Min tidningskrönika 17 juli

 

Min tidningskrönika 17 juli

Under politikerveckan i Almedalen har politikerna pratat mest hela tiden om svenskhet och hur folk som kommer hit ska bete sig så det blir rätt. Verkligheten när alla lämnat Almedalen brukar vara en helt annan. Då är det människor i närområdet som ser till att det fungerar och hjälper folk från andra länder till rätta. I Askersund finns det otaliga exempel på det.

Kom att tänka på en händelse när det gäller att försöka få folk att tänka som ”vi”. Minns vid ett tillfälle som journalist när jag skulle göra reportage om ett ställe där man försökte ändra beteende hos några personer som kommit snett i livet. På en rast frågade jag några av deltagarna om vad de gjorde på sammankomsterna. ”Vi tittar på film som visar hur vi ska vara för bli fina människor”, blev svaret uppgivet. Min undrar när jag återvände till redaktionen var om alla måste bli ”fina”. Det kanske räcker med att vara en bra människa så gott det går.

Det är heller inte helt lätt att komma till ett annat land och börja jobba. Ett ämne som också är aktuellt. Har erfarenhet av det och då hade jag ändå allt ordnat när jag kom fram. Under en kortare period arbetade jag på PLM:s svenska glasbruk i närheten av holländska Eindhoven. Vi var ett gäng som skulle göra flaskor under tiden en människa från olika länder skulle lära sig jobbet att göra flaskor. Vi var vana med att rätta till fel snabbt vid maskinerna, men i Holland skulle en maskinchef gör alla jobb. Fick inte ens ha några verktyg, utan vackert stå och vänta till chefen kom. Om det sedan tog en kvart hade ingen betydelse. Cheferna var också klädda i speciella gröna jackor där det tydligt stod att man var chef med stora bokstäver. Kan nämna att jag av någon anledning fick med en sådan hem, som sedan barnen använde när de skulle klä ut sig till påskkärringar och påskgubbar. Så olika kan traditioner i arbetslivet vara mellan olika länder. Något att tänka på och acceptera.
Bild från Hammars Glasbruk

Ett annat problem med utlandsjobb som jag hade var energiska tullare som alltid kallade in mej för kontroll. På den tiden hade jag svart hårt och mörkt skägg. Vad jag förstår var det urtypen för en kriminell typ. När de väl letat igenom väskorna med kalsonger, strumpor och skjortor utan att hitta något fick jag gå vidare och packa ihop prylarna själv. Skulle aldrig ens vågat ta med mej en pilsner extra även om det lockade ibland. Jag hade åkt dit direkt som smugglare. Och det hade inte varit roligt.

——————–

Tre bra saker.

Barnvecka. Under veckan som gått har kommunen, Askersund i centrum och ett antal föreningar i kommunen ordnat en hel vecka med barnaktiver.

Åmmeberg. Matchen Distriktscupen mellan Åmmeberg och ÖSK i fotboll blev precis den publiksuccé arrangörerna hade tänkt sig. Det blev säkert några välbehövliga kronor extra i klubbkassan.

Två flickor i Askersund — Elsa Mattsson, 11 år, och Elvira Gille, 10 år — kan numera tituleras hjältar när de lyckades rädda en ung kvinna från att drunkna vid Hagabadet i Askersund

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.