Gårdsjögatan

Gårdsjögatan från Väderkvarnsbacken en gång i tiden

Järnvägen för banan Laxå –Norrköping skulle en gång i tiden dras där flerfamiljshuset Ladan ligger i dag, i korsningen Gårdsjögatan-Loggatan. Tomten var bokad till stationsområde. Banan skulle sedan dras vidare över Viken vid Askersunds by och vidare mot Laxå. På området fanns en stor nybyggd loge. Men som alla ser i dag, det blev inte något järnvägsbygge. Istället blev det hus. Det blev för mycket tjafs kring järnvägsbygget, så planerna gick i graven. Vännen Leif Linus Larsson har letat fram en gammal tidningsannons som talar sitt tydliga språk. Tror inte många vet att det fanns så långt framskridna planer på ett stations-och järnvägsbygge just i det området. Men nu vet alla det som läser bloggen.

Den här gången satsar vi på Gårdsjögatan. Linus har letat fram bilder och några har jag plåtat själv. Gatan är lång och det finns mycket intressant att hämta där. Bilderna talar sitt tydliga språk. En del kändisar har bott utmed gatan, som Levi Karlsson ”den blyge”, för att nu nämna någon. Längst norr ut på gatan mot Väderkvarnsbacken hade också IFK sin idrottsplats en gång i tiden. En lokal storindustri fanns också norr ut på gatan, Askersunds cementfabrik. Företaget tillverkade cementplattor och andra artiklar i cement som villaägarna i området behövde. Minns själv att ägaren körde runt med sin truck i Närlundaområdet och lastade av cementplattor av alla de slag. Det var i slutet på 60-talet Närlundaområdet hade just tagits i anspråk för villabebyggelse. Och sedan fortsatte byggandet i närliggande områden. I gamla tidningsartiklar så är namnet i området Kraftkärret eller Krafskärret.

Ägaren måste ha gjorts en förmögenhet under den perioden. Nu är nya stenläggningar på gång igen, men då handlar det inte om cement, utan om riktiga stenar. Fabriken som inte var någon höjdare när det gällde arbetsmiljön finns inte kvar i dag. Intill där den gamla fabriken låg, finns i dag den så kallade ”farfarsbacken” där massor av barn håller till på vintern med pulkaåkning. Även den backen var hotad. Det skulle bli hus även där, men stoppades av aktiva föräldrar som ville ha backen obebyggd.

Farfarsbacken. Vintertid ett paradis för barnen.

Ett annat företag vid gatan var också Einars möbler. Lokalen, en stor röd byggnad upp mot Närlundaområdet, finns fortfarande kvar. I slutet på gatan upp mot Väderkvarnsbacken fanns under många år en stor soptipp dit stans allt skräp kördes. Det var en väldigt blandning av sopor och latriner som tömdes där och täcktes med jord. Som jag minns hade råttorna ett paradis där. Mins att folk gick dit med sina luftgevär för at pricka de stora feta råttorna där.

I dag finns det ett promenadstråk över den gamla tippen och längst ner i dalen strax intill det naturskyddade området finns även i dag en stor tipp, där kommunen och allmänheten tippar trädgårdsavfall. Undrar vilka undersökningar som gjorts av det området? Hur som helst har det blivit ett populärt vandringsstråk från Närlunda och Lustenrust över till Väderkvarnsbacken och Askersunds by. Och jag har inte märkt på mina rundor att marken sviktar där. Det gamla avfallet har tydligen satt sig..

Einar Gustavssons möbler fanns vid Gårdsjögatan. Här visar Einar -som slöjdlärare-Birgitta Pettersson hur det går till. Byggnaden finns fortfarande kvar.

Måklaren Allan Skyrberg var en av många profiler som bodde vid gatan.

EFS-kyrkan

Team Orion har sitt ursprung i EFS-kyrkan. Här Håkan och Else-Britt Elf. I bakgrunden Hagström

Team Orion

Einar Karlsson, en profil på gatan. Bilden är från 60-talet.

Eskil Andersson

En annan profil vid Gårdsjögatan, Levi Karlsson ”den blyge”.

Polis Verner Karlsson med en inlämnad moped vid pensionatet vid Gårdsjögatan.

Det lilla röda huset är borta och har ersatts med moderna byggnader.

Ingvar Björk vid Einars möbler

Norra kyrkogården. I bakgrunden Väderkvarnsbacken

Astrid Fingal vid Gårdsjögatan 25 Vännersdal

Vännersdal
Holger Larsson i Cementfabriken

Cementfabriken i bakgrunden

Gårdsjögatan norr ut på 50-talet. I förgrunden den öppna soptippen och i bakgrunden cemnetfabriken i slutet på gatan.

Nu ska vi vara snälla…

Nej, nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla! Så sjöng Karl Gerhard en gång i en revykuplett. Lite av den andan vill presidiet i Askersunds fullmäktige omsätta hos ledamöterna. I kallelsen till senaste sammanträdet fick politikerna ett litet medskick om förhållningsregler.

Skrivningen från presidiet väckte en del förvåning. Per Eriksson, s, undrade vad ledamöterna i fullmäktige fick säga i fortsättning. Han menade att det var bättre om ordföranden sa ifrån direkt på sammanträdet, i stället för att sända ut förhållningsregler. Och han fick en del medhåll.

Ingrid Trodell Dahl andre vice ordförande  i presidiet tog avstånd från uppmaningen  som stod i kallelsen. Hon tyckte det var ett hot mot det fria ordet. Inger Trodell Dahl:

”I kallelsen finns en text, På förkommen anledning osv… en text som jag som 2-e vice ordförande accepterade att skicka ut inför detta möte. Jag backar på det. Anledningen är denna. I fullmäktige får man säga precis vad man vill om det rör ärendet, och man får ge kritik om man vill. Det är glasklart. Det man inte får är om det inte strider mot annan lag, som diskrimineringslagen, vilket inte heller var fallet.

Efter att kallelsen gick ut har jag fått till mej många synpunkter på texten, både positiv och negativ, vilket har gett mej ett antal sömnlösa nätter. Jag har läst igenom kommunallagen där inget säger att man inte får ge kritik eller ha synpunkter på ledning och styrning. Jag har läst artiklar i ämnet och jag har lyssnat på det inspelade mötet ett antal gånger och inser att jag alldeles förhastat skrev under skrivningen ni fått från presidiet.

Jag vill härmed frånsäga mej skrivningen och står inte för den. ”Ordet är fritt” har fått en djupare innebörd för mej och det är just här i fullmäktige ordet ska vara fritt, i demokratins namn.

Jag vill att det antecknas i protokollet att jag inte står bakom skrivningen.

Tack”

Bakgrunden till förhållningsreglerna som sänts ut var förmodligen en ledamot som gick hårt åt tjänstemän vid byggförvaltningen vid förra  mötet. Politikern tyckte att det gick allt för långsamt och att man ägnade sig för mycket åt oviktiga saker.

Med tanke på kritiken för några veckor sedan fanns nu   Samhällsbyggnadschef Fredrik Idevall  på plats- tror det var så- för att presentera den nya samhällsbyggnadsförvaltningen som bildades från den 1 januari 2021 där Askersunds kommun, Laxå kommun och Lekebergs kommun ingår. Inget ont om Idevall, men långa föredragningar om hur nämnder jobbar är inget för fullmäktige. Tycker jag. Det är alldeles för internt. Informationen kan nog de politiska partierna sköta internt på ett annat sätt. Det är politiker som jag som åhörare vill höra och hur de resonerar sig fram till beslut. Det är resultatet som är det viktigaste. Inte hur  olika organisationer  ser ut.

Kollade Webbsändningen hemma vid köksbordet. Det tog lite tid innan presidiet fick kontakt med alla. Och någon ursäktade sig till och med att han hade försovit sig!

Efter ha bevakat fullmäktige i Askersund ett antal år som journalist är det bara konstatera att debatterna i dag är rena söndagsskolan mot förr. Då fanns det politiker i de lokala partierna som verkligen pratade klarspråk”. Ordförande Bengt Norefors fick använda sin klubba flitigt. Kommentarer var då ”vad sitter du och knackar efter så fort jag pratar”. Borgmästare Bernhagen som också var sekreterare fick också sina fiskar varma som att ”du kan ju aldrig hålla reda  på ett papper”.  Men så går det inte till nu.

Närlunda-Lustenrust

Jordbruksområdena Lustenrust och Närlunda i Askersund har på 50 år förvandlats till två stora villaområden. Stig Roos, Nisse Alexandersson, och vilka det nu var som brukade jorden kunde nog inte drömma om dagens villautvecklingen på den bördiga jorden. Men stan köpte in jordarna och började sälja tomter till villabebyggelse. Och det skedde helt utan proteser. Med facit i hand kan man väl konstatera att det var ett riktigt beslut för att kunna utveckla kommunen. Det gjordes först ett försöka med villabebyggelse ute på Askersunds by, men efter kraftiga protester från lantbrukare i området hamnade förslaget i papperskorgen.

En bild från 1947. Huset längst ut till höger är Ladan. Bakom huset på bilden har bostadsområdena Närlunda och Lustenrust växt upp.

Närlunda -Korea

Kommunen är ägare till ytterligare ett ganska stort markområde i slutningen ner mot Gårdsjön strax norr om Lustenrust. För mej och många andra är det en gåta att man inte gått vidare där med bebyggelse av olika slag. Istället har kommunen lagt alla resurser och tjänstemännens kraft för att utveckla Edöområdet. Varför inte båda? Det kanske hade varit bra om det funnits valmöjligheter, allt efter storleken på plånboken. Något som passat alla. Och en tomten vid Gårdsjön är inte det sämsta. Jag är själv uppväxt vid sjön. Och där har till och med spelats viktiga bandymatcher. Men jag är inte någon politiker, så jag vet nog inte riktigt hur det ska vara. Får nöja mej med att rösta på dom som vet. Jag och Leif Linus Larsson vill bara med hjälp av bilder och lite text upplysa om vad som förekommit i områdena Närlunda och Lustenrust. Vi bodde nästa grannar en gång i tiden på Närlunda. Jag har flytta men Leif Linus håller fortfarande ställningarna i området

Vid Gårdsjön äger kommunen mark som vore lämplig för villabebyggelse. Men politikerna har inte satsat på det området.

Viktiga bandymatcher har spelats på Gårdsjön i kanten av Lustenrustområdet. Här en match mellan IFK och Waggeryd, som hemmalaget vann. På bilden Hasse Bergsten och Garvis Gustavsson. Segern ledde till allsvenskt spel.

IFK Askersund hade en gång i tiden sin idrottsplats i närheten av Väderkvarnsbacken

IFK:s fotbollslag på Närlundavallen

Något av det största som hänt är den stora ungdomsturneringen i tennis på Närlundaområdet som Leif ”Linus” ordnade under många år. Det vimlade av ungar som ville vara med. Och det kom ynglingar även från andra bostadsområden. ”Linus” hade också skaffat fram priser i massor med lite hjälp av några andra föräldrar. Man kan säga att det var sommarens höjdpunkt för ungarna i området. Turneringen väckte också stor uppmärksamhet på distriktsnivå. Till att börja med var det bara säckar som nät, men efter något år dök dåvarande landslagstränaren Thomas Eklund upp i området för att lämna över ett ”riktigt” nät till allas stora lycka. ”Linus” såg också till att en isbana spolades upp i området.

Närlunda Open i tennis

Roger Adolfsson och Leif Linus Larsson

Närlunda -Lundby i fotboll i miten på 70-talet

Sven Sandberg Lustenrust

Far och son Johansson hjälps åt att bygga på Närlunda i slutet på 60-talet

Tovio Björn bygger sit hus på Närlunda.

Åke Karlsson bodde på Lustenrust

Helga Andersson i mitten bodde i kanten av Lustenrust. Här i sällskap med bokbindare Holm

Gunnar Karlsson i Gustavslund och Håkan Holman

Eveborgarn och Närlundabon Stig Roos, utanför fiskaffären i Askersund,

Bäckatorp norr om Lustenrust

Lustenrust en gång i tiden , Bild Inger Karlsson
Lustenrust för ett antal år sedan. Bild Inger Karlsson

Malmkvist i Bäckatorp på väg hem med sin cykel.

Närlundabon Nisse Alexandersson vid isdösen i Askersunds hamn. Till höger Julius Andersson som bodde i kanten av Lustenrust.

Askersunds hamn

Båtparad i Askersunds hamn. Sommaren 1994 gick en lång hamnepok i graven. Då försvann posten hamnfogde ur Askersunds kommunens personalrullor. När Sven Carlsson sades upp hade tjänsten funnits sedan 1800-talet. Sven tog över jobbet efter pappa Sigge. Eller som alla sa, ”Hamn-Sigge”. Under många år hade också Bernhard Danielsson det viktiga jobbet som hamnfogde.

En hamnbild från 40-talet med järnväg och allt.

Sigge Karlsson var hamnfogde i många år

När Sven fick sluta var den officiella förklaringen arbetsbrist. Det handlade då en besparing i budgeten med 40 000 kronor. Redan då var kommunerna inne på besparingar, så det som pågår i dag är inget nytt. Minns att Sven tyckte besparingen var en bagatell mot andra kommunala utgifter.

Från mitten av 40-talet och fram till 1960 var Svens pappa, Sigge, hamnfogde i Askersund. Arbetet gick i arv inom familjen. När Sigge avled tog Sven över. Även bostaden gick i arv. Hamnfogde såg till att allt fungerade i hamnen. I jobbet ingick också att ta up hamnavgifter av båtägare som angjorde hamnen

-Jag var med farsan som grabb när timmerbåtarna kom till hamnen i Askersund. Vi bodde i Hamnkontoret (nuvarande Sjötullen)). Själv bodde jag 50 år i huset innan vi fick flytta hösten 1992. Kommunen sålde huset så det var bara att packa ihop, berättade Sven för mej i samband med avskedsintervjun som hamnfogde.

Sven hade ett år kvar till pensionen när tjänsten drogs in. Han var en smula bitter över det. Sven tyckte att kommunen kunde ha väntat ett år med uppsägningen. Sven finns inte i livet längre.

Sven Karlsson tog över jobbet som hamnfogde efter pappa Sigge

När Sven fick sluta sitt jobb som hamnfogde i början av 90-talet, var hamnen en lugn och stilla plats. Lastbåtarnas tid var förbi. Förr kom ett antal båtar in för att lasta och lossa varje dag. Det var en tuff arbetsplats. De tekniska hjälpredskapen hade inte gjort sitt stora intåg ännu. I dag har hamnområdet blivit den stora samlingspunkten i Askersund när det gäller nöjesliv, mat, pilsner, glass rökt fisk, våfflor, korv och mycket mera. Tror inte att varken Sigge eller Sven hade haft så mycket emot de senaste årens förvandling. Båda trivdes när det var liv och rörelse i hamnen. Och att få prata med alla gästande båtägare. Lite sorgligt är det att restaurangen med det finaste läget mor vattnet inte är öppen längre. Där gapar ett tomt hål i gatubilden. Uteserveringen där saknas.

Hotell-Gustav fiskar i sällskap med några grabbar

Gamla kvarnbyggnaden i hamnen finns kvar och sjöbodarna är på gång.

Bilden är från 1953

Bild från 1965

Pråmbygge i hamnen

Skräckskutan fanns i Askersunds hamn under 50-talet. Ibland såg det ut så här. Den gav verkligen skäl för namnet. På den tiden ett utflyktsmål.

Rune Fredriksson, Sigge Karlsson och Julius Andersson. jobbade med lastning av vedskutorna.

Stapelängen fylld med massaved.

Bernhard Danielsson var hamnfogde i Askersund under många år.

Sedan några år är ångfartyget Motala Express också borta, men där har Bergstens Wettervik ersatt väl. För ett antal år sedan fanns Motala Express och ytterligare en stor passagerarbåt. Hönö var namnet till att börja med när den kom till stan. Min bror Karlherbert fick uppdrag att måla ett nytt namn, Bayard. Vid en av de första turerna med den nya båten gick det snett. Eller snarare rakt in i Klockarholmen några hundar meter från avgångsbryggan i hamnen. Väl tillbaka i hamn var det några elak ynglingar som frågade skepparen om det inte fanns några längre turer. Skepparen som inte var så van vid Askersunds hamn och dess närliggande holmar blev inte glad. Det minns jag tydligt.

Äldre askersundare minns naturligtvis också alla vedskutor som in till hamnen för att lasta och lossa. Hela Stapelängen var fylld med timmer. Och där jobbade folk och slet med de tunga stockarna. Under vinter var det issågning som gällde för många. Hotellet, fiskaffären, bryggeriet och många andra butiker behövde is. ”Gubbarna” sågade och staplade det hela i isdösar som sedan täcktes med sågspån. Men sedan kom frysskåpen och kylrummen och då var det kört för issågarna. Ännu en verksamhet försvann från hamnen.

Bengt Eriksson

För den som vill veta ännu mera om hamnen och sjöfarten har förre kyrkoherden i Askersund, Bengt Eriksson, har skrivit en intressant uppsats om hamnen och sjöfarten i norra Vättern förr och nu. Intressant läsning som säker går att få tag på genom Bengt eller biblioteket.

För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag ut en bok ” Askersund -småstaden vid Norra Vättern. I den boken finns också en del om hamnen och sjöfarten

Som vanligt har Leif ”Linus” Larsson hjälpt till med bilder.

Kungens pappa åt dubbla portioner röding på hotellet i Askersund

Skvallerpressen är bedrövlig brukar det ofta heta. Ingen köper heller tidningarna. Det är hos frisören, läkaren eller tandläkaren som de här
omdebatterade tidningarna läses. I alla fall låter det ofta så. Klart det händer ibland, men visst köper folk de här tidningarna i kiosken. Det är bara att kolla upplagesiffrorna. Tycker någon det är kul att läsa om glitter och glamor och kändisars liv , så är det inget att säga om det.

Prins Gustaf Adolf på Sundsbrogatan i Askersund.

Bild från Leif Linus arkiv

Själv begränsar jag mitt tidningsläsande till NA, och Kvällstunden.

Kungligheterna drabbas hårt och är också mycket kritiska mot
veckotidningarna. Men jag kan lugna kungahuset. Det var inte ett dugg bättre förr. En del som skrivs i dag är bra en lätt vindpust mot det som skrevs förr. Läste en gång om ett besök som prins Gustaf Adolf
(nuvarande kungens pappa) gjorde 1935 i Askersund. I tidningsreferatet kunde man till och med läsa om hur mycket prinsen hade ätit på Stadshotellet. Så skulle det aldrig gå att skriva i dag. Åtminstone inte i min gamla tidning.

Källarmästare Hermansson förklarade att prinsen tog dubbla portioner röding till lunch. Och sedan fortsatte han i samma stil hela lunchen. Källarmästaren tog prinsens aptit som ett högt betyg på hotellets matlagningskonst. En prins som backade om flera gånger. Även officerarna i hans sällskap år rejält till Hermanssons förtjusning.

Källarmästaren berättade också för tidningen att ”prinsen var som
alla andra och att verkade trivas bra på hotellet”. Flickorna i personalen
förklarade också att ” prinsen var förtjusande enkel och rar”. De kunde också berätta att prinsen , som bodde i rum nummer 11, hade sin frus porträtt, prinsessan Sibylla, stående på sitt skrivbord. Från
portierens svarta tavla lyste den förnäma bokstavskombinationen H. K. H., och det hade inträffat under detta århundrade, kunde tidningen också
meddela.

Gustaf Adolfs besök 1935 var helt inofficiellt. Han deltog i
krigshögskolans övningar i Askersundstrakten. Han kom till Askersund i sin
Mercedes-Benz A.26, som han körde själv. Många som bar uniform fanns
naturligtvis i stan under övningarna. Så fort det visade sig en man i uniform hoppades askersundarna på att det var just prinsen. Någon hade också sett prinsen på promenad en sen kväll. Många stod också och väntade med kameror vid prinsens bil som var framkörd till hotellentrén.

Sonen besökte Stjernsund för några år sedan. Bild ;Ove Danielsson

Som nämnts var kungens pappa í Askersund för en militärövning. Jag i
min enfald trodde då att militären skulle leva under fältmässiga förhållande. I tält. Men under den här övningen var det stadens stadshotell som gällde. Militärtält var det aldrig tal om! Hur som helst levde staden upp under några dagar. Och tidningen hade lite skvaller att skriva om och som folk tyckte det var roligt läsa om.

Prinsen hade det skönt på gamla Statt i Askersund under militärövningen.

Stadsparken

Stadsparken i Askersund med Hembygdsgården är ett populärt utflyktsmål. Både för askersundare och ”utbölingar”. En liten idyll. Sedan det från början hånade minitåget börjat gå med turer från hamnområdet har besökssiffrorna kraftigt stigit i höjden. Många gjorde sig lustiga över att Askersund skulle får ett minitåg, men mannen bakom tåget, Alf Höjenberg, hade en liten mera visionär syn än de flesta vid den tiden. Med facit hand är det bara att konstatera att minitåget blev en fullträff. Ett trevligt inslag i stadsbilden och värdefull för hembygdsföreningen.

Bild från 30-talet. Den fina damen med hatt är Augusta Cassel

Hembygdsgården på 30-talet

Lusthuset

Karl-Magnus Svensson och Martin Appelgren

Vi har plockat lite bilder på händelser och personer kring i Stadsparken. Leif ”Linus” Larsson och jag nöjer oss bara med en liten del av det stora materialet som finns om Norra Vättersbygdens Hembygdsförening. Det skulle bli för omfattande annars. Både ”Linus” och jag är också lite insyltade i hembygdsföreningens verksamhet. Farsan Sven jobbade många år upp i Hembygdsgård. Som grabb fick man gå dit med matsäck. ”Linus” är aktiv med att titta igenom föreningens stora bildarkiv, ta fram gamla bilder och ordna utställningar med bilder. Jag är en passiv medlem som betalat avgiften sedan ungdomsåren. Men de första åren berodde det mest på att farsan sa att det skulle vara så. Nu vet jag bättre och gör det utan påtryckningar.

Norra Vättersbygdens Hembygdsförening bildades den 1 maj 1925 på initiativ av kyrkoherde Karl Bäckgren. Innan dess fanns det dock redan en Stadsparksförening. 1930 började föreningen anlägga en Hembygdsgård. Den invigdes i augusti 1933 av landshövding Hasselrot. Redan från början fanns det 10-tal hus i Hembygdsgården. Sedan har Hembygdsgården utvecklas år från år.

Ett udda inslag vid Hembygdsgården är Carl Johans-stenen. Carl XIV Johan var mycket intresserad av när fästningen i Karlsborg byggdes. Vid ett besök vid fästningen 1822 hade han planerat sin återresa över Bocksjö, Igelbäcken och Aspa bruk. Med anledning av det lät bruksägarna i Aspa och lite ”vanligt” folk färdigställa en två meter hög sten med en lite fjäskig inskription till kungens ära. Tyvärr visade det sig att kungen valde en annan väg och då stod bruksägarna och folket där med sin fina sten. Den låg som plansten vid Aspa herrgård till någon i början på 1900-talet upptäckt inskriptionen. Kungens ändrade vägval gjorde att hembygdsföreningen i Askersund kunde resa stenen med sin kuriösa historia.

Kyrkoherde Karl Bäckgren tog intiativet till Hembygdsgården i Askersund

Musik i Hembygdsgården med Georg Pettersson, Sune Lundgren och Nils-Göran Lundfeldt.

Tyra Bäckgren, Agnes Stöök och Hana Ljungqvist. Till vänster skymtar Hary Fallgren

Kaffestugan i Hembygdsgården. Eva Wallin, Inga-Lill Wallin och Arthur Wallin

Loftstugan 1920

Till höger på bilden syns systrarna Krigholm

Hugo Stöök gjorde en stor insats för hembygdsföreningen i Askersund.

Kaffestugan i Hembygdsgården

Kulturpristagarna i Hembygdsgården 2006

Landshövding Hasselrot invigningstalade i Hembygdsgården

Åkare Skoog på väg till Hembygdsgården med ett brudpar.

Huset vid Storgatan 41 flyttades till Hembygdsgården och är numera Klockargården

Farsan Sven lagade Hermans tittskåp och en del slitna rullar. Skåpet finns i Hembygdsgården

Trivselkvällarna med Torsten Lundberg drog tusentals personer till Hembygdsgården. Här med ”Kumla-Greven”.

Klassutflykt till Hembygdsgården i början av 30-talet

Samling vid Kaffestugan. Till höger Volmar Lundkvist. Vid sidan om honom Kalle Hammar.

Lars Ingemar ger ut tecknad satirbok

”Sverige  och Världen idag”  är en liten  udda bok som Lars Ingemar Johansson, Örebro, gett ut. Lars Ingemar är känd för många askersundare. Under ett antal år jobbade han på skolorna i Askersund. Nu föreläser han i ledarskap och mental träning.

-När föreläsningsjobben äts upp av corona började jag teckna vår omvärld under tolv -fjorton månader. Med mina satiriska teckningar vill jag betona vikten av vår yttrande och tryckfrihet. Boken är utmanande och får jag problem kanske jag återvänder till Askersund, säger Lars Ingemar, med ett leende.

Under ett antal år var  Lars Ingemar  också en mycket duktig friidrottare i KFUM, Örebro. Jag har fått en bild från SM i Malmö där han var med blev trea i stafett 4X400 meter. I laget fanns också  askersundaren sedan många är tillbaka, Kim Bergqvist.

Bygg bihotell i Askersunds Strandpark

Till kommunfullmäktige i Askersunds kommun

Motion om utveckling av Strandparken från Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det pågår ett arbete med att utveckla hamnområdet i Askersund och knyta ihop det med Strandparken. Besökare och boende i kommunen ska känna att hamnen och Strandparken känns välkomnande sommar som vinter. Vi vill bidra till det arbetet med ett antal förslag.

Pandemin har visat på vikten av att ha mötesplatser utomhus. Det är också bra för folkhälsan med uteaktiviteter och det vill vi uppmuntra. Till exempel kan man placera ut fler bänkar utmed strandpromenaden och även flera grillplatser.

För att underlätta bad för vinterbadare då kommunen inte har råd med ett kallbadhus, kan man vidta några enklare åtgärder. En brygga med stege som ligger i vintertid och omklädningsrum i anslutning till platsen möjliggör bad även då isen lagt sig.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är bibatteribiholk-rod.jpeg

Det finns omkring 300 arter vildbin i Sverige. Bin och andra pollinerare är viktiga i naturens kretslopp och nödvändiga för vår livsmedelsförsörjning. Omkring en tredjedel av dessa är hotade. Bin livnär sig uteslutande på nektar och pollen. Växter med mycket nektar eller pollen kallas dragväxter. Bin behöver tillgång till växter som blommar från tidig vår till sen höst. Ett bra sätt att hjälpa de pollinerande insekterna att överleva är att, då kommunen ska plantera blommor, träd och buskar, väljer dragväxter. Dessa lockar även till sig andra pollinerare såsom fjärilar och humlor. Detta är lämpligt att göra i Strandparken liksom vid alla kommunala planteringar. I Strandparken vill vi att det anläggs en fjärils- och humleträdgård till nytta för alla pollinerare och till glädje för kommuninvånare och besökare. Vidare vill vi att kommunen sätter ut så kallade bihotell där vildbin kan lägga larver och övervintra. Dessa kan enkelt tillverkas av spillvirke och liknande och behöver inte innebära någon större kostnad.

De här förslagen ser vi som en början på en långsiktig ambition att utveckla hela kommunen. Fler mötesplatser, uteaktiviteter och nyttiga planteringar behövs på alla orter.

Vårt förslag är

– Att plantera dragväxter och sätta ut bihotell

– Att förse en brygga med stege och iordningställa omklädningsrum i anslutning till platsen

– Att ställa ut fler bänkar i Strandparken

– Att göra i ordning grillplatser i Strandparken

Tomas Vynge (S), Billy Ludvigsson (C), Annika Finnström (V), Margareta Widell (MP)

Lilla Bergsgatan

Stora Bergsgatan i alla ära men det var på Lilla Bergsgatan det hände saker en gång i tiden. Stans största industri, Askersundsverken, med ett par tre hundra anställda fanns utmed gatan. Stans nöjesliv fanns också på Lilla Bergsgatan med Stadshotellet och biografen.  Och lite längre tillbaka kunde den som ville bli fotograferad gå till Erik Petterssons fotoateljé.

Lilla Bergsgatan. Till vänster ner på gatan Drottning Lovisas skola

Under många år fanns Drottning Lovisas flickskola i en fastighet vid gatan. Huset finns kvar. Lite mer om skolan i slutet på bloggen. Längst ut på udden vid södra bergen fann små hus. I ett av husen bodde Gudrun Sander med sina katter. En originell dam som av många gick under smeknamnet ”Katt-Maja”. I mitten på 20-talet bodde missionsvännen och ”kyrkosystern” Viktoria och Per Johan Wallin på Södra Udden. Ett känt par på den tiden. Bland annat skrev prosten  Karl Bäckgren en lång  historia om deras  liv i Strängnäs stifts julutgåva 1946. Intressant läsning för den som är intresserad. På gatan fanns  också ett  mycket populärt bageri, KIA:s, med specialiteten slankor. Som vanligt har Leif Linus och jag plockat ihop bilder  och annonser från gatan.

En gammal askersundare minns Lilla Bergsgatan

Barnen i Drottning Lovisas skola
Huset där skolan fanns finns kvar och är välskött
Maj -Britt Carlsson utanför Stadshotellet
KIA:s bageri var mycket populärt med sina slankor. Har fått en handduk av en person i familjen som drev bageriet
Gatuarbete utanför Didrikssons kopparslageri
Fotograf Erik Pettersson utanför sin ateljé vid Lilla Bergsgatan
Arbetslag utanför Sparbanken 1910
Södra Udden runt 1900.
Teckning av Gösta Ottoson från en tidning
Bild i hörnet Lilla Bergsgatan -Hospitalsgatan
I det gula huset till höger fanns Drottning Lovisas skola

Drottning Lovisas skola

En gång i tiden var Drottning Lovisas skola var inrymt i ett hus vid gatan. Redan år 1853 fann några unga damer i Askersund för gott att någon eftermiddag i veckan undervisa folkskolans äldre flickor i diverse ”fruntimmersgöra”. Ett sällskap med namnet ”Nytta och nöje” hade bildats runt 1860.  Sällskapet försökte få till stånd en skola för fattiga flickor. Rådman C. A Beckman och hans maka upplät kostnadsfritt lokalen, som rådman C.G. Kjerrström en gång hade låtit byggt vid Lilla Bergsgatan. Senare skänkte makarna Beckman huset till sällskapet.

Ledningen för sällskapet skrev till drottning Lovisas make, Karl den XV:s ,  om att drottningen skulle bli skolans beskyddare. lämnade också kontanta bidrag. Undervisningen startade i augusti samma år. Men misstron mot skolan från askersundarna var stor. Det fanns kritik mot att det inte fanns någon redovisning om vad skolan sysslade med.

Bönemöten i skolan hölls också varje söndagsförmiddag trots gudstjänsterna i stadskyrkan. Kyrkans ledning tyckte det var fel. Kritik kom också mot att skolbarnen fick sitta inklämda mellan ”läsarkärringar”. Flera protesterade också mot namnbytet från ”Fruntimmerskyddsföreningens skola” till ”Drottning Lovisas skola”.  Några år senare upprördes folk över att en herr Maurke visat en ”Konst –och figurteater” i societetssalongen vid Sundsbrogatan. Både gamla och unga tog del av föreställningen med stort nöje. Eleverna vid skolan blev inbjudna, men lärarinnan mamsell Bolin, förbjöd eleverna att gå dit. Många av flickorna trotsade förbudet. Nu vände sig ilskan istället mot mamsells Bolins hårda disciplin. En författare tog dock lärarinnan i försvar genom en artikel i Askersunds-Tidning. Han skrev bland annat: ”att alla beklagliga uttalanden ej skulle kunna nedslå den aktade lärarinnans mod eller  förlama hennes  ädla bemödande  att utså den goda säden i de  ungas hjärtan”.

Ledningen för skolan ordnade en fest för barnen 1869 i anledning av prinsessan Lovisas (en dotter till drottningen) giftermål med kronprins Fredrik av Danmark. Eleverna hade stickat en fin matta till drottningen som då vistades på Ulriksdals slott.  Några elever fick också lämna över mattan. Enligt tidningsartiklar ” blev hon glad” över gåvan. Vad skulle hon säga annars…

Mamsell Bolin var lärare på skolan i 25 år, men på grund av dålig  hälsa   lämnade hon sin tjänst 1885. Hon erhöll då av skolans räntemedel en mindre årlig pension. År 1886 ombildades skolan till en vanlig småskola för flickor. Det blev beslut om att skolan skulle drivas ihop med en annan skola som fanns i Askersund, Högre Flickskolan. ”Drottning Lovias skola” hade också fått löfte om ett samgående. På det viset skulle man få ta del av stadsbidraget. Men ledningen för Högre Flickskolan höll inte sitt löfte. Det ledde till att skolan vid Lilla Bergsgatan fick läggas ner efter att ha haft ekonomiska problem i flera år. År 1928 antogs nya stadgar för sällskapet och då tog man också beslut om att huset skulle användas till att hjälpa sjuka  och fattiga, och till andra allmännyttiga  ändamål. Efter 1934 skänkte stiftelsen ett ganska stort belopp till stadens Hemsysterfond.

Huset kom sedan att i Askersunds församlings ägo. När hjälporganisationer upphörde blev det ofta församlingen som fick ta över. 1957 togs beslut om att sälja fastigheten. 

Sundsgatan

Sundsgatan i hamnområdet har haft en del knepiga gårdsnamn i folkmun. När gårdarna 15 och 8 delades, blev smeknamnen halv femton och halv åtta. Kanske inte helt byråkratiskt, men i mitt tycke mycket roligare. Det brukar bli så när ”vanligt” folk får säga sitt.

Sundsgatan har varit en gata med många olika aktivitet genom åren. Askersunds bryggeri ( i dag GALFA) fanns där, Kraftbolaget fanns i en egen byggnad strax intill strandkanten och i närheten fanns det kommunala klapphuset. Där rådde full aktivitet så fort isen gått bort på vårarna, fram till den första isläggningen på höstarna. Fortfarande tvättas det trasmattor på en brygga där det gamla klapphuset fanns. Ännu finns det gamla järnstängerna där mattorna skulle hängas upp för tork kvar. Askersundstvätten fanns också på Sundsängen. I reklamen var äkta sjövatten en lockvara för tvätten. Att det sedan rann ut ett antal avlopp rakt ut i sjön strax intill var dolt i dunkel. På den tiden var namnet för de ansvariga i den här frågan Hälsovårdsnämnden. Miljönamnet kom med senare och då blev det andra bullar.

En gammal askersundare minns gatan

Innan Kraftbolaget fanns i området låg där en anläggning för varma och kalla bad. Badhusfrågan har tydligen var aktuell i många år. Då fanns det åtminstone ett badhus. Sedan dess har alla politiker varit för ett badhus, men det har alltid funnits en hake. Bristen på pengar.

Utmed gatan har det också funnits garverier och till med ett slakteri. Nu slutar gatan ut mot Sundsbrogatan med Värdshuset Sundsgården. Ett gammalt näringsställe där Askersund har och har haft mycket trevligt genom åren. I trädgården fanns förr en mycket välbesökt minigolfbana. Skolmaten för barnen i Kyrkskolan (Lindbogården) serverades där under en ganska lång period. Näringsstället Garvargården finns också utmed gatan. Den lilla parkeringen i området har döpts till Fisktorget! Det namnet borde bytas ut omgående. Det finns ett antal andra namn som passar bättre in i området. Den som döpte platsen måste haft en dålig dag, eller bara varit på genomresa.

Branden vid Sundsgatan 1938

På platsen finns i dag återvinningsstationen och garagen

Innergården vid Garvaren

Gatan inan bryggeritrappan bygdes

Klapphuset

Maria Karlsson vid Sundsgårdens golfbana

Militärövning på 50-talet i korsningen Sundsgatan-Sundsbrogatan

Petterssons slaketeri. Öppningen är mot Sundsbrogatan

Personalen vid Sundsgården

Gamla Kraftbolaget. Klapphuset till vänster

Som vanligt har Leif Linus hjälpt till med bilder och lite gamla annonser.