ovedanielsson.se – Sida 32

Min tidningskrönika 25 september

Krönikan ska handla om något så allvarligt som när pesten nådde Askersund. Det handlar nu inte om när pesten som härjade bland människor, utan när kräftpesten slog till i Vättern på 50-talet. Nog så allvarligt för många när flodkräftorna försvann, för att senare ersättas med signalkräftor. Men det tog ett antal år innan tillgången på signalkräftor explodera i Vättern. En av de som tog kräftpesten hårdast var källarmästare Sand på Statt i Askersund. De populära traditionella och inkomstbringande kräftsupeèrna var i fara. Första året kunde hotellet hanka sig fram med de få flodkräftor som fanns kvar. Men sedan var det kört.

Har inget minne av att det var någon större skillnad på flodkräftor och signalkräftor i smaken. Men det kan vara minnet som sviker, det var ju så länge sedan. Många som jag pratar med förklarar märgligt nog att de tycker lika bra om räkor som kräftor. Det är själva fisket och de efterföljande festerna som lockar.

Minns att jag som journalist skulle intervjua en man som varit på kräftkalas dagen före och var inte alla bästa trim när jag dök upp med kameran på förmiddagen. Du får komma igen lite senare var besked. Bilden skulle annars inte bli bra. Lite finkänsligt sa jag att det kunde vara jobbigt dagen efter ett kräftkalas. Det är inte kräftornas fel blev svaret. Orsaken var en helt annan.

Läser i tidningen att det är full fart med kräftfisket ute på Vättern. De flesta använder eget vatten och egna redskap. Andra är mindre nogräknade och då blir det bråk med polisingripande

Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön och där fanns flodkräftor när jag var grabb. Tror inte fisket var helt smärtfritt där heller. Fisket och särskilt kräftfisket skapar av någon anledning ofta osämja. Har aldrig riktigt förstått mej på det. Vi var ingen fiskarfamilj trots närheten till sjön, men vi lade i lite burar när det var dags. Morsan kokade sedan skaldjuren med stor vånda. Inte roligt att tömma i levande kräftor i en kastrull.

En liten vetenskap var vilket bete som skulle användas. För vår del var det mört från sjön. Men vi fick massor av tips bete som skulle fylla burarna med kräftor. Någon ville pröva hönskött doppat i terpentin. Men jag tror aldrig det blev så.

Som journalist skrev jag en gång efter allt bråk, att beståndet skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Blev idiotförklarad. Hur skulle det se ut om alla kom och fångade var sin kräfta. Det fick jag mycket arga telefonsamtal om.
———————————-

22 september

Tre bra saker.

Kolmilor. Är imponerad av alla som jobbar med kolmilor, som tillbringar dagar och nätter vid milan. Som i Mariedamm och Tiveden.

Äpplen. Det dignar av äpplen i trädgårdarna. Då var det bra att Kalle vid sin trädgård i Askersunds by ordnade äppeldag i helgen. Själv har vi massor av äpplen i trädet vid vårt hyreshus.

Tårtkalas. I Lerbäcks församlingshem hölls det tårtkals för Världens Barn. Den stora tårtbuffen kostade 50 kronor men pengarna gick oavkortat till insamlingen

IFK seriesegrare

IFK Askersunds fotbollslag bärgade seriesegern i femman i helgen genom vinst mot Assyriska med 2-0 (0-0). IFK var klara för uppflyttning redan före matchen. Två lag blir direktuppflyttade, medan det tredje laget får kvala. Det lär bli en hård kampa mellan Eker, Hallsberg och Sköllersta, om platserna närmast IFK. Det var årets sista hemmamatch för IFK. Kommande helg sker avslutningen mot Eker borta.

Segern mot Assyriska satt långt inne. IFK skapade ett antal öppna målchanser utan resultat. Gästerna stack också emellan med några farliga chanser. Annars var det riv och slut mitt på planen.

IFK:s obligatoriska målskyttar Andreas Borg och Johan Hailee, höll stilen. De svarade för målen. Priset till bästa spelare i de båda lagen gick till målvakterna Gustav Åkesson (IFK) och Gabriel Gabrielsson. Båda gjorde många fina räddningar.

Efter slutsignalen åkte guldhattarna på för IFK. Segerfesten hölls på pizzerian i Vretstorp. Det hade tränaren och Vretsorpspojken Conny Eriksson ordnat.

Ove Danielsson

Västra Strandparken- Verkstadstomten vecka 38 2016

Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla TV-apparater som finns i byggnaden. Började plåta 2014 i samband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i någon apparat i foajén…

Bilderna från Västra Strandparken får gå på min blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.

Conny tog IFK till fyran efter 70 år

Conny tog IFK till fyran efter 70 år.

September 2016Skapad av Ove Danielsson ons, september 21, 2016 16:45:14
Det ska vara en vretstorpare som ska klara av det hela! IFK Askersunds fotbollsspelare och tränaren Conny Eriksson från Vretstorp har gjorde det inte föreningen klarat av på 70 år. Nämligen att ta sig upp till division fyra. Till sin hjälp har han haft Ann-Sofie Fahlström (lagledare) och Anders Hansson (materialförvaltare).
Efter vårsäsongen 1946 fyra åkte IFK ur fyran. På den tiden spelade man höst och vår. I rättvisans namn mot dagens spelare så är det svårt att jämföra insatsen mot förr. Seriesystemet var inte detsamma. Hur som helst från sommaren 1946 har IFK hållit till i sexan och femman. Laget har kvalat till fyran de senaste åren men inte lyckats. I mitten på 40-talet med bandystjärnor som Karl-Erik Södergren och Gunnar Carlsson, kvalde IFK till och med till division tre men föll i två matcher. 40-tals laget och dagens lag är väl det starkaste som klubben haft. Skillnaden är att dagens lag är betydligt bättre tränade. Det kan jag lugnt konstatera som själv har en bakgrund som fotbollsspelare i IFK.

IFK Askersund spelar i fyran nästa år.
Bild:Ann-Sofie Fahlström
Senaste IFK – laget i fyran 1946 som också kvalade till trean. Stående fr.v: K-I Appelgren, Åke Forsslind, Lennart Larsson, Gunnar Carlsson, Karl-Erik Södergren och Sixten Gefvert. Knästående: Bengt Härdner, Hilding Johansson, Per Johansson, Arne Mogren och Lennart Andersson

-Det känns riktigt bra. Förra året föll vi kvalet, men nu har vi fått ett år till på oss att bygga laget och spelet. Tycker vi har ett mycket bättre tempo än många lag vi mött. Det ser riktigt bra ut framöver med många spelare som vill vara med och kämpa om en plats i A-laget. Det är så det ska var. De som tränar spelar, är Connys klara besked

Conny är meriterad som spelare och tränare. Han spelade fem säsonger i Degerfors och gjorde 112 matcher. Conny har också ägnat en stor del av sitt fotbollsliv i moderklubben Vretstorp både som spelare, spelande tränare och tränare. Många duktiga fotbollsspelare har försökt bli tränare men har inte lyckats. Det är skillnad på att sparka på en boll och ha hand om en större grupp. Men det har sympatiske Conny lyckats med.

IFK:s tränare Conny Eriksson
Bild:Ann-Sofie Fahlström

Conny som aktiv
Conny spelade i Degerfors i fem säsonger. Här i övre raden trea från vänster.

-IFK har ringt ett antal år om att de vill ha mej som tränare. Men jag hade förhoppningar om att föra upp Vretstorp i trean så jag tackade nej, men vi lyckades inte ta oss upp. Då tyckte jag det var dags att pröva något nytt. Kollade på IFK när de kvalade och såg att det fanns massor av fotboll i laget. Har inte ångrat att jag tackade ja. Det har varit väldigt trevligt att komma till IFK. Jag trivs mycket bra. Ledarstaben runt mej är ju också fantastiskt duktiga. Hoppas de fortsätter att jobba länge i föreningen.

-Min förhoppning är att Hallsberg går upp ,och att Laxå hänger kvar i fyran. Vretstorp finns ju redan där. Vilka publikmatcher det skulle bli, säger Conny.

Conny och hustru Karin kommer nästa år också att bli askersundare på riktigt. De ska flytta till Askersund. Familjen har köpt en bostadsrätt vid Västra Strandparken( Verkstadstomten).

På lördag spelas sista hemmamatchen för säsongen på Solberga mot Assyriska. IFK avslutar sedan borta mot serietvåan Eker.

-Roligt för vår trogna publik att vi får en hemmamatch innan säsongen är slut. Hoppas det kommer mycket folk och firar lite med oss.Den förra hemmamatchen lämnade motståndarna sorgligt nog v.o. Är lite imponerad av IFK-publiken som i år också har följt med till våra bortamatcher. Det stöttar oss verkligen och det är roligt både för mej och grabbarna, säger Conny.

IFK:s ungdomsverksamhet både på pojk-och flicksidan just nu också är imponerade. Det finns också en stor ledar-och träningsstab som tar han om ungdomarna. Det ser ljust ut om man säger så. Alla som besöker Solberga IP en vardagskväll kan konstaterar att alla planer är upptagna. Ett tydligt bevis på mängden av fotbollsungdomar är den traditionella avslutningen med taco-buffe på hotellet. I år blir det tre sittningar för att alla ska få plats.

Västra Strandparken-Verkstadstomten

September 2016Skapad av Ove Danielsson sön, september 18, 2016 13:31:15
Byggföretaget PEAB förbereder bostadsbyggandet vid Västra Strandparken, eller Verkstadstomten som askersundarna säger till vardags. Arbetsledare Magnus Landin har bett mej följa bygget med bilder precis som jag gör vid nya Sjöängen. Bilderna från nya Sjöängen går på kommunens hemsida och det finns planer på att skolbilderna ska rulla i någon av alla TV-apparater som finns i byggnaden. Började plåta 2014 i samband med pålningen. Kanske bilderna ska visas i någon apparat i foajén…

Bilderna från Västra Strandparken får gå på min blogg och vad jag förstår på PEAB:s hemsida.
Vecka 37 2016

Vecka 37 2016

Vecka 36 2016

Vecka 36 2016

Vecka 35 2016

Vecka 34 2016
Vecka 34 2016
Vecka 34 2016

1951 . Ett klipp från Askersundsbygdens Tidning2012

2012

Min tidningskrönika 12 september

I de sociala medierna finns det massor av bilder och filmklipp på djur som gör de mest omöjliga och konstiga saker. Och jag vill inte vara sämre i den här krönikan . Själv är jag uppväxt med både hund, kalkoner och katter. Under en mycket kort period hade vi också vita möss, men det tog hastigt slut när katten upptäckte läckerbitarna. Rena smörgåsbordet. Normalt brukar jag aldrig plocka in familjen i mina krönikor. Tror inte folk tycker det är så spännande. Men nu gör jag ett undantag, för jag tycker ändå att katten Alice ingår i familjen. Det är hon och jag som följer sena idrottssändningar på TV när allt har tystnat i huset. Och hon spinner rogivande.

Alice sovplats under parkbänken på gården.

Men det var nära att Alice inte kunnat göra mej sällskap. Och det är det krönikan ska handla om. En märklig händelse. Vi köpte henne för 700 kronor när hon var liten. Efter en kort tid försvann hon ut i höstrusket. Vi sprang runt till grannar och andra och frågade om de sett till en liten svart katt. Men vi fick inget napp. Vår lilla katt var borta. Efter några dagar kom kvinnan som vi köpt katten av in på redaktionen. Hon hade hört att Alice var borta och om jag ville ha hjälp med att hitta henne. Kvinnan berättade att hon brukar ha kontakt med en sierska i Karlstad som hjälpt henne tidigare i samma ärende. Hon undrade också hur jag såg på sierskor. Förklarade att jag inte trodde på sådant men kunde hon hitta katten så hade jag förstås inget emot det även om det skulle kosta några kronor.

Efter någon vecka ringde två kvinnor till mej på redaktionen om att de hade hört katten jama en bit från vår bostad i kanten av Vädekvarnsbacken. Kvinna som sålde katten kände kvinnorna och hade berättat vad sierskan sagt. Sierskan hade sagt att katten fanns vid en bäck i närheten av en stor höjd med höga träd. Kvinnorna insåg snabbt att det måste vara Väderkvarnsbacken som inte låg så långt från min bostad. Jag åkte dit på lunchen. Gick runt och ropade men hörd inte ett pip. Jag gav upp och tog mej hem för att äta min obligatoriska Skogholmsmacka till lunch. De måste ha hört fel. När jag öppnade kylskåpet smällde det till i kattluckan och där stod Alice, efter ha varit borta någon vecka. Hon hade hört mej och följt efter.

Kvinnan som tog hjälp av sierskan sa att nu måste du väl ändå tro på att det finns krafter som vi inte kan styra över. Jag sände 150 kronor till sierskan i Karlstad och jag tror även i fortsättning på vad jag vill.

Glasåtervinningen i Hammar 30 år

Svensk Glasåtervinning i Hammar firade sitt 30-årsjubileum i helgen, med besök av landshövding Larsson och kommunalrådet Eriksson. De höll sina tal från en glugg långt upp i återvinningslokalerna. Och det kom mycket folk. Det var första gången företaget ordnade med öppet hus, så många var nyfikna på hur det går till i sorteringen. Företagets VD Hans Standàr passade också på att hälsa alla välkomna från gluggen i väggen.

Tal av landshövdingen

Som gammal glasbruksarbetare var jag förstås också nyfiken på vad som hänt på det gamla glasbruksområdet. Det var ju ändå min arbetsplats under ett antal år. Visserligen har jag varit där som journalist några gånger, men sedan dess har det skett en enorm teknisk utveckling. När jag jobbade på ”bruket” så skedde det mesta av sorteringen för hand. Den manuella delen är nästan borta helt. Det mesta sköts med hjälp av maskiner och teknik. Jag var själv aldrig med om någon sortering, utan mitt arbete var att göra flaskor vid glasmaskinerna. Min väg till journalistiken gick via Slakteriföreningen, Hammars glasbruk, och Hermodskurser. Samt en massa tjänstledighet från bruket så jag fick tid att skriva.

När glasbruket stängdes 1992 var det många som också trodde att glasåtervinningen skulle försvinna från Hammar. Men så blev det inte. Det är i dag en stor arbetsplats. En del av de som fick sluta vid glasbruket vid nedläggningen är tillbaka vid återvinningen.

Maskinskötarna ”Motala -Karlsson”, jag själv , och Åke Karlsson, när det var full fart på flasktillverkningen. Bilden är från 70-talet

Själv har jag träffat Eje ibland som var lärling hos mej vid glasmaskinen innan jag slutade. Han fortsatte sedan till det bittra slutet. Men nu är han tillbaka. Roligt att träffa gamla arbetskamrater och prata om gamla tider som varit.

Glaskonstnär Anette Alisö

Besökarna fick vandra runt och titta på anläggningen. Det var köer till rundvandringen. Glaskonstnär Anette Alisö lät vidare besökarna pröva att göra glaslyktor. Besökarna bjöds också på underhållning och fika.

Till anläggningen i Hammar levereras dagligen cirka 700 ton glas. I dag återvinns hela 94 procent av allt förpackningsglas vilket innebär att Sverige är bäst i världen på att återvinna glasförpackningar. Nästan två tredjedelar av allt inlämnat glas går tillbaka skandinaviska glasbruk för tillverkning av nya flaskor och burkar. Andra förädlade produkter är glasull och skumglas.

Medborgarförslag i Askersund

Medborgarförslag

Det räcker med en gran i Askersund. Den på torget anser politikerna.
Bild:Anders Foglander

Aktiv lördag i Askersund

Kö in till konsthallen

Askersundarna har haft fullt upp den här helgen. Först invigning av konsthallen i nya Sjöängen och sedan avskedsfest i gamla biblioteket. Det nya i Sjöängen är på gång. Sedan gällde att slänga sig på cykel –en del tog bilen förstås-ner till koloniområdet Oxgropen. Varje år har koloniföreningen en trevlig höstfest dit alla är välkomna. Koloniföreningen har återskapat lite av den gamla koloniandan i området. Det är bara för de styrande i kommunen att lyfta på hatten för deras arbete. De olika aktiviteterna lockade mycket folk. Vid invigningen av konsthallen var det väldigt trångt. Vid stängningen av gamla biblioteket bjöds besökarna på tårta och gratis böcker.

Invigning av konsthallen

Flyttkalas i gamla biblioteket.

Klipp från invigningen av gamla biblioteket 1985

Oxgropen lördag

Efter allt det här gällde det att snabbt kom hem till Finnkampen på TV och se Sanna Kallur vinna 110 meter häck i första löpgrenen.

Syndiga varor på marknaden i Askersund

Förr i tiden kunde marknadsknallarna som kom till Askersund råka illa ut om de inte sålde ”rätt” varor. En försäljare som sålde preventivmedel hamnade hos polisen. Det var förbjudet att sälja sådana syndiga varor långt in på 50-talet. Det blev polisanmälan och rättegång som följd. Bötessumman blev 45 kronor, samtidigt som rätten förklarade att partiet med preventivmedlen var förverkat. Det hade polisen ordnat med, men på vilket sätt stod inte att läsa om i tidningen.

Marknad preventivmedel böter

Snart är det dags för höstmarknad i Askersund, förmodligen utan preventivmedelsförsäljare. Onsdagen den 31 augusti invaderar knallarna Askersund precis som de gjort sedan Gustav Vasa år 1550 förordade att det skulle hållas marknader två gånger om året i staden. Och det har de styrande i staden följt. På Gustav Vasas tid handlade utbudet om järn, oxar, hudar och smidesverk. I dag är de stora marknadsartiklarna karameller, leksaker och CD-skivor.

Marknad höst 2014 (2)

Marknadsbild från 2014

Marknaderna i Askersund i är kultur till skillnad från många andra jippobetonade marknader som kommit till på senare år. Något som ansvariga på kommunen ska vara rädda om. Det är lite av folkfest marknadsdagarna. Sedan några år tillbaka ansvarar Lions för marknaderna och det fungerar bra.

Bok 6 NA 59 Marknad torget (1) Kabare Artistuppträdande kanten av Torgparken på 50-talet. Synden hade då kommit till Askersund med lättklädda damer och kraftkarlar som visade upp sina muskler.

Marknaderna i Askersund har förändrats mycket under de senaste tio åren. Nu är handeln utspridd över hela staden, nästan ut till södra infarten. Förr var 110 platser på torget en självklarhet. Det var trevligt och bekvämt för marknadsbesökarna. Marknaderna utgick från torget. I dag är det ganska öde med försäljare på torget. Förklaringen till att så många platser försvunnit från torget är att försäljarna vill ha med sina bilar in på torget. En lite tråkig utveckling. Tycker jag.

Själv har jag många minnen från marknaderna i Askersund från mitt jobb som journalist. Det var en händelse som självklart skulle bevakas. Stan var ändå proppad med folk och det hade varit konstigt om inte tidningen nämnt något om det. En ständig fråga var hur många besökare som var på marknaderna. Mellan 5-och 10 000 besökare var en gångbar siffra som ingen kunde protestera emot.

Bok 6 NA Marknad (5) korgar

En 50-talsbild med gamla torgkiosken i bakgrunden

På 50-talet fanns några rakbladsförsäljare som återkom år efter år. Den störste profilen sålde rakbladen Dixi. Ett oöverträffat märke enligt honom själv. Och folk handlade. Varje år förklarade försäljaren att firman skulle upphöra och att allt skulle säljas ut. Lika troget kom han dock tillbaka varje år. Fram till klockan tre på eftermiddagen gick försäljningen bra. Sedan blev det många turer upp till ölkaféet vid Väderkvarnsgatan (där Jakobssons radio och TV finns i dag). Efter en fem-sex turer dit blev rakbladsförsäljaren ganska trött om man säger så.

Bok 6 NA Marknad (1) rakbladsförsäljare

Marknad 50-tal Nisse M262 (2)

Rakbladsförsäljaren lockade många marknadsbesökare till sitt bord. Märket som han saluförde var Dixi

En annan sålde knivar. Försäljningsargumentet var lite udda. Knivarna var så vassa att man kunde skära mycket tunna korvskivor när svärmor kom på besök. Med så tunna skivor skulle hon aldrig återkomma lovade han. En annan sålde konservöppnare. Han berättade om att han kunde vakna med ett ryck om natten, bara för att gå upp och öppna några burkar. Så roligt och lätt var det. En sak som han drömde om. Försäljaren ville inte pracka på någon sina öppnare, utan det stod var och en fritt och gå runt och sprätta ansjovisspad på väggarna med sina gamla öppnare om det var så. För det var ett ofrånkomligt faktum med de omoderna öppnarna påstod han. I ett modernt samhälle använde man de senaste kommit fram i teknikväg.