Gamla fönster ligger Nina varmt om hjärtat

Hantverkshuset i Askersund har fått ett lyft det senaste året.  Föreningen som tog  över efter Folkets hus har jobbat hårt med det gamla huset. För  några år sedan var det till och med aktuellt med rivning, men nu är det andra tongångar. De flesta tycker det är bra att huset blev kvar och används.

Just nu håller Nina Zita att ta fram ett praktfullt fönster på läktaren i den gamla  biosalongen. Hon läser till fönsterhantverkare. Fönstret har varit övermålat. Förmodligen skedde det när Hantverksföreningen började visa film en gång i tiden. Det fick inte  komma in  något ljus.

Glaspartiet på läktaren

– Det är en ettårig yrkeshögskoleutbildning i Mariestad som jag nu är inne på sluttampen av. Under fyra veckor i april-maj har jag nu LIA, lärande i arbete, i Hantverkshuset i Askersund, under handledning av Håkan Bagger och Mattias Jonsson, Håkan Bagger AB respektive Starketorp Bygghantverk, berättar Nina.

-Vi kommer att renovera det stora glaspartiet till läktaren till salongen. Fönstret är ifrån början av 1900-talet när huset byggdes, så det har bara drygt 100 år på nacken. Det har varit övermålat, övertäckt av skivor och bortglömt. Men nu har det fått komma ut i ljuset och ska återställas till sin forna glans. Glasen kommer att bytas till återanvända munblåsta. Bågarna skrapas och delar som är rötskadade lagas eller byts ut. De kommer sedan att kittas med linoljekitt och målas i en linoljefärg med grön kulör på utsidan.

 Karmen kommer att kompletteras med den droppnäsa som sågades och mejslades bort när partiet sattes igen. Den kommer också skrapas och målas. Innanfönstren kommer till att börja med bara rengöras innan beslut om vidare åtgärder tas. Till sin hjälp kommer Ninas klasskompis Lotta Olsson, från Åtorp, att ansluta i arbetet de sista två veckorna av LIA-perioden.

– Gamla fönster har alltid legat mig varmt om hjärtat. Mitt examensarbete, som jag skrev 15 år tidigare på utbildningen Byggteknik med inriktning mot byggnadskonst vid dåvarande Växjö universitet, handlade just om fönster. Det hette ’Fönster – Byta eller bevara?’. Självklart kom jag fram till att det lönade sig att bevara! En sanning som fortfarande står sig än idag, tycker  Nina.

-Tyvärr så matas vi alla av reklam för att byta fönster och många faller nog för löften om energibesparing och underhållsfritt. Men sanningen är att återbetalningstiden för ett fönsterbyte är uppemot 30 år och då är det dags att byta de underhållsfria fönstren för de går inte att renovera och isolerglaskasseterna har gjort sitt. Ett fönster tillverkat innan 50-talet däremot kan ha suttit i 70, 100 eller 200 år och är fortfarande kärnfriskt och möjligt att underhålla, renovera och även laga, poängterar Nina

– Nya fönster är en slit- och slängvara och hur väl rimmar det med miljö- och klimatpåverkan? För att inte tala om den energi som går åt att tillverka fönster av aluminium eller plast. Lägg sedan på transporterna och den lagrade energi och koldioxid som frigörs när de befintliga fönstren kasseras och trädelarna bränns upp. Ett 200 år gammalt fönster som underhållits väl kan fortsätta att underhållas. Är färglagren för tjocka eller flagar, kittet lossnat, bågarna kärvar eller fönstret är otätt, kan det renoveras.

-Har en del gått sönder eller fått rötskador, kan delen bytas eller lagas. I samtliga fall kan fönstret fortsatt hålla i minst 200 år till med rätt underhåll. På så sätt bevaras inte bara fönstret utan också hela husets estetiska kvaliteter. Det går inte att ersätta ett gammalt fönster med smäckra profiler, spröjs och munblåst glas med aluminiumbeklätt fönster med isolerkassetter av planglas och utanpåliggande fuskspröjs utan att karaktären går förlorad. Fönstren är husets ögon. Ett spröjsat fönster med munblåst glas, eller maskindraget också för den delen, får ett så livfullt och mjukt uttryck. Något som ett modernt planglas med sin spegelyta aldrig kan ge. Ögonen ser döda ut och saknar gnista, konstaterar Nina

– Även inomhus förändras känslan av ett fönsterbyte. Bågarnas och spröjsens profilering jämnar ut kontrasterna mellan ljus och skugga. Det munblåsta eller maskindragna glaset bryter ljuset så att det avtecknar sig på ett livfullt och vackert sätt på väggar och interiör. Skuggorna blir mjuka och utan skarpa kanter. Det är i detaljer som dessa som det sitter – husets själ. Så för att sprida min kärlek till gamla fönster och på riktigt bidra till att de verkligen bevaras, läser jag nu alltså till Fönsterhantverkare med traditionella hantverkstekniker, upplyser Nina

Hantverkshuset och fönstret som Nina jobbar med

-Efter 15 år som byggkonsult valde jag att sadla om till något praktiskt och var länge inne på att det var trädgård och odling jag skulle syssla med. Men jag kom inte in på de utbildningar som jag sökte. Istället fick jag upp ögonen för en nystartad yrkeshögskoleutbildning till fönsterhantverkare på Dacapo i Mariestad. Det kändes helt rätt för mig. Men för säkerhets skull sökte jag även deras utbildning till kulturmålare. Jag kom in på båda. Men förstahandsvalet var hela tiden fönsterhantverkare

Nina Zita bor i ett radhus i Örebro med sin  man Frederik och deras två barn Edvin och Ellen.

 -Samt vår ”motsträviga surkatt” Tuss. Jag är ingen flitig Instagram-användare, men jag har och kommer att lägga upp en del bilder under arbetets gång under namnet Gröna Rutan (@gronarutan).

-När utbildningen är slut i början av juni planerar jag att starta ett eget företag inom fönsterhantverk. Jag hoppas på att kunna hyra in mig i en snickerilokal utanför Örebro så att jag även ska kunna tillverka en del fönster enligt traditionell metod och utformning. Det ska bli så spännande att få starta upp en egen verksamhet, säger Nina.

OVE DANIELSSON

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.