Haugard skrev lyriskt om Hagabadet

Hagabadet är ett mycket underskattat bad i Askersund. Besöker badet massor av gånger varje år. Och har gjort det sedan ungdom trots att jag  är  uppväxt två-tre meter från Gårdsjöns strand. Klart jag badade där också men kompisarna fanns ju ofta vid Haga. Det är lite västkust med klippor över det hela. Så mycket bättre kan det inte bli. Ibland hör jag att det är ett dåligt bad och ett vatten som inte är klart. Klart att vattnet inte går att jämföra med det som finns vid Hargebadet. Men det går att bada i och så dåligt är det inte. Många turister söker sig ut till Haga och det är inte så konstig med fem minuters gångavstånd från torget. Normalt känner jag de flesta, men vid Hagabadet räcker det att bara hälsa på varannan. Det är väldigt många som jag inte känner vid mina badbesök där ute. Någon har haft ett önskemål att det ska finnas någon typ av försäljning där ut. Som glass, dricka och kaffe. Men så finns det andra som åker dit bara för att slippa tjat från glassugna barn. Det finns alltid två sidor av saken.

Hagabadet 2015 juli (2)

Hagabadet 2015 juli (3)

 

Hagabadet 2015 juli (1)

En stor förändring har också skett  när det gäller  utsikten in mot stan från Hagabergen. Förr var det kyrkorna och vattentornet som reste sig över staden. I dag är det pågående i skolbygget i kanten av Strandparken som syns mest från badet. Det handlar om nya moderna tider. Och det är bara att hänga med. Stjernsunds slott ligger i blickfånget söder ut så det är bara att vända sig åt det hållet om det skulle vara så. Från hela länet kommer det folk och lägger i sina båtar från parkeringen vid Hagabadet. Många båtkärror blir det. En fin gratis service för alla som vill ut på Vättern. En helt annan syn än när oppositionspolitikern Johannes Kjerrström härjade i fullmäktige på 70-talet. Han hävdade att hallsbergarna kunde hålla till i ”Puttlabäcken”. Gästbåthamnar och liknande skulle inte kommunen satsa pengar på. Det var slöseri. Som tur har politikerna synsätt på saker och ting vidgatas. Askersund klarar sig inte utan sina turister till lands och sjöss.

bok 50098 Hagabadet

Hagabadet Askersund

Så såg det ut vid Hagabadet en gång i tiden

En som skrev lyriskt om Hagabadet en gång i tiden var hembygdsforskaren Joel Haugard i sin lilla bok ”Promenad i liten stad”. Lägger med hans text   i bloggen.

Hagabadet002Hagabadet003

Strandparken i Askersund som gjord för månskenspromenader-och nu nya hus.

Askersunds kommuns helägda bolag Askersunds Kommunfastigheter AB har skrivit ett reservationsavtal med Peab Bostad AB för byggnation av radhus med 16 lägenheter på Västra Strandparken i Askersund. Intresset är stort och idag finns knappt 200 familjer på intresselistan för boende i området. Byggnationen av radhus kommer att starta när cirka 60 procent av lägenheterna är tecknade. Bostäderna kommer att upplåtas som bostadsrätter.

Den planerade byggnationen följer den antagna detaljplanen och Peab räknar med att produktionen kan starta runt årsskiftet. Inflyttning kan i så fall ske under 2016. Så småningom ska det  också byggas  hyresrätter

”Utvecklingen i området runt Västra Strandparken är mycket spännande. Just nu byggs Sjöängen med skola, bibliotek, konsersal/bio och kulturskola. Under fjolåret flyttade flera företag in i de nyrenoverade före detta verkstadslokalerna i området och nu är det alltså mycket nära att byggnationen av bostäder startar. Allt i bästa läge med utsikt över Vätterns norra del, Alsen”, skriver  kommunen  på sin hemsida.

Illustration_radhus_ovanifrån_Västra_Strandparken_Illustration_av_Peab_Clarus_arkitekter_Fri_bild_480_327

llustration av radhusen gjord av Peab/Clarus Arkitekter

Å Skolbygget söder vecka 26 (1)

Skolbygget vid Strandparken

Strandparken är utan tvekan askersundarnas populäraste promenadstråk. Det är alltid mycket folk som rör sig i området. Ska inte folk till sina  båtplatser eller  Borgmästareholmen, så  nöjer de sig ”bara” med promenader. Är det inte stavgång är det promenader i värdig takt. Ibland är det joggare på gång. Boulebanan är också välbesökt. Vackra dagar kan det också vara ett litet gäng där som tycker om pilsner. Det finns en plats för alla i Strandparken.

Strandskoningen vid Strandparken i Askersund blev bra. Från Hagabadet och fram till den nya bryggan vid gamla Varmbadhuset ligger nu en vacker stenbädd som förgyller stranden. Satsningen var nödvändig för att inte delar av parken skulle försvinna ut i Alsen. Men det tog lite tid innan arbetet kom igång. Det är mycket formalia från olika myndigheter som skall till när det gäller arbeten runt stränderna. Plockar kommun också bort den märkliga grinden ut till Borgmästareholmen blir det ännu bättre.

Strandparken har sin egen historia. Fram till i början av 50-talet var det bara sträckan från hamnen och fram till stationshuset  som räknades och sköttes ordentligt.  Parken utanför stationshuset kallades Järnvägsparken. Det namnet försvann förmodligen med järnvägen på 50-talet. Det verkar logiskt. Nu är det Strandparken som gäller. Inte många har hört talas om Järnvägsparken i dag. Men det finns gamla vykort från den parken.

Kallbadhuset Strandparken

Både kallbadhuset  och järnvägsspåret är borta

-40tal Strandparken

Strandparken på 40-talet

Området från stationshuset och fram till Haga var det inte många som brydde sig om. Det var bara vass och annat skräp vid strandkanten. I mitt allt ringlade järnvägen fram. Järnvägsparken anlades i slutet på 1800-talet.  50 år senare fanns det inte mycket kvar av den ursprungliga planteringen. Det skriver Joel Haugard i sin bok ”Askersundiana” som kom ut 1940. En rad björkar som stod vid strandkanten höggs ned på grund av att de blivit underminerade av vattnet. Nyplanteringar har sedan gjorts i parken flera gånger.

1950 påbörjades första etappen på arbetet från stationshuset ut mot Hagabadet. På den tiden fanns det inte så gott om politiska nämnder. Det var mera halvprivata nämnder, som ofta leddes av någon uppsatt person med stort inflytande i staden. Planteringsnämndens ordförande hade hämtas från Samrealskolan, nämligen rektor Anton Frendel. Sjöängsparken var arbetsnamnet på fortsättningen av Strandparken. Sjöängsparken kallades till och med i tidningarna för Askersunds nya fritidsområde.

Askersundsverken  10 sept 2012 (11)

Gamla  byggnader  vid Askersundsverken revs  för att ge plats för  nya hus

I tidningen från 1950 kunde man läsa att en vacker spireahäck skulle bli en fortsättning på Joel Haugardsgatan. Den skulle mynna ut vid parkens sydöstra hörn, där man i framtiden skulle planera för en bro till ön Byfogden. För mej är det helt nytt med att det fans planer för en bro just där. Vad skulle man göra där?  Nu blev det istället en bro ut till Borgmästareholmen. Första etappen på fortsättningen av Strandparken kostade 14 000 kronor

I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden. Under en period var alla större sommararrangemang förlagda till Strandparken, där det också fanns en scen. Gräsmattan söder om Sjöängsskolan var mycket utnyttjad. Och det var inga problem med artistframträdanden som drog stor publik. Det fans plats för alla. I dag är det Askersunds hamn som gäller för de flesta arrangemangen.

Tycker även att dagens planerar kan vara nöjda med strandskoningen av Strandparken, precis som rektor Frendel var en gång i tiden. Det är vackert med sten. 1950 skrev tidningen ”att en vacker bård av rundsten pryder strandkanten”. Det gäller 2015 också.

 

 

 

När Bourehnska huset vid torget i Askersund eldhärjades

Askersund har genom åren drabbats av ett antal svåra bränder. En av de senaste stora bränderna i centrum inträffade i januari 1989, då Öhrmanska huset vid torget totalförstördes. Själv har jag skrivit om många bränder under mina år som journalist. Inga roliga jobb men viktig information till läsarna. Anledningen till den här bloggen är en artikel i Askersunds-Veckoblad  den 8 augusti  1896, under rubriken ”Stor eldsvåda” i ett centralt hus som kunde ha ödelagt staden ännu en gång. Precis som den stora branden 1776. Tidningen kom inte ut varje dag så händelsen var några dagar gammal. Bourenska huset vid torget hade brunnit ner till grunden. Där finns butiken ROST  i dag, korsningen Väderkvarnsgatan-Sundsbrogatan.

Askersund Sundsbrogatan Torget Bourehenska gården 1896 brand

Beskrivningen av branden blev som en liten följetong.  Den första artikeln var mycket detaljerad. Brandkårens första insats dömdes ut helt. ”Utryckningen skedde lite pö om pö”, skrev tidningen kritiskt. Som tur var fanns det många personer som inte tillhörde brandkåren som gjorde en stor insats i villervallan . En brandspruta och arbetare från Stjernsund anslöt liksom arbetare från Skyllberg.

Den eldhärjade gården ägdes på den tiden av handlare Axel Andersson. Att väckas mitt i natten av brandsignaler och rop om att ”elden är lös”, var både hemskt och förfärande skrev reportern. Kyrkklockorna vid Landskyrkan larmade också om storbranden vid torget. Branden blev explosionsartad i det gamla trähuset. Eldtungor slogs ut genom fönstren mot Sundsbrogatan. Det fanns förstås stor oro om de boende hunnit ut hur husen. På övervåningen bodde handlare Vilhelm Vennerström med en liten dotter, samt guldsmeden A.Leander med fru och jungfru. I nedre botten mot Rådhuset bodde fröknarna Emma  och Josefina Bruhn. Och intill butikskontoret handelsbiträdet Bäcklund. Alla lyckades tas ut på torget. Det var fru Leander som upptäckte branden och som i sista minuten lyckades väcka övriga i huset. Några ägodelar  gick inte att rädda. Med knapp nöd lyckades Andersson och Venneström rädda sina viktiga handelsböcker.

Släckningsmanskapet gick in för att begränsa elden mot uthuslängorna vid Lilla Bergsgatan, samt åt Sundsbrogatan. Byggnaderna som hotades i grannskapet ägdes av änkefri Sundstedt, handlare Hj.Forsell och rådman Berg. Mest hotad var Forsells gård. I nedre våningen mot Sundsbrogatan fanns Sundbo härads tingslokaler, samt L&P Widegrens butik med ett stort lager av manufakturer. På övervåningen bodde postmästare A.Lenander. Hettan var så stark att gardinerna tingslokalen fatta eld, och fönstren gick i bitar. Rådman Bergs hus blev brännskadat i hörnet mot brandplatsen.

Tidningen skrev att släckningsarbetet bedrevs med energi och kraft. På mindre än tre timmar var branden begränsad. Det ska också nämnas att släckningsmanskapet hade hjälp av ett kraftigt regnoväder. Brandorsaken var en gåta. Ingen av de boende kunde anklags för vårdslöshet med eld, men alla vara eniga om att branden börjar i handlare Anderssons packhusbod intill butiken.

Brandvakten Anders Jakobsson blev hårt pressad av landsfiskal Setterberg vid förhören efter branden. Hade han följt vaktronden? Jakobsson bedyrade att han passerat huset tre gånger på natten utan att ha observerat någon eldfara. Tjugo minuter i två upptäckte han skenet från branden. Han började då skrika att elden var lös för att sedan springa till vakttornet, där han signalerade tornväktaren, som omedelbart började klämta i sina klockor. Efter det gick han omkring på gatorna och slog på en trumma.

Tornväktaren Karl Andersson hade inte märkt någon eldfara vid halv tvåtiden. En kvart senare syntes elden från tornet. Förhörsledaren undrade ändå om inte Andersson sovit under sitt pass i tornet. Han bedyrade att så inte var fallet. Signalapparaten till tornet hade inte fungerat. Andersson menade att brandvakt Jakobsson inte tryckt hårt nog på knappen. Jakobsson höll inte med om det vid förhöret. Han hade tryckt för allt vad han orkade.

Brand 1896

Många vittnen till branden blev kallade. Janne Bromander som bodde i Rådhuset hade varit ute någon timma innan branden bröt ut. Han gick sedan  till sängs  men blev väckt av hunden som sov i hans säng. Då såg han ett eldsken lyste  upp trädkronorna i Rådhusparken. Drängen Oskar Karlsson hade blivit väckt av en kvinna som uppmärksammat eldsvådan. Han sprang snabbt fram till platsen för att väcka folk i huset. Bland annat kastade han en sten mot fönstret där postmästare Lenander bodde. Fröknarna Sundblad vaknade av larmet på gatan. Ingen av de förhörda hade några synpunkter om orsaken till eldsvådan.

De som råkade ut för branden hade mycket svårt att få ut ersättningar av brandstodsbollagen. De var mycket njugga med ersättningen. Mest lidande blev handlarna Andersson och Vennerström.  Handlare Andersson nekades först ersättning av Städernas Allmänna Brandstodsbolag. Anledningen till det var att Andersson inte skriftligen meddelat att han höjt försäkringen i ett annat bolag. Båda firmorna kunde dock provisoriskt öppna sina verksamheter snabbt. Andersson öppnade verksamheten i en uthuslänga vid Sundsbrogatan som klarade sig från branden. Vennerström kunde öppna i handlare A.G Anderssons gård vid torget  med ingång från Storgatan.

Brand 1896  1