Kategori: Patriks tavlor

Det blev mycket på en gång när Torgparken i Askersund skulle återinvigas på fredagsmiddagen. Samtidigt skedde också invigningen av festivalen ”Folk,Blues och Jazz i Askersund”. Och inte nog med det. Bostadsrättsföreningen som har sina hus i kanten av Torgparken tilldelades ett tillgänglighetspris. Nu kan alla ta sig in i butikerna i anslutning till parken utan problem. Kommunen fick också ta emot tillgänglighetsflagga av en organisation som jobbar med sådana frågor. De senaste åren har Askersunds kommun abonnerat på en sådan flagga. Något som visar att man jobbar med frågor som gör det lättare för alla att komma till platser, dit  alla andra kan komma.  Och så skedde förstås den sedvanliga avprickningen med en röd bock. Det skedde som sig bör uppe på krönet av den stora trappan.  En trappa som också kan användas till scenframträdanden och tal.  Och strax intill var den  nystartade  uteserveringen fylld till sista  plats i det vackra vädret.

Jan-Åke Looström, ska lämna in ett förslag om utsmyckning vid södra infarten till Askersund. Inte i själva rondellen utan på gräsmattorna söder och norr om infarten. Looström vill se två båtankare i trä där. Han vill att bilisterna ska uppmärksammas på Askersund som sjöfartsstad.

Kommande helg  blir Askersund en enda stor konsertlokal. Det kommer att spelas och sjungas lite var stans. Både inomhus och utomhus. I kyrkor och på serveringar . Avslutningen på söndag sker i Hembygdsgården tillsammans med Andrea Dawson. Och det är helt gratis. Samtidigt blir det full fart på Klubb Krokodilen vid Norströmsgatan. Lägger med fredagsprogrammet för ”Folk, Blues och Jazz i Askersund”.  Arrangemanget är en utökning av musikstilar jämfört med den tidigare ”Tradjazzfestivalen”.

 

Jessica Falk kommer till Klubb Krokodilen på fredag kväll. I december släppte Jessica Falk albumet ”Just Do It”, ett pop- och rockinfluerat album inspelat i Tennessee, USA. I oktober släpptes första singeln, som också delar namn med albumet. Med sin musik vill Jessica Falk inspirera andra att ”orka lite till” och hitta modet att följa sina drömmar. Tidigare hade Jessica, i yrket som musikpedagog, skrivit musikaler till de lokala skoleleverna hemma på den norrländska orten. Genom gig som barpianist runt om i landet hade hon också byggt en bred repertoar. Men hon hade aldrig tidigare skrivit åt sig själv. Nu tog hon chansen att uttrycka allt hon burit inom sig

Albumets producent Scott Baggett säger så här om Jessica: ”Jag har arbetat med många fantastiska människor under åren, men aldrig tidigare tillsammans med någon som har mer passion, beslutsamhet och glädje till musik än Jessica Falk. Hon är född till att sjunga, spela, skriva och uppträda. Att arbeta med henne på ’Just Do It’ är en sann höjdpunkt i min musikkarriär. Jessicas vision kommer att uppfyllas.”

I pausen sjunger Anastazija Öhrman och Caisa lite covers.

Blues med Booze Brothers blir det  på  lördag i Krokodilen

 

Äldre IFK Askersundsspelare i fotboll drabbade samman i helgen på Solberga. Och det blev  lite av publikinvasion. Fruar, barn, föräldrar och anhöriga till spelarna kantade fotbollsplanen. Ett lag innehöll spelare  över 40 och ett lag spelare över 30. Som sig bör vann det yngre laget med 4-3  även om det satt hårt inne.
Bilderna på lagen kommer  från IFK:s hemsida.

 

30-laget
                                                             40-laget

 

Semesterplaneringen är klar för de flesta som jobbar. Stugor och resor är bokade kan man förmoda. Allt ska stämma med övriga familjen. Så höll jag också på när jag jobbade. Träffade för övrigt en som tyckte att själva planeringen hemma vid köksbordet på vinter var det bästa. Resan med familjen kunde han avstå. Så långt gick aldrig jag. Tyckte det var roligt att följa med. Det lustiga var jag fortsatte med planeringen något år efter pensioneringen, tills jag kom på att vi kunde åka när som helst.

När ungarna var små tältade vi ibland, men det var inget för mej. Tycker inte att man ligger bekvämt i tält. Senare övergick vi till vandrarhemsturnéer . Det var både trevligt och billigt.

En gång försökte jag hyra ett rum i Askersund hos en äldre dam som hade haft stället ganska länge. Det handlade om ett reportage hur det var att bo på ”Resande&Rum” på hemorten. Hon var minst sagt skeptisk till min förfrågan. Jag blev nekad trots flera försök. ”Du bor i stan, så det är bättre att du går hem och lägger dej och inte kostar ut pengar på att hyra ett rum”, blev svaret hela tiden. Min förklaring att tidningen betalade hjälpte inte. Vi fick ta in på Lerbäcks hotell istället.

Många reser till något varmare land för att inte riskera regn och rusk. Innan mitt mörka hår och skägg hade övergått till grått hade jag alltid besvär med tullen på resor utanför Sverige. De hade förutfattade meningar om hur en smugglare såg ut. Han skulle vara mörk och ha skägg. Precis som jag på den tiden. Vet inte hur många gånger jag blivit stoppad och fått plocka upp alla saker ur resväskor som varit noga packade, för att sedan få trycka ner alla prylar igen. En period jobbade jag på ett glasbruk i Holland. Varje gång både hem och dit blev jag stoppad. Vågade inte ta med en pilsner extra med risk för att jag skulle åka fast.

Vid en resa till Kreta hamnade jag intill en man som var helt övertygad om jag skulle hem till familjen i Grekland. Precis som han. Det gick inte att övertyga honom om att jag skulle på semester och var svensk. Mina argument möttes bara av ett ”ja-ja” med ett leende. Ett annat semesterminne är från den lilla fina ön Ven. För att slippa störningar när jag skulle sova hade jag fått öronproppar av en person. Tyvärr var det inte helt fräscha. En propp fastnade i örat och det ledde till att jag fick uppsöka vårdcentralen på ön. Sköterska skrattade och frågade om hur det gått till. Kommer inte ihåg hur jag tog mej ur det hela. Har för mej att min förklaring var att jag hade snubblat och landat med örat mot en kommod. Minns inte riktigt.

 

 

 

Vyn från toppen av Norströmsgatan mot Landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade plats. Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering och teckningar. Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och Askersunds kvarn.

Mitt minne från Centralföreningen är att en av jobbarna, Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga mjölsäckar varje dag. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var en bagatell mot Gustavs slitgöra.

Fors och Liden  vid Centralföreningen

Längst ner på gatan fanns också Hamnkontoret som under många år styrdes av Sigge Karlsson. I dag är det en Kinarestaurang. Jobbet att sköta hamnen togs sedan över av sonen Sven. Nykterheten har och har haft sin högborg utmed gatan i Logen Svan , IOGT. I hörnet av Hamnmagasinet fanns också en cykelverkstad, som drevs av två bröder. ”Frågan inte mej, frågan brorsan” var standarsvaret från de båda när inte allt klaffade vid reparationerna. Eller när man frågade om något. När det gäller IOGT-lokalen var det inte nykterheten som lockade mej i första hand. Det var alla böckerna. Under många år fanns nämligen stans bibliotek i lokalerna. Som grabb fanns det inte så mycket pengar att köpa böcker för, så Logen var rena paradiset för alla läshungriga som inte hade så mycket pengar.

 

Gamla Hamnmagasinet i Askersund har blivit något av kulturens högborg. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Men det skulle komma andra tider.

I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Närmast väntar en minnesutställning över Askersundskonstnär Agneta Swidèn. En utställning som säkert kommer att dra mycket folk.

Agneta Swidèn

Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.

Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan.  En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.

Nu har det gått ett antal år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion.  Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…

Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert.  Han har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989 och finns där fortfarande. Nu med barnbarnet Sandra.  Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten.

Brorsan keramikern Karlherbert med barnbarnet Sandra i keramikverkstaden

Det är bäddat för en verklig publikmatch  på Solberga IP i Askersund  på lördag eftermiddag. Drabbningen startar  kl 15. IFK-spelar från 80-och  90-talen drabbar samman.  Spelaren som ordnat det hela  är Kenny Samuelsson, duktig försvarspelare i IFK under ett antal år. Kenny har samlat massor av  ”gamla” spelare. Nedan alla som tackat ja till matchen. De som fyllt 40 finns ett lag och de som fyllt 30 i ett lag.

 

40- laget Askersund

 

Jesper Backeborn

Marcus Ludvigsson

Thomas Corp

Martin Ryberg

Conny Persson

Daniel Hedelius

Magnus Nilsson

Fredrik Bernström

Johan Persson

Jonas Persson

Tomas Johansson

Jonny Sjöberg

Göran Sjöberg

Said Todorovac

Semko Todorovac

Mattias Mattsson

Niklas Hallan

Patric Lundfeldt

Rickard Eriksson

Björn Dalevi

Tony Welin

Fredrik Lindberg

Morgan Larsson

Roger Karlsson

Steve Samuelsson

 

 

Matchcoach:Hans-Olov Mattsson

Leo Hirverud

 

30 -laget

 

Joakim Hedelind

Robert Roos

Gabriel Wilund

Kenny Skagerlund

Johan Bergqvist

Andreas Zetterlund

Börje Samuelsson

Jonas Hirvelä

Patrik Hirvelä

Clas Starkenberg

Christian Larsson

Mathias Persson

Andreas Björhed

Henrik Arnersten

Kristofer Mattsson

Jonathan Swärd

Henrik Bernström

Kenny Samuelsson

Markus Hammarlund

Björn Eriksson

Dan Eriksson

Björn Karlsson

Pär Andersson

David Gustafsson

Robert Bergö

Michael ”Sippa” Carlsson

Tommy Lönnström

Jonas Hermansson

Fredrik Jonsson

Henrik Nilsson

Mathias Rahmstedt

Andreas Hagerud

Anders Sandberg

 

Coach:Anders ”Sillen” Hansson

Coach: Henrik ”The Special One” Zetterlund

 

Hagabadet är ett mycket underskattat bad i Askersund. Besöker badet massor av gånger varje år. Och har gjort det sedan ungdom trots att jag  är  uppväxt två-tre meter från Gårdsjöns strand. Klart jag badade där också men kompisarna fanns ju ofta vid Haga. Det är lite västkust med klippor över det hela. Så mycket bättre kan det inte bli. Ibland hör jag att det är ett dåligt bad och ett vatten som inte är klart. Klart att vattnet inte går att jämföra med det som finns vid Hargebadet. Men det går att bada i och så dåligt är det inte. Många turister söker sig ut till Haga och det är inte så konstig med fem minuters gångavstånd från torget. Normalt känner jag de flesta, men vid Hagabadet räcker det att bara hälsa på varannan. Det är väldigt många som jag inte känner vid mina badbesök där ute. Någon har haft ett önskemål att det ska finnas någon typ av försäljning där ut. Som glass, dricka och kaffe. Men så finns det andra som åker dit bara för att slippa tjat från glassugna barn. Det finns alltid två sidor av saken.

 

En stor förändring har också skett  när det gäller  utsikten in mot stan från Hagabergen. Förr var det kyrkorna och vattentornet som reste sig över staden. I dag är det pågående i skolbygget i kanten av Strandparken som syns mest från badet. Det handlar om nya moderna tider. Och det är bara att hänga med. Stjernsunds slott ligger i blickfånget söder ut så det är bara att vända sig åt det hållet om det skulle vara så. Från hela länet kommer det folk och lägger i sina båtar från parkeringen vid Hagabadet. Många båtkärror blir det. En fin gratis service för alla som vill ut på Vättern. En helt annan syn än när oppositionspolitikern Johannes Kjerrström härjade i fullmäktige på 70-talet. Han hävdade att hallsbergarna kunde hålla till i ”Puttlabäcken”. Gästbåthamnar och liknande skulle inte kommunen satsa pengar på. Det var slöseri. Som tur har politikerna synsätt på saker och ting vidgatas. Askersund klarar sig inte utan sina turister till lands och sjöss.

Så såg det ut vid Hagabadet en gång i tiden

En som skrev lyriskt om Hagabadet en gång i tiden var hembygdsforskaren Joel Haugard i sin lilla bok ”Promenad i liten stad”. Lägger med hans text   i bloggen.

Askersunds kommuns helägda bolag Askersunds Kommunfastigheter AB har skrivit ett reservationsavtal med Peab Bostad AB för byggnation av radhus med 16 lägenheter på Västra Strandparken i Askersund. Intresset är stort och idag finns knappt 200 familjer på intresselistan för boende i området. Byggnationen av radhus kommer att starta när cirka 60 procent av lägenheterna är tecknade. Bostäderna kommer att upplåtas som bostadsrätter.

Den planerade byggnationen följer den antagna detaljplanen och Peab räknar med att produktionen kan starta runt årsskiftet. Inflyttning kan i så fall ske under 2016. Så småningom ska det  också byggas  hyresrätter

”Utvecklingen i området runt Västra Strandparken är mycket spännande. Just nu byggs Sjöängen med skola, bibliotek, konsersal/bio och kulturskola. Under fjolåret flyttade flera företag in i de nyrenoverade före detta verkstadslokalerna i området och nu är det alltså mycket nära att byggnationen av bostäder startar. Allt i bästa läge med utsikt över Vätterns norra del, Alsen”, skriver  kommunen  på sin hemsida.

llustration av radhusen gjord av Peab/Clarus Arkitekter

Skolbygget vid Strandparken

Strandparken är utan tvekan askersundarnas populäraste promenadstråk. Det är alltid mycket folk som rör sig i området. Ska inte folk till sina  båtplatser eller  Borgmästareholmen, så  nöjer de sig ”bara” med promenader. Är det inte stavgång är det promenader i värdig takt. Ibland är det joggare på gång. Boulebanan är också välbesökt. Vackra dagar kan det också vara ett litet gäng där som tycker om pilsner. Det finns en plats för alla i Strandparken.

Strandskoningen vid Strandparken i Askersund blev bra. Från Hagabadet och fram till den nya bryggan vid gamla Varmbadhuset ligger nu en vacker stenbädd som förgyller stranden. Satsningen var nödvändig för att inte delar av parken skulle försvinna ut i Alsen. Men det tog lite tid innan arbetet kom igång. Det är mycket formalia från olika myndigheter som skall till när det gäller arbeten runt stränderna. Plockar kommun också bort den märkliga grinden ut till Borgmästareholmen blir det ännu bättre.

Strandparken har sin egen historia. Fram till i början av 50-talet var det bara sträckan från hamnen och fram till stationshuset  som räknades och sköttes ordentligt.  Parken utanför stationshuset kallades Järnvägsparken. Det namnet försvann förmodligen med järnvägen på 50-talet. Det verkar logiskt. Nu är det Strandparken som gäller. Inte många har hört talas om Järnvägsparken i dag. Men det finns gamla vykort från den parken.

Både kallbadhuset  och järnvägsspåret är borta

Strandparken på 40-talet

Området från stationshuset och fram till Haga var det inte många som brydde sig om. Det var bara vass och annat skräp vid strandkanten. I mitt allt ringlade järnvägen fram. Järnvägsparken anlades i slutet på 1800-talet.  50 år senare fanns det inte mycket kvar av den ursprungliga planteringen. Det skriver Joel Haugard i sin bok ”Askersundiana” som kom ut 1940. En rad björkar som stod vid strandkanten höggs ned på grund av att de blivit underminerade av vattnet. Nyplanteringar har sedan gjorts i parken flera gånger.

1950 påbörjades första etappen på arbetet från stationshuset ut mot Hagabadet. På den tiden fanns det inte så gott om politiska nämnder. Det var mera halvprivata nämnder, som ofta leddes av någon uppsatt person med stort inflytande i staden. Planteringsnämndens ordförande hade hämtas från Samrealskolan, nämligen rektor Anton Frendel. Sjöängsparken var arbetsnamnet på fortsättningen av Strandparken. Sjöängsparken kallades till och med i tidningarna för Askersunds nya fritidsområde.

Gamla  byggnader  vid Askersundsverken revs  för att ge plats för  nya hus

I tidningen från 1950 kunde man läsa att en vacker spireahäck skulle bli en fortsättning på Joel Haugardsgatan. Den skulle mynna ut vid parkens sydöstra hörn, där man i framtiden skulle planera för en bro till ön Byfogden. För mej är det helt nytt med att det fans planer för en bro just där. Vad skulle man göra där?  Nu blev det istället en bro ut till Borgmästareholmen. Första etappen på fortsättningen av Strandparken kostade 14 000 kronor

I en tidningsartikel 1953 fanns en intervju med Anton Frendel. Enligt rektorn mycket väl använda pengar. Yttre förutsättningar för en lyckad månskenspromenad hade skapats av planteringsnämnden. Under en period var alla större sommararrangemang förlagda till Strandparken, där det också fanns en scen. Gräsmattan söder om Sjöängsskolan var mycket utnyttjad. Och det var inga problem med artistframträdanden som drog stor publik. Det fans plats för alla. I dag är det Askersunds hamn som gäller för de flesta arrangemangen.

Tycker även att dagens planerar kan vara nöjda med strandskoningen av Strandparken, precis som rektor Frendel var en gång i tiden. Det är vackert med sten. 1950 skrev tidningen ”att en vacker bård av rundsten pryder strandkanten”. Det gäller 2015 också.