Nya lägenheter i gamla Askersunds bryggeri

Delar av gamla bryggeriet i Askersund ska förvandlas till lägenheter. Utvändigt är arbetet i full gång. Ägaren Klas Stjernström har också den goda smaken att återställa skylten” Askersunds bryggeri” på väggen. I en av byggnaderna finns Klas ytbehandlingsföretag Galfa. Vidare har han byggt upp en nostalgimack i källaren, men har också en biosalong på gång.  I första skedet räknar Klas med att bygga sex lägenheter i olika storlekar och behålla så mycket som möjligt av det gamla. Utsikten mot hamnen och vattnet kommer att bli en höjdare. I delar av lokalerna som nu ska bli lägenheter bryggdes förr öl. Enligt bryggmästare Bergström så var det av landets godaste öl. Han byggde sitt påstående på att vägarbetarna berömde hans öl. De var experterna.

IMG_2113

                                                            Juli 2015

Askersunds bryggeri  2000

-50 Askers Bryggeri

                                            Gammal bild från Leif Linus arkiv

Askersunds bryggeri
Askersunds bryggeri

 

På grund av den planerade ombyggnaden har det gjorts arkeologisk förundersökning mellan gamla kyrkogården och bryggeriet. Det fanns misstankar om att kyrkogårdens gräns gått längre väster ut i gamla tider innan bryggeriet uppfördes i början på 1800-talet.  Man trodde att den sista raden av gravar fanns bevarad mellan kyrkogården och bryggeribyggnaden. Kyrkogården anlades i enlighet med den plan som upprättades inför bygget av Askersund stad i mitten av 1600-talet. Gravplatsen var också i bruk fram till 1800-talet då den flyttades utanför staden. Undersökningarna som gjorts nu visar att kyrkogården aldrig sträckt sig längre västerut ut än vad den gör i dag. Inga benrester, med undantag från ett överarmsben som hamnat i slänten mot bryggeriet vid omgrävningar av äldre gravar. Inga gravar har hittats från äldre tider konstaterar Arkeologgruppen AB.

Bryggarbacken 1

Gamla kyrkogården har rustas  och stora träd har fällts. Bryggeriet i bakgrunden.

Syftet med förundersökningen var att skapa ett bra underlag för Länsstyrelsens bedömning av ärendet för vidare bedömningar. Om det funnits fornlämningar ska det behandlas på ett visst sätt.

Varmbadhuset Strandparken (7)

Lasse Pettersson såg till att måla fram bokstäverna  på Varmbadhusets vägg igen.

Gamla väggskyltar är viktiga för att påminna om vad byggnaderna användes till en gång i tiden. Det har Klas gjort och det gjorde kommunen också när det gällde gamla Varmbadhuset. Bokstäverna synts svagt, och efter tjat från mej i krönikor såg byggnadsansvarige Andersson till att bokstäverna målades fram igen. Kanske det var för att slippa tjatet. Tycket det var viktig. Nästan alla skolbarn i Askersunds tätort fick besöka Varmbadhuset en gång i veckan. På den tiden var det inte så vanligt med badkar och duschar i lägenheterna. Men en gång i veckan såg skolan till att ungarna blev riktigt rena. Själv tillhörde jag en av många som fick vandra från gamla Kyrkskolan över Sundsbron till tvagning i Varmbadhuset.

Förre ÖSK:aren Ronald Åman på kulturjakt

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson ons, juni 24, 2015 23:53:46

Förr ÖSK:aren i fotboll, Ronald Åman, arbetar med en bok om ”Idrottsplaster i våra hjärtan”, tillsammans med K-spanaren Göran Willis. Åman gjorde karriär som mittfältare i ÖSK och Djurgårdens IF. En mycket bra spelare. Han var också uttagen i Sveriges VM-trupp vid fotbolls-VM 1978. Göran Willis har också tillsammans med Staffan Bengtsson tidigare givit ut ett tiotal böcker med kulturspaning som tema. Ronald och jag har haft kontakt med varandra om gamla klassiska idrottsplaster och händelser.

Ronald Åman

Ronald Åman besökte Solberga IP i Askersund för  några dagar sedan. Han tyckte anläggningen var fin, men blev förvånad över att det inte fanns några omklädningsrum vid planerna. Enligt Roland något att notera i den kommande boken.

Skyllbergsvallen är aktuell i den kommande K-märkta boken om idrottsplatser.

Ronald som landslagsspelare vid VM 1978.

Ronald som ÖSK:are 1978. I nedre raden femma från vänster.

Ronalds och Görans programförklaring är en K-spaning på unika idrottsplatser från A till Ö. Nedan är deras egen information om den kommande boken:

”Vi vill med boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” dokumentera den svenska idrottsplatsen – en folklig och välanvänd mötesplats, både i glesbygd och storstad. Idrottsplatsen hänger intimt samman med förenings-Sverige och folkhemmets framväxt. Boken kommer att redovisa historik, evenemang, publikrekord och udda händelser. Vi återger anekdoter berättade av vaktmästare, ledare och andra eldsjälar. Vi lusläser gamla tidningslägg på spaning efter friidrottsgalor, fotbollsderbyn och annat som ger lokalfärg. Liksom idrottsplatsens dokumenterat stora betydelse för invandrarungdom av bägge kön.

På en idrottsplats har inte bara spelats fotboll, bandy och friidrottats. Vi skriver också om Barnens Dag, nationaldagsfirande, artistgalor, boxning, speedway, mässor och riktigt udda händelser…

Hittills har ingen dylik skildring av idrottsplatser i Sverige gjorts och därför tror vi att intresset ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” kommer att vara stort, inte bara bland presumtiva läsare utan även från media och föreningar med idrottshistorisk koppling, liksom i kulturella kretsar.

Det finns cirka 2 500 idrottsplatser i landet och vi beskriver dessa från norr till söder, från A-Ö. Vi har valt att dela in idrottsplatserna i tre grupper á lá Guide Michelin’s bedömning:

· En boll – ”en anmärkningsvärd idrottsplats i sitt landskap”

· Två bollar – ”utomordentlig historia, värt en omväg”

· Tre bollar – ”exceptionell historia, värt en egen resa”

För att få en pedagogisk redovisning har vi valt att presentera idrottsplatserna i bostavordning från A-Ö. Under en bokstav kan ibland flera idrottsplatser förekomma (Slottskogsvallen, Stockholms Stadion, Strömvallen) men också bara två under Z (Z-parken och Zinkensdamm).

En viktig del av boken är de associationer som ämnet ger upphov till. Mellan varje kapitel om en specifik idrottsplats kommer texter om:

– K-märkta, klassiska sportglosor (”dynamo”, ”kolstybb”, ”hare”, ”trävirket”, ”överrock”, osv.)

– Tidstypisk arkitektur; läktare, entréer, vändkors, kiosker, ”pissplank”, m.m. Hur kan en idrottsplats bli byggnadsminnesmärkt? Vad händer med klassiska idrottsplatser som Strömvallen i Gävle, Malmö IP, Folkungavallen i Nyköping m fl. ?

– Litterära citat med en idrottsplats i fokus, t ex ur Spel över död linje av Arne Stigson,Fotbollsfolket av Desmond Morris, Hela bollen ska ligga stilla av Bengt ”Cidden” Andersson,Folkliv av Staffan Söderblom och Norrland av Po Tidholm, På edra platser av Nils-Olof Zethrin ,Allsvensk idyll av Jolo.

– Namngivningen av idrottsplatser : Stora Valla, Odenplan, Stadsparksvallen, Ängevi och parallellen till namngivning av Folkets Park. Häckling av nya namn som Guldfågeln Arena, Amokabel Arena, XL Bygg Arena….

– Idrottsplatsen som nöjesfält; Vi berättar om dans och konsertkvällar på Skogsvallen i Östervåla, på Borgholms IP, Torleifs spelar på Horns IP, Bruce Springsteen/M Jackson/Stones på Stockholms stadion, dans på Råglanna IP i Främmestad, Bowie på Nya Ullevi etc.

– Härliga, sanna skrönor om legendariska idrottare och turnerande idrottsmän; ”Cacka” Israelsson, ”Nacka”, ”Snoddas” och ”Tjotta” Olsson. Idrottare med ortnamn som smeknamn; Tumba, Särna, Knivsta m.fl.

– Härliga hejarramsor och hejarklacksledare.

Bildmaterialet utgörs av vykort, egna nytagna bilder, 5- 10 bildbyråbilder och avfotograferade föremål, totalt cirka 200 bilder

Sammanfattningsvis:

Sverige har en unik, kulturell skatt i form av gamla idrottsplatser som fortfarande är i bruk. Många av idrottsplatserna har en historia som t.o.m. sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet. Idrottsplatser har ofta varit – och är – den naturliga samlingsplatsen på orten, en slags ”Folkets Plats”. Många av dessa har en tydlig och personlig prägel: entrébyggnader, avbytarbås, läktare, staket, hängräcken med stenstolpar, omgivning med skog, betesmark, stenmurar, sjöar och ladugårdar – den ena idrottsplatsen är helt enkelt inte den andra lik. ”Blott Sverige svenska idrottsplatser har”, skulle man kunna säga för att travestera Almqvist. Det är dessa kulturella krusbär vi vill skildra i ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”.

Göran Willis/Ronald Åman”.

Närkesberg laddar för musikfest

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Juli 2015Skapad av Ove Danielsson tor, juli 16, 2015 19:21:18
Räkfrossa med musikfest blir det i Närkesberg lördagen den 25 juli. Bakom arrangemanget står Ulla och Håkan Falkenström, med hjälp av idrottsföreningen. ”The Legends” uppträder, samt prästen i Snavlunda, Hans -Erik Hägg. Han kör ett Elvisprogram. Dansmusiken svarar Sören Strid för.

 

Många äldre hus i Askersund rustas och målas om.

Lilla Bergsgatan 29 Mikael Rehnberg Emanuel Bernström

Många äldre hus i Askersund rustas  och målas om. En del byter också tegel på taken. Ägarna är rädda om sina gamla trähus.  Som vid Lilla Bergsgatan 29. Huset målas om av Emanuel Bernström och Mikael Rehnberg. Gården kallades förr Romanoff –gården.  Många har funderat över namnet, men enligt uppgifter jag fått var ägaren från Snavlunda och bar namnet Karlsson. Han var ryssvänlig och besökte landet en längre period. När han kom tillbaka bytte han namn till det Romanoff. Kan inte garantera sanningshalten i det hela, men äldre människor har berättat.

Målarmästare G.Romanoff  1924 Lilla Bergsgatan  135                                                       Annons från 1924

Strandparken i Askersund som gjord för månskenspromenader-och nu nya hus.

Juni 2015Skapad av Ove Danielsson tis, juni 30, 2015 17:14:45

Askersunds kommuns helägda bolag Askersunds Kommunfastigheter AB har skrivit ett reservationsavtal med Peab Bostad AB för byggnation av radhus med 16 lägenheter på Västra Strandparken i Askersund. Intresset är stort och idag finns knappt 200 familjer på intresselistan för boende i området. Byggnationen av radhus kommer att starta när cirka 60 procent av lägenheterna är tecknade. Bostäderna kommer att upplåtas som bostadsrätter.

Den planerade byggnationen följer den antagna detaljplanen och Peab räknar med att produktionen kan starta runt årsskiftet. Inflyttning kan i så fall ske under 2016. Så småningom ska det också byggas hyresrätter

”Utvecklingen i området runt Västra Strandparken är mycket spännande. Just nu byggs Sjöängen med skola, bibliotek, konsersal/bio och kulturskola. Under fjolåret flyttade flera företag in i de nyrenoverade före detta verkstadslokalerna i området och nu är det alltså mycket nära att byggnationen av bostäder startar. Allt i bästa läge med utsikt över Vätterns norra del, Alsen”, skriver kommunen på sin hemsida.

llustration av radhusen gjord av Peab/Clarus Arkitekter

Skolbygget intill Strandparken. Två nya bilder på bygget visas varje vecka på kommunens hemsida. Bilderna är från två platser, men fotograferade från samma vinkel hela tiden.

Strandparken är utan tvekan askersundarnas populäraste promenadstråk. Det är alltid mycket folk som rör sig i området. Ska inte folk till sina båtplatser eller Borgmästareholmen, så nöjer de sig ”bara” med promenader. Är det inte stavgång är det promenader i värdig takt. Ibland är det joggare på gång. Boulebanan är också välbesökt. Vackra dagar kan det också vara ett litet gäng där som tycker om pilsner. Det finns en plats för alla i Strandparken.

Strandskoningen vid Strandparken i Askersund blev bra. Från Hagabadet och fram till den nya bryggan vid gamla Varmbadhuset ligger nu en vacker stenbädd som förgyller stranden. Satsningen var nödvändig för att inte delar av parken skulle försvinna ut i Alsen. Men det tog lite tid innan arbetet kom igång. Det är mycket formalia från olika myndigheter som skall till när det gäller arbeten runt stränderna. Plockar kommun också bort den märkliga grinden ut till Borgmästareholmen blir det ännu bättre.

Strandparken har sin egen historia. Fram till i början av 50-talet var det bara sträckan från hamnen och fram till stationshuset som räknades och sköttes ordentligt. Parken utanför stationshuset kallades Järnvägsparken. Det namnet försvann förmodligen med järnvägen på 50-talet. Det verkar logiskt. Nu är det Strandparken som gäller. Inte många har hört talas om Järnvägsparken i dag. Men det finns gamla vykort från den parken.

Området från stationshuset och fram till Haga var det inte många som brydde sig om. Det var bara vass och annat skräp vid strandkanten. I mitt allt ringlade järnvägen fram. Järnvägsparken anlades i slutet på 1800-talet. 50 år senare fanns det inte mycket kvar av den ursprungliga planteringen. Det skriver Joel Haugard i sin bok ”Askersundiana” som kom ut 1940. En rad björkar som stod vid strandkanten höggs ned på grund av att de blivit underminerade av vattnet. Nyplanteringar har sedan gjorts i parken flera gånger.

              Både kallbadhuset och järnvägsspåret är borta.

Strandparken på 40-talet

1950 påbörjades första etappen på arbetet från stationshuset ut mot Hagabadet. På den tiden fanns det inte så gott om politiska nämnder. Det var mera halvprivata nämnder, som ofta leddes av någon uppsatt person med stort inflytande i staden. Planteringsnämndens ordförande hade hämtas från Samrealskolan, nämligen rektor Anton Frendel. Sjöängsparken var arbetsnamnet på fortsättningen av Strandparken. Sjöängsparken kallades till och med i tidningarna för Askersunds nya fritidsområde.

Bild från 2012.Rivning av gamla byggnader för att ge plats för nya hus vid Strandparken.

I tidningen från 1950 kunde man läsa att en vacker spireahäck skulle bli en fortsättning på Joel Haugardsgatan. Den skulle mynna ut vid parkens sydöstra hörn, där man i framtiden skulle planera för en bro till ön Byfogden. För mej är det helt nytt med att det fans planer för en bro just där. Vad skulle man göra där? Nu blev det istället en bro ut till Borgmästareholmen. Första etappen på fortsättningen av Strandparken kostade 14 000 kronor

I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden. Under en period var alla större sommararrangemang förlagda till Strandparken, där det också fanns en scen. Gräsmattan söder om Sjöängsskolan var mycket utnyttjad. Och det var inga problem med artistframträdanden som drog stor publik. Det fans plats för alla. I dag är det Askersunds hamn som gäller för de flesta arrangemangen.

Tycker även att dagens planerar kan vara nöjda med strandskoningen av Strandparken, precis som rektor Frendel var en gång i tiden. Det är vackert med sten. 1950 skrev tidningen ”att en vacker bård av rundsten pryder strandkanten”. Det gäller 2015 också.

Kjells bilder

 

Bokhandlare Josua Larsson

Fröken  Andersson  med barn i Hembygdsgården

Samling utanför Landskyrkan

Kjell själv till höger

Askersundsverkens personal  på resa. Nils Sedig och Sven-Arne Johansson, på trappan.

Lasse och Kalle på utflykt med Askersundsverken

Axel Orsén till vänster

Axel Orsen på gång i Torgparken

Ahnerska huset

Från Stöökagatan och granne med Garvaren. Husen är borta och ersatta med bostadsrätter.

Rådhustomten

Rådhuset byggs till

Vägbygge riksväg 50 södra infarten  och bron från Askersunds by

Fabriken i Olshammar

Bandy på gamla IP

Klas Sager till vänster

Askersund har haft Samköp en gång tiden. På bilden Karl Verner Johansson

En del av Trikåfabriken rivs

Sjöängsskolan

Sundsbrogatan

Sjöbodarna vid Storgatan på gång

Gamla Kraftbolaget vid Sundsgatan

Utanför Rådhuset. Lägg märke till den fina plattläggningen

OAS vid Sundsbrogatan

Gustav Sohlberg som torghandlare

Lilla Bergsgatan. I gården till vänster bor jag, men nu är det en stor grind där

Gamla Kallbadhuset

Storgatan-Norströmsgatan innan sjöbodran hade byggts

Stöökagatan

Borgmästargatan

Sven Karlsson Sven Widing

Vägförvaltningen har avtackning.

Marknad

———————————————————————————————

Copyright ® 2009 ovedanielsson.com

 

Skymda utsikter

 

November 2009Skapad av Ove Danielsson ons, november 11, 2009 23:35:56

Utsikten från Stöökagatan mot vattnet på 50-talet

Utsikten från Stöökagatan oktober 2009.

Det finns vatten barrväxterna

Ingen kan tro att det döljer sig vatten bakom barrväxterna som passar mera på en kyrkogård. Planteringen intill kajen kom till i miten på 90-talet

Förr i tiden var det mycket att viktigt i Askersund att utsikten från torget ned till vatten inte var skymd. Det skulle inte vara några fula buskar som skymde. Utsikten skulle locka ned folk till vattnet och hamnområdet till en stunds avkoppling. Så hade det alltid varit och så skulle det förbli. Åtminstone trodde de flesta Askersundsbor så. Närheten och utblicken mot vattnet var ändå något av stans stolthet.

I mitten på 1990 –talet hände något vid Fisktorget. Utsikten från torget utmed Stöökagatan ner till hamnen förmörkades helt. En kyrkogårdsliknande plantering med barrväxter anlades bara en halvmeter från stenkajen! Det måste ha skett ett tankefel. Eller också fanns det några barrväxter över i förrådet? Som bekant brukar växter bli större och tätare. Och det blir också så barrväxter. Precis som alla befarade när planteringen anlades skymmer den i dag helt utsikten mot vattnet från torget ner mot Stöökagatan och Fikstorget. Många hade svårt att hitta någon anledning till plantering redan på 90-talet och det är lika svårt i dag att förstå vad meningen med det hela var.

Minns att näringsidkarna i hamnområdet var mycket irriterade på kommunens plantering vid kajkanten. Vattnet lockade folk till området, men barrväxterna skymde. Det var svårt att se vad som döljde sig bakom buskarna. Inget har hänt och planteringen har växt till sig. Kommunen lovade att se över det hela när protesterna kom. Buskarna skulle plockas bort och planteras på något annat ställe…..

Namnet Fikstorget kom ganska sent upp som ett namn på en skylt. Många i Askersund kanske tycker det är ett märkligt namn på den fyrkantiga grusplanen som nu blivit parkering. Namnet på platsen är gammalt, så det var bara en återgång till en svunnen tid när skylten kom upp. De äldre planteringarna från Fikstorget och Sundsgatan norr ut, anlades i början av 30-talet av en privatperson. De flesta av björkarna finns kvar, liksom gräsmattorna.

I mitten av 1800-talet ägnade sig Askersundsborna åt planteringar och utsikter, såväl på offentliga platser som på den egna tomten. I början av 1800-talet blev Borgmästareholmen förvandlad till en vacker park. Holmen hade tidigare varit helt kal. En man vid namn, Felix Beckman, uppmanade folk att skänka pengar till trädplanteringar in mot staden. Beckman tyckte det var behagligt att närma sig städer som var omgivna av alléer. Det är väl bara att hålla med, även om det börjar bli tunnsått med stadsalléer. Om det överhuvudtaget finns några kvar…

Felix Beckman ville ha alléer intill alla städer. Så här såg väg in till Askersund från Vretstorpshållet ut år1935. Till höger ligger i dag Kalles Trädgård.

Kanske man kan tyckte att utsikter är en bagatell och inget att orda om. Men det är onödigt att förstör de som finns i Askersund. Tycker jag. Och vad jag förstår en del andra också.

Ströms hörna Askersund

Ö 1 Skolbygget vecka 29 söder

 

Ströms hörna 22 juli 2015

Ströms hörn 2015

Skolbygget i kanten av Strandparken i Askersund flyter på som beräknat. En del tycker det är en riktig satsning, medan andra tycker att bygget är alldeles för stort för Askersund. Det hör inte hemma i småstaden. Politikerna har varit eniga om tagen och då är saken klar. Demokratin har segrat. Höstterminen 2016 skall bygget tas i bruk. Jag har lovat att ta två bilder i veckan från samma utgångspunkter. De finns på kommunens hemsida. När jag tar bilderna får jag ofta frågor om hur trafiken i området ska hanteras. Tog kontakt med kommunen för att få det hela förklarat. I planeringen så måste politiker och ansvariga också tagit med trafikfrågan. Och så är det naturligtvis även om planerna för trafiken kommit lite i skymundan för skolbygget.

Kommunens projektansvarige, sympatiske Rasmus Torngard, har svarat trots att han inte är trafikansvarig. Men han har tagit reda på fakta. Service. Sundsbrogatans förlängning ut mot Haga blir en dubbelriktad lågtrafikgata med räcke mot skolgården. Ingen hastighetsgräns är satt i dagsläget. I Korsningen Sundsbrogatan-Drottning Kristinas väg (i folkmun Ströms hörna) blir vägen till och från busstorget dubbelriktad, dock utan tung trafik. Bussarna blir väl ett undantag. Det blir en fyrvägkorsning precis som förr innan Sjöängsskolan byggdes.

 

1894_291 Ströms villa

Esther Ström

Någon kanske undrar över namnet Ströms hörna.  Namnet är hämtat från en bankamrer. Det tråkiga för kamreren att han bara blev en parentes i husets historia. Men efternamnet levde vidare genom hustrun Esther. Hon var född Schermanson och en av landets första kvinnliga gymnastikdirektörer. I många år jobbade hon som guvernant på ett engelskt college. Hon återvände till Sverige och gifte sig med bankamrer Ström. Ett äktenskap som varade en vecka. Enligt henne själv var kamreren allt för erotisk. Hon levde sedan själv i villan och där har det hänt mycket genom åren. För säkerhets skull hade hon köpt villan intill. Där lät hon systern och systerdottern bo.

I det stora hörnhuset har också en av stadens stora konstnärer, Karl Enoch Rignér, bott fastigheten. Familjen Rignér hade ägt den fastigheten under en period. Kulturförvaltningen köpte in en tavla av Rignèr  på 80-talet  som är målad 1891. Men det finns också privatpersoner i Askersund som har flera verk av Rignèr. Karl Enoch föddes i Askersund 1870 och avled i Stockholm 1967. Pappan var målarmästare i Askersund. Konstnärens mamma var född Åberg. Efter studier i tekniska skolan i Stockholm 1890, blev Rignér elev vid Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm, där han hade Anders Zorn, Rickard Berg, Per Hasselberg och Carl Larsson som lärare. Främst gjorde han sig känd som landskapsmålare. Vid sidan av måleriet var Rignér under många år illustratör i dagspressen, och i den populära skämttidningen ”Söndagsnisse-Strix”, som gavs ut av Albert Engström och Hasse Z. Även om Rignér är okänd för de flesta av dagens askersundare, så är han ändå väl representerad vid landets museer, bland annat på Nationalmuseum i Stockholm, i Göteborgs Konstmuseum med Höstkväll och i Zornmuseet i Mora. Men också i Askersund, även om jag inte har klart för mej var Karl Enochs tavla hänger i Askersund.

Sundsbrogatan är annars ingen gata som folk går och funderar så mycket över. Den finns ju där. Själv brukar jag fundera på gatan lite extra i midsommartid.  Och det som hände midsommardagen 1955. Inte för att det var något firande på gatan, utan jag blev nära vittne till kraftig kollison mellan en buss och en personbil i Ströms hörna, som finns i korsningen Sundsbrogatan – Drottning Kristinas väg.  Föraren i personbilen blev illa tilltygad men klarade livhanken. Jag satt längst fram i bussen på en snedsoffa strax intill chauffören. I dag finns det inte några sådana säten i bussarna.

Krock Ströms hörna Erik Jonsson 1955 juni

1955

strömshörna Sundsbrogatan 3d19630715

Så här såg du ut förr i Ströms hörna

Bilföraren kom på Sundsbrogatan från Hagahållet och smällde rakt in i bussen. Det var på förmiddagen och snabbt blev den en stor folksamling. Lekparken låg strax intill och folk kom rusande därifrån. Bilkrockar hörde inte till vanligheterna på den tiden. Polisen var snabbt på plats för att få en uppfattning hur kollisonen gått till. Och jag tror jag var ensam i bussen med chauffören. Problemet för rättvisan var att jag inte hade åldern inne för att få vittna. Minns att de hörde av sig från domstolen senare. Jag kunde få vittna om jag hade lust. Men det fanns inget tvång.  Mina föräldrar tyckte att jag skulle strunta i det hela och så blev det också. Rättvisan hade ändå sin gång. Busschauffören friades helt och bilisten fick ta på sig hela skulden.  Händelsen från midsommardagen 1955 får inte upprepas nu när gatan får sin rätta status igen. Sundsbrogatan gick förr ut till järnvägskorsningen i närheten av nuvarande reningsverket.

Förutom det jag själv har läst på om Ströms hörna, har vännen  Leif Linus bidragit med uppgifter. Esthers släkting Olle Wijkström har också skrivit en bok, ”Och fort gick det” där det finns uppgifter om de boende i huset vid Ströms hörna.

 

 

 

 

 

 

.

Min krönika i NA söndag

 

Ove krönika001

 

Sommarpratarna på radio och samtidig lunch. Det har blivit min melodi den senaste månaden. Som pensionär är det bra att strukturera upp sin tillvaro som det så fint heter och det har inte varit min starka sida tidigare. Annars skulle dagarna flyta ihop som en grå massa. Tror inte ens att jag hade en almanacka när jag jobbade, men jag har bättrat mej. Trots avsaknaden av almanacka missade jag sällan något. Det är nonchalant att inte komma i tid när folk står och väntar. Och hände det vid något tillfälle kunde jag skylla på problem vid trafikljusen. Askersund hade vid den här tiden nämligen begåvats med två trafikljus.

Nu är det inte så att jag prickar in varje minut, utan det får bli uppstigning 07.45, om det inte varit sena sportprogram på TV. Då kan det dra över några minuter. Katten Alice har tyvärr inte samma tid. Hon vill ha frukost några timmar tidigare. Sedan jag hämtat tidningen hinner jag in och lyssna på nyheterna. Och då kokar redan äggvattnet och kaffet. Perkolatorn har jag laddat kvällen före. Halv nio är allt överstökat. Vad jag gör sedan? Det har jag inga planer för. Dagen står öppen, förutom lunchen klockan ett och sommarpratarna.  Under semestertiden har jag också några katter att mata åt folk som rest bort. Mer strukturerad är jag inte. Ännu. Någon undrar om det inte blir lite tråkigt och det kan jag väl hålla med om. Men man får som alltid väga det goda mot det onda och det rör sig ändå bara om 45 minuter på en dag.

Har alltid försökt undvika mitt privatliv i skrivandet.  Har insett att mitt privatliv är ganska ointressant för de flesta. Det här får bli ett undantag och det gäller ju bara 45 minuter. Någon har sagt att det är viktigt att bjuda på sig själv. Det finns Facebook för sådant. Min familj kan ju inte hjälpa att jag råkar skriva. När jag lyssnar på sommarpratarna blir jag alltid imponerad över deras starka minnen från tidiga barndomen. De kan berätta ingående från att de var riktig små. Själv minns jag väldigt lite från uppväxten vid stranden av Gårdsjön. Vet inte vad det beror på. Kanske dåligt minne eller också finns det inga stora saker att minnas. Det rullade väl på utan större överraskningar. Önskade att mitt minne varit bättre när barnbarnen frågar.

Några av sommarpratarna har jag lyssnat på med glädje och stort intresse. Som dokumentärfilmaren Tom Alandh. I hans sällskap smakade lunchen väldigt bra. Andra har passerat obemärkt förbi. Det är väl det ska vara med sådana program. Något för alla.