Min tidningskrönika 7 oktober

 

Mat och bakprogrammen avlöser varandra på TV.  Brukar kolla ibland men inte så mycket för recepten. Skulle aldrig klara av det. Jag tittar mest för att höra juryns synpunkter. Är imponerad av deras kunskaper.  Juryn i ett bakprogram behöver bara titta på bakverket för att säga vilka brister som finns, som att degen gått för länge eller för lite i ugnen. Och att tårtbottnarna är alldeles för tjocka. Att det är för kladdigt eller för torrt. En del deltagare börjar gråta när de inte får till det. Skulle jag vara med skulle nog juryn istället börja böla efter att ha sett vad jag skulle prestera. Men jag har en släkting som är duktigt att baka. Det har jag sett på Facebook.

Mitt förhållande till mat är annars inte så värst. Folk berättar redigt för mej allt nyttigt de äter och att de äter gröt varje morgon. Då står man sig tydligen en hel dag. Vet inte om jag vill stå mej en hel dag på gröt. Jag har aldrig ätit gröt och i min ålder är det ingen ide att börja. Det ser inte gott ut med risk för att hamna i luven på alla grötentusiaster. Är uppväxt med att farsan satt och slevade i sig gröt varje morgon och det satte djupa spår. För honom var det ett måste. Sådan skulle jag aldrig bli. Mina morgonrutiner är mycket enkla och sparsmakade. Utom när jag bor på hotell.

I dag vimlar det av pizzerior i Askersund, så har man tappat lusten för matlagning en lördagskväll är det inga problem.  Det är bara att ringa och hämta.  I min ungdom var det Kalles och Davids korvkiosk på torget i Askersund som gällde. Där var samlingspunkten och matstället. En grillad med mos var stort. Skulle det firas extra blev det en tur till Hallsberg där det också fanns pommes frites. Den nyheten kom till Askersund mycket senare.

I samband med idrotten på gamla IP i Askersund var det Oskar i den lilla kiosken som stod för maten. Han var inte så noga med hygienen. När det trängde på gick han bakom kiosken och uträttade sina behov för att sedan forsätta sälja korv. Minns inte att någon av oss spelare blev sjuka av Oskars korvhantering.

Tyvärr var det en burk stora fläskkorvar som knäckte Oskar som försäljare. Istället för vanliga varmkorvar hade han av misstag fått en burk med stora fläskkorvar. ”Kom och titta Ove, vad är det här” skrek han från sin kiosk. På den tiden jobbade jag vid Slakteriföreningen och han tycket jag var lite kunnig på korv.  Förklarade läget och beklagade det hela. Oskar blev sig aldrig riktigt sig själv som korvförsäljare efter den pärsen. Stora fläskkorvar i ett litet bröd gick både över hans och mitt förstånd.

 

 

 

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.