Låga grundvattennivåer

 

Grundvattennivåerna i stora delar av Sverige är nere på rekordlåga nivåer. Värst är läget på Öland och Gotland samt Blekinge och delar av sydöstra Småland.

Uppgifterna får mej att tänka på ett reportage jag gjorde för 25 år sedan vid Aspaån. Då var läget lika knepigt som i dag. Ingrid och Gösta som bodde vid den stora dammen intill Aspaån fick använda stege ner till båten när de skulle ut och fiska. Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Samma besvärliga förhållande rådde året före, 1990.

Djurlivet hade drabbats hårt. Runt dammen fanns flera bäverhyddor, som hängde i luften på grund av det låga vattenståndet. De som bodde runt ån ansåg att vattenregleringen i kombination med torka inte sköttes tillfredsställande.

Bäverhyddorna hängde i luften vid Aspån i början av 1990-talet. Vattenståndet var två meter lägre än normalt. Bild från juni 1991

Gösta och Ingrid som bodde vid Aspaån fick klättra ner till båten när de skulle ut och fiska. Bild juni 1991

Ett gammalt vattenhjul blev synlig på botten i ån. Några ville att det skulle plockas upp och räddas till eftervärlden. Det var ett minne från brukstiden när det fanns ett antal smedjor vid ån. Vet inte hur det blev… Bild juni 1991

Förutom att det såg bedrövligt ut blev det också en sanitär olägenhet. Lukten i torkan och värmen var mycket besvärlig. Vattnet i dammen kommer från sjöarna i Tiveden och forsar sedan vidare ut i Vättern. Några snöfattiga vintrar hade gjort att vattenståndet i alla sjöar hade sjunkit kraftigt. På vattnets väg ut till Vättern fanns det några kraftstationer med dammluckor. En acceptabel sänkning var 30 centimeter. De som bodde runt Aspaån hävdade att inte regleringen sköttes på bästa sätt.

Det låga vattenståndet i början på 90-talet medförde att större saker som låg på botten, började komma i dager. Från vägen vid Algrena kunde man se ett gammalt vattenhjul ute i dammen. Hjulet minde om den gamla brukstiden då det fanns smedjor vid Aspaån. Hembygdsforskare ville att hjulet skulle plockas upp och räddas till eftervärlden. Vet faktiskt inte hur det gick med den saken.

 

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.