Frågor och svar om Sjöängen

skolbygget-vecka-38-2016-7

Enkel fråga till Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, Caroline Dieker från kommunalrådet Per Eriksson angående  nya Sjöängen

 

Sjöängens raserade bro.

Med anledning av den insändare man kunde ta del av i Na och Sydnärkenytt  i början på denna månad har jag anledning att ställa en enkel fråga till dig, Caroline Dieker.

Det är med både förvåning och oro jag tar del av innehållet. Vi har i kommunen i så gott som total enighet tagit fram ett koncept där flera verksamheter ska dela på lokaler. Vi gör det av flera skäl. Ett av de grundläggande skälen är att samverkan i sig alltid brukar få verksamheter att utvecklas och stimuleras. Helt enkelt bli bättre. Det finns också en kostnadsaspekt, självklart blir lokalerna mer effektiva om de används mer. Vi skulle inte haft en chans att göra samma investering, driva samma verksamhet om det inte vore för att vi valt att samordna den med varandra. Vi tar redan emot studiebesök som låter sig imponeras av våra smarta lösningar.

Samverkan är inte enkelt. Det ställer höga krav på våra chefer och medarbetare. De skall jobba på nya sätt och viss mån med nya frågor också.  Det är av yttersta vikt att vi politiker står fast vid de planer inriktningar som vi antagit. Här vilar ansvaret lika för all de som deltagit i ett beslut, om man inte har reserverat sig i en fråga.

Nu är det så att huset inte är färdigt ännu. Det innebär att alla verksamheter inte har flyttat in ännu. Delar av huset är ännu en byggarbetsplats, med allt vad det kan innebära. Vi kan enkelt slå fast att allt ännu inte är på plats.

Du frågar oss i majoriteten om vi står bakom begreppet Att Sjöängen ska vara en bro mellan kunskap och kultur. Självklart gör vi det. I våra tre partier har vi aldrig vacklat i den frågan. Du slår också fast, helt felaktigt, att det bara skulle finnas fem toaletter per 200 barn och att utrymningsvägar hålls låsta. Det är två exempel på faktauppgifter som inte stämmer och som dessutom hade varit mycket enkla att kolla upp.

Att det blir oro och diskussion när ny verksamhet startar, man flyttar till nya lokaler etc. är helt naturligt. Men det borde vara politikernas uppdrag att se till att lugna denna oro inte bygga vidare på den. Det är extra viktigt när det visar sig att faktauppgifterna man använder sig av är helt felaktiga.

Mina frågor är följande:

Är de borgerliga partierna överens om att Sjöängen är ett misslyckat projekt eller är det bara din egen uppfattning?

Anser du att du är fri från ansvar att verifiera faktauppgifter innan man publicerar en insändare?

Har du och/eller de borgerliga partierna en annan agenda om vad Sjöängen är, än den vi tidigare varit överens om, och om så är fallet hur ser den ut?

 

 

Per Eriksson

Kommunstyrelsens ordförande (S)

 

per-eriksson

———————————————

Svar:

 

Per Eriksson ställer tre frågor till mig där han bland annat vill att jag ska svara för vad de i Alliansen ingående partierna tycker. Vill du Per veta, vad företrädarna för centern, kristdemokraterna eller liberalerna tycker så föreslår jag att du ska ställa frågorna direkt till dem.

 

Mitt svar på den första frågan är att Sjöängen är ett fantastiskt projekt där förutsättningen för projektet varit behovet av en ny skola. Vi valde att tillsammans med skolan skapa en kulturdel, genom att samordna verksamheterna i gemensamma lokaler. Samordning kräver samverkan. Samverkan betyder i det här fallet att det är olämpligt att låsa ute den ena parten från husets gemensamma ytor. Det är få kommuner av vår storlek som har tagit oss råd att bygga ett så stort hus som kan rymma så mycket. Vi måste förvalta denna stora investering på alla sätt som går. Politiker, tjänstemän och kommuninvånare.

Jag ser fram emot att huset i samband med att biblioteket invigs kommer vara öppet för alla. På det sätt som vi varit överens om hela tiden under projektets planering.

 

På den andra frågan är mitt svar att både som politiker och tjänstemän är vi ansvariga för vad vi säger, vad vi skriver och de beslut vi fattar. Som politiker prövas vårt ansvar vart fjärde år om inte andra saker fäller oss på vägen. Jag borde ha skrivit i min debattartikel att de barn som har sina klassrum i den gröna delen av skolan, inte längre får använda de toaletter som de tidigare varit hänvisade till. I stället måste de gå till den andra änden av huset, till det blåa området eftersom de gröna elevtoaletterna ligger utanför den korridorsdörr som nu ska hållas låst. Sammanlagt är det tio toaletter på våning två och tre som inte längre får användas av de barn som har sina hemklassrum i grönt område, de barnen består av ungefär hälften av skolans elever.

 

På den tredje frågan svarar jag att jag har ingen annan agenda än att Sjöängen skall bli lyckat.

Jag vet inte slutresultatet.  Vad Sjöängen är och blir beror på vad vi stoppar in i huset, hur vi använder huset, vilka som arbetar i huset. Den processen pågår. Jag hoppas att kreativiteten kring detta inte avstannar.

Det finns i dagsläget ett fint program framtaget men de möjligheter den här arenan, huset, har att vara plattform för kunskap, kultur och glädje tror jag är långt mycket större än vad ett enskilt program någonsin kan återge.

Caroline Dieker (M)

 

caroline-dieker

Min tidningskrönika 25 september

Krönikan ska handla om något så allvarligt som när pesten nådde Askersund. Det handlar nu inte om när pesten som härjade bland människor, utan när kräftpesten slog till i Vättern på 50-talet. Nog så allvarligt för många när flodkräftorna försvann, för att senare ersättas med signalkräftor. Men det tog ett antal år innan tillgången på signalkräftor explodera i Vättern. En av de som tog kräftpesten hårdast var källarmästare Sand på Statt i Askersund. De populära traditionella och inkomstbringande kräftsupeèrna var i fara. Första året kunde hotellet hanka sig fram med de få flodkräftor som fanns kvar. Men sedan var det kört.

Har inget minne av att det var någon större skillnad på flodkräftor och signalkräftor i smaken. Men det kan vara minnet som sviker, det var ju så länge sedan. Många som jag pratar med förklarar märgligt nog att de tycker lika bra om räkor som kräftor. Det är själva fisket och de efterföljande festerna som lockar.

Minns att jag som journalist skulle intervjua en man som varit på kräftkalas dagen före och var inte alla bästa trim när jag dök upp med kameran på förmiddagen. Du får komma igen lite senare var besked. Bilden skulle annars inte bli bra. Lite finkänsligt sa jag att det kunde vara jobbigt dagen efter ett kräftkalas. Det är inte kräftornas fel blev svaret. Orsaken var en helt annan.

Läser i tidningen att det är full fart med kräftfisket ute på Vättern. De flesta använder eget vatten och egna redskap. Andra är mindre nogräknade och då blir det bråk med polisingripande

Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön och där fanns flodkräftor när jag var grabb. Tror inte fisket var helt smärtfritt där heller. Fisket och särskilt kräftfisket skapar av någon anledning ofta osämja. Har aldrig riktigt förstått mej på det. Vi var ingen fiskarfamilj trots närheten till sjön, men vi lade i lite burar när det var dags. Morsan kokade sedan skaldjuren med stor vånda. Inte roligt att tömma i levande kräftor i en kastrull.

En liten vetenskap var vilket bete som skulle användas. För vår del var det mört från sjön. Men vi fick massor av tips bete som skulle fylla burarna med kräftor. Någon ville pröva hönskött doppat i terpentin. Men jag tror aldrig det blev så.

Som journalist skrev jag en gång efter allt bråk, att beståndet skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Blev idiotförklarad. Hur skulle det se ut om alla kom och fångade var sin kräfta. Det fick jag mycket arga telefonsamtal om.
———————————-

22 september

Tre bra saker.

Kolmilor. Är imponerad av alla som jobbar med kolmilor, som tillbringar dagar och nätter vid milan. Som i Mariedamm och Tiveden.

Äpplen. Det dignar av äpplen i trädgårdarna. Då var det bra att Kalle vid sin trädgård i Askersunds by ordnade äppeldag i helgen. Själv har vi massor av äpplen i trädet vid vårt hyreshus.

Tårtkalas. I Lerbäcks församlingshem hölls det tårtkals för Världens Barn. Den stora tårtbuffen kostade 50 kronor men pengarna gick oavkortat till insamlingen

IFK seriesegrare

IFK seriesegrare

IFK Askersunds fotbollslag bärgade seriesegern i femman i helgen genom vinst mot Assyriska med 2-0 (0-0). IFK var klara för uppflyttning redan före matchen. Två lag blir direktuppflyttade, medan det tredje laget får kvala. Det lär bli en hård kampa mellan Eker, Hallsberg och Sköllersta, om platserna närmast IFK. Det var årets sista hemmamatch för IFK. Kommande helg sker avslutningen mot Eker borta.

Segern mot Assyriska satt långt inne. IFK skapade ett antal öppna målchanser utan resultat. Gästerna stack också emellan med några farliga chanser. Annars var det riv och slut mitt på planen.

IFK:s obligatoriska målskyttar Andreas Borg och Johan Hailee, höll stilen. De svarade för målen. Priset till bästa spelare i de båda lagen gick till målvakterna Gustav Åkesson (IFK) och Gabriel Gabrielsson. Båda gjorde många fina räddningar.

Efter slutsignalen åkte guldhattarna på för IFK. Segerfesten hölls på pizzerian i Vretstorp. Det hade tränaren och Vretsorpspojken Conny Eriksson ordnat.

Ove Danielsson

Västra Strandparken- Verkstadstomten vecka 38 2016

Västra Strandparken- Verkstadstomten vecka 38 2016

Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla TV-apparater som finns i byggnaden. Började plåta 2014 i samband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i någon apparat i foajén…

Bilderna från Västra Strandparken får gå på min blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.

 

Conny tog IFK till fyran efter 70 år

 

Conny tog IFK till fyran efter 70 år.

September 2016Skapad av Ove Danielsson ons, september 21, 2016 16:45:14
Det ska vara en vretstorpare som ska klara av det hela! IFK Askersunds fotbollsspelare och tränaren Conny Eriksson från Vretstorp har gjorde det inte föreningen klarat av på 70 år. Nämligen att ta sig upp till division fyra. Till sin hjälp har han haft Ann-Sofie Fahlström (lagledare) och Anders Hansson (materialförvaltare).
Efter vårsäsongen 1946 fyra åkte IFK ur fyran. På den tiden spelade man höst och vår. I rättvisans namn mot dagens spelare så är det svårt att jämföra insatsen mot förr. Seriesystemet var inte detsamma. Hur som helst från sommaren 1946 har IFK hållit till i sexan och femman. Laget har kvalat till fyran de senaste åren men inte lyckats. I mitten på 40-talet med bandystjärnor som Karl-Erik Södergren och Gunnar Carlsson, kvalde IFK till och med till division tre men föll i två matcher. 40-tals laget och dagens lag är väl det starkaste som klubben haft. Skillnaden är att dagens lag är betydligt bättre tränade. Det kan jag lugnt konstatera som själv har en bakgrund som fotbollsspelare i IFK.

IFK Askersund spelar i fyran nästa år.
Bild:Ann-Sofie Fahlström

Senaste IFK – laget i fyran 1946 som också kvalade till trean. Stående fr.v: K-I Appelgren, Åke Forsslind, Lennart Larsson, Gunnar Carlsson, Karl-Erik Södergren och Sixten Gefvert. Knästående: Bengt Härdner, Hilding Johansson, Per Johansson, Arne Mogren och Lennart Andersson

-Det känns riktigt bra. Förra året föll vi kvalet, men nu har vi fått ett år till på oss att bygga laget och spelet. Tycker vi har ett mycket bättre tempo än många lag vi mött. Det ser riktigt bra ut framöver med många spelare som vill vara med och kämpa om en plats i A-laget. Det är så det ska var. De som tränar spelar, är Connys klara besked

Conny är meriterad som spelare och tränare. Han spelade fem säsonger i Degerfors och gjorde 112 matcher. Conny har också ägnat en stor del av sitt fotbollsliv i moderklubben Vretstorp både som spelare, spelande tränare och tränare. Många duktiga fotbollsspelare har försökt bli tränare men har inte lyckats. Det är skillnad på att sparka på en boll och ha hand om en större grupp. Men det har sympatiske Conny lyckats med.

IFK:s tränare Conny Eriksson
Bild:Ann-Sofie Fahlström

Conny som aktiv
Conny spelade i Degerfors i fem säsonger. Här i övre raden trea från vänster.

-IFK har ringt ett antal år om att de vill ha mej som tränare. Men jag hade förhoppningar om att föra upp Vretstorp i trean så jag tackade nej, men vi lyckades inte ta oss upp. Då tyckte jag det var dags att pröva något nytt. Kollade på IFK när de kvalade och såg att det fanns massor av fotboll i laget. Har inte ångrat att jag tackade ja. Det har varit väldigt trevligt att komma till IFK. Jag trivs mycket bra. Ledarstaben runt mej är ju också fantastiskt duktiga. Hoppas de fortsätter att jobba länge i föreningen.

-Min förhoppning är att Hallsberg går upp ,och att Laxå hänger kvar i fyran. Vretstorp finns ju redan där. Vilka publikmatcher det skulle bli, säger Conny.

Conny och hustru Karin kommer nästa år också att bli askersundare på riktigt. De ska flytta till Askersund. Familjen har köpt en bostadsrätt vid Västra Strandparken( Verkstadstomten).

På lördag spelas sista hemmamatchen för säsongen på Solberga mot Assyriska. IFK avslutar sedan borta mot serietvåan Eker.

-Roligt för vår trogna publik att vi får en hemmamatch innan säsongen är slut. Hoppas det kommer mycket folk och firar lite med oss.Den förra hemmamatchen lämnade motståndarna sorgligt nog v.o. Är lite imponerad av IFK-publiken som i år också har följt med till våra bortamatcher. Det stöttar oss verkligen och det är roligt både för mej och grabbarna, säger Conny.

IFK:s ungdomsverksamhet både på pojk-och flicksidan just nu också är imponerade. Det finns också en stor ledar-och träningsstab som tar han om ungdomarna. Det ser ljust ut om man säger så. Alla som besöker Solberga IP en vardagskväll kan konstaterar att alla planer är upptagna. Ett tydligt bevis på mängden av fotbollsungdomar är den traditionella avslutningen med taco-buffe på hotellet. I år blir det tre sittningar för att alla ska få plats.

Västra Strandparken-Verkstadstomten

i

Västra Strandparken-Verkstadstomten

September 2016Skapad av Ove Danielsson sön, september 18, 2016 13:31:15
Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla TV-apparater som finns i byggnaden. Började plåta 2014 i samband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i någon apparat i foajén…

Bilderna från Västra Strandparken får gå på min blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.
Vecka 37 2016

Vecka 37 2016

Vecka 36 2016

Vecka 36 2016

Vecka 35 2016

Vecka 34 2016
Vecka 34 2016
Vecka 34 2016

1951 . Ett klipp från Askersundsbygdens Tidning2012

2012

Min tidningskrönika 12 september

 

Min tidningskrönika 12 september

I de sociala medierna finns det massor av bilder och filmklipp på djur som gör de mest omöjliga och konstiga saker. Och jag vill inte vara sämre i den här krönikan . Själv är jag uppväxt med både hund, kalkoner och katter. Under en mycket kort period hade vi också vita möss, men det tog hastigt slut när katten upptäckte läckerbitarna. Rena smörgåsbordet. Normalt brukar jag aldrig plocka in familjen i mina krönikor. Tror inte folk tycker det är så spännande. Men nu gör jag ett undantag, för jag tycker ändå att katten Alice ingår i familjen. Det är hon och jag som följer sena idrottssändningar på TV när allt har tystnat i huset. Och hon spinner rogivande.


Alice sovplats under parkbänken på gården.

Men det var nära att Alice inte kunnat göra mej sällskap. Och det är det krönikan ska handla om. En märklig händelse. Vi köpte henne för 700 kronor när hon var liten. Efter en kort tid försvann hon ut i höstrusket. Vi sprang runt till grannar och andra och frågade om de sett till en liten svart katt. Men vi fick inget napp. Vår lilla katt var borta. Efter några dagar kom kvinnan som vi köpt katten av in på redaktionen. Hon hade hört att Alice var borta och om jag ville ha hjälp med att hitta henne. Kvinnan berättade att hon brukar ha kontakt med en sierska i Karlstad som hjälpt henne tidigare i samma ärende. Hon undrade också hur jag såg på sierskor. Förklarade att jag inte trodde på sådant men kunde hon hitta katten så hade jag förstås inget emot det även om det skulle kosta några kronor.

Efter någon vecka ringde två kvinnor till mej på redaktionen om att de hade hört katten jama en bit från vår bostad i kanten av Vädekvarnsbacken. Kvinna som sålde katten kände kvinnorna och hade berättat vad sierskan sagt. Sierskan hade sagt att katten fanns vid en bäck i närheten av en stor höjd med höga träd. Kvinnorna insåg snabbt att det måste vara Väderkvarnsbacken som inte låg så långt från min bostad. Jag åkte dit på lunchen. Gick runt och ropade men hörd inte ett pip. Jag gav upp och tog mej hem för att äta min obligatoriska Skogholmsmacka till lunch. De måste ha hört fel. När jag öppnade kylskåpet smällde det till i kattluckan och där stod Alice, efter ha varit borta någon vecka. Hon hade hört mej och följt efter.

Kvinnan som tog hjälp av sierskan sa att nu måste du väl ändå tro på att det finns krafter som vi inte kan styra över. Jag sände 150 kronor till sierskan i Karlstad och jag tror även i fortsättning på vad jag vill.

Glasåtervinningen i Hammar 30 år

 

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-2

Svensk Glasåtervinning i Hammar firade sitt 30-årsjubileum i helgen, med besök av landshövding Larsson och kommunalrådet Eriksson. De höll sina tal från en glugg långt upp i återvinningslokalerna. Och det kom mycket folk. Det var första gången företaget ordnade med öppet hus, så många var nyfikna på hur det går till i sorteringen. Företagets VD Hans Standàr passade också på att hälsa alla välkomna från gluggen i väggen.

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-5

                                                       Tal av landshövdingen

Som gammal glasbruksarbetare var jag förstås också nyfiken på vad som hänt på det gamla glasbruksområdet. Det var ju ändå min arbetsplats under ett antal år. Visserligen har jag varit där som journalist några gånger, men sedan dess har det skett en enorm teknisk utveckling. När jag jobbade på ”bruket” så skedde det mesta av sorteringen för hand. Den manuella delen är nästan borta helt. Det mesta sköts med hjälp av maskiner och teknik. Jag var själv aldrig med om någon sortering, utan mitt arbete var att göra flaskor vid glasmaskinerna. Min väg till journalistiken gick via Slakteriföreningen, Hammars glasbruk, och Hermodskurser. Samt en massa tjänstledighet från bruket så jag fick tid att skriva.

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-10

När glasbruket stängdes 1992 var det många som också trodde att glasåtervinningen skulle försvinna från Hammar. Men så blev det inte. Det är i dag en stor arbetsplats. En del av de som fick sluta vid glasbruket vid nedläggningen är tillbaka vid återvinningen.

hammars-glasbruk-ingemar-karlsson-ove-danielsson-ake-karlsson

 

Maskinskötarna ”Motala -Karlsson”, jag själv , och Åke Karlsson, när det var full fart  på flasktillverkningen. Bilden är från 70-talet

Själv har jag träffat Eje ibland som var lärling hos mej vid glasmaskinen innan jag slutade. Han fortsatte sedan till det bittra slutet. Men nu är han tillbaka. Roligt att träffa gamla arbetskamrater och prata  om gamla  tider  som varit.

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-4

                                                 Glaskonstnär Anette Alisö
img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-6

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-11

img_4678-glasatervinningen-10-sep-2016-12

Besökarna fick vandra runt och titta på anläggningen. Det var köer till rundvandringen. Glaskonstnär Anette Alisö lät vidare besökarna pröva att göra glaslyktor. Besökarna bjöds också på underhållning och fika.

Till anläggningen i Hammar levereras dagligen cirka 700 ton glas. I dag återvinns hela 94 procent av allt förpackningsglas vilket innebär att Sverige är bäst i världen på att återvinna glasförpackningar. Nästan två tredjedelar av allt inlämnat glas går tillbaka skandinaviska glasbruk för tillverkning av nya flaskor och burkar. Andra förädlade produkter är glasull och skumglas.

Aktiv lördag i Askersund

IMG_4633

  Kö in till konsthallen

Askersundarna har haft fullt upp den här helgen. Först invigning av konsthallen i nya Sjöängen och sedan avskedsfest i gamla biblioteket. Det nya i Sjöängen är på gång. Sedan gällde att slänga sig på cykel –en del tog bilen förstås-ner till koloniområdet Oxgropen. Varje år har koloniföreningen en trevlig höstfest dit alla är välkomna. Koloniföreningen har återskapat lite av den gamla koloniandan i området. Det är bara för de styrande i kommunen att lyfta på hatten för deras arbete. De olika aktiviteterna lockade mycket folk. Vid invigningen av konsthallen var det väldigt trångt. Vid stängningen av gamla biblioteket bjöds besökarna på tårta och gratis böcker.

Sjöängen   invigning av konsthallen 3  sep 2016

 

Invigning av konsthallen

IMG_4630

                                            Flyttkalas  i gamla  biblioteket.IMG_4634

Biblioteket 1985 invigning

                          Klipp från  invigningen av gamla  biblioteket 1985

IMG_4635

                                                     Oxgropen lördagOxgropen 3 sep 2016

IMG_4636

 

Efter allt det här gällde det att snabbt kom hem till Finnkampen på TV och se Sanna Kallur vinna 110 meter häck i första löpgrenen.