Tjuv -och Rackarspel i Askersund

Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (6)

År 1830 stals kyrksilvret i Askersunds Landskyrka. Av den händelsen har under den här veckan skapats med hjälp av fantasin en spännande teatervandring i idylliska Askersund. Och det har blivit en succé. varje vandring har varit fullbokad .Producent för föreställningen har varit Margareta Widell från Askersunds Jubileumsförening. Föreställningen är annars ett samarbetsprojekt med många inblandande. Föreställningen börjar och slutar vid torget. I dag torsdag (21 juli) är sista dagen för teatervandringen. Det mest händelserika utspelades på familjen Englunds fina gård vid Väderkvarnsgatan. Gården är som gjord för en teaterföreställning. Själv gick jag med på vandringen och tog några bilder. Se nedan.

Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (16)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (10)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (5)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (12)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (11)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (17)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (19)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (18)Tjuv och rackarspel Askersund 20 juli 2016 (15)

Min tidningskrönika 17 juli

 

Min tidningskrönika 17 juli

Under politikerveckan i Almedalen har politikerna pratat mest hela tiden om svenskhet och hur folk som kommer hit ska bete sig så det blir rätt. Verkligheten när alla lämnat Almedalen brukar vara en helt annan. Då är det människor i närområdet som ser till att det fungerar och hjälper folk från andra länder till rätta. I Askersund finns det otaliga exempel på det.

Kom att tänka på en händelse när det gäller att försöka få folk att tänka som ”vi”. Minns vid ett tillfälle som journalist när jag skulle göra reportage om ett ställe där man försökte ändra beteende hos några personer som kommit snett i livet. På en rast frågade jag några av deltagarna om vad de gjorde på sammankomsterna. ”Vi tittar på film som visar hur vi ska vara för bli fina människor”, blev svaret uppgivet. Min undrar när jag återvände till redaktionen var om alla måste bli ”fina”. Det kanske räcker med att vara en bra människa så gott det går.

Det är heller inte helt lätt att komma till ett annat land och börja jobba. Ett ämne som också är aktuellt. Har erfarenhet av det och då hade jag ändå allt ordnat när jag kom fram. Under en kortare period arbetade jag på PLM:s svenska glasbruk i närheten av holländska Eindhoven. Vi var ett gäng som skulle göra flaskor under tiden en människa från olika länder skulle lära sig jobbet att göra flaskor. Vi var vana med att rätta till fel snabbt vid maskinerna, men i Holland skulle en maskinchef gör alla jobb. Fick inte ens ha några verktyg, utan vackert stå och vänta till chefen kom. Om det sedan tog en kvart hade ingen betydelse. Cheferna var också klädda i speciella gröna jackor där det tydligt stod att man var chef med stora bokstäver. Kan nämna att jag av någon anledning fick med en sådan hem, som sedan barnen använde när de skulle klä ut sig till påskkärringar och påskgubbar. Så olika kan traditioner i arbetslivet vara mellan olika länder. Något att tänka på och acceptera.
Bild från Hammars Glasbruk

Ett annat problem med utlandsjobb som jag hade var energiska tullare som alltid kallade in mej för kontroll. På den tiden hade jag svart hårt och mörkt skägg. Vad jag förstår var det urtypen för en kriminell typ. När de väl letat igenom väskorna med kalsonger, strumpor och skjortor utan att hitta något fick jag gå vidare och packa ihop prylarna själv. Skulle aldrig ens vågat ta med mej en pilsner extra även om det lockade ibland. Jag hade åkt dit direkt som smugglare. Och det hade inte varit roligt.

——————–

Tre bra saker.

Barnvecka. Under veckan som gått har kommunen, Askersund i centrum och ett antal föreningar i kommunen ordnat en hel vecka med barnaktiver.

Åmmeberg. Matchen Distriktscupen mellan Åmmeberg och ÖSK i fotboll blev precis den publiksuccé arrangörerna hade tänkt sig. Det blev säkert några välbehövliga kronor extra i klubbkassan.

Två flickor i Askersund — Elsa Mattsson, 11 år, och Elvira Gille, 10 år — kan numera tituleras hjältar när de lyckades rädda en ung kvinna från att drunkna vid Hagabadet i Askersund

Louise har skrivit en intressant uppsats om vårdhemmen i Askersund

 

Förstasidan på Louise Vissbergs uppsats är en bild på Vasshammar.

Under årens lopp har behandlingen och vården av människor med funktionsnedsättning förändrats. Likaså har även synen på vem som är funktionsnedsatt. Under 1900-talet gjordes tvångssteriliseringar och människor sattes på vårdhem på lösa grunder. Inte bara exempelvis schizofrena sattes in på hem, utan även epileptiker, alkoholister, prostituerade etc. I Askersund har det under 1900-talet funnits tre olika hem för ”sinnesslöa”. Verksamheter som glömts bort trots att det inte var så länge sedan.

Louise Vissberg

Louise Vissberg, 19 år, bosatt i Askersund sedan 11 år tillbaka bestämde sig för att kolla hur dessa hem såg ut, vilka som bodde där och vilka behandlingsmetoder som användes, med fokus på vårdhemmen Marieborg och Vasshammar. Hon har pluggat naturvetenskap på Allèskolan i Hallsberg. I höst ska hon studera vid Åredalens folkhögskola i Åre. Louises uppsats är en mycket intressant läsning. Många askersundare i dag vet att det funnits tre olika hem för ”sinnesslöa” där många jobbade. Men mer än så är det inte. Därför är Louises uppsats ett mycket viktig dokument som alla bör ta del av. Inte minst dagens beslutsfattare. Det är alltid bra att blicka tillbaka och lära av misstagen och av det som var bra.

-Syftet med detta arbete är att få kunskap kring boendena för sinnesslöa i Askersund under 1900-talet. Hur var vårdhemmen? Vilka var vårdtagarna och behandlingsmetoderna, var några av alla frågor som jag ville ha svar på.

-Många människor sattes in på hemmen på väldigt lösa grunder. Man kunde bli insatt för lösdriveri, för att man var ”sexuellt opålitlig”, umgicks för mycket med personer med motsatt kön, för att man kom från en stökig bakgrund, gift om sig, haft dåliga makar eller hade snattat etc. Under tvångssteriliseringen i Sverige steriliserades ungefär 70000 personer, många mot sin vilja. Många av fallen var kvinnor som satts in på dessa lösa grunder och där steriliseringen var en biljett ut till friheten, då man kunde vara säker på att dessa människor inte förde sina gener vidare. I Askersund har det funnits tre anstalter, både för barn och för vuxna. I min uppsats har jag valt att fokusera på vårdhemmen Marieborg och Vätternterassen, men har också nämna skolhemmet Kristinahemmet. Förutom dessa hem för sinnesslöa har det även funnits barnhem och fattighem i Askersunds kommun”, upplyser Louise.

Här kommer ett litet smakprov från Louise uppstas:

” Det fanns skolhem, där ”bildbara sinnesslöa” barn mellan 6 och 12 års ålder fick anpassad teoretisk och praktisk undervisning, genom vilken man försökte uppöva och utveckla de sinnesslöas förståndsgåvor, forma dess karaktär, lära dem enkla kunskaper samt att förvärva praktiska kunskaper. Det fanns även arbetshem där man fortsatte uppfostran och utbildningen mot lämplig yrkesutbildning. Därifrån kunde många elever sedan ”återvända ut i livet” till enkla arbetsplatser eller till sina hem etc. De som saknade förmåga att ”reda sig själva ute i livet” fick stanna kvar på arbetshemmen en längre tid eller för alltid. Vidare så fanns det också vårdhem där obildbara sinnesslöa som förblev i behov av anstaltsvård genom hela livet omhändertogs. De svårskötta obildbara sinnesslöa, asociala och vanartade sinnesslöa, samt blinda, dövstumma och i viss utsträckning epileptiska sinnesslöa vårdas på de statliga hemmen. Det fanns även kommunala och enskilda anstalter där de övriga sinnesslöa hölls, upplyser Louis i sin uppsats.

Vykort på Kristinahemmet

”Vårdhemmen i Askersund verkar ha haft en betydande uppgift i länet, eftersom vårdplatserna fylldes upp av människor med olika grader av sinnessjukdom. Hur sjuka de sjukaste eller friskaste var är svårt att säga, så om det fanns människor här som sattes in på alldeles för lösa grunder kan inte fastställas. Från 1929 bodde det dock endast obildbara sinnesslöa på Vasshammar på den tiden. Kristinahemmet var ett hem som flera gånger ändrade inriktning. Det verkar ha varit en skola för bildbara sinnesslöa barn, där de som klarade sig bra kunde komma ut i arbetslivet och de andra senare kunde skickas vidare till andra vårdhem. I slutet var Kristinahemmet just ett vårdhem för barn, men mer om hur vården etc. såg ut där kvarstår till utökade undersökningar. Vasshammar fungerade i början som barnhem för pojkar och flickor från 2 ½ till 45 års ålder. Att alla dessa kallades ”barn” kan eventuellt bero av undersökningar där sinnesåldern på vårdtagarna motsvarade ett barns. Senare ändrades det så att det endast bodde kvinnor på Vasshammars vårdanstalt, medan det endast bodde män på Marieborg runt 1950-talet”, skriver Louise i sin genomarbetade uppsats.

Vykort på Marieborg

”På Marieborg och Vasshammar i och utanför Askersund vårdades sinnesslöa personer med olika grader av sinnessjukdom. En del av människorna fick vistas ute bland folk och en del kunde hjälpa till med olika sysslor eller medverka i terapier och annan sysselsättning. Något ont om hemmen finns inte nämnt i gamla källor. Vad man förstår är att de bodde flera vårdtagare i samma rum. Från en början förekom det boende av båda könen på platserna, åtminstone så länge som Vasshammar var ett hem för barn mellan 2½ till 45 år ålder. Sedan bodde kvinnor på Vasshammar och män på Marieborg. Behandlingsmetoderna mot det psykiskt sjuka på just dessa boenden förblir en gåta, men troligtvis kan vårdtagarna ha behandlats med de metoder som användes i resten av landet.”

Louise har i sin uppsats också intervjuat en del personer, samt hämtat fakta både från skrifter, böcker och tidningsklipp. Säkert är det många i Askersund om vill ta del av hennes uppsats. Det kanske går att ordna genom biblioteket eller direkt från Louise…

Sundsbrogatan på gång igen

 

Juli 2016

Delen av Sundsbrogatan norr ut mot Haga öppnades i helgen. Det var många år sedan den stängdes. När Sjöängsskolan byggdes stängdes gatan för att barnen skulle slippa korsa Sundsbrogatan. Det fanns byggnader på båda sidor. Men nu var det dags igen. Vad jag förstår är det väl bara tillfällig öppning med anledning av den stora bilträffen i Askersund. Det hade annars varit svårt för utställarna att ta sig in på området. Men till hösten kommer Sundsbrogatan i hela dess längd att bli som förr.

70-tal
50-tal
20-tal

Rektor Frendel fick som han önskade i Askersund

 

Rektor Frendel fick som han önskade i Askersund

Utan att göra dagens politiker och arkitekter allt för besvikna så är inte iden med ett skolbygge i kanten vid Strandparken i Askersund ny. Redan på 1950-talet föreslog rektor Anton Frendel ett skolbygge där. Nu har det utvecklas till ett skol-och kulturbygge. Lite större kanske än vad den stränge rektorn hade tänkt sig men ändå.

En gång i tiden fanns det en planteringsnämnd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden. En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats. Men det tog nästan 70 år.

Nya Sjöängen är snart klart för invigningar. Enligt programmet ska det bli ett antal invigningar med en stor final den 11 november. Rektor Frendel är säkert nöjd i sin himmel över vad som hänt. Han skulle säkert också påpekat att placeringen var hans ide. Inte någon modern arkitekt eller dagens politiker. Hur som helst hade han blivit glad skulle jag tro.

Frendel och hans nämnd kämpade hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrundar grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammat, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Anders från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen. Frendels önskemål vara att hela området ut till Hagabergen skulle förvandlas till park. I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn var mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Hans målsättning var att förvandla träskområdet ut mot Haga till Askersunds vackraste park. Med en skolbyggnad i kanten på området. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma nu när invigningarna börjar dugga tätt.

Fjärrskrivare var lösningen-1950.

 

”Fjärrskrivare ger tidningen snabbare nyhetsförmedling”. Så löd en tidningsrubrik i gamla Askersunds-Tidning i augusti 1952. En fantastisk teknisk utveckling för tidningen med den modernaste formen av teleprinter , nämligen telex. Genom denna anläggning kan man föra en verklig skriftlig konversation med alla som är anslutna till det textnät som håller på att byggas ut såväl inom-som utomlands, kunde man läsa i artikel om nymodigheten. För Askersunds-Tidning betydde det en snabb nyhetsförmedling genom att tidningen fick ett värdefullt komplement till post och telefon när det gällde riksaktuella saker.

Många som sitter vid en dator i dag drar säkert på munnen när de läser det här. Nu tar bara några sekunder att sända text. Några i dag kanske aldrig har hört talas om fjärrskrivare. Inte jag heller innan jag började på Nerikes-Allehanda som då hade köpt upp AT. När jag började var det fax som gällde för att få in artiklarna. Och papper som trasslade. Men för 64 år sedan när artikeln skrevs var telex ett begrepp som enligt tidningen hade framtiden för sig. Vi den här tiden var tidningen anslutna till en telexstation med ett 40-tal abonnenter.

”Man slår bara ett nummer med en vanlig petmoj, skriver vad man vill ha sagt med hjälp ett vanligt tangentbord och får svar omedelbart om mottagaren sitter vid apparaten”, var budskapet.

I augusti 1952 så var en utbyggnad på gång till alla små telegrafstationer i landet. Tidningarna var tidigt ute med nymodigheten. Det fanns en förhoppning om att länsstyrelserna och polisen skull ta efter. Ett föregångsland var USA

Nu hjälpte det inte att Askersunds-Tidning skaffade sig en fjärrskrivare. Några år senare, 1956, lades tidningen ner, som så många andra småtidningar vid den tiden. I dag är det de stora papperstidningarna som har problem, trots bra teknik. Satsningen sker nu stort på den digitala tekniken, medan ett antal duktiga journalister tydligen blir ”överflödiga”. Ingen bra utveckling kan jag tycka som gammal journalist. Tror att många läsare håller med mej.

Lundby -Banvallsvägen

 

Lundby -Banvallsvägen

En 40-tals bild från Askersunds tätort. Körde en liten tävling på Facebook om vilken plats bilden var hämtad ifrån. En liten ovanlig bild från området. Tävlingen var för lätt och de flesta gissade också Lundby med utsikt över Banvallsvägen. Helt rätt. Bilden kommer från familjen Torsten Wetterstrands lite äldre familjealbum.

Juli 2016
Bild:Kim Bergqvist

Min tidningskrönika 4 juli

 

Min tidningskrönika 4 juli

Midsommarhelgen är fylld av traditioner för de flesta. Men nu är det över för den här gången. I Askersund är ett besök på någon av festplatserna i Åmmeberg, Lerbäck och Medevi nästan ett måste. Annars blir det ingen riktig midsommar. Nu kan alla pusta ut till nästa år och istället ägna sig åt en skön semester. Själv var jag hemma och åt ”gubbröra” och det är väl något som passar en pensionär. Jo, jag tog också en snaps till röran hemma på gården. Talde med en person i en butik som förklarade att traditionen med sill och nubbe håller på att förändras. Yngre personer köper istället något till grillen, så det gäller att äta sill till midsommar så länge det går för att hålla traditionen levande.

I midsommarhelgen är det många i Sydnärke med mej som säkert tänker sig tillbaka till de stora festerna på Stjernsund som Hemvärnet arrangerande en gång i tiden. Festen lockade storpublik varje år. Det gick täta bussturer mellan Askersund och festplatsen. Och det var full fart i bussarna om man säger så. Minns en god vän som alltid fick en ”fantastisk” sångröst efter en vända på hotellet. Ett år var Owe Thörnqvis schlager ”Dagny” populär. Sången ekade i bussen halvmilen ut till Stjernsund, men en kvinna med samma namn bland passagerarna var inte lika uppåt. Hon blev upprörd och tog texten ”Dagny kom hit och spill fem droppar till” som en grov förolämpning. Så kan det gå när man försöker lätta upp stämningen på väg till fest. Det gäller att välja rätt musik.

Många valde att tälta. I Håkan Nessers bok ”och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla” beskriver han tältning i samband med Stjernsundsfesten på ett trevligt sätt. Tyvärr kom regnet vid femtiden på morgonen skriver Håkan och då var det inte så roligt längre.

Hemvärnet hade haft den goda smaken att teckna ett längre kontrakt med populära dansbandet Cool Candys innan de slog igenom med låten ”Muckartwist”. Så det var bara för den orkestern att spela på midsommar efter midsommar. På slottstrappan uppträdde alltid artister med lite kulturstatus. Tror inte att vi ungdomar brydde sig så mycket om det. Vi hade annat för oss. Själv har jag firat midsommar på Kreta en gång och det var en märklig upplevelse. ”Små grodorna” och hoppa säck i värmen var ingen höjdare. Alla som var med i resebolagets grupp fick också ett gult klistermärke att sätta i pannan så det inte skulle slinka in någon från något annat resebolag. Skulle det hoppas skulle det vara från rätt bolag.
———————————————

Tre bra saker.

Zinkgruvan. Knallagruvan intill gruvmuseet har blivit en turistattraktion. Besökarna bjuds på en resa 200 meter ner i det gamla schaktet. Spännande värre.

Hamntorget. Trivselkvällarna i Askersund med gratis underhållning har startat. Och ibland dyker det också upp en fin båt i hamnen där man sjunger andliga sånger från däck.

Lerbäck. Populära ”Lerbäcksmarken” lockade som vanligt mycket folk i helgen. Arrangerande föreningar jobbar hårt med marknaden.

Sista utställningen i Hamnmagasinet

 

Sista utställningen i Hamnmagasinet

I

25 år har konstföreningen i Askersund arrangerat sommarutställningar i Hamnmagasinet. Årets utställning blir den sista i den fina och udda utställningslokalen upplyste konstföreningens Calill Ohlson i sitt välkomstanförande. Cirka 2000 personer har besökt utställningen varje år. En mycket bra siffra för en konstutställningar. Ny utställningslokal kommer att finnas i nya Sjöängen. En lokal som får det svårt att mäta sig med Hamnmagasinet, även om den är helt ny. Frågan är nu vad som ska hända med den nuvarande utställningslokalen…

Vernissage på årets utställning hölls på fredagskvällen inför ganska stor publik. Invigningstalare var Maria Reifeltorn, som är ansvarig för verksamheten i nya Sjöängen. Hon undrade varför inte flera bosätter sig i Askersund, som var så vackert med massor av olika aktiviteter. Maria passade också på att berätta att hon gått med i Rotary och skaffat sig lägenhet i stan.
                                    Maria Reifeltorn invigde utställningen
Calill Ohlson i konstföreningen berättade att det var sista sommarutställningen i Hamnmagsinet

Mannen bakom verket är Basel Zamman från Damaskus.

Årets utställning var för första gången en så kallad jurerad utställning. Konstnärer hade fått lämna in sin alster och sedan har en jury plockat ut 50 konstverk av 140 inlämnade. Konkurrensen har varit hård. Redan på torget utanför entrén till konsthallen möttes besökarna av en häst gjord i armeringsjärn. Mannen bakom verket är Basel Zamman från Damaskus. En av våra nya landsmän. I hallen fanns det mycket blandad konst allt från tavlor, glas och skulpturer. Utställningen pågår fram till den 7 augusti.

Målkalas av IFK:s Andreas Borg

 

IFK Askersunds snabbe anfallare, Andreas Borg, öppnade fem raka mål mot bottenlaget Glanshammar i vårens sista seriematch i femman. Han var mycket svårstoppad den här kvällen. Slutresultatet blev 11-1 till IFK, efter 6-0 i halvtid. Borg gjorde sedan ytterligare ett mål.

Det var mest frågan om hur många mål IFK skulle orka med att göra. Och det fanns chanser till ytterligare mål. Glanshammar kom med ett mycket ungt som var helt chanslösa. Tidigare på dagen var det oklart om det skulle bli match. Glanshammar hade svårt att få ihop lag. IFK pumpade på och har nu skaffat sig den imponerande målkvoten 60-16. IFK ligger två i serien tre poäng efter serieledande Eker.

Sexmålskytten Andreas Borg öppnade med att göra fem mål mot Glanshammar. Han hade en stor festkväll på Solberga.

Tränar Conny Eriksson passade på att vädra hel manskapet. Alla visade att de vill vara med i startelvan till hösten. Ett angenämt problem för tränaren. Då väntar ett antal tuffa bortamatcher. Andreas Borg fick priset som bäste hemmaspelare och det hade varit konstigt annars.

Målskyttar förutom Borg var, Johan Eriksson, Johan Hailee, Jesper Karlsson och Marckus Wäcklèn. Efter ett inlägg av Anton Degerfeldt rensade en Glanshammarsförsvarare bollen in i eget mål. Glanshammars tröstmål vid ställningen 10-0 gjorde Julius Jalding.

Ove Danielsson