Åmmebergsdrängen tog på sig skulden

Brott lönar sig inte har man alltid fått höra. Men det höll inte en dräng i Åmmeberg riktigt med om. Han blev faktiskt rik på sitt brott. Drängen tjänande hos en bonde i Kärra. Någon av bönderna hade stulit en kanna brännvin på bränneriet i Åmmeberg. Mot betalning tog drängen på sig brottet. Han fick avtjäna straffet på fängelset i Örebro för stölden han aldrig gjort. På fängelset träffade han en stortjuv som berättade för drängen att han skulle söka noga bredvid vägen i södra Lidabacken mot Långvägsgränsen när han kom ut. Där fanns en stor sten. Under stenen fanns en kopparkruka med en stor summa pengar som han stulit. Han uppmanade drängen att ta hand om pengarna, eftersom han själv satt inne på ett långt fängelsestraff. Han skulle inte ha någon nytta av pengarna under lång tid.

När drängen kom ut från fängelset sökte han upp platsen som stortjuven berättat om. Där fanns också krukan med pengar. En del av pengarna var av så stor sedelvalör att han hade svårt att växla in dem. En person som reste till Amerika fick mot viss ersättning ta med den största sedeln för växling och sedan sända tillbaka resten. Så blev det.

I samma berättelse som jag läst om Åmmeberg, handlade en del om verksamheten innan industridriften kom till bygden. Bönderna i Norra Kärra och angränsade byar tillverkade ost som de sålde för att få in pengar till kreatursskötsel. Sommartid kom det uppköpare på skutor från Jönköping som köpte upp ost, vilket lastades på skutor på Flyktsberget, Norra Kärra. Rävaberget i dag enligt åmmebergaren Anders Foglander Denna plats var hamnplats på den här tiden.

Kärrafjärden Åmmeberg. Gammal bild från Anders Foglander.

Golfklubbens anläggning i Åmmeberg. Bild Anders Foglander.

Vidare kan man läsa i de gamla klippen om att det dansades på logar under sommarmånaderna. Bergsmannen Sätter i Skalltorp var en duktig fiolspelare, som spelade vid många danser. Sätter var också en duktig snickare.

Två öar i Kärrafjärden hängde förr ihop och var endast en ö. Sjön hade frätt upp sundet mellan öarna så det blev två öar. När Claude Nocolin var chef för bolagets lantbruk lär han stensätta en del av Ulvöns stränder för att förhindra sjön att äta upp ön.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.