Med grisbil runt Sydnärke

 

En gång i tiden var det vanligt med grisbilar som åkte runt på landsbygden. Folk hade möjlighet att köpa en liten kulting som sedan skulle födas upp och bli julmat. Kultingarna fanns i små boxar på lastbilsflaken. Det var bara att välja och vraka.

Bild från Leif Linus arkiv. Slakt vid Gryten i Tived.

En gammal journalistkollega skrev en gång under rubriken” Med grisbil runt Sydnärke”. Han betonade att det var ett blixtreportage med parentes. Reportaget som jag tänker återge en del av var enligt den gamle journalisten ”en trevlig färd ut till jordbrukets eget folk”.

Föraren av grisbilen hette Tage Johansson och var från Vretstorp. Han var både solskensleende och slagfärdig. Bilen var en Chevrolet med släpvagn. Enligt reportern var både föraren och passagerarna på prima humör vid starten i Vretstorp. Johansson var orolig för att kanske köra en hel dag utan att få se en enda kund.

Vid Stora Forssa dök dock upp en livfull och språksam gumma upp. Men hon ville bara betala av en gammal skuld. Men någon ny gris vill hon inte ha. En bonde på cykel stannade till vid bilen. Han ville gärna ha en gris, men priset var inte det rätta. När han hade prutat färdigt blev det ändå en grisaffär. Johansson menade att Sydnärkesbönderna var specialister att pressa priserna i botten. Det hade liksom blivit en sport för dem. I Bergslagen och Värmland förekom aldrig att någon prutade.

I Degerön var en man mycket intresserad av grisarna, men han köpte ändå ingen. Nästa gång sa han. I Tjällmo gjordes stora grisaffärer. I närheten av Närkesberg stod en gubbe vid vägkanten och vinkade. Han vill ha den bästa grisen som fanns på lasset, men billigt. Han berättade också för Johansson vilka förmånliga erbjudanden han fått av andra grisförsäljare så han tänkte inte krusa.

Färden gick sedan vidare över Närkesberg med sin idrottsplats, sin cykelaffär och Konsumbutik, samt förbi Mörtsjöns bryggeri, samt förbi Lerbäcks kyrka och fram till Åsbro. I Åsbro blev det också grisaffär.

I Åsbro tog reportern farväl av Johansson som fortsatte till Vretstorp, medan reportern tog bussen till Askersund. Det var lite av vad en reporter fick ägna sig åt på den tiden.
Förr var det vanligt med grishuvud på julborden. Som tur har det makabra inslaget försvunnit.

Grisbilarna var ett viktigt inslag i handel och självförsörjningen. Andra världskriget rasade runt landets knutar så det var viktig att se till att det fanns mat på bordet. Och en egen gris var inte det sämsta. Kan nämna lite i förbigående att jag själv till årets julbord hemmavid köpt en färdigkokt skivad skinka. Många kanske tycker det är fusk. Möjligt men väldigt bekvämt.

Ny turistansvarig i Askersund

 

Förändringar i arbetet med turism och scenkonst på Sjöängen i Askersund

Kerstin Beck-Larsson

Kersti Beck-Larsson blir tillfällig chef för Turist- och evenemangsbyrån i Askersund och dessutom samordnare för verksamheterna i Sjöängen medan Marie Reifelton fortsätter som ansvarig för scenkonstverksamheten. Den organisatoriska förändringen beslutades av kommunchef Madeleine Andersson nu i veckan och börjar gälla med omedelbar verkan.

Det var i samband med förberedelserna inför att Turist- och evenemangsbyrån skulle flytta till Sjöängen som den organiserades inom scenkonstavdelningen.

– En helt ny verksamhet som Sjöängen måste få lite tid på sig för att finna sina former. Nu väljer vi att renodla turistbyrån och scenkonstverksamheten, säger Madeleine Andersson.

Tills vidare kommer Kersti Beck-Larsson, till vardags kommunens integrationsstrateg, vikariera som chef för turistbyrån och samordnare för verksamheterna i Sjöängen. Rekryteringen av en permanent chef för turistbyrån påbörjas inom kort.

– I samband med rekryteringen av en ersättare för vår turiststrateg, som slutade för några veckor sedan, utvidgar vi tjänsten till att även omfatta chefskap, säger Madeleine Andersson.

Marie Reifelton kommer att fortsätta som ansvarig för scenkonsten och får nu möjlighet att helt fokusera på att utveckla den verksamheten ytterligare.

Arbetet med hur verksamheten ska organiseras på längre sikt fortsätter nu inför rekryteringen av den nya turistchefen.

Nytt äldreboende i Askersund

 

Gamla sjukstugan i Askersund invigdes 1943 under pompa och ståt med landshövding Bror Hasselrot som invigningstalare. Huset var efterlängtat. I dag är namnet ändrat till Vårdcentralen.


Klipp från Askersunds-Tidning 1943

Under de 73 år som gått har det hänt mycket i området runt gamla sjukstugan. Det har byggts till och förändras på olika sätt. Och nu är det dags igen om allt går enligt planerna. Ett bygge som ska ske i samarbete mellan region Örebro län och Askersunds kommun.

1943 flyttades verksamheten från kanslibyggnaden vid Sjöängsskolan till nya sjukstugan. Under en period användes kanslibyggnaden sedan till något som kallades kronikerhem. Sedan blev det skolkontor. Ett förslag i dag är att det ståtliga huset invändigt ska göras om till lägenheter. Utvändigt får inget förändrats vad jag förstått och det är väl tur det. Man får vara försiktig med fina gamla hus.

Bild från kommunala handlingar om detaljplaneförslaget. Baksidan på gamla sjukstugan.

En ny detaljplan för sjukstugeområdet är på gång. Syftet med planen är att möjliggöra en ombyggnad av befintlig vårdcentral till ett vårdcentrum innehållande vårdcentral, familjecentral, äldreboende, korttidsboende med mera inom fastigheten Sjukhuset 1. Planen syftar även till att säkerställa tillräckliga parkeringar och trafiksäkra lösningar för den utökade verksamheten.

Granskningstiden pågår 7 december – 28 december 2016. Den som inte framfört skriftliga synpunkter kan förlora rätten att senare överklaga beslutet att anta detaljplanen så det gäller att passa på. Eventuella synpunkter ska ha inkommit senast den 28 december.

Planförslaget innebär att markanvändningen för fastigheten Sjukhuset 1 ändras från allmänt ändamål till vård och bostäder. Den befintliga gatan genom fastigheten planläggs. Som allmän plats. Befintligt och tillkommande parkeringsbehov löses genom en utvidgning av befintlig parkeringsyta vid Trafvenfelts väg samt i planområdets nordöstra del. På ytan mellan gatan och parkmarken som angränsar till villaområdet i kv. Vattumannen nordöst om planområdet möjliggörs parkeringsplatser . Endast komplementbyggnader tillåts uppföras. Detaljplanen medger att ett nytt äldreboende får uppföras på grönytan norr om Torebergsvägen.

Fastigheten Sjukhuset 1 ägs av Länsgården Fastigheter AB. Fastigheterna Askersund 1:46 och Askersund 1:48 ägs av Askersunds kommun. För att skapa en trafiksäker korsningspunkt i anslutning till Torebergsvägen/Torelundsvägen behöver gatans sträckning dras om något.

Antalet parkeringsplatser inom planområdet är idag begränsat och parkeringarna blir ofta fullbelagda. För att tillgodose det befintliga och tillkommande parkeringsbehovet behöver antalet parkeringsplatser i planområdet utökas. Vid genomförandet av detaljplanen kommer grönytan norr om Torebergsvägen att bebyggas vilket innebär att parkeringsytorna inom denna del av fastigheten behöver flyttas. För att ge plats för ytterligare parkeringsplatser kommer den befintliga parkeringsytan vid Trafvenfeltsvägen att byggas om så att fler platser inryms. Detaljplanen skapar även förutsättningar för parkering på gräsytan mellan den befintliga vårdcentralen och villabebyggelsen i kv. Vattumannen nordöst om planområdet.

Totalt beräknas ca 190 parkeringsplatser kunna inrymmas inom planområdet vilket bedöms täcka behovet för både befintliga verksamheter och det nya vård- och omsorgsboendet.

Gräsyta som är aktuell för ny parkering vid Vårdcentralen.

Det finns nu delade meningar om den planerade utbyggnaden vid gamla sjukstugan. Några är rädda för att inte kommunen ska orka med bygget ekonomiskt. Enligt kritikerna saknas handlingar om finansieringen, därför är det svårt att fatta beslut. Några närboende till den planerade parkeringen på grönområdet mellan Vårdcentralen och villaområdet nordöst på detaljplaneförslaget, är heller inte helt nöjda. De är oroliga för att tomten blir utsatt för stor insyn då parkeringen höjs till gatunivå och kommer nära fastighetsgränsen. Det finns krav om att ett insyns-/bullerplank byggs.

Som jag förstår det har politikerna lite att grunna på framöver när det gäller det planerade bygget. Men det hade man säkert också 1943.

Askersunds biblioteket har fått pris

 

Askersunds bibliotek får nyinstiftat pris

På bilden: Peter Alsbjer, Regionbiblioteket i Örebro län, Jenny Samuelsson, barn- och ungdomsbibliotekarie, Askersunds kommun, Annika Restadh, enhetschef kultur och aktivitet, Askersunds kommun.Bild: Lotta Bergsten

Askersunds bibliotek har tilldelats Alfred-priset för årets biblioteksbedrift i Örebro län. Priset delas ut av Regionbiblioteket i Örebro län och personal från Askersunds bibliotek fick ta emot det den 9 december (Nobelafton) i Karlskoga.

Priset för årets biblioteksbedrift är nytt för i år och Askersunds bibliotek får priset för arbetet med att gå från det gamla biblioteket till ett nytt modernt bibliotek – från planering till packning och uppackning.

– Vi har seglat på moln efter invigningen, när Björn Ranelid utnämnde Askersunds bibliotek till Sveriges vackraste. Våra politiker har fått så mycket positiva tillrop för sitt mod att satsa på kulturen i Askersund, så det här priset är bibliotekspersonalens pris för allt slit och arbete som det innebär att flytta ett helt bibliotek, säger Annika Restadh, enhetschef kultur och aktivitet i Askersunds kommun.

Priset består av en statyett i trä med namnet Alfred gjord av Ivan Holy, träsnidare bosatt i Lindesbergs kommun. I juryn för priset sitter Peter Alsbjer och Sylvia Blomberg, Regionbiblioteket i Örebro län samt Maria Lobell, Karlskoga bibliotek.

Strandparken förr och nu

 

Under sommarmånaderna är hamnen i Askersund den naturliga samlingsplatsen. Med båtar, kiosker, restauranger och allt vad det kan vara. Helt oslagbar. På något vis måste det väl finnas turistinformation i hamnen i sommar där folk finns även om Turistbyrån har flyttat till nya Sjöängen. Fast eller ambulerande. I dag är byrån en kombinerad reception för huset.

Kanske kan området där nya Sjöängen finns dag ta upp kampen med hamnen under vinterhalvåret? Det återstår att se. Skoleleverna finns ju redan där. Vad jag minns så var nya lokaler för skolan utgångspunkten för att nya Sjöängen kom till. Sedan kombinerades bygget med en kultursatsning.

Går man tillbaka i tiden så hade stadsfullmäktige gett klartecken till att IFK Askersund skulle få anlägga en bandybana i Strandparken . Om det blivit verklighet hade det varit knepigt med dagens satsningar. Men det hade man säkert löst på något vis. Närheten till Alsen där IFK spelade sina matcher var perfekt. Det gick att pumpa upp vatten direkt från sjön till bandybanan. IFK hade också fått pengar från Tipstjänst till banan.

IFK:s bandylag 1938. Lagbilden är från Alsen där matcherna spelades fram till 1945. Stående från vänster:Gunnar Carlsson, Rune Carlsson, Sten Törnqvist, Nils Karlsson, Olle Wallin,Harry Karlsson, Karl-Ivan Appelgren, Sigge Fallgren. Knästående: Sixten Gefvert, Lennart Nydèn och Bertil Nordlund.
Många hjälpte till med bandybanan på Alsen. Den lite suddiga bilden kommer från dåtidens målvakt Börje Olsson.

Men det blev bråkigt politiskt om placeringen, precis som det var innan nya Sjöängen byggdes. Men också vem som skulle stå för jobbet. Kommunen eller IFK. Kommunen hade upplåtit mark till IFK för banan, men villkoret var att planen skulle användas till lekplats under sommaren. En del tyckte det var en omöjlig kombination. År 1939 bordlades ärendet i stadsfullmäktige. Det hela löste sig senare utan bråk. Försök med att spola upp is var i det närmaste omöjligt. Gamla fyllningsmassor som Strandparken är uppbyggd med gjorde att vattnet sjönk rakt ner i jorden hela tiden. IFK gav därmed upp sina planer. Istället valde man att spola på gräset vid gamla IP. Till den Allsvenska premiären 1945 var bandybanan på gamla IP klar.

En gång i tiden fanns det en planteringsnämnd i Askersund med rektor Frendel som ordförande. Både rektorn och planteringsnämnden är borta, men han hade en ide om Sjöängsområdet som var rena träskmarken på den tiden. En stor vacker park skulle anläggas, men så fanns förslag också om ett större turisthotell med vandrarhem som också kunde vara en fritidslokal för ungdomarna i anslutning till parken. Men Frendels stora dröm var ändå att bygga en enhetsskola med utsikt över Alsen och Stjernsund. Iden med skola i direkt anslutning till den nya parken har nu förverkligats. Men det tog nästan 70 år.

En gång i tiden fanns det ett sågverk i Strandparken. Gamla skolan syns till höger på bilden. Sjöängsskolan finns där i dag.

Frendel och hans nämnd kämpade också hårt för att få bygga en vacker park i träskområdet vid Sjöängen. Närmare i 17 år. Efter stationshuset och ut mot Hagaområdet fanns bara ett träskliknande område. Fyllningen som fanns där kom från olika byggen i staden då husgrundar grävdes. Men det fanns också åtskilligt annat som bilvrak, trädstammat, kaffekittlar och allt vad det kunde vara. En soptipp skulle man kunna säga. Under krigsåren fanns där också koloniland.

Rektor Anton Frendel

Första förslaget på en park i Sjöängsområdet kom redan 1933. Ritningen gjordes sedan om 1941. Ett tredje förslag gjorde arkitekt Gunnar Anders från hushållningssällskapet. Samtliga förslag förkastades. Istället blev det anläggningsträdgårdsmästare Gösta Persson som 1945 gjorde ritningar som i stort sett följdes. Den nya parkanläggningen kostade en del pengar men det fanns fonderade medel. Chefen vid Trikåfabriken Karl Nilsson skänkte också 4 000 kronor. När det stora jobbet med parken började 1950 fanns 19 000 kronor till förfogande. Planteringar och en lekpark var den första satsningen. Frendels önskemål vara att hela området ut till Hagabergen skulle förvandlas till park.

Det tog lite tid från ritningen 1945 att få igång arbetet. Det var brist på arbetskraft och det var svårt att få tillstånd till bygget. Planteringsnämnden hade räknat med arbetet med parken skulle bli reservarbete vid en eventuell kris. Men så blev det inte. Just vid det här tillfället fanns det turligt nog både arbetskraft och pengar så jobbet kom igång snabbare än beräknat. Sex man fick jobb med parken.

Rektor Frendel, som kom till Askersund 1923, var mycket trädgårdsintresserad. Frendel avled 1961, 72 år gammal. Han är dock en av de drivande personerna bakom Strandparken, inte att förglömma nu när invigningarna duggar tätt.

Advent i Vattentornet

Askersundarna kan känna sig lugna inför 1 advent.  Allt blir som vanligt. Bröderna Stefan och Henrik Törnquist, har assisterat av Hasse Eklind, tänt de åtta adventsstakarna i toppen på Vattentornet. De arbetar som vaktmästare vid Askersundsbostäder, som är ägare till den ståtliga byggnaden. Det är andra året som bröderna ordnar lite ljus över staden. Själv passade jag på att ta lite bilder från det 31 meter höga tornet från 1907 när bröderna tände på.

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-10

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-11

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-14

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I  dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från sjöss och land.

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-1

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-17

vecka-47-23-nov-2016-img_7232-2Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

vattentornet-i-askersund-byggs-001

Från bygget av Vattentornet i början av 1900-talet

Det fans två alternativ att välja på. Ett var att bygga ett torn på Norra Bergen för 105 000 kronor. Det andra var att bygga en vattenbehållare  på Väderkvarnsbacken, med filter och nytt maskineri i Askersund för 106 000 kronor. Precis som i dag gällde det att hålla i plånboken för politikerna, så det fick bli det billigaste alternativet. Själva tornet är 31 meter, men från den lägsta punkten i staden skiljer det 46 meter.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt.

Sjöängen invigd med en sprakande show

Invigningsfesten av nya Sjöängen i Askersund  blev en sprakande tillställning från scenen. Det hände något hela tiden. Körer  och musikanter avlöste varandra inför en fullsatt  lokal. Så mycket  bättre  kunde det  inte bli. Det är bara att  lyfta  på kepsen för för verksamhetschef Marie. Kvällens stora stjärna  Charlotte Perrelli var  mycket imponerad  över lokalen  och scenen. Programledare var  Thomas Tegnèr. På scenen fanns  hela tiden  också Bohusläns Big Band. Ett gäng barn med Agnes Westerling i spetsen stod för  invigningsceremonin.

img_5073

Charlotte Perrelliimg_5045img_5083img_5070

Kodjo Akolor  känd från radionimg_5067img_5068img_5041

Thomas Tegnèr  och Agnes Westerlingimg_5039

Byggchefen Magnus Landinimg_5065