Vännen Birger ”Tjommen” Andersson

Många gånger har jag fått frågan om jag inte kan skriva om Birger ”Tjommen” Andersson. Han var en mycket välbekant person och ett original i Askersund. Och folk glömmer inte sina original. Vi får se när jag själv slänger in handduken för gott. Birger och jag kände varandra väl.

Birger var 74 år när han avled 1974. Han var döpt till Karl Birger Verner och kom från en mycket fin släkt, med kända namn som Samzelius och Schultz. Själv hade jag daglig kontakt med Birger under fem-sex år, som anställd vid Slakteriföreningen. Birger och jag höll till i samma hus. Han var lite gårdskarl och skötte eldningen åt fastighetsägare Lönn. När det var som kallast sov han också över i pannrummet och det var väl inte mycket att säga om det. Säkert var det bättre än att gå hem till något kallt rum. Många tyckte naturligtvis att det var märkligt med Birger levnadssätt. Men inte han själv. Och själv hade jag inga synpunkter på Birgers sätt att leva efter alla samtal med honom. Man väljer sina liv så gott det går.

I sin ungdom hade han varit ett snobbigt affärsbiträde. Vad som hände sedan finns det massor av teorier och rykten om. Men ingen vet. Och han berättade aldrig det för mej. Många tyckte synd om honom och skänkte kläder. Enligt säkra källor hade han kläder som kunde ha räckt till att öppna en butik. Själv log han bara åt det hela. Birger klagade aldrig på samhället. Han verkade rätt nöjd med sitt att leva. Det var mesta andra som tyckte synd om honom.

Varje dag träffade jag Birger i pannrummet, ofta med en tidning. Han lästa noga igenom de tidningar som hyresgästerna i huset kastade. På det viset var han insatt i det mesta som hände i samhället. Han var en klok karl trots sitt udda levnadssätt. När jag kom visste Birger att jag hade med mej lite mat. På mitt jobb fanns alltid ”bitar” från korv och annan smörgåsmat som jag höll undan till Birger. Minns att det sprack en ärtkorv på tre kilo vid ett tillfälle, som jag lämnade över till Birger. Tror till och med att det var en torsdag. Han blev mycket glad över den godbiten, som han åt kall med mycket god aptit.

Birger tyckte också om pilsner. Och ibland blev det för många, men han var aldrig otrevlig. Jag bad honom många gånger att inte komma in i affären och fråga efter mej på lördagar när det var fullt av folk, men det glömde han efter några pilsner. Inte för att jag skämdes för honom, men det var mer andra som hade synpunkter. ”Är Ove här ropade han ut över lokalen”. Tror inte min chef gillade det något vidare och heller inte alla tanter som skulle handla. För det var tanter som handlade på den tiden. Mina leveranser till Birger gick genom källarutrymmet. Det hade vi enats om. Men det var inte alltid så lätt att komma ihåg för Birger. Och jag stal inte några måltider till Birger från firman. Alla konservburkar han fick av mej hade jag tjänat ihop pengar till själv. Vill inte skryta med att jag är någon särskilt fin människa, men har man vänner så har man. Även om folk kallar vännen för ”Tjommen”. Och vem vet, man kan själv hamna i samma situation. Det är tillfälligheter som ofta avgör ens liv. Så har det varit för mej och så var det för Birger.

Vid ett tillfälle på 50-talet var det en filminspelning i trakterna runt Askersund. Filmbolaget sökte statister och Birger anmälde sig. Filmbolget bjöd på mat och kaffe. Statisterna fick också en slant. Birgers roll blev att spela en drucken vedhuggare. Tyvärr gick han in lite för hårt i rollen, så det blev inte så många filmdagar.

Birger fick en statistroll i filmen ”Häxan”  med Marina Vlady som spelades in i Askersund  på 50-talet. Tyvärr tog han sin roll som smått berusad vedhuggare  allt för allvarligt. Filmkarriären blev kort.

Ibland lånade Birger några kronor till en ”dricka” som han sa. Han kom alltid tillbaka med pengarna. Men tiggde han pengar, som hände ibland, var det upp till mej. Birger höll isär lån och tiggeri.

Mot slutet av sin levnad bodde han i ett hus på Norra Bergen strax intill Vattentornet. Naturligtvis fick huset namnet ”Tjommebo”. I slutet av sin livsvandring berättade han för mej att han hade fått ”något skit i halsen” och hade svårt att äta. Han förstod inte vad det kunde vara. Det var ingen riktigt förkylning. Birger dog i cancer den 10 september 74, men väldigt många pratar fortfarande om honom när gamla Askersund kommer på tal.

Leif ”Linus” och Kjell Johansson har hjälpt till med bilder.

Min tidningskrönika

Nya skol-och kulturbygget i kanten av Strandparken i Askersund är ett stort samtalsämne i stan. ”Blev det så stort” , är en kommentar från många. Bygget fotograferas nu ur alla vinklar kan man se på sociala medier. Själv bidrar jag med två bilder i veckan från samma lägen till kommunens hemsida. Än så länge händer det saker på utsidan av bygget. När det är klart får jag krypa in i byggnaden och hitta nya plaster. Har fått löfte om det. Brukar nu ta bostadsbolagets stege en gång i veckan för att komma upp på taket till stationshuset för en bild.

Jag har fått massor av frågor varför jag går med en stege på stan så ofta. Folk har olika teorier. Allt från sotning till fönsterputs. Själv brukar jag säga att en del går med stavar, men jag har valt en stege. För en tid sedan blev jag visat runt i bygget och visst är det imponerande. Skulle aldrig hittat runt utan trevlige guiden Appelgren. Det hade behövts en snitslad bana för mej för att hitta ut igen. Det är rum överallt och på olika våningar. Alla väntar nu med spänning på hur det ska bli när allt är färdigt.

Den dåliga skolmiljön i Sjöängsskolan har diskuterats länge, precis som placeringen av den nya byggnaden. Och varför man inte använde en del av pengarna till en ny idrottshall. Frågor som politikerna får slita med framöver och svara på. Nästa höst är det i alla fall dags för elever och lärare att ta plats i nya Sjöängen som många har väntat på. Skolan och nedläggningar av skolor har annars varit en het potatis under många år. Förr var det mycket lättare att vara politiker. Hörde aldrig att någon protesterade mot nedläggningsbeslut. Eller mot några andra beslut heller. Själv skulle jag börja i Läggesta skola i slutet av 40-talet, men där tog man bara in elever jämna årtal. Och det var inget jämnt årtal när jag skulle börja, så det blev Kyrkskolan i Askersund. Några år senare stängdes Läggesta skola. Mina föräldrar var enkla människor som inte hade några starka röster i samhället, så protester var otänkbart. Ingen skulle brytt sig i alla fall.


Tänker tillbaka lite hur det var när jag började i skolan. Inte för att jag kommer ihåg så mycket, men det kanske berodde på att det inte var så roligt. Det verkar mycket roligare i dagens skola, även om det kan vara tufft. Det som slår mej är att det nästa alltid har fattas skollokaler i centralorten. Själv gick jag både i Kyrkskolan, Elimkapellet och i Connings hus vid torget. I brist på skollokaler.

IFK föll i första kvalmatchen till fyran

Adde Borg gjorde IFK:s båda mål mot Laxå.

Laxå IF tog ett jättekliv mot att säkra en ny säsong i division fyra i lördagens kvalmatch på Solberga i Askersund. Det blev vinst i första kvalmatchen till fyran mot IFK Askersund med 3-2, sedan IFK haft ledningen i pausen med 2-1. Spelmässigt var det en jämn match, med ett litet plus för IFK stundtals. Skillnaden var att Laxå gjorde mål på sina chanser. Det ska nu mycket till om IFK ska kunna vända på den steken i avslutningsmatchen på Ramundevallen nästa lördag.

IFK tog ledningen med 1-0 sedan Adde Borg, lämnat Laxåförsvaret bakom sig i en typisk Borg-löpning. Övriga mål var bjudningar som Laxå var bästa att utnyttja. Benjamin Widmark kvitterade, innan Adde Borg gav IFK ledningen strax före pausvilan. Det var ett skott från Johan Hailee, som tog på Borg och ställe duktige Laxå målvakten Alex Berger helt. Laxå övriga mål gjordes av Jose Maria. Han dök upp som gubben i lådan lite överallt, så det var ganska logiskt att han blev tvåmålskytt också.

Bäst i Laxå var målvakten Alex Berg, som dominerade hela straffområdet. Alex räddade några frilägen när det bäst behövdes. Han fick också priset som bäste spelare i sitt lag. IFK har ett farligt anfallspar i Adde Borg och Johan Hailee. På mitten slet som vanligt Philip Larsson hårt. Adde Borg fick priset som bäste IFK-spelare. IFK:s hopp får nog nu stå till Latorp. Vinner Latorp sin kvalgrupp till trean, återfinns både IFK och Laxå i fyran nästa år.

Runt 200 personer såg matchen. En mycket bra publiksiffra i Askersund.

Ove Danielsson

Gösta Thorèns Askersundsbilder

Gösta Thorèn var en flitig och duktig amatörfotograf i Askersund. Ett annat stort intresse var musiken. Sitt dagliga arbete hade han på kontoret vid Skyllbergs bruk. Gösta finns inte i livet längre, men hustru Elvy har tagit hand om makens bilder väl. Och det var ganska lätt. Gösta var en ordningsman som märkt sina bildsamlingar på ett utmärkt sätt. Något som alla borde göra. Hustru Elvy har vänligt nog lämnat över en del stadsbilder till mej som jag kan visa på bloggen. Håll till godo!

Långholmen vid Storgatan

LångholmenLångholmen från gården
Före Torghallen
Storgatan

Sundsbrogatan
Sundsbrogatan
Borgmästarhuset Stöökagatan
Sundsbrogatan
Gustav Fors vid Rådhuset-Taxistationen
Bokhandlare Josua Larsson
Didrikssons specerier-Sundsbrogatan
Axel Orsèn Väderkvarnsgatan

Johannes Kjerrström Bertil Bubban Johansson

Ny byggnadsteknik i Askersund på 50-talet

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

Oktober 2015Skapad av Ove Danielsson fre, oktober 02, 2015 09:51:11
De flesta som bygger villor i dag får monteringsfärdiga hus. Det gäller bara att pyssla ihop prylarna så det blir rätt. Ungefär som en IKEA-möbel. Så var det inte förr i tiden. Då var det lösvirke som gällde. I Askersund finns ett av stadens och länets första monteringsfärdiga hus på Villagatan. En helt ny byggnadsmetod som väckte uppmärksamhet.


Helge Rosenberg.
Bild:Eric Englund

I mitten på 50-talet satsade bensinstationsföreståndare Helge Rosenberg på den nya metoden. Många tyckte nog det var lite vågat. Men med facit i hand var det en riktig satsning. Villan finns kvar och det har aldrig varit några problem med huset. Källartaket och betongbjälklagret anlände färdiggjutet på lastbil. De 28 sektionerna placerades likt bitarna i puzzel över de uppmurade källarväggarna. Sektionerna vägde 450 kilo. Enligt tidningsreportage från den tiden utfördes arbetet i ett imponerande tempo. På fem timmar var hela källartaket och bjälklagret på plats.

Verkmästare Larsson förklarade att det fanns många fördelar med ett monteringsfärdigt hus, inte minst ekonomiskt. Ett vanligt bygge skulle ha kostat 32 kronor kvadratmetern vid den här tiden, men Rosenbergs hus låg på 27 kronor kvadratmetern. Normalt tog gjutning av massiva betongbjälklager ta fyra dagar. Nu kom allt färdigt till byggplatsen på Villagatan. Taksektionerna var också färdigputsade med stålplåt när de kom.

Bilder från bygget på Villagatan 1954

Ansvarig byggherre var David Fors. Rosenberg och Fors bodde grannar på Aspgatan vid den här tiden. De pratade ihop sig om det första monteringsfärdiga huset i Askersund. Lite vågat, men varför inte. Det blev bra och sedan följd en rad hus med samma byggnadsmetod både i Askersund och i länet. I dag är väl lösvirkehus ett undantag. Askersundarna uppmanades också att gå och titta på nymodigheten. Hur stor folksamling det blev har jag inga uppgifter. Helges son Jan minns inte heller. Han var ung och hade andra intressen än att kolla på monteringsfärdiga hus. Men han bor kvar i huset från 1955 och kan konstatera att det blev ett rejält bygge. Pappa Helge och byggare Fors satsade rätt och blev lite föregångare när det gäller byggen i Askersund. Och i länet. Tänk vad god grannsämja kan betyda. Bland annat ett bra monteringsfärdigt hus. Det första i Askersund.

Kvalfylld höst för IFK:s fotbollslag

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

September 2015Skapad av Ove Danielsson ons, september 30, 2015 14:35:20

Adde Borg och Johan Hailee , har varit målfarliga i höst. På söndag väntar Eker, Örebro i en viktig match.

Bild:Sossi Fahlström

För IFK Askersunds fotbollslag väntar en kvalfylld höst. IFK är redan klara för kvalplats till fyran innan söndagens avslutningsmatch mot Eker. Kvalmotståndare i dagsläget är Laxå eller Grythyttan. Med lite flyt i helgen kan det också bli direktuppflyttning. Delta Örebro möter Real Örebro i sista matchen. Delta ligger visserligen sist i tabellen men vann senast över Pålsboda med 5-1. Delta måste vinna för att ha en chans att hänga kvar. Och Real måste vinna för att hålla IFK bakom sig. En match som kan sluta hur som helst. Men det betyder också att IFK måste slå Eker på söndag. En spännande upplösning väntar.

Ett annat alternativ för direktuppflyttning för IFK är om Yxhult hänger kvar i division tre. De ligger på en kvalplats just nu. IFK har varit något av höstens lag i femman så det ser lovande ut. Tränaren Conny Eriksson har gjort ett bra jobb med laget. Tyvärr blev det för många oavgjorda matcher i början på serien. Annars hade uppflyttningen redan varit klar.

Det återstår att se om målskyttet håller i sig för Adde Borg och Johan Hailee. Adde har gjort stora gator i motståndarförsvaren under hösten med sin snabbhet. Men så är han också ny gatuchef i Askersund. Johan gör nästan alltid mål eller passar till mål. Det återstår att se om målformen håller i sig…

Ove Danielsson

Min tidningskrönika

 


Diktning är en svår konst om det ska bli bra. Men allt som man gör behöver inte alltid bli så bra. Det går att syssla med diktning för sitt höga nöjes skull. Själv har jag aldrig haft lusten att försöka trots att det blivit en del skrivande genom åren. Inte ens med nödrim. Tror inte ens att jag skulle få ihop ett julklappsrim. Det är inte ”min grej” som det brukar heta.

Under mina år som journalist har jag haft kontakt med diktare som kan den svåra konsten. Levi Karlsson ”Den blyge”, träffade jag ibland. Ofta var det när olika artister ville tonsätta och sjunga hans dikter. Jag uppfattade som han var mycket stolt över det. Minns att jag hämtade honom till en Konsumstämma i Sjöängsskolans aula där Kungsörsparet Sven-Åke och Gunilla, skulle sjunga en del av hans dikter. Senare blev deras artistnamn Amris. ”Den blyge ” var ingen person av stora ord. ”Det lät bra” var kommentaren.

”Den blyge” med artistparet Amris från Kungsör.

En annan lokal diktare som jag hade mycket att göra med var Oskar Larsson. Han slog inte igenom hos någon större publik, men han skrev dikter på löpande band. Han stora dröm var att samla de bästa dikterna i en bok med hårda pärmar. Drömmen gick i uppfyllelse när han fyllt 92! Vänlige Oskar finns inte i livet längre. När han var som mest på alerten pratades vi några gånger i veckan. Det var givande samtal.

Normalt åt han sina luncher på servicehuset Linden, sedan hans älskade hustru Maria hamnat på långvården. Ibland ringde han och frågade om det inte var dags för en gemensam lunch på hotellet. Det var när han hade tröttnat på kommunmaten. Varje gång beställde Oskar rödspätta med remouladsås. Och varje gång sa han innan vi beställde att han skulle ta något i köttväg som jag gjorde. Men framme vid knappen där man trycker för maträtten svek modet. Det fick bli rödspätta som vanligt.

Oskar Larsson

Oskar Larsson växte upp i fattig-Sverige. Det satte också djupa spår i hans skrivande. Han hade varit med om tider då inte allt var så självklart. Kärleken till hustrun Maria var något utöver det vanliga. Under ett antal år bodde hon på en långvårdsavdelning. Oskar besökte henne i stort sett varje dag fram till hennes död. Han ordnade också fester med underhållning för alla på avdelningen. Omtänksamhet speglade Oskars inställning till andra människor. När Askersundssonen Bertil Boo sjöng satt Oskar och Maria och höll varandra i hand. Det hade ingen betydelse för Oskar att hans kära Maria ibland levde i en värld för sig. För honom var Maria densamma som han träffade som ung på Gröna Lund i Stockholm.