Patriks tavlor – Sida 37 – ovedanielsson.se

Min tidningskrönika 24 april

Ibland kan vänliga tankar och behjärtansvärda satsningar missuppfattas totalt. Som journalist fick jag uppleva det flera gånger. Människor som jobbat och slitit för goda saker fick bara skit både i insändare och privat. Helt orättvist. I dag finns mycket av sådant på Facebook. Nättroll. Det är bra att många deltar i debatten, men det får vara lite hyfs över det hela. Ibland ser jag att det spårat ur helt och det är svårt att försvara sig emot. Tråkigt kan jag tycka.

Bara ett exempel på missvisat kritik. Vid ett tillfälle som journalist skulle församlingen i Askersund göra något extra i servicehuset Linden för att få in mycket pengar till Lutherhjälpen. Kan säga på en gång att satsningen lyckades mycket bra. Det kom in över 7 000 kronor. Arrangörerna tog kontakt med mej för ett reportage med några bilder. Och jag ställde upp. Stämningen var mycket god med fika, sång och som avslutning cancan där dansarna hade satt fast en skylt med Lutherhjälpen i baken. Skylten syntes i slutet på den riviga dansen i några sekunder. Och jag tog bilder. Minns att ett gäng äldre män vid fikabordet tyckte det var mycket trevligt. De önskade att det skulle ordnas mera cancan på servicehuset. Kanske en gång i veckan. Alla vara nöjd med insamlingen och själv fick jag en blomma av arrangörerna för ett trevligt reportage.

Ett gäng som trivdes med uppträdandet på servicehuset Linden

Min egen tidning slog inte upp reportaget särskilt stort, men det hela väckte ändå ett mycket stort intresse i kvällspressen. Tidningarna jagade bilderna . Cancan med Lutherhjälpsskylten slogs upp på en helsida. Aftonposten i Norge ringde och beställde bilder. Och så där höll det på. Varken jag eller arrangörerna tyckte det var så märkvärdigt med lite cancan i ett behjärtansvärt syfte.

Efter några dagar börjar insändare dugg tätt. Det var fult och fel med cancan i samband med en insamling till Lutherhjälpen tyckte en rad moralister i insändarspalterna. Att det kom in 7 000 kronor brydde sig ingen om. Jag tyckte synd om dansarna som hade lagt ner ett stort jobb på att få det trevligt. Till slut fick tidningen sätta streck i insändardebatten

Brukar själv lägga ut lite bilder på en Facebooksida som handlar om Askersund. En sida med bara vänliga människor. Tycker jag. För en tid sedan fick jag ett unikt gammalt fotoalbum från i början av 1900-talet i min hand. Ägare till albumet hade varit telegrafkommissarie Hanna Ljungqvist. En känd kvinna i Askersund. Askersundsbilderna från albumet som jag lagt ut har folk gillat. Så heter det på Faceboookspråk. Gilla.

——————————–

Tre bra saker.

Gröna fingrar. Räknar med potatis till midsommar. Har satt sex potatisar i två hinkar som redan börjat komma upp. Går det bra får jag ihop till ett riktigt kok. Kanske 12 potatisar.

Krönika. Bra med klarläggande. Läsare som har helgprenumeration har varit på mej varför krönikan skiftar dagar. Ansvariga varierar placeringen söndag eller måndag på grund av utrymmesskäl. Kan inte påverka det.

Utegym. Askersundarna har fått ett utegym vid Solberga IP. Det är bara att köra igång.

Bassängen vid Hargebaden

I juni 1989 invigdes nya Hargebaden under pompa och stått. Allmänheten skulle få bada gratis i den uppvärmda bassängen hela dagen. Oron från kommunen var stor att ingen skulle bada i den omdiskuterade bassängen. Skulle folk i protest och fortsätta bada i Vätterns klara kalla vatten? Folk som badade i bassängen kanske skulle bli mobbade?

Inte nog med oron för att den tempererade bassängen skulle stå tom. Politikerna i kultur-och fritidsnämnden och tekniska nämnden hade kommit riktigt på kant med varandra. Det ledde till att invigningen bojkottades av fritidsfolket. Anledningen till bojkotten var att tekniska nämnden hade gjort upp invigningsprogrammet utan att fråga fritidsfolket som skulle ansvar för anläggningen.

Tidningsreportage 1989

Petra Gustavsson var föreståndare vid nya Hargebaden 1989. Hon är tillbaka inom kommunens tursitnäring.

Satsningen på upprustningen av Hargebaden i mitten på 80-talet blev en het politisk fråga. Det handlade inte så mycket om upprustningen av området utan om den tempererade bassängen. Kommunen fick en del pengar från länets T-stiftelse till satsningen, men kommunen fick stå för större delen själva. Motståndarna tyckte det var helt onödigt med en tempererad bassäng för dyra pengar när Vätterns klara vatten fanns strax intill. En del menade att pengarna istället skulle gå till en simhall i centralorten.

Trots protesterna före invigningen 1989 var det ändå ganska många som passade på att ta ett gratisbad. Under ett antal år drevs anläggningen av kommunen, men sedan har det övergått till privat drift. I dag har proteststormen lagt sig. Tror till och med att några av de som protesterade har tagit ett dopp i bassängen som nu utnyttjas flitigt av barnfamiljer. Det finns rutschkana och allt. Och glass i kiosken intill. De som driver verksamheter i Harge är förmodligen mycket nöjda med bassängen. Det brukar ta lite tid innan temperaturen Vätterns vatten är badvänligt. Och då är bassängen ett alternativ även om den blev dyr. Varma sommardagar är Närkes Rivera, som Hargebaden kallas, fullbelagd. Det finns nästan inte en parkering att uppbringa. Det gäller att vara tidigt på plats vid sandstränderna. Just bristen på parkeringar har alltid varit ett stort problem. För att råda bot på det har det gått bussturer från Askersund.

När debatten var som hetast fick jag dagliga besök av uppretade personer på redaktionen. Jo, det kom också några som var för bassängbygget. Ett minne som bitit sig fast är ett besök av ett äldre uppretat par. Kvinna talade nästan oavbrutet i en kvart om hur dåligt hon tyckte satsningen på Harge var. Efter en kvart skulle mannen komplettera kritiken. Men det gick inte. ”Nu lugnar du ner dej” var kvinnans kommentar.

Ny bok om nationalskalden Heidenstam ute

Håkan Jaldungs bok ”Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk” har kommit ut i dagarna. Boken består av tre uppsatser. En uppsats handlar om Heidenstam och en seglingsolycka som inträffade 1888. Verner von Heidenstam och hans kusin Carl Albert Robson, skulle segla från Olshammar till Aspa. Under seglingen kantrade båten och sjönk utanför Storsundet. Heidenstam kunde räddas men kusinen drunknade. Hans kropp påträffades en månad efter olyckan.

Uppsatsen om olyckan liknar en spännande deckare. Jaldung har gjort ett enormt stort arbete med efterforskning om olyckan. Han har läst skrifter, suttit och forskat på olika arkiv, samt läst polisförhören efter olyckan. Sedan har han dragit slutsatser av det. Efter olyckan gick det rykten att nationalskalden tagit hand om alla räddningsutrustning och lämnat sin kusin i sticket. Men enligt Jaldung var det inte alls så. Ryktena om seglingsolyckan har varit många. Bland annat att kusinerna inte skulle ha varit helt nyktra vid sin seglats. Jaldung har i sin uppsats skrivit om alla rykten.
Jaldung Heidenstam 2016-04-07 17.34 (2)

Jaldung Heidenstam 2016-04-07 17.34 (3)

——————————————————————

Nedan en tidigare blogg om Jaldungs skrivjobb:

En ny bok om nationalskalden Verner von Heidenstam kommer ut inom kort. Namnet är ”Heidenstam Olshammar och Aspa bruk”. Författare är Håkan Jaldung som tidigare gett ut både böcker och skrifter om sin hembygd Olshammar.

”Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk” kommer att finnas tillgänglig inom kort, preliminärt under vecka 12. Det är en lokalhistorisk bok. Den är inte litteraturhistorisk eller personhistorisk. Boken är heller inte en förmedlare av allmän Heidenstamiana. Man kan säga att boken innehåller resultatet av speciellt avgränsade och unika, lokalhistoriska undersökningar kring Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk. Arbetet påbörjades för mer än 10 år sedan.

-Den första uppsatsen i boken rör Heidenstams anknytning till Olshammar och Aspa bruk. Det är en kort sammanfattning av en undersökning som jag hållit på med under många år och som så småningom kanske kommer att tryckas i sin helhet, berättar Håkan Jaldung.

Heidenstams seglingsolycka har uppmärksammats av många författare. I uppsatsen ”Heidenstam och seglingsolyckan 1.8.1888” presenteras initierad och värderad information som inte tidigare är känd.

-Under 2016 kommer jag att tillsammans med marin expertis att göra ett allvarligt försök att lokalisera segelbåten på Vätterns botten varför Heidenstam och seglingsolyckan framöver, ånyo, säkert kommer att få en viss massmedial uppmärksamhet. Det är mer än hundra år sedan som massmedia intresserade sig för den. Ett försök kommer också att göras att initiera ett myndighetsbeslut om en bärgning av segelbåten, om segelbåten kan lokaliseras, vilket det finns goda möjligheter att göra med modern teknik. Efter en bärgning finns viss möjlighet att ytterligare klarlägga olycksorsaken, hoppas Jaldung

I uppsatsen om ”Heidenstam, Strindberg och bruksarkivet i Aspa” undersöks vilka av Strindbergs manuskript som Heidenstam förvarade en tid i Aspa bruksarkiv inom Aspa bruksområde. Heidenstams och Kate Bangs lämnade uppgifter om manuskripten är inte helt relevanta och kompletteras därför. Den dåvarande förvaringen av arkivalier i Aspa klarläggs i uppsatsen som innehåller spännande uppgifter om manuskripten och kanske något oväntade slutsatser om förvaringslokalen.

Håkan Jaldung

Vad är då syftet med uppsatserna i boken?

– Det huvudsakliga syftet med uppsatserna är att dokumentera, sammanställa och värdera tillgänglig lokal information, som lämnats till mig muntligt, eller finns tillgänglig i lokala, regionala och centrala arkiv eller i andra skriftliga källor och som rör Heidenstam, Olshammar och Aspa bruk. Ett annat syfte med uppsatserna, i all anspråkslöshet, är att befrämja det lokala intresset för Heidenstam och hans tid.

Boken trycks i en liten upplaga, 100 exemplar, och innehåller en kortare introduktion samt tre uppsatser. Den omfattar 171 sidor.

Min tidningskrönika 11 april

Fotbollssäsongen har rullat igång på allvar och det är svårt att missa sådana ”stora” händelser i en krönika. Som gammal sportjournalist och aktiv i sporten blir det en självklarhet. De som tycker det är tramsigt att springa runt och jaga en fotboll får ha överseende. Jo, jag har träffat någon sådan person.

Förr var de flesta fotbollsplaner på våren rena eländet. Många var ju bottenlösa, men matcherna skulle spelas. Gamla IP i Askersund spolades vintertid och det satte sina spår hela vårsäsongen. Det var alltid order till lagkaptenen att välja rätt sida i första halvlek för att vi sedan få en bekvämare resa i andra. Minns inte riktigt hur det var. Men jag har för mej att det var bäst att börja anfalla i lervällingen. Det var någon trädgårdskunnig mittfältare i laget som konstaterade att det saknades vanligt gräs på halva planen under våren. Vår gräsrotsspelare menade att det istället handlade om vattenväxter. I dag är det konstgräsplaner som gäller. Lagen från Askersund får åka till Hallsberg och hyra in på deras plan. Vem vet, om några år kanske det finns en i Askersunds kommun också.

Många fotbollsplaner i bygderna är borta. En del planer finns kvar men då finns inte fotbollslaget kvar. I min klubb, IFK, hade man mycket svårt i starten när det gällde fotboll. Något år efter föreningens bildande diskuterades frågan om inköp av en fotboll. Frågan bordlades, för att sedan avslås. Det här var i början på 1900-talet.

Som spelare har jag en del udda minnen från olika platser. Varje klubb hade en några ivriga supporters som förklarade läget, både för det egna laget och för oss som kom från Askersund. På Skyllbergsvallen mötte vi ofta ”Bertil i Dovra” på väg ut från förlustmatcher då han förklarade ”att det var rätt åt oss askersundare”. Trots knepiga planer fanns det ändå en viss charm över det hela. En kall dusch bakom omklädningsrummet vid Aspavallen var uppiggande inför helgens aktiviteter. Eller en Loranga från Mörtsjöns bryggeri i pausen uppe i Närkesberg. Det smakade bra. Ofta spelades matcherna klockan 13.15 söndagar. Att komma upp till Mariedamm en stekhet söndagseftermiddag i IFK:s vindtäta tröjor tillhörde dock inte den charmigaste avdelningen. Bara uppvärmningen tog hårt på krafterna. Strax intill planen fanns järnvägsspåren. Det hände ibland att vi från Askersund uppmanades att kolla extra noga på tåget under matcherna . Det skulle vara berikande för oss eftersom det saknades sådana färdmedel i centralorten. Tala om psykningar.

11 april 2016

Tre bra saker.

Stella Nova. Gruppen består av sju teaterintresserade flickor i kommunen. De har arbetet fram pjäsen ”Stella” som har visats i Askersunds FH. Pjäsen handlar om det allvarliga ämnet mobbning.

Norra Vätterns konstrunda. Arbetet med rundan 29 april-1 maj är full gång. Arrangörer är Norra Vätterns Bild och Formkonstnärer.

Kulturmöte i naturen. Nya i Askersund har chansen att praktisera svenska och lära sig mer om naturen vid naturreservatet Prinskullen kommande helg. Värd är Hopajola.

Borgmästareholmen

Borgmästareholmen är en plats som diskuterats flitigt genom åren. Under mycket lång tid handlade diskussionerna om att bygga en bro ut till holmen. Det skulle göra platsen mera attraktiv och lättillgänglig. Askersunds skulle få ett verkligt sommarparadis. En bro byggdes också. Serveringen skulle locka turister och askersundare. Två idrottsföreningar byggde en fin dansbana med tak. Ett stort arbete med ideella krafter. En lekplats anlades, samt ett bra bad. Borgmästareholmen fick namnet ”Barnens egen Ö”. Det var bäddat för stor succé.

Planer och verklighet är som bekant två skilda saker. Borgmästareholmen är ett lysande exempel på det. Det har gjorts många försök till att göra platsen mera populär, men resultatet har ofta uteblivit. Det har inte blivit någon publikinvasion ut till ön. I dag är det badet som lockar många till den gamla fina holmen. Mer än så är det nog inte och man kanske skulle nöja sig med det, för att sedan rusta och snygga upp det som redan finns. Serveringen är nästan helt väderberoende. Vid dåligt väder är det inte många som tar sig över bron. Med sådana förutsättningar blir det tufft att driva en servering där ute. Det har många fått erfara.

Bengt Svärd

I slutet av förra året lämnade centerpartisten och ledamoten i kultur-och tekniknämnden Bengt Svärd in förslag på förbättringar för att öka intresset till Borgmästareholmen. Han menade i sin skrivelse att holmen borde få en mera framträdande roll i stadens natur. Förslagen var bland annat att ta bort den hårt slitna grinden ut till holmen. Svärd önskade också att stigarna skulle förstärkas och att det skulle placeras ut jordfasta bänkar där utsikten är som bäst. Vidare önskade Svärd att de avverkade trädstammarna skulle tas bort, alternativt dra nytta av stubbarna med skulpturtävling. Snygga till och komplettera eldningsplasterna. Ta bort lekredskap som inte fungerar och avverka träd som skuggar badplasten. Komplettera växtmaterialet i de olika naturtyperna och förse det hela med information och namnetiketter. Slutligen ville Svärd i sin skrivelse låta föreningarna fritt under ansvar få disponera dansbanan för dans och andra aktiviteter under sommaren. Allt behöver inte göras på en gång utan efter en långtidsplan är Svärds uppmaning.

Grinden ska plockas bort.

För en del år sedan gjordes en naturinventering på Borgmästareholmen av Helena Hasselqvist vid högskolan i Kalmar. Den verkar ha fallit i glömska, trots att hon gjorde ett ganska omfattande arbete.

Kultur –och tekniknämnden har diskuterat frågan om Borgmästareholmens framtid. Det finns något som heter Strandrådsgruppen som jobbar med frågan. Har aldrig hört tals om gruppen, men den finns. Det finns förslag på att flytta delar av lekplatsen ute på holmen in till Strandparken. Vidare finns det planer på att förbättra vegetationen. Vägarna som Svärd föreslog verkade svårt att göra något åt just nu eftersom det inte fanns någon pråm att forsla sand med. Tidigare forslade man över sand vintertid på isen. Grinden till holmen ska också plockas bort under våren. Vi får se vad som händer med Skarpskyttekårens och IFK:s övningsområde.

Badplatsen på holmen har blivit mycket uppskattad.

Det var borgmästare Anders Wilhelm Knöös som började röja och snygga upp ute på holmen. Han bodde i Borgmästarehuset vid Stora Bergsgatan-Stöökagatan och var borgmästare åren 1834 -1870. Innan han fick ta hand om holmen som sommarnöje, var namnet Hästholmen. Vad det namnet kom ifrån känner jag inte till. Ön var vid den här tiden helt kal.

Knöös såg till att det blev ett litet utvärdshus på holmen. Det var ju askersundarnas enda möjlighet till uteliv om sommaren. Det finns massor av gamla bilder med fullastade båtar av folk som skull ut till holmen och njuta. 1862 infördes hundskatt där pengarna första tiden var öronmärkta till holmens försköning.

Den 12 maj, Charlottadagen, var en stor dag för borgmästarens familj. Borgmästarens fru hette Charlotta och det skulle firas. Familjen rodde ut till holmen för att dricka kaffe med punsch. Festen fortsatte sedan hemma på gården där huvudmålet var plättar. Borgmästaren älskade plättar.

Askersunds skarpskyttekår hade sina övningar ute på holmen från mitten av 1800-talet . Stenarna som kårens medlemmar sköt mot finns kvar ute på udden och rättades till för ett antal år sedan med pengar från länsstyrelsen. På den här tiden var försvarsmakten i ett mycket dåligt skick. Skarpskyttekårer och Lantvärn bildades lite var stans i Sverige. Vid starten hade föreningen 180 medlemmar. När föreningen upphörde i slutet av 1800-talet var medlemsantalet bara lite över 50 skyttar.

Skarpskyttekåren hade sina övningar på Borgmästareholmen

Restaurangrörelsen på holmen drevs av en snickare Carlsson och hans fru. Rörelsen gick allt sämre och till slut blev det konkurs. Snickare Carlsson gick under smeknamnet ”Kärleken”, beroende för sitt stora kvinnointresse. Men han var en skicklig möbelsnickare och hans alster har funnits i förmögna hem och herrgårdar.1878 annonserades byggnaderna på holmen ut och efter en tid gick Askersund stad in som köpare. Kommunen är fortfarande ägare till borgmästare Knöös sommarnöje.

Amatörtävling på holmen. Här är det Nisse Lundstedt som gör allt för att vinna. Tyvärr nådde han inte ända fram.IFK hade sin första idrottsplats på holmen.

IFK Askersund-som bildades 1904- hade sin första idrottsplats ute på holmen. Sanden till hoppgropar hämtades med båtar av medlemmar vid Husabergsudde. Det fanns många tidningsnotiser om båtar som var när att sjunka av tunga laster. 1908 lämnade IFK holmen för en ny tävlingsplats i närheten av Väderkvarnsbacken.

IFK höll stora sommarfester på holmen fram till 70-talet. Folk fraktades ut med vedskutor. Föreningen drev nästa hela sin verksamhet med inkomster just från ”holmefesterna”. Det var en fest som alla skulle till. Bilköerna in till stan på lördagskvällen var långa. En del kallade ”holmefesten” för en fyllefest. Det gick rykten om att det fanns folk som önskade att holmen sjönk med alla syndiga människor. Men det var nog bara en skröna.

Medborgarförslag om Båt-Harrys samlingar

Harrys samlingar i källaren vid PLM i Hammar

Nytt resecentrum i Askersund

illustration Carl Dolk

Pressmeddelande från Askersunds kommun

2016-03-29

Nytt resecentrum byggs i Askersund. Tillfälligt resecentrum på torget.

Ett nytt resecentrum för busstrafik byggs i anslutning till vårt nya kunskaps- och kulturcentrum Sjöängen i Askersund. Arbetet startar måndag 4 april och resecentrum kommer att vara klart till skolstarten i höst. Under byggtiden kommer på- och avstigning av bussar att ske med en tillfällig lösning vid Askersunds torg.

I samband med byggnationen av Askersunds nya kunskaps- och kulturcentrum Sjöängen byggs även ett nytt resecentrum för kollektivtrafik med buss och för skolskjutsar, med PEAB som entreprenör. Anläggningen kommer att ha fem bussplatser med väntkur samt en stor parkering. Tillgänglighet har varit ett av ledorden i projekteringen av resecentrum, vilket bland annat har resulterat i taktila stråk i marken för att underlätta för synskadade. Stråken ger ledning ända fram till Sjöängens entré.

Investeringsbeloppet är drygt 8 Mkr varav kommunen får totalt cirka 5 Mkr i bidrag i form av statlig medfinansiering (1 Mkr) och från de så kallade citybanemedlen (4 Mkr) för satsningar på kollektivtrafik.

Ombyggnationen gör att nuvarande resecentrum med tillhörande parkering kommer att stängas av från och med måndag 4 april fram till strax innan skolstarten i augusti. Linjebussar kommer att ha tillfälliga hållplatser på Sundsbrogatan vid Askersunds torg. Mer information för linjetrafiken finns inom kort på Länstrafikens webbplats. Skolskjutsar kommer att ha sin på- och avstigning i anslutning till Sjöängsskolan och berörda elever informeras via skolan. Vi beklagar de olägenheter som kan uppkomma i samband med bygget men ser fram emot ett mycket fint och funktionellt resecentrum.

Kommunstyrelsens ordförande Per Eriksson (S):

– Satsningen på nytt resecentrum är en viktig del av den nya stadsdel som växer fram i ett av stadens bästa lägen.

Stationsområdet i början av 1900-talet. Det har hänt mycket och mera är på gång.

Fin utsikt över Askersund

Utsikten från taket på nya Sjöängen är imponerande . Hygglige platschefen på bygget, Magnus Landin PEAB,, tog med mej upp på taket för några bra bilder. Lägger ut bilderna för alla kommer förmodligen inte upp på taket. En kranförare satte också på en korg på sin maskin för att jag skulle komma upp en bit i luften för fotograferingen. Närmare bestämt 16 meter. Det är trevligt folk på det där bygget.

Tre nöjda systrar

Trycket efter lägenheter är stort. Och så har det varit länge. Önskemålet är ofta en hyfsad stor lägenhet i ett bra läge med egna rum åt alla i familjen. Men det är inte gott om sådana lägenheter för en överkomlig hyra eller ett bra pris på en bostadsrätt.

Systrarna Dagmar, Thyra och Ingrid Pettersson i sin nya lägenhet.

Systrarna Thyra, Dagmar och Ingrid Pettersson (Nordman), löste det på sitt eget vis. De flyttade ihop i en tvåa med rum och kök i de då nybyggda bostadsrätterna vid Sundsbrogatan, med en av stans bästa utsikter. Och trivdes utmärkt. Både med lägenheten och att som äldre syskon bo så nära varandra. De såg bara fördelar med det hela. Kanske något att tänka på i dag när det är så ont om lägenheter. Flytta ihop som systrarna Pettersson.

Ingrid visar den fin utsikten mot hamnen och kyrkan.

Som journalist besökte jag systrarna 1987 när de nyss hade flyttat in. En historia som är värd att berätta igen.

Storasyster Dagmar hade ansvar för disken mellansystern Thyra ordnade med maten, medan lillasyster Ingrid hjälpte till med lite av varje. Städningen delade de upp ”systerligt”. Lägenheten var på 84 kvadratmeter och insatsen var 29 000 kronor 1987. Thyra hade varit gift till skillnad från sina båda systrar.

-Jag flyttade till Stockholm som ung. Först arbetade jag som husa i fyra år. Sedan gifte jag mej och fick sonen Per. Jag fortsatte att arbeta som servitris på olika smårestauranger. När min man fick pension flyttade vi till mina systrars hus i Askersund. Maken dog några år senare, berättade Thyra.

Systrarna Dagmar och Ingrid blev hemstaden Askersund trogna. Dagmar stannade hemma och hjälpte sina föräldrar. Medan Ingrid utbildade sig till sömmerska. Det är många askersundare som fått sina kläder uppsydda och ändrade av Ingrid. Familjen bodde i ett hus vid Gårdsjögatan, med en stor tomt. Det blev för jobbigt att klippa gräs och skotta snö. Systrarna satte upp sig i lägenhetskön så fort de fick höra att John Mattsson skulle bygga i centrala Askersund. Det var inte så vanligt på den tiden med nya lägenheter centralt. Det tog tre år innan lägenheten blev en verklighet. Ingrid slutade inte helt med sitt yrke när hon kom till lägenheten . Hon fortsatte med att sy kläder åt sina systrar.

När systrarna blev trötta på att sitta i sin lägenhet, tog Ingrid ut sin lilla bil för en åktur. Hon var den enda av systrarna som hade körkort. När jag hälsade på i den nya lägenheten skulle Thyra bjuda sina systrar på inkokt lax till lunch. Att matlagningen just fallit på hennes lott kanske inte var så konstigt med tanke på hennes bakgrund som servitris. Men det var inget hon hade tänkt på själv. Det hade bara blivit så.

-Det är ingen ide att mina systrar klagar på maten. Jag bestämmer hur matsedeln ska se ut, skojade Thyra.

Huset som systrarna Pettersson bodde i ligger utmed Sundsbrogatan, men märkligt nog är adressen Stöökagatan. Systrarna tyckte det var lite konstigt minns jag. Tydligen var det så att alla i bostadsrättsföreningen skulle ha samma gatuadress. Det skulle bli enklare så, även om man bodde vid Sundsbrogatan. Systrarna förklarade att det var bra om äldre människor bodde centralt. Kommunen sparade pengar på färdtjänst och annan service för äldre. Samma sak gäller väl i dag som för 29 år sedan när jag gjorde reportaget.

1987 Sundsbrogatan med de nybyggda bostadsrätterna.

Sundsbrogatan 50-tal. Husen till höger revs för att ge plats åt bostadsrätterna.

Det finns mycket att lära av systrarna Pettersson i tider av brist på bostäder. En annan viktig sak som gjorde att allt klaffade var också att de trivdes mycket bra ihop. Äkta syskonkärlek.

Ny bok om nationalskalden Heidenstam

Håkan Jaldung

Vad är då syftet med uppsatserna i boken?

Boken trycks i en liten upplaga, 100 exemplar, och innehåller en kortare introduktion samt tre uppsatser. Den omfattar 171 sidor.