Min tidningskrönika 8 maj

 

Första maj, första maj varje sliten kavaj! Så lyder första raderna i Hannes Skölds arbetarsång ”Sången om striden och kärleken” från 1911. En sång som sjöngs ganska ofta när jag började bevaka 1 maj demonstrationerna som journalist en gång i tiden. Men nu är det andra toner som gäller. Internationalen och Arbetets söner, finns dock kvar på programmet. Men visst saknas Gösta Svensson och Skyllbergs musikkår vid demonstrationerna i Sydnärke.

När jag började skriva om 1 maj demonstrationerna var det noga med att alla ställen i bevakningsområdet skulle besökas. Det skulle vara bilder och långa referat vad talarna hade sagt. Problemet var att få allt att stämma. Om demonstrationerna i Askersund och Laxå låg på samma tid blev det problem som alla förstår. Jag fick vara en stund på varje ställe och sedan höra mej för vad folk hade sagt när jag inte var där. Och då kunde det bli fel. Alla uppfattar inte samma sak lika. Men blev det fel började telefonen på redaktionen ringa direkt på morgonen. Ibland hann jag inte in till redaktionen. Fick ta samtalen hemma vid frukostbordet ihop med kaffe och en limpskiva från en Skogaholm och en arg röst i telefonen.

Nu för tiden brukar talarna ha manus som skickas till redaktionerna i förväg. Tidigare fick vi journalister stå ute i regn och rusk för att skriva ner talen. Manus som sänts ut förväg kunde också ställa till problem om inte talaren följde manuset och man inte var på plats hela tiden. Vid ett tillfälle skulle skomakare Fagerbergs grabb, Gösta, från Askersund komma hem och hålla tal. Han hade arbetat sig upp och blivit kommunalråd i Solna och ett namn inom partiet. Jag hade fått talet men tänkte ändå gå dit och lyssna en stund. Det visade snart att skomakargrabben inte tog en mening från det färdiga manuset. Han pratade istället om sin uppväxt i Askersund och vägen fram till kommunalrådsposten. Ett personligt och intressant tal. Mycket bättre än det som stod i manuset. Och som tur var fanns jag på plats.

Talarna håller sig föredömligt korta nu för tiden. Jag har dock råkat ut för ett antal skräckexempel där ingen orkade lyssna färdigt. Slutligen kan jag nämna om en gammal kollega som inte kunde hålla isär sina privata åsikter och vad som framfördes i talarstolen. Han blev senare politiker. Vid ett tillfälle sprack skinnet på trumman för en musiker i demonstrationståget. Kollegan skrev att han slog sönder trumman i ilskan över dåliga argument i talen och att de var för få människor i demonstrationsleden.

5 maj 2016

Tre bra saker.

Frukost. En bra tid på dygnet vid frukostbordet med en tidning även om den är tunn ibland. Ser också fiskmåsarna bygger bo på skorsten intill. Det verkar jobbigt men det blir nog bra.

Riskteaterförening. En förening med Margareta Widell som ordförande har bildats. Det är för att Sjöängsbygget kommer att stå klart till hösten. Förhoppningen är att många teater- och kulturintresserade Askersundsbor ställer upp i föreningen och hjälper till.

Hamnen. Blommande träd och äntligen en fiskkiosk igen.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.