Månad: september 2015

Många gånger har jag hört att det går att kombinera nytta med nöje. Jag har inte brytt mej så mycket om det. Trodde det var ett gammalt ordspråk. De senaste veckorna har jag dock kunnat konstatera att det går att göra verklighet av talesättet. Brukar ta en springtur runt Gårdsjön några gånger i vecka. Det var under en sådan tur jag upptäckte att det fanns massor av lingon i skogen intill. Och då är jag ändå ingen inbiten skogsmänniska.

Numera har jag en plastpåse i fickan för att stanna till och plocka de små röda goda bären. Och det har nu blivit ett antal plastpåsar. Brukar möte folk som undrar vem jag fått bären av. När jag förklarar att jag plockat själv blir det förvånade. Plocka bär på springrundor och inte ens ha någon plockare med. Svårförklarligt. Men det går och bären är rensade innan man kommer hem. Med plockare krävs det stora rensningsinsatser.

När jag plockar brukar jag tänka på Povel Ramels låt om just lingon, Lingonben som han skrev i slutet av 50-talet. Jag har alltid gillat Povel. Är med i hans sällskap. Texten i avslutningsversen tål att fundera på. Den lyder:

Kungen är full av stock och sten

Skogen är full av lingonben

Per är full av tomtar

Hur ska Lillan orka?

Kan väl också nämna att där jag brukar plocka, utan att avslöja mitt ställe , finns en belysningsstolpe. Kanske man plockade lingon i elljus när det begav sig?

Stationsskrivarna Göthe Andersson och Håkan Persson, år 1955. De var säkra på att det skulle bli en historisk bild när de båda satte sig på trallan.

För 60 år sedan bröts järnvägsförbindelsen i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Stationsskrivarna Göthe Andersson och Håkan Persson tyckte att det var mycket sorgligt. Men de ställde upp för en tidningsbild för Askersunds-Tidning sittande på den gamla trallan. De menade att det skulle bli en historisk bild som togs 1955. Det var då Askersund förlorade sin järnväg. Vet inte hur historisk bilden blev. Kanske det ändå det var synd att rälsbrytarlaget inte sparade rälsstumpen. Den hade ändå kunnat påminna alla om att det hade funnits en tågförbindelse till Askersund en gång i tiden.

Gammalt vykort då järnvägen drog fram i kanten av Strandparken.Till vänster folkskolan.

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

Klockan pryder fortfarande stationshuset. Och nu går det också rätt.

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson, OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i Askersund är konung Oscar II besök 1898. Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen. Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit: Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

Bild från kung Oscar II besök i Askersund. I bakgrunden stationshuset. Kungen var inte i form vid det här besöket

Senare kungabesök har varit betydligt trevligare. Det har varit snälla och frågvisa kungar som besökt Askersund.