Förr i tiden kunde marknadsknallarna som kom till Askersund råka illa ut om de inte sålde ”rätt” varor. En försäljare som sålde preventivmedel hamnade hos polisen. Det var förbjudet att sälja sådana syndiga varor långt in på 50-talet. Det blev polisanmälan och rättegång som följd. Bötessumman blev 45 kronor, samtidigt som rätten förklarade att partiet med preventivmedlen var förverkat. Det hade polisen ordnat med, men på vilket sätt stod inte att läsa om i tidningen.

Snart är det dags för höstmarknad i Askersund, förmodligen  utan preventivmedelsförsäljare. Onsdagen den 31 augusti invaderar knallarna Askersund precis som de gjort sedan Gustav Vasa år 1550 förordade att det skulle hållas marknader två gånger om året i staden. Och det har de styrande i staden följt. På Gustav Vasas tid handlade utbudet om järn, oxar, hudar och smidesverk. I dag är de stora marknadsartiklarna karameller, leksaker och CD-skivor.

Marknadsbild från 2014

Marknaderna i Askersund i är kultur till skillnad från många andra jippobetonade marknader som kommit till på senare år. Något som ansvariga på kommunen ska vara rädda om. Det är lite av folkfest marknadsdagarna. Sedan några år tillbaka ansvarar Lions för marknaderna och det fungerar bra.

Artistuppträdande  kanten av  Torgparken  på 50-talet. Synden hade då kommit till Askersund med lättklädda damer och kraftkarlar som visade upp sina muskler.

Marknaderna i Askersund har förändrats mycket under de senaste tio åren. Nu är handeln utspridd över hela staden, nästan ut till södra infarten. Förr var 110 platser på torget en självklarhet. Det var trevligt och bekvämt för marknadsbesökarna. Marknaderna utgick från torget. I dag är det ganska öde med försäljare på torget.  Förklaringen till att så många platser försvunnit från torget är att försäljarna vill ha med sina bilar in på torget. En lite tråkig utveckling. Tycker jag.

Själv har jag många minnen från marknaderna i Askersund från mitt jobb som journalist. Det var en händelse som självklart skulle bevakas. Stan var ändå proppad med folk och det hade varit konstigt om inte tidningen nämnt något om det. En ständig fråga  var hur många besökare som var på marknaderna. Mellan 5-och 10 000 besökare var en gångbar siffra som ingen kunde protestera emot.

En 50-talsbild med gamla torgkiosken i bakgrunden

På 50-talet fanns några rakbladsförsäljare som återkom år efter år. Den störste profilen sålde rakbladen Dixi. Ett oöverträffat märke enligt honom själv. Och folk handlade. Varje år förklarade försäljaren att firman skulle upphöra och att allt skulle säljas ut. Lika troget kom han dock tillbaka varje år. Fram till klockan tre på eftermiddagen gick försäljningen bra. Sedan blev det många turer upp till ölkaféet vid Väderkvarnsgatan (där Jakobssons radio och TV finns i dag). Efter en fem-sex turer dit blev rakbladsförsäljaren ganska trött om man säger så.

Rakbladsförsäljaren  lockade många marknadsbesökare till sitt  bord. Märket som han saluförde var Dixi

En annan sålde knivar. Försäljningsargumentet var lite udda. Knivarna var så vassa att man kunde skära mycket tunna korvskivor när svärmor kom på besök. Med så tunna skivor skulle hon aldrig återkomma lovade han. En annan sålde konservöppnare. Han berättade om att han kunde vakna med ett ryck om natten, bara för att gå upp och öppna några burkar. Så roligt och lätt var det. En sak som han drömde om. Försäljaren ville inte pracka på någon sina öppnare, utan det stod var och en fritt och gå runt och sprätta ansjovisspad på väggarna med sina gamla öppnare om det var så. För det var ett ofrånkomligt faktum med de omoderna öppnarna påstod han. I ett modernt samhälle använde man de senaste kommit fram i teknikväg.