiga. Det bodde nästan alltid mycket folk på en liten yta. Det var fattigt folk som hade brutit upp från omöjliga förhållande på landsbygden. Stockholm hade ingen beredskap för det. De sanitära förhållandena var en katastrof. Agnes byte jobb för att istället bli en mycket tuff vicevärd för några fastigheter som ägdes av Stockholms stad adress Nybergsgränden. En gata som hade ett mycket dåligt rykte. Kåkarna skulle bort och det var då Agnes tog initiativet till att starta ”Arbetarbostadsbolaget Stockholms Arbetarhem”. De första fastigheterna uppfördes på Sibyllegatan och Jungfrugatan, som var tänkt för de som bodde Nybergs gränd.

Det blev succé och det byggdes ytterligare bostäder i samma kvarter. Hon kom som nämnts också på den lysande idén att ge Stockholms fattiga barn möjlighet att komma ut på landet en del av sommaren.

Och hur kom jag då på idén att skriva om Agnes just nu i en blogg kanske någon frågar sig? Faktum är att det hände på en av mina motionsrundor. Brukar ibland stöta ihop med vännen Christer Gunnarsson, när han är ute och går med sin hund. Christer undrade om jag hört tals om någon Agnes Lagerstedt från Askersund som gjort en stor insats för fattiga i Stockholm. Han hade hört det berättas om det från en vän. Hade aldrig hört namnet eller läst om kvinna i någon skrift. Men det kan förstås bero på dålig allmänbildning. Efter ytterligare några rundor bestämde jag mej för att kolla upp det hela. Man hinner tänka mycket under springtur.

Bilden är från 1800-talet med Rådhuset till höger. Där bodde familjen Lagerstedt under några år.

Familjen Lagerstedt flyttade från Rådhuset till en bostad strax intill Garvaregården

Som vanligt tog jag kontakt med förre kansli-och ekonomichefen och vännen Alf Cederlind. Han har de senaste åren forskat fram mycket ur Askersunds historia, men också varit mannen bakom ett antal skrifter om gamla miljöer i Askersund. Utgivna av Föreningen Gamla Askersund. Efter någon dag kom all fakta via E-post. Fadern var läkaren och medicine doktor Jakob Wilhelm Lagerstedt, född 1810. Hustrun Sofia Marie Charlotta, född 1826. Familjen var bosatt i Snavlunda och bestod också av tre barn. 1846 flyttade familjen till Askersund och fick bostad i Rådhuset av alla ställen. 1850 flyttade familjen till gården 22/23 som låg intill Garvaregården. Ett år senare flyttade familjen till Karlstad. Så var det med. Ryktena talade sanning. Agnes kom från Askersund.

Christer Gunnarsson undrade vem Agnes var och Alf Cederlind tog fram fakta om hennes Askersundstid

Kontentan av det hela-förutom Agnes stora insats med fattiga- är att springrundor runt Gårdsjön kan var givande. Både historiskt och konditionsmässigt.

Cornelis fick ställa in i Askersund

Cornelis i Askersunds Hembygdsgård i väntan på att det skulle sluta regna. Men regnet forsatte att ösa ner, så populäre trubaduren fick packa ihop och åka vidare.

Coronaepidemin har verkligen ställt till det för nöjeslivet. Det mesta har varit inställt. Men regn kan verkligen också ställa till det för nöjesarrangörer! Någon som fick erfara det vid sitt första och enda sångframträdande i Askersund var populäre trubaduren Cornelis Vreeswijk. Han hade inte ställt in en konsert på 20 år innan han kom till Hembygdsgården i Askersund för ett framträdande i juni 1984. Cornelis hann dra en Bellmanlåt innan de regntunga skyarna tog över helt. Populäre trubaduren fick ta regnskydd i Skomakarstugan.

Regionmusiken i Örebro och Cornelis skulle ge en konsert med namnet ”Visor från två sekel” . En verklig storsatsning i Askersund. Cornelis var och är ett stort trubadurnamn. Arrangörer var Kulturnämnden och Regionmusiken. Det kom 200 personer i ruskvädret, som
naturligtvis fick pengarna tillbaka.

Några veckor innan hade arrangörerna diskussioner om var konserten skulle hållas, utomhus i Hembygdsgården eller inomhus i Närlundahallen. Det blev en chansning med en utomhuskonsert. Något som arrangörerna bitter ångrade.

Det hade inte regnat på hela dagen, men om det ändå skulle bli någon skur så räknande man med att kunna bryta konserten en stund. Publiken
väntade tålmodigt på att regnet skulle gå över under sina paraplyer. Problemet var en stor elektronisk utrustning. Arrangörerna
vågade inte köra vidare. Det fanns risk för överslag i den
elektroniska utrustningen som kunde drabba artisterna. Och att flytta hela konserten inomhus skulle ta flera timmar.Själv tog jag skydd under taket på Loftboden i väntan på sång och musik och för att kunna fotografera
och plåta för tidningens räkning.

Det blev Regionmusiken som fick ta på sig större delen av den ekonomiska
förlusten. Uppgörelsen var sådan att Regionmusiken skulle ta hand om 90 procent av intäkterna från biljettförsäljningen. Resten skulle gå till kulturnämnden i Askersund.

Året var 1984 då Cornelis verkligen var på ropet. Ibland saknar jag likande arrangemang i lite enklare miljöer. Därmed inget ont om olika konserter i kyrkorna och i Sjöängen.

Ove Danielsson: Om fåglar som kulturpris och scener som är för små för teater

Ove Danielssons krönikor

Krönikan får handla om kultur den här gången. Tycker det passar nu när höstmörkret börja närma sig. Flera gånger varje dag tittar jag upp på ett gäng vackra fåglar under taket i vår lägenhet som är direkt kopplade till kultur. Det känns bra nu när många fåglar börjar dra söder ut. Mina glasfåglar som är formade av glaskonstnär Annette Alsiö hänger stadigt i trådar och lyser upp vardagen. Det känns tryggt.

För några år sedan fick jag kommunens Kulturpris-jo det är sant- och då fick man välja pris från någon konstnär. Fastnade för Annettes vackra glas fåglar. Med en lätt rodnad minns jag också motiveringen för priset, att mina bloggar och krönikor skulle ha ett kulturhistoriskt värde. Får leva med det. Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde.

Det var absolut inget som jag som ung kunde drömma om när vi åkte till Vretstorpsparken på dans. Då var det andra saker som gällde

Kulturupplevelser som föreläsningar i min ungdom kanske fanns i bakhuvudet. Som mycket ung fick jag nämligen följa med farsan till föreläsningar i stan och lyssna på kända författare. Men jag måste erkänna att jag inte minns så mycket av vad föreläsarna pratade om. Och då var det ändå storheter som Vilhelm Moberg, upptäcktsresande Sten Bergman och många andra som gästade stan. Men mitt intresse på den tiden låg lite mera åt fikahållet. Det fanns kaffe med goda bullar i pausen. Då fick man stå ut med prat från vuxna som man inte alltid förstod sig på. Men så här i efterhand är jag glad för att jag ändå hängde med. Om jag nu hade något val? Minns inte.

Får beundra alla i Askersund som sysslar med föreläsning, teater, film, utställningar och andra publikarrangemang. De jobbar hårt för att vi andra ska ha det trevligt. Teaterföreställningar var förr något väldigt stort och märkvärdigt i Askersund. De hölls i gamla hantverksföreningens lokal, nuvarande Hantverkshuset. Det var stort när kända skådespelare från Stockholm gästade stan. Publiken bar festkläder, som bästa kostymen och långa klänningar. Så var det i de större städerna och varför skulle lilla Askersund vara sämre?

Skådespelarna bodde på gamla Statt som låg mitt över gatan. Där kunde skådespelarna äta och dricka gott. En del konst prydde också väggarna på gamla Statt. Men enligt krönikören Gits Olsson som övernattade på hotellet vid ett tillfälle var det ingen bra konst. ”På väggen hänger en pastell visande en närkingsk ladugård i snösmältning. Signaturen I E målade den 1922. Det finns ingen anteckning om när han blev skjuten” skrev Gits i tidningen SE. I dag har Askersund en toppmodern teaterlokal i Sjöängen. För ett antal år sedan kunde arrangörerna i Askersund inte ta emot en del föreställningar. Ordentlig scen och bra omklädningsrum saknades. Minns att man skulle spela upp en pjäs om agitator Kata Dalström i Olshammars Folkets hus, men det gick inte att genomföra. Scenen var för liten. Och då hade ändå huvudpersonen Kata stått i olika vägkorsningar och agiterat. Men det var då det. Nu är det inga problem med föreställningar i Sjöängen.

Krönikan gick för några veckor sedan i NA. Någon har varit på mej om att det inte är fåglar utan insekter jag valt som pris. Kanske det är så, men för mej har det varit fåglar. Glaskonstnär Annette har också sagt till mej att det betraktaren som avgör.

Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan

UncategorisedPostad av Ove Danielssontor, september 24, 2020 15:16:26


Golven och mellanväggar är på gång vid gamla Samrealskolan i Askersund.  Byggjobbarna och Stellan på kontoret kör hårt just. I december ska inflyttningen ske. Själv har jag lovat bostadsbolaget att plåta någon gång i veckan. Företaget lägger också ut bilder  på sin hemsida och det skulle vara så.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-11-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-7-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-16-1-768x1024.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-3.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-2.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-6-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-1-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-23-sept-vecka-39-2020-10-1024x768.jpg
Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Samrealskolan-17-sept-vecka-38-2020-IMG_8059-17-1024x768.jpg

Utställning av silversmide och måleri i Sjöängen

UncategorisedPostad av Ove Danielssontis, september 22, 2020 15:10:34

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg, vars guld- och silversmide kommit att dominera smyckesformgivningen i Sverige under nära ett halvt sekel. Marie och Anette skapar tidlösa smycken med en twist.

Mickan Sandelin är en konstnärssjäl som ser den magiska poesin i vardagen. På Sjöängen ställer hon ut målningar och collage. Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Silversmederna Anette Rydén och Marie Magnusson tog på 1990-talet över efter Askersundsbröderna Anders och Sven-Erik Högberg

Mickan har konsten i blodet i och med släktskapet med Askersundskonstnären Börje Sandelin.

Vernissage lördag 26 september 2020 kl. 11-14. Utställningen pågår till 24 oktober 2020

Fotvård i Askersund

”Man skall vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt”, sjöng Birgitta Andersson på 1960-talet. Fritt ur fortsättningen:”De kan bli så härligt ömma att man kan ta fotbad i en spann…”, ”De kan stampa uti golvet när man ilsken är – och ströva kring på egen hand i solvarm sand!”

I Askersund har det varit en debatt om vem som ska sköta fotvården under några år.  Kommunal eller privat? Eller båda? Nu har de styrande politikerna satt ner foten för kommunal fotvård. Motionen att återinföra kommunal fotvård kom från Siv Ahlstrand , s, Billy Ludvigsson, c, Margareta Widell, mp, och Rune Karlsson, v.

Här kommer det senaste i frågan:

Socialnämnden Yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård.

 Förslag till beslut: Socialnämnden ställer sig bakom socialförvaltningens yttrande över motion om återinförande av kommunal fotvård och antar skrivelsen som sin egen. Ärendebeskrivning Siv Ahlstrand (S) m.fl. har lämnat in en motion om att Askersunds kommun ska återinföra kommunal fotvård i kommunal regi och att fotvården ska vara självfinansierad.

Motionen lyfter fram konsekvenser som att fotvården blivit svårtillgänglig för pensionärer vilket kan leda till försämrad rörlighet för den enskilde. Ärendet Socialnämndens antagna arbetsbudget innefattar åtgärder för budget i balans. En av åtgärderna för att uppnå budget i balans är att upphöra med servicen att tillhandahålla fotvård.

Fotvård är inte en lagstadgad verksamhet med kommunalt ansvar. Ansvaret för den medicinska fotvården åligger primärvården. Att genomföra åtgärden innebär en besparing på 0,8 årsarbetare fotvårdsspecialist, intäkter från utförd fotvård upphör och den totala besparingen för kommunen beräknas bli cirka 44 tkr. Den fotvårdsutrustning som kommunen kan tillhandahålla är gammal och föråldrad.

 För att kunna erbjuda acceptabel arbetsmiljö och arbetssituation för kommunal fotvårdare behöver en fotvårdslokal utrustas med modern och anpassad utrustning, kostnad uppskattad till mellan 50 000 – 60 000 kronor. I Askersund finns fyra privata företag som bedriver fotvård. Två av dessa tillhandahåller även medicinsk fotvård, Pollys fotvård och massage samt Fotvård a´ la Eva.

 Lagstiftning att ta hänsyn till

· 2 kap. 2 § kommunallagen Kommuner och regioner får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, en annan region eller någon annan ska ha hand om.

 · 2 kap. 7 § kommunallagen Kommuner och regioner får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och syftar till att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna.

 · 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet regleras i 3 kap. 27-32 §§ konkurrenslagen och innebär att domstol kan förbjuda staten, kommuner och regioner att sälja varor och tjänster på ett sätt som begränsar konkurrensen. Page 1 of 2 Sida 2 av 2 En offentlig aktör som bryter mot ett förbud kan bli tvungen att betala vite till staten. Det offentliga får inte tränga undan privat verksamhet.

Socialförvaltningen Maria Ståhl Marie Karlsson Förvaltningschef Handläggare

Bilagor Socialnämndens yttrande på motion om återinförande av kommunal fotvård. Beslutet skickas till Kommunledningsförvaltningen

Inflyttningsdags vid gamla Samrealskolan

Snart är det inflyttningsdags i nya lägenheterna vid  gamla Samrealskolan.  Det kommer att ske den närmaste veckan för de första hyresgästerna. När jag var där  i veckan jobbade byggarna hårt  både in-och utvändigt. Blanda annat med  balkonger ut  mot Vattentornet.  Här  kommer  några bilder  från  vecka 49.