Några bilder från insidan av nya Sjöängen

Här kommer några bilder från insidan av nya Sjöängen i Askersund. Det är ett imponerande bygge. Blev visat runt under torsdagen. För en som inte är särskilt byggnadskunnig, är det svårt att begripa hur man ska få ihop det hela. Men det tyckte jag redan när de började påla och nu står den imponerande byggnaden på plats. Nästa höst ska den vara inflyttningsklar. Håll till godo med lite bilder.

KöketKöket
Utsikt från ett arbetsrum

 

Innergården där det ska uppföras en mindre scen.

Skolbygget 10 sep 2015 (8)

Den stora multisalen för olika kulturarrangemang med utsikt mot Stjernsund

Biblioteket där väggarna ska kläs med träpanel

När Ungernflyktingarna kom till Bastedalens herrgård

Lite med tanke på vad som händer i Europa i dag. En liten text för att friska upp minnet om vad som hände på 50-talet just i Ungern, som nu är ett högaktuellt land igen. Bara en liten återblick.

Bastedalens herrgård fylldes av flyktingar just från Ungern i augusti 1958. Massor av folk flydde från Ungern efter folkupproret i mot regeringen och det stora Sovjetinflytandet. Proteserna ledde till en väpnad kamp. Upproret kvästes av sovjetarmén. I november 1956 upphörde motståndet och folk började nu fly från sitt land.

1958 Bastedalen Ungern001 - kopia

Bastedalen herrgården 1939

                                                               Bastedalens  herrgård

Bastedalens  herrgården hade stått öde men nu blev det liv och rörelse i den gamla byggnaden skrev tidningarna. Det kom ett antal flyktingar i en första etapp i åldrarna 14 till 19 år. De kom till Bastedalen genom Inomeuropeisk missions försorg (IM). Flyktinggruppen kom från en vistelse på Ekeborg utanför Värnamo. Enligt tidningsartikeln var grabbarna överförtjusta över den vackra omgivningen och det rymliga och trevliga hemmet. Förhoppningen var att de skulle erbjudas arbete på industrierna i Hammar. På den tiden var både Hammars glasbruk och tegelbruket i Harge i drift.

Tre av grabbarna gick fortfarande i skolan och det blev en fortsättning i Hammars skola. Vad jag vet etablerade sig de flesta i trakten och började jobba. Som allid i sådan här sammanhang flyttade också några till större städer, med andra möjligheter. Förhoppningsvis kommer den stora flyktingvågen att få en lösning även den här gången. TV-bilderna från oroshärdarna  är skrämmande.

IFK Askersund krossade Delta, Örebro med 8-2

IFK Askersunds fotbollslag har verkligen hittat höstformen. På måndagskvällen krossade IFK bottenlaget Delta, Örebro med hela 8-2 efter 3-0 i halvtid. Tränaren Conny Eriksson har fått ihop laget och har många spelare att välja på.

Johan Hailee blev fyramålsskytt mot Delta.

Snabbe Andreas Borg öppnat målskyttet med att nicka in en hörna. Daniel Nilsson ökade till 2-0 efter lite trassel framför gästernas mål. Strax före pausvilan fick IFK en straff som följdes av stora diskussioner och protester från Deltaspelarna. När det var avklarat slog Johan Hailee säkert in straffen.

Efter pausvilan fortsatte Johan Hailee med målskyttet med tre fullträffar. Andreas Borg och Ludwig Danielsson gjorde de två övriga målen efter pausen. IFK spelade säkert och var en klass bättre på alla poster. Alla jobbade hårt matchen igenom och med ett anfallspar som Borg och Hailee, är IFK svårstoppade just nu. Trots att IFK var överlägsna fick ändå målvakten Glenn Wennberg göra ett par svettiga räddningar på kontring. Gästerna ägnade sig tyvärr mer åt att prata och protestera än att spela fotboll. Sådant straffar sig.

Som tur var klarade domartrion August Körberg, Namik Idrizovic och Sead Durakovic, att hålla matchen under kontroll med en del hjälp av gula kort och till slut ett rött kort på en Deltaspelare.

Historisk järnvägsbild i Askersund

Stationsskrivarna Göthe Andersson och Håkan Persson, år 1955. De var säkra på att det skulle bli en historisk bild när de båda satte sig på trallan.

För 60 år sedan bröts järnvägsförbindelsen i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Stationsskrivarna Göthe Andersson och Håkan Persson tyckte att det var mycket sorgligt. Men de ställde upp för en tidningsbild för Askersunds-Tidning sittande på den gamla trallan. De menade att det skulle bli en historisk bild som togs 1955. Det var då Askersund förlorade sin järnväg. Vet inte hur historisk bilden blev. Kanske det ändå det var synd att rälsbrytarlaget inte sparade rälsstumpen. Den hade ändå kunnat påminna alla om att det hade funnits en tågförbindelse till Askersund en gång i tiden.

Gammalt vykort då järnvägen drog fram i kanten av Strandparken.Till vänster folkskolan.

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

Klockan pryder fortfarande stationshuset. Och nu går det också rätt.

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson, OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i Askersund är konung Oscar II besök 1898. Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen. Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit: Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

Bild från kung Oscar II besök i Askersund. I bakgrunden stationshuset. Kungen var inte i form vid det här besöket

Senare kungabesök har varit betydligt trevligare. Det har varit snälla och frågvisa kungar som besökt Askersund.

Marmorbrott vid Brännlyckan i Hammar

Marmor finns på många olika platser i Sverige, bland annat vid Brännlyckan i Hammar. Där finns vacker mörkgröna marmorstenen. Banker, hotell, teatrar, slott och herrgårdar har stått i kö efter den mörkgröna marmorn från Hammar. Golv och vägar pryds med vackra åldrande plattor. Även inom byggbranschen har trycket varit stort efter grön marmor genom åren. I många svenska hem finns också mortlar tillverkade av den gröna marmorn från Hammar.

Marmorgolv som lades i början av 30-talet är fortfarande lika fina. Mannen bakom fyndigheterna var Birger Lundgren, Askersund. Han avled i mitten på 80-talet. Det var i mitten på 1920-talet som Lundgren upptäckte den gröna marmorn av en ren tillfällighet. Lundgrens arbete som vägingenjör hade väckt hans intresse för sten. År 1927 började han bryta grön marmor till försäljning. I början av 1960-talet sålde han rörelsen till Yxshultsbolaget i Kumla. Det såldes vidare sedan till Borghamnsten i Vadstena. Där förädlas också de stora marmorblocken. Är inte säker på hur mycket marmor det bryts vid Brännlyckan i dag.

Björn Elmenmo jobbade vid brottet i Hammar

Björn Elmenmo, i Stora Björstorp strax utanför Askersund vet det mesta om marmorbrytning. Han har arbetat både vid Brännluckan, i Glanshammar och några år vid ett brott i Läggestaskogen norr om stan. Nu är han pensionär. Tillsammans gjorde vi ett återbesök vid Brännlyckan och i Läggesta för några dagar sedan.

 

Vännen Leif Linus har sänt över att antal bilder till artikeln från sitt stora bildarkiv.

Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960
Brännlyckan 1960

Min tidningskrönika

Kräftfisket och kräftskivorna avlöser varandra vid den här årstiden. I år har fiskevårdsföreningen arrangerat fiskekväller i och runt hamnområdet främst då för medlemmarna. Det har varit ont om kräftor inne i hamnområdet under några år, men vad jag förstår har det blivit bättre nu. Men det är inte allt antalet fångade kräftor som är det viktigaste. Mysfaktorn att fånga kräftorna och allt som hör till är nog lika stor.

Vore jag en djuptänkande skribent och ville ta i lite, skulle jag skriva att min barndoms somrar är präglad av kräftfiske men det vore inte helt sant. Under någon månad varje år handlade det ändå mycket om kräftfiske uppväxt vid kanten av Gårdsjön som jag är. I sjön fanns det gott om flodkräftor. Beståndet fanns kvar ganska länge. Vad jag förstår finns det nu ganska gott om signalkräftor i min barndoms sjö. Kräftor som EU vill utrota.

Familjens eget kräftfiske var begränsat men det skulle ändå fiskas till något liten fest. Mitt eget intresse för fiske har aldrig varit något att skryta med. Var mera intresserad av idrott. Många var dock intresserade av att komma och fiska. Vi fiskade bara till husbehov. Normalt så användes mört till bete som vi fiskat upp. Man skulle inte ta beten från andra sjöar som hade drabbats av pest. Det fanns dock fantastiska teorier om vilka beten som skulle locka in kräftorna i burarna. Något udda var en som ville använda hönskött doppat i terpentin. Enligt honom skulle det betet leda till invasion av burarna. Vad jag minns kom aldrig teorin att användas i praktiken. Abborre som bete var ingen höjdare menade många. Köttet var för mörkt.

Kräftfesten ska börja

Ett annat problem hemma som vi brottades med i samband med kräftfisket var kokningen av de små skaldjuren. Det var svårt att få någon att tömma i de levande djuren i kokhett vatten. Ingen rolig uppgift. Men det gick att blunda eller använda riktigt mörka solglasögon, så man slapp se eländet. När allt var färdigt var den otäcka kokningen glömd. Och de färgade lamporna mellan de stora pilträden vid sjön gav också den rätta stämningen.

Kräftfesten slut

På senare år har det ofta varit bråk i samband med kräftfisket i Vättern. Det har handlat om tjuvfiske och slagsmål. Så var det aldrig hemma vid Gårdsjön. Där var det mera verbala bråk. Vid något tillfälle skrev jag att beståndet i sjön säkert skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Jag som var uppväxt vid sjön borde veta bättre fick jag höra.

Vad kommer att hända med Folkets hus i Askersund?

 

 

Herbert Fallgren var vaktmästare vid biografen under många år.

 

Hantverksförenings lokal vid Lilla Bergsgatan var förr askersundarnas enda riktig stora samlingssal. Så fort det hände något stort publikmässigt var det på ”Hantverkaren”. Sedan ganska många år tillbaka är det Folkets hus -föreningen som ansvarar för verksamhet. Lokalen är nu mera också döpt till Folkets hus.

Frågan är vad som kommer att hända med den gamla klassiska lokalen framöver? Bioverksamheten kommer att flytta över till nya kultur och skolbygget  vid Sjöängsskolan vad det lider.  Ett intressant ärende att följa. I Hallsberg rev man de gamla lokalerna. Kanske  det blir så i Askersund också? Vad jag förstår  kommer det att möta hårt motstånd precis som i grannkommunen.

Folkeshusföreningen kämpar hårt för att hålla igång verksamhet ekonomiskt med bioföreställningar, uthyrning och inte minst med fullmäktigesammanträdena. Huset är stort och uppvärmningen dyr. I väntan på det blivande kulturcentret i Strandparken får föreningens styrelse kämpa på. Till glädje för askersundarna. En stad utan bio vore ändå bra fattigt. Det är kultur.

Själv sprang jag och mina kompisar på film så fort det gavs tillfälle på 50-och 60-talet. De fyra första bänkraderna var billigare så det fick bli där. Bänkarna 53 och 54 längst ut till vänster i fjärde raden. Ibland fanns det inte pengar, men det rådde vi bot på. En av kompisarna bodde på övervåningen i ”Hantverkaren”. I hallen mot kompisens våningen fanns en reservutgång från läktaren som alltid var öppen. Problemet när det gällde att gå in ” riktigt billigt” var att det fanns en biljettrivare på varje våning som hade järnkoll på allt. Det gällde att filmen hade kört igång och mörkret hade fallit. Brottet är preskriberat. Och försvarbart enligt min mening.Vi saknade pengar till biljetter.

”Häxan” Marina Vlady

Från inspelningen av ”Häxan”

Alla teaterföreställningar gavs i lokalen, men då var inte kraven på ljud, ljus och loger var allt för hårda. Många av de gamla skådespelarna tyckte att Askersund var en mycket bra spelplats. Ett av de bästa i landet .Hotellet låg nämligen tvärs över gatan, med mat och inte minst dryck. Någon har berättat att det fanns skådespelare som gick över till hotellet i pausen för att stärka sig lite med en god dryck.

Filmer som ”Åsa-Nisse” och ”Hon dansade en sommar” drog alltid fullt hus. Men frågan är ändå inte om filmen ”Häxan” drog mest publik av alla filmer. En stor del av filmen var inspelad i Askersundstrakten med en massa statister från stan. En av statisterna, vännen Birger, skulle spela lite drucken, men tyvärr gick han för  hårt inför sin roll. Folk ville naturligtvis se sig själva på film. Tycker själv att det var en knepig film, men häxan Marina Vlady var mycket vacker. Bara det. Jag såg den för första gången för några år sedan. När det begav sig gick det inte att få någon biljett.

Det har funnits och finns en del färgstarka biomaskinister, som Bertil ”Bubban” Johansson, Magnus Bromander och nu Roger Ivarsson. ”Bubban” var maskinist i 27 år. Magnus övertog jobbet 1958, för att sedan lämna över till Roger Ivarsson.

Maskinist Bertil ”Bubban” Johansson

Maskinist Magnus Bromander

Maskinist Roger Ivarsson

 

Folkets hus Linus Larsson Alf Franson Roger Ivarsson dec 2013

Från en filminspelning i Folkets hus med Leif Linus, Alf Fransson och Roger Ivarsson.

Har läste ett referat från 1958 när ”Bubban” blev avtackad. Den hösten infördes också vidfilm och att byta ut den mindre duken och bredda scenen lite betydde en kostnad på 12 000 kronor.

Askersundsbygdens tidning skrev: ”Mannen som drar veven, avtackades i går kväll. Han har sett till att askersundarna fått se rörliga bilder i 27 år. Det är känslig position han haft, där inga misstag tillåts. Då reagerar publiken direkt, trots att visselkonstnärerna i salen själva inte har en aning om vad saken gäller. Vid minsta misstag sätter de igång med att föra oljud Man kan tro det är en Rockn Roll-gala. Publiken är kräsen , men skyll för alla del inte på pianisten ”

Bertil ”Bubban” efterträdde sin far som maskinist. Fadern vevade på sin tid filmerna för hand.

Tidningen passade också på att ge biopubliken en känga: ” Varför behöver egentligen så många biobesökare ständigt rusa in i salongen sedan filmen börjat ? Dessa förstör ju nöjet för dem som varit lojala och infunnit sig i tid. Låt oss för fridens och våra medvandrares skull komma överens om att vi bör passa tiderna. Även på biograferna.

Hantverksföreningen (Folkets hus) för länge sedan

Leif Linus hjälpt till med en del bilder.

 

Klar seger för IFK Askersund mot Östansjö

IFK:s anfallspar, Andreas Borg  och Johan Hailee, var svårstoppade när IFK vann över Östansjö  med 5-1 (3-1) på torsdagskvällen hemma på Solberga. Andreas öppnade med två mål och Johan fortsatte med tre. Anfallarna hade bra understöd bakifrån den här kvällen. Andres måste vara en av seriens snabbaste spelare och Johan en av seriens bästa passningsspelare. Inte blir det sämre av att de också är målskyttar.

IFK:s ledningsmål kom efter fem minuter. Östansjö kvitterade genom K J Oskarsson och hade då bud på ytterligare mål. IFK-målvakten Glenn gjorde då några svettiga räddningar.  Gästerna åkte sedan på en frilägesutvisning då målvakten fällde en fri Andreas Borg. En utspelare fick hoppa in i buren, men det var inte det som avgjorde. IFK var det bättre laget, även om det är tufft att spela med tio man en halv match.

Andreas Borg Johan Hailee 27 aug 2015

        Andreas Borg och Johan Hailee svarade för IFK:s mål mot Östansjö.

IFK spelade stundtals riktigt bra fotboll. Tränaren Conny Eriksson var och mycket nöjd med sitt gäng.

-Vi har  många bra spelare och det gör att konkurrens  blir stenhård. I några matcher har vi saknat försvarsklippan Erik Danielsson på grund av en skada. I det läget är det bra att ha en bred spelartrupp där det finns bra ersättare, förklarade Conny, nöjt efter matchen,

IFK ligger nu på fjärde plats i serien en poäng efter Sköllersta och fyra efter Real Örebro på andra plats.

BILD & KULTUR I SKYLLBERG PRODUCERAR BOKEN ”DET KUNGLIGA ÅRET 2015”

PRESSMEDDELANDE

Bokförlaget Bild & Kultur i Skyllberg strax norr om Askersund har fått förtroendet av Kungahuset att producera årsboken ”Det kungliga året 2015”

– Det är enormt roligt och hedrande att ha fått förtroendet att producera den kungliga årsboken, säger Maria Gunnarsson, som är skribent och redaktör för boken.

I ”Det kungliga året 2015” förekommer flera nedslag i Örebro län, som när kungaparet firade nationaldagen i Örebro eller när Kungen besökte SM-veckan i Ånnaboda. Dessutom produceras boken, som ges ut för 38:e gången, numera i Örebro län, av Bild & Kultur i Skyllberg.

– Det kungliga året gavs inte ut förra året, men hovet ville att den skulle ges ut på nytt och vi fick en förfrågan, säger Erik Gunnarsson, vd för Bild & Kultur.

Bild & Kultur har sedan tidigare ett långvarigt samarbete med det hovet, inte minst i form av de böcker om Sveriges hovleverantörer som man producerat i flera upplagor sedan slutet på 1990-talet. Att ett litet förlag på landsbygden ska få förtroendet att producera Det kungliga året är långt ifrån självklart, men till slut var det Kungen själv som bestämde.

– Maria och jag var inbjudna till ett möte med Kungen, Drottningen, riksmarskalken och hovets informationschef, och det slutade med att Kungen sa: ”Nu kör vi!”, säger Erik Gunnarsson.

Bild & Kultur har en överenskommelse med hovet om att producera Det kungliga året de kommande tre åren. Boken kommer att vara 88 sidor tjock och 2015 års upplaga kommer förstås bland annat fokusera på lyckliga tilldragelser som bröllop och prinsfödsel.

– Självklart blir det fylliga avsnitt från prins Carl Philip och Sofias bröllop, liksom prins Nicolas födsel och Kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande på Öland. Men boken rymmer också mycket av det som präglar vardagen för Kungafamiljens medlemmar, som arbetet i deras stiftelser, mottagande av statsbesök och resor runtom i Sverige och utomlands, säger Maria Gunnarsson.

Utgivningsdatum för Det kungliga året 2015 beräknas till slutet av november 2015.
Borgholm_FotoErikG14juli_Solliden_FotoErikG

Foto: Erik Gunnarsson

Bild & Kultur i Skyllberg har producerat och givit ut böcker i över 20 år. Bild & Kultur är dessutom en byrå som är verksam inom områdena information, reklam och marknadsföring och bland annat bygger webbplatser, producerar trycksaker och skapar grafiska profiler.