Smeden liknade mer en slagskämpe än smeden i Askersunds stadsvapen

Snart är det dags att ringa in det nya året. Klockor klämtar från kyrkor och klockstaplar. En som troget stått i ur och skur slagit på sin klocka är smeden på rådhustaket i Askersund.  De må vara nyårsafton eller en vacker vårkväll. Smeden har slagit på sin klocka sedan 1937. Sedan smeden kom på plats på rådhustaket har hans välklingande slag ekat ut över staden. Med undantag för några månader 1989.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora turistinvasionen på sommaren.

Askersund var sig inte riktigt likt under några månader när det bara gapade ett stor mörkt hål på rådhustaket. Väldigt tråkigt. Många sov säkert oroligt. Smedens klingande slag från taket var –och är-en trygghet för många. Eller som någon så fint uttryckte sig, ” smeden tillkännager tidens flykt med välklingande slag”. Riktigt så djup har jag aldrig tänkt, trots att jag numera bor nära torget.

Smeden är kopplad till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg, Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B. Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter. Smeden ingår i Askersunds stadsvapen men det blev debatt om det i början på 20-talet. Anledningen var en ny upplaga av Nordisk Familjebok som publicerade en bild på smeden som sedan fastställdes. Tidigare hade smeden lyft sin slägga framför ett smidesstäd. Men på nya bilden var städet borttaget. Kritikerna menade att tankarna snarare gick till en slagskämpe  istället till en smed. Det har också funnits mera skämtsamma förslag när det gäller att byta ut smedens slägga.

Askersunds stadsvapen
I samband med Tradjazzfestivalerna
Efter IFK:s Gunnar Carlssons succé i bandylandslaget 1945

Eftersom den exakta tiden finns i Askersund så är det naturligtvis viktigt att de offentliga klockorna fungerar och går rätt. Jo, det går en tidslinje genom kommunens marker. Rådhusklockan går för det mesta rätt. Sämre är det vid gamla stationshuset i Askersund. Det finns en klocka på varje sida av huset.

Stationsklockan

När stationen användes för sitt syfte, gick klockorna allt rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de stora urverken. Och jag följde med i ibland, även om inte kyrktornet var särskilt bra för mina slitna fotbollsknän. Men det var inget jag erkände för Rulle som ändå var ”några år äldre”. Rulle finns inte livet längre.

Med Rulle i Sofia Magdalena kyrka
Rulle fixade inte bara stora klockor. Han var ett tekniskt geni

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.