Apropå älgjakt och styckning. I min ungdom jobbade jag i en charkuteriaffär när torget i Askersund. Det var på den tiden gris-och köttdelar hade sitt riktiga namn i köttdiskarna. Häromdagen köpte jag något som hette fläskmästarbit. Det måste ha hänt något med grisarna eller styckningen. En sådan del fanns inte att köpa förr i tiden. Då var det helt andra namn. De riktiga namnen på bitarna. Det var inget drömjobb för mej, eftersom jag också är ganska kräkmagad, men fick en förfrågan om att bli springgrabb och tackade ja. Tänkte inte på konsekvenserna med lever och blodmat. Djuren var slaktade som tur var innan de kom till butiken. Det var viktigt att komma ut och tjäna pengar snabbt. Som bonus på det hela fick man lära sig stycka och veta lite om vad bitarna skulle användas till. Kok-eller stekkött? Ja det var en stor fråga för många kunder.
Vännen Birger i vid Slakteriföreningens gård
En del kunder kom in och frågade om det fanns något ”rart fläsk”. En äldre ”fin” herre önskade alltid två charmanta köttbitar till helgen. De skulle vara tunna och inte kosta så mycket. Plånboken var förmodligen lika tunn som de charmanta köttbitarna men det gällde att hålla stilen. Någon skulle ha en ”korvabit” och en ostbit. En dam nöjde sig aldrig med den första köttbiten som visades upp. Då var det bara att gå bakom hörnet och vända på biten. ”Så ska det se ut”, blev kommentaren från den nöjda damen. Kanske lite fult, men väldigt effektivt. Någon gång om dagen gick jag också in till vännen Birger i pannrummet med något ätbart. Han skötte eldningen i huset och när det var riktigt kallt sov han över där. Ingen av personerna jag skrivit om finns inte kvar i livet längre. Jag vill inte lämna ut någon som skulle känna igen sig.
Slakteriföreningen i hörnet på torget
Under älgjaktstider var alla som kunde stycka mycket eftertraktade. Nu tror jag de flesta jaktlag har folk som kan stycka och har bra lokaler för att ta hand jaktfångsterna. Men så har det inte alltid varit. Själv har jag stått och styckat både i trånga garage och i pannrum. Vid ett tillfälle hade ett jaktlag som ringde mej om hjälp, fällt en riktigt stor älg. Så stor att några i gänget fick ge sig iväg till Varuhuset och skaffa sig ytterligare en frysbox. Tror jag slet ut tre-fyra fogsvansar innan allt var klart. Det fanns ingen motorsåg i det garaget. Efter det sa jag nej till all styckning av älg. Nöjde mej i fortsättningen med lite mera lättstyckade djur. Ersättningen var ofta en köttbit. I mitt fall ganska misslyckat, efter som hälften av familjen var och är vegetarianer.