Mittbacken Jonas Kinell matchvinnare för IFK

 

Mittbacken Jonas Kinell matchvinnare för IFK

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson ons, augusti 24, 2016 23:30:16
                                                              Jonas Kinell
Bild:Sossi Fahlström

När inte anfallarna i IFK Askersunds fotbollslag fick in bollen, klev mittbacken Jonas Kinell fram och avgjorde mot Ervalla SK när en kvart återstod av matchen. IFK vann med 1-0 (0-0) men segern satt mycket långt in. Målfarligheten från våren var som bortblåst. Trots att IFK dominerade helt så vill det sig inte framåt. Mycket berodde det också på gästernas duktige målvakt Marcus Lundin. Noterbart är också att Ervalla fick spela med tio man i slutet av matchen sedan en spelar fick rött kort efter en vårdslös tackling.

IFK:s försvar spelade säkert. Kinell blev matchvinnare och mittbackskollegan Johan Eriksson fick priset som bäste hemmaspelare. Det säger allt. IFK-spelarna jobbade på matchen igenom och gav aldrig upp. Men så kom vinstmålet till slut också. Det är väl så kommer att bli i höst för IFK som tabelltvåa. Arbetssegrar. Om inte målskyttet lossnar igen.

Priset som bästa spelare hos gästerna fick duktige backen Per Nordenberg

Hela Sundsbrogatan har öppnats igen

 


19 augusti 2016

Sundsbrogatan i Askersund har öppnat i sin fulla längd ut mot Hagaområdet igen. Det är ett antal år sedan den delen av gatan var öppen. När Sjöängsskolan byggdes en gång i tiden så stängdes gatan av. Anledningen var att det låg skolbyggnader på båda sidor av gatan. Med nya skolan så var beslutsfattare tvingade att tänka om. Själv var jag med på en buss som blev påkörd i korsning midsommaren 1955. Men det kommer förstås inte att hända igen.

Nedan ett vykort från 1943


Midsommar 1955 i korsningen Sundsbrogatan -Drottning Kristians väg

Emma avgjorde för Skyllberg

 

Emma Skålberg blev matchvinnare när Skyllberg slog Kolsva hemma på ”vallen” med 2-1. Vinstmålet kom i slutminuten sedan hemmalaget legat under med 1-0 i halvid. Gästernas ledningsmål kom på en studsboll som målvakten Elofsson missbedömde sig helt på. Dessförinnan hade Skylberg skapat några riktigt farliga målchanser. Ebba Christiernsson var nära att stöta in ett ledningsmål efter ett inlägg.

Lyda Rehnström prickade in kvitteringsmålet med kraft. Slutminuterna blev händelserika. Emma Skålberg kom helt fri, men blev avblåst och fick istället en frispark med sig. Domaren var för snabb med pipan i det läget. Minuten efter kom ändå segermålet.

Spelmässigt var det ingen bra match. Det blev mest kämpa och spel på chans. Farligaste hemmaanfallare var faktiskt backen Ingrid Gunnarsson. Med sin snabbhet rev hon upp gator på sin kant i andra halvlek. Ingids snabbhet och inlägg borde ha utnyttjas hela matchen. På andra kanten finns Julia Lindmark som också är snabb och rivig. Det gäller att komma runt på kanterna och inte bara i den här matchen. Spel i mitten fastnar ofta i motståndarförsvaren. Skyllberg har också en säker målskytt i Emma Skålberg. Hon går sällan mållös från planen. En duktig spelare och målskytt som alla lag behöver.

Matchen slutet lite tråkig. En Kolsvaspelare blev skadad efter en boll i ansiktet och fick hämtas med ambulan

Min tidningskrönika 14 augusti

 

Förra helgen invaderades Askersund av både folk och bilar. Orsaken var årets traditionella antikmarknad med auktion i hamnområdet. Antikmarknaden har blivit Askersunds stora publikmagnet. Svårt att sia om publiksiffran när det inte finns entré, men när jag förr skrev om tradjazzfestivalen använde jag mej av siffran 10-15 000. Det var bra siffror tyckte jag. Tror de är gångbara även för antikmarknaden

På något sätt hade arrangörerna fått till bilparkeringar åt alla. Det stod bilar nästan över allt. Någon kanske klagar men jag tycker att man får stå ut med att det råder något av djungelns lag trafikmässigt några dagar om året i Askersund när det är stora arrangemang. Det är fest och mycket folk. Samma är det på de vanliga marknadsdagarna. Ge parkeringsvakten några semesterdagar vid de här tillfällena. Alternativet är att trycka upp en jätteupplaga med böteslappar. Tycker man ska ha i minnet att många av stadens gamla gator är anpassade för hästskjutsar som inte stämmer med dagens bilutbud.

Många av gatorna i Askersund är byggda för hästskjutsar. Bilden är från 50-talet.

Firman som sköter trafikövervakningen i Askersund finns inte i stan, utan dyker lite när som helst med bil. Det gäller att ha lite tur om man skulle råka parkera fel i vardagen om man säger så. Det får mej att tänka på en person som jag kände med häftigt humör. Han hade blivit stoppad och bötfälld av polisen för att ha kört utan lyse på cykel en mörk kväll. Uppretad förklarade han att ”i går kväll hade jag lyse på cykeln, men då var ni minsann inte ute”. Till det kom ett antal osande kraftord. Själv åkte jag på böter vid den gamla gatan där jag bor. Stod två meter för nära gatukorsningen och det kostade mej 800 kronor. Lite surt när den gamla gatan nästan alltid är belamrad med bilar från gatukorsning till gatukorsning.

På kullerstenstorget i Askersund har man lagt rader med plattor för att underlätt för folk som har besvär med att ta sig fram på olika sätt och för folk med kundvagnar. Men där är respekten dålig. Jag förmodar att kommunen och parkeringsvakterna åtgärdar problemen med det snaraste. Annars åker tillgänglighetsflaggan ner på halv stång. Har också ett lite udda parkeringsminne. Hade fått order om att åka in till redaktionen Örebro för löneförhandlingar. Blev upplyst om var jag skulle parkera. Det blev 200 kronor i löneökning. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan på samma summa. Lite snopet, men min vänlige chef tog hand om böterna. Det var han som hade visat mej parkeringsplatsen.

Stannar hästen i Askersund?

 

Årets sommarutställning i Askersunds Hamnmagasin har avslutas. I 25 år har konstföreningen arrangerat sommarutställning i ”magasinet”. Årets visning var den sista för föreningen i ”magasinet”. I fortsättningen kommer utställningarna att finnas nya Sjöängen. Vad som kommer att hända med Hamnmagasinets unika utställningslokal är oklart. En utställare som drog stor uppmärksamhet till sig var Basel Zamman från Damaskus. En av våra nya landsmän. Han visade upp en unik häst gjord i armeringsjärn. Han låter gärna hästen blir kvar i Askersund, det finns föreningar som är villiga att ställa upp med pengar. Frågan är bara var hästen skulle kunna placeras. Kanske utanför nya Sjöängen? Ett passande namn på konstverket vid en sådan placering kanske vore ”plugghästen”.

Harald byggde en pool av kärlek

Vägbyggena runt Askersund pågår för fullt. Vägar breddas, träd fälls och hus rivs. Vi Stadskvarn strax norr om Askersund finns huset som mångsysslaren Harald Pettersson byggde. Harald var ett teknisk geni. Självlärd. Vad jag förstår kommer han hus att klara sig från rivning, men nya vägen kommer att smita förbi strax utanför husknuten. Huset är sålt och Harald finns inte kvar i livet längre. För mej innebär huset många trevliga och udda minnen.

Under många år som journalist hade jag mycket med Harald att göra. Han ringde när han kommit på nya idéer som han ville visa upp, eller när han fick syn på någon udda stjärna. ”Gå ut på trappan och kolla över Borgmästareholmen, så får du se en ovanlig stjärnan”, var uppmaningen. Problemet var att jag inte kunde lokalisera ”holmen” från min trappa på Närlundaområdet. Och stjärnor är jag oduglig på. Något som irriterade Harald. ”Du vet väl för satan var Borgmästareholmen ligger. Det kan väl inte vara så svårt”, tyckte han.

En gång gjorde jag ett verkligt udda reportage om Harald. Han hade byggt en tempererad utomhuspool till sin rullstolsbundna hustru på berget strax intill villan. En kärleksförklaring som hette duga. Från bassängen och i till huset byggde han en förbindelselänk, genom en 15 meter lång bro. Tyckte det såg mycket besvärligt ut att bygga en bro, men Harald var av en helt annan mening. Men så hade han också varit brobyggare med egen firma. Harald hade byggt broar över hela Sverige. Noterbart är att vid det här tillfället hade han fyllt 80 år.

Hustrun Elvira följde bygget från rumsfönstret. Och hon tyckte med all rätta att Harald var duktigt. Det här var på vinter och hon längtade till Mors Dag för då skulle bygget vara färdigt. Elvira finns heller inte kvar i livet. Bassängbygget började med att han fick spränga bort lite berg. För att få bort sprängstenarna byggde Harald en lyftkran. Badet värmdes av solenergi och belysningen under vattnet drevs av en vindsnurra. ”Vet inte riktigt, men jag tror vi fått en sådan där spaanläggning som vi läst om att det finns på hotell och badhus”, funderade Harald.

Min fråga var naturligtvis hur man kunde komma bygga en utomhuspool? ”Egentligen skulle jag bygga färdigt min verkstad som ligget i skogskanten en bit från huset, men jag behövde vara i närheten av Elvira, så utomhuspoolen fick gå före. Jag tycker det roligt att syssla med byggen av det är slaget”, var Haralds enkla kärleksförklaring.

I centrala Askersund finns ingen simhall eller utomhuspool. Harald hade planer på att låta kommunen hyra in sig på hans anläggning vid Stadskvarn. Men det blev aldrig så. Harald och Elvira var mycket nöjda med livet, men med ett undantag och det var de stora vinsterna på Bingolotto. De tyckte att det skulle vara flera småvinster så fler kunde vinna. Harald hade försökt ringa till Karlavagnen på radio för att klaga, men hade aldrig lyckats komma fram.

Skyllbergsvallen –vinnarbild

 

 

Tidningen har en pågående tävling om att gissa platser på fina flygbilder från länet. För någon vecka sedan fanns Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det fanns också lite information om idrottsplatsen, som jag tänkte komplettera lite i den här bloggen. Anledningen till är bland annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarn Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom henne blir besöken också lite tätare än tidigare.

Bilder från NA:s papperstidning

Vill man uppleva riktig fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i tidningen i början på 2000-talet. Några år senare då Riksidrottsförbundet firade sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen som en av landets 100 idrottshistoriska platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.

Skyllbergsvallen som invigdes 1939 har blivit kultur och det med all rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim. Skyllbergs Bruk såg till att Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och ömsesidig glädje smäller också högt.

Bild från 30-talet.
Anders Foglanders bildarkiv.

Ivan Svenssons såg bland annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag. Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i IFK:s allsvenska bandylag.

En bild från 40-talet. En Sydnärkeskombination (till vänster) mot ett danskt lag. Längst bak i ledet bandystjärnan Karl-Erik Södergren.

För några år sedan hamnade Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade nämligen på en ”fem i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam. Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin, som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.

Själv har jag spelat många gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren. Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga askersundare…

Expertgänget kunde också vara väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna laget, precis som på de flesta andra ställen.

Inne på idrottsparken i Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet på 70-talet. Den invigdes 1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och miner om gamla tider. Från början fanns det ett beslut om att bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men Solberga behövs nu med alla fotbollsplaner med tanke på IFK:s stora ungdomsverksamhet. Men det saknas en konstgräsplan. Säkert kommer det vad det lider. En sådan har funnits med i valprogram

Ove Danielsson

Min tidningskrönika 31 juli

 

Askersund är en populär turiststad under sommarmånaderna. Under vinterhalvåret möter jag bara bekanta ansikten, men annat är det på sommaren. En del har planerat in semestrar i stan, medan andra stannar spontant och kanske fastnar någon dag extra.

Kom att tänka på hur viktigt det var att planera in semestrarna på den tiden jag jobbade. Det skulle stämma med övriga familjens ledigheter. Kände folk som började planera nästa års semester direkt efter ledigheten som varit. De lade ut kartor på köksbordet och prickade in platser som de skulle besöka året efter. Kom på mej själv några år efter pensioneringen att jag fortfarande funderade över vilka veckor vi skulle resa runt lite. Men det var innan jag insåg att som pensionär kunde jag välja vilken vecka som helst.

När jobbade på tidningen hade företaget ett antal lägenheter som vi anställda fick hyra under någon vecka. Om man hade tur i utlottningen. Var på den vackra ön Ven några gånger. Första gången fanns nästan inget att köpa eller göra på kvällstid. Senast jag var där fanns till och med en pizzeria och det är väl ett betyg på utveckling så gott som något för ett samhälle.

Innan jag kom till Ven hade jag hört talas om att där ute fanns det stora odlingar av durumvete. Ett mjöl som är ett hårt veteslag med extra starkt protein och som det pratades mycket om vid den här tiden. Tänkte vara lite kreativ och ta reda på hur det låg till. Och visst såg jag stora vetefält. Här skulle fotograferas. Träffade en lantbrukare på gärdet som jag lite inställsamt berömde för de fina durumåkrarna. Snabbt kom jag ner på jorden när han förklarade att det bara odlades durumvete vartannat år på ön. Just det här året var det vanligt vete. Så kan det gå om man inte är ordentligt insatt i ärendet. Men jag tog ändå några bilder för att lätta upp stämningen lite.

Testade också öns vårdinrättning. För att kunna sova ostört hade jag fått öronproppar av en person. Men de var torra och gamla. En fastnade i örat. Försökte med alla medel att få bort den. Strumpstickor, nålar, gafflar, gem och allt var det var men den satt fast. Sköterskan log vänligt och efter en stund hade hon plockat bort proppen. Det blir 100 kronor sa hon först, men när hon fick veta att jag inte tillhörde hennes landsting blev det betydligt dyrare. Det var sista gången jag använde öronproppar. Har helt enkelt inte råd med sådana störningsskydd med min enkla pension.
—————————————————————-

Tre bra saker.

Hamnen Askersund. Så fort det är varmt och solen skiner är det lite sydländskt över området. Uteserveringarna är fullsatta. För att inte tala om köerna till kioskerna med glass, fisk och korv.

Musik. Det finns mycket att välja på i kommunen. Festivalen ” Folk, Blues och Jazz i Askersund” är nyligen avslutad, men flera andra musikarrangemang väntar. Det är bara att hänga på.

Biblioteket. Uppmaningen är att låna tio böcker samtidigt och som tack få en fin tygkasse med text.

Flickorna i Askersund räddade kungens eriksgata

 

”De söta fickorna finns kvar i Askersund , men ingen kan leva på traditioner”. Så löd en tidningsrubrik i slutet av 50-talet efter ett journalistbesök. Och det gäller säkert i dag också. Det måste förstås också till lite annat, även om flickorna var räddning när Oscar II besökte Askersund på sin eriksgata i slutet av 1800-talet. Vid den här tiden var Askersund länets strykpojke, mycket berodde det på att staden aldrig fick någon järnväg. Visst fanns den smalspåriga järnvägen till Lerbäck, men det räknades liksom inte. Kungen drog sig i det längsta med att besöka Askersund och blev också den sista av svenska städer som Oscar besökte på sin eriksgata.

Det började med att gamle kungen vid ankomsten till den rikt dekorerade stationen i Askersund höll på att fastna i smalspårstågets kupédörr, som sannerligen inte var byggd efter bernadottska mått. Vidare tog kronprinsen beslag på en blomsterbukett direkt. En bukett som egentligen skulle överlämnas efter välkomsttalet. Det blev helt fel. Borgaren som höll talet avslutade med ett manligt ”det kan kronprinsen slå sig i backen på” . Avslutningen på talet skulle ge lite tyngd åt det hela. Något som fick åskådarna att sucka och som det pratades om i stan flera år efter besöket. Så talar man inte till en kunglighet.

Kungen surnade till och klagade på allt och alla. Tåget var eländigt, och stan hade en ful kyrka. När han skulle skriva sin autograf i kyrkboken så förklarade han att han fick skriva med rikets uslaste penna. Det behövdes många tjog av de vackraste flickor Askersund kunde uppbringa för att majestätet skulle tina upp en smula. Det var i grevens tid som en hotande katastrof kunde avvärjas och det var flickorna som gjordét.


”Alla flickor i Askersund var förlovade, eljest vete Gud hur det gått”, bekände också en skribent i Nerikes Allehanda på 1800-talet där han efter en soarèbesök hade alla ynnest till övers för de ungas fägring. I Joel Haugards lilla tjusiga bok ”Promenad i liten stad” så är just en ung blond flicka lite av huvudpersonen i vandringen. Och det har skrivits om flickorna i Askersund och spelats revy om flickorna. 1912 gav GT. H Mellin ut 25-öreshäftet ”Flickorna i Askersund”. Vid Folkteaterns nyårsrevy i Göteborg 1916 var namnet på revyn ”Flickorna från Askersund”, skriven av den store revykungen Axel Engdahl. Jag har läst revyprogrammet men hittar inget om Askersund. Engdahl använde bara namnet Askersund för att det skulle vara litet lustigt och hämtat från en småstad. Ungefär som man använder mitt namn Ove i dag, när det ska vara extra töntigt. Men sådant får man stå ut med.

På 70-talet var till och med kommunen med och utsåg ”Årets sommarflicka” i Askersund med röstning och allt, precis som luciatävlingen var en gång i tiden. Men sådant är inte gångbart längre som tur är. Vi har kommit en bit längre i samhället än att rösta om sådant. Trots att det skrivits om flickorna i Askersund, är det bara en gata i stan som fått ett kvinnonamn, Drottning Kristinas väg. Lite dåligt med tanke på allt som skrivits om flickor i Askersund. Och Drottningen var precis ingen kvinna vilken som helst.

Apropå teater och flickor i Askersund så har teaterkungen August Blanche lämnat en mycket dramatisk skildring hur det var att spela kärleksdramat Hamlet i Askersund i slutet på 1800-talet. För vålnadens hädanfärd hade grävts en grop under scengolvet, där vålnaden skulle sparka undan en lucka och försvinna efter avslutad deklamation. Så skedde också enligt salige Shakespeares föreskrifter, men ögonblicket efter dök vålnaden upp igen vilt svärande. Själve Hamlet förlorade ett ögonblick fattningen, men det fanns en förklaring till vålnadens ilska. Det hade regnat på eftermiddagen och gropen under scenen hade fyllts med vatten och blivit en lergrav. Under det Hamlet i de mest hjärtslitande ordalag beklagar sin far vilken var dömd att efter döden svettas bland avgrundens svavelångor, kröp vålnaden upp ur gropen. Linkande och drypande av lervatten över scenen under publikens stormande jubel.

Dagens Hamletsaktörer kan dock ta det lugnt när de kommer till Askersund. Det finns ingen risk att ramla ner i någon vattenfylld grop – även om det är nära till sjön-i nya Sjöängens ståtliga teater-och biolokal med drygt 500 sittplatser. Huset är välbyggt. Det kan jag intyga som fotograferat i huset varje vecka sedan 2014. Bilderna finns på Askersunds kommuns hemsida under just rubriken Sjöängen i bilder.