I gamla timmerväggar kan det dölja sig udda hemligheter. Som kärleksbrev som inte tålde offentlighetens ljus när de skrevs 1935. Naturen hjälpte dock till att lägga breven i dagar igen. Ett vagnslider på en gård i södra delen av Askersunds kommun skulle rustas 1975 efter en takläcka. Mellan några timmerstockar hittade ägaren till huset kärleksbreven vid renoveringsarbetet. 40 år senare. Välbevarade brev. Breven lades undan. Det fanns inte några av brevskrivarna kvar i livet, eller de som nämns i breven.
I gamla timmerväggar kan det dölja sig hemligheter. Som kärleksbrev.
Jag känner den som tagit hand om breven och han erbjöd mej läsa. Det är som att tjuvläsa en dagbok, men jag måste vara förlåten. Det är ju ändå 88 år sedan breven skrevs. Och jag är intresserad hur det kunde gå till på den tiden. I vardagslivet också. Men det är enbart brev från kvinnan. Det hade varit intressant att också läsa mannens brev. Men vad jag kan läsa fick kvinnan ta hela ansvaret för relationen. Intressanta brev som handlar om kärlek , men väldigt lite om otrohet. Inte annorlunda än nu.
Mannen i det här fallet var gift och kvinnan som han hyste varma sympatier för flyttade till en annan stad. Det fanns ett barn med i bilden som komplicerade det hela. Ett barn som egentligen inte skulle finnas. Kärleken hade tagit överhand vid något tillfälle. Eller kanske vid några fler tillfällen. En flytt var tydligen den enda utvägen för att hålla allt hemligt. Inte undra på att kärleksbreven hamnade väl gömda i en timmervägg hos mannen. Ingen fick veta.
Kvinna var flitig att skriva medan mannen inte verkade ha skrivit så ofta. ”Dröjer dina brev går jag i oro och ängslan. Jag blir så glad när jag får dina brev”, skriver kvinnan.
Kärleksförklaringarna är många , fina och utförliga. Ni förstår säkert hur det låter. Allt är så fantastiskt. Som det ska vara i kärleksbrev. Men lite vardagssysslor finns också med i breven som jag är intresserad av. Tycker det är mänskligt och lite fint vid sidan om alla kärleksproblem. Som att elektricitet håller på monteras in i hennes lägenheten och att innanfönstren kommit på plats. Och att hon skriver breven i ljuset av ett stearinljus. Elinstallationen är inte riktigt klar. Kvinnan berättar också att hon inte cyklar så mycket längre utan håller sig mest inomhus. Cykling gör henne trött.
Kvinnan skriver att det svårt att få fram nödvändiga grönsaker till henne och barnet. Hon berättar om inköp av blåbär och hallon till inkokning. Förhoppningen var också att få tag på lite lingon. ”Jag har inte varit till någon affär på tre veckor. Det är ett helt företag att ta sig dit. Brukar skicka bud med mjölkbilen” skriver hon. Det fanns också problem för kvinnan att få iväg breven till mannen. Postgången var inte helt utbyggd.
Kopior av breven i husväggen som jag fått läsa. Intressant läsning.
Kvinnan berättar också i breven att sömnen varit dålig och det kanske inte var så konstigt. Men med nya rullgardiner från en auktion hade sömnen blivit mycket bättre. Hon hade också planer på att köpa en ny klocka men pengarna räckt inte riktigt till. Det blev istället en ny fjäder i den gamla klockan för 4 kronor. Förhoppningen var naturligtvis att den skulle gå rätt i fortsättningen.
Breven i timmerväggen är mycket tätskrivna och långa. Jag har bara nämnt en liten del. Genomgående i alla breven är problemet att få mötas personligen. Kvinnan har ett förslag om att mannen tar bilen till staden där hon bor och sedan skaffar en hyrbil den sista biten till huset där hon bor för att inte väcka uppmärksamhet. Det framgår inte i breven hur det gick.
Vad jag hört av släktforskare ordnade allt upp sig för kvinnan så småningom. Hon gifte sig med en annan man och fick ytterligare ett barn. Det slutade lyckligt även om det var tungt för henne under en period. Som alltid tycker jag att böcker och filmer ska sluta lyckligt som i det här fallet, även om det blev med en annan man än det kanske var tänkt från början. Det känns mycket bättre då. Jag är inte mycket för tragiska slut.
