Vyn från toppen av Norströmsgatan mot Landskyrkan är nog en av Askersunds mest avbildade plats. Kyrkan ligger mitt i öppningen på andra sidan sundet. Perfekt för fotografering och teckningar. Men Norströmsgatan har bidragit med så mycket mera under årens lopp. Utmed gatan fanns stans stora industrier en gång i tiden, som Askersunds Trikåfabrik, Askersundsverken i korsningen Norströmsgatan-Trädgårdsgatan, och Askersunds kvarn.
Mitt minne från Centralföreningen är att en av jobbarna, Gustav Fors, kom släpande upp för backen med sin trehjuling fullastad med tunga mjölsäckar varje dag. Säckarna skulle lastas på bussarna vid busstationen. Hade arbetsmiljöverket funnits på den tiden hade nog Gustav snabbt fått upphöra med sitt slit. Gustav var precis ingen atlet. Själv cyklade jag till bussarna med paket på en tvåhjuling och tyckte det var tungt. Men insåg snabbt att det var en bagatell mot Gustavs slitgöra.
Fors och Liden vid Centralföreningen
Längst ner på gatan fanns också Hamnkontoret som under många år styrdes av Sigge Karlsson. I dag är det en Kinarestaurang. Jobbet att sköta hamnen togs sedan över av sonen Sven. Nykterheten har och har haft sin högborg utmed gatan i Logen Svan , IOGT. I hörnet av Hamnmagasinet fanns också en cykelverkstad, som drevs av två bröder. ”Frågan inte mej, frågan brorsan” var standarsvaret från de båda när inte allt klaffade vid reparationerna. Eller när man frågade om något. När det gäller IOGT-lokalen var det inte nykterheten som lockade mej i första hand. Det var alla böckerna. Under många år fanns nämligen stans bibliotek i lokalerna. Som grabb fanns det inte så mycket pengar att köpa böcker för, så Logen var rena paradiset för alla läshungriga som inte hade så mycket pengar.
Gamla Hamnmagasinet i Askersund har blivit något av kulturens högborg. Något som hamnjobbarna en gång i tiden knappast kunde drömma när de slet med lasten från båtarna i hamnen. Då var byggnaden just ett magasin. Men det skulle komma andra tider.
I dag är bottenvåningen fylld med små butiker och hantverkare. På övervåningen finns konsthallen och auktionskammaren. Närmast väntar en minnesutställning över Askersundskonstnär Agneta Swidèn. En utställning som säkert kommer att dra mycket folk.
Agneta Swidèn
Under ett antal år var magasinet en verklig huvudvärk för beslutsfattarna hur underligt det låter i dag. Vad skulle den gamla byggande användas till? Skulle den rivas eller rustas. De politiska partierna kom senare att använda magasinet som lockbete i valrörelserna. Det fanns massor av förslag. Många var mycket fantasirika. Det handlade om att förvandla byggnadens bottenvåning till en saluhall. Fiskbutik, glashytta, och keramikverkstad var andra förslag. Som alltid handlade det om pengar. Hur mycket skulle satsningen få kosta? En del av verksamheterna blev också verklighet, som keramikverkstaden och glashyttan. Den senare finns inte kvar längre.
Ett mycket radikalt förslag var att flytta fram magasinet fem meter! Enligt många politiker var det ett utmärkt förslag. På det viset skulle man slippa den läckande stenmuren som finns på baksidan. En del undrade om det inte var bättre att plocka bort stenmuren än att flytta hela magasinet. Men det blev det inte någon flytt, på grund av allt för höga kostnader.
Nu har det gått ett antal år sedan Gösta Svensson blåste invigningsfanfaren och alla verkar vara nöjda med satsningen som gjordes på Hamnmagasinet. Förmodligen av de mera lyckade satsningar som gjorts. Magasinet har blivit ett verkligt dragplåster i hamnområdet. En turistattraktion. Hur skulle det ha sett i hamnen utan magasinet…
Kan väl heller inte undgå att nämna att en riktig trotjänare i magasinet är min bror, keramikern Karlherbert. Han har funnits i byggnaden sedan invigningen 1989 och finns där fortfarande. Nu med barnbarnet Sandra. Brukar inte skriva så mycket om släkten men jag tycker brorsan är värt uppmärksamheten.
Brorsan keramikern Karlherbert med barnbarnet Sandra i keramikverkstaden
