Snart är det dags att ringa in det nya året. Klockor klämtar från kyrkor och klockstaplar. En som troget stått i ur och skur slagit på sin klocka är smeden på rådhustaket i Askersund.  De må vara nyårsafton eller en vacker vårkväll. Smeden har slagit på sin klocka sedan 1937. Sedan smeden kom på plats på rådhustaket har hans välklingande slag ekat ut över staden. Med undantag för några månader 1989.

Allt berodde dock på ett tekniskt fel. Fjädern som håller släggan hade slutat fungerat efter 52 år. Det var bara att plocka bort smeden från rådhustaket och snabbt lämna in den på reparation. Det var i mars månad 1989 och det var viktigt att smeden kom på plats för den stora turistinvasionen på sommaren.

Askersund var sig inte riktigt likt under några månader när det bara gapade ett stor mörkt hål på rådhustaket. Väldigt tråkigt. Många sov säkert oroligt. Smedens klingande slag från taket var –och är-en trygghet för många. Eller som någon så fint uttryckte sig, ” smeden tillkännager tidens flykt med välklingande slag”. Riktigt så djup har jag aldrig tänkt, trots att jag numera bor nära torget.

Smeden är kopplad till den stora rådhusklockan. Modellen av smeden togs fram av Aron Sandberg, Stockholm. Han hade utfört flera skulpturer i Stockholms Stadshus. B. Myrsmeden, tillverkade smeden, eller drev den som det också heter. Smeden ingår i Askersunds stadsvapen men det blev debatt om det i början på 20-talet. Anledningen var en ny upplaga av Nordisk Familjebok som publicerade en bild på smeden som sedan fastställdes. Tidigare hade smeden lyft sin slägga framför ett smidesstäd. Men på nya bilden var städet borttaget. Kritikerna menade att tankarna snarare gick till en slagskämpe  istället till en smed. Det har också funnits mera skämtsamma förslag när det gäller att byta ut smedens slägga.

Eftersom den exakta tiden finns i Askersund så är det naturligtvis viktigt att de offentliga klockorna fungerar och går rätt. Jo, det går en tidslinje genom kommunens marker. Rådhusklockan går för det mesta rätt. Sämre är det vid gamla stationshuset i Askersund. Det finns en klocka på varje sida av huset.

När stationen användes för sitt syfte, gick klockorna allt rätt. Stationsuren var stationschef Håkan Perssons eget lilla skötebarn, som drogs upp med vev efter ett bestämt schema. Och blev det något fel kom vännen och urmakare Rulle Bäckström farande med sin cykel och ordnade upp det hela. Han var en mångsysslare av rang. Rulle hade också hand om det stora uret på Magdalena kyrka. Var med honom ett antal gånger när han donade och fixade. ”Ska du med Ove och titta”, ringde Rulle när han skulle se till de stora urverken. Och jag följde med i ibland, även om inte kyrktornet var särskilt bra för mina slitna fotbollsknän. Men det var inget jag erkände för Rulle som ändå var ”några år äldre”. Rulle finns inte livet längre.

Vattentornet i Askersund bara stått där på höjden i Norra Bergen utan att så många tänkt på den ståtliga byggnaden. Men det väntar andra tider. Askersundsbostäder ska nu förvandla delar av tornet från 1907 till lägenheter. En del av lägenheten finns inne i tornet och en del byggs utvändigt. En spännande satsning som redan gjorts på några andra ställen i landet. Lägger med en ritning och några minnesbilder på tornet.

Det gick åt 170 000 tegel att mura upp det gamla vattentornet på norra höjden i Askersund. Vem som räknande stenarna låter jag vara osagt, men det står att läsa i gamla gulnande papper. Tornet som är 31 meter högt stod färdigt 1907. I dag används inte den praktfulla tegelbyggnaden. Men den blivit något av ett viktigt riktmärke för Askersunds stad. Både från land och till sjöss

Cisternen som sitter i toppen på tornet rymmer 280 kubikmeter vatten och är åtta meter djup. Det var år 1897 som stadsfullmäktige började utreda vattenfrågan. Vattenledningsstyrelsen lade till att börja med fram ett förslag om att anbringa en järnplåtsreservoar överst i tornet på Sofia Magdalena kyrka. Stadsfullmäktige tyckte dock inte att det var något bra förslag, utan beslutande att bygga ett nytt torn.

I kommunens bevarandeplan från 1993, kan man läsa att tornet har ett stort kulturhistoriskt värde och är i högsta grad bevarandevärt. Det kan väl också sägas att det inte var alla i Askersund som tyckte om tornets placering en gång i tiden. Några kulturknuttar ansåg att Askersunds mjuka runda horisontlinjer stördes av vattentornet. Men det var då det…..

Inflyttningen har börjat i gamla Samrealskolan i Askersund. Därmed är mitt uppdrag att skildra bygget åt Askersundsbostäder slut. Kanske det blir något annat bygge vad det lider. Var vet jag?

Det återstår en del markarbeten vid den gamla skolan. Vidare ska det byggas en cykelbod. Nästa bygge på Norra Bergen för bostadsbolaget är att göra lägenheter i Vattentornet. Ännu är inte det bygget upphandlat vad jag förstår. ÅV-BYGG i Åsbro har stått för ombyggnaden av Samrealskolan.

Askersundsförfattaren Hans Andersson har gett ut fyra barnböcker och har nu också gett ut en deckare. Trots det är inte så känd för askersundarna.

-Jag vill ändå kalla mej Askersundsförfattare. Jag har bott 17 år i kommunen, betonar han.

Barnböckerna handlar om Egon och Filippa. Deckaren heter ”Fotografen”. Erfarenheten för att skriva deckare har han med sig från sitt gamla jobb som socialarbetare och arbeten med krogar.

Egon och Filippa  och julen

Egon och Filippa  och Tiggaren

-På sjuttiotalet utbildade jag mig till socionom och arbetade sen cirka 10 år med akut socialt arbete på socialjouren. Fick efter det ansvar för utredning och tillsyn om serveringstillstånd. Fick förmånen att arbeta på Länsstyrelsen i början på 90-talet med utredning och tillsyn av serveringstillstånd.

-Kommunerna övertog tillståndsgivning 1995 och jag var åter anställd i kommunen. Efter en tid med arbete med tillsyn och tillståndsgivning tyckte någon att deras framtid som krögare var hotad så jag utsattes för två mordhot under sex månader. Jag valde att avsluta mitt arbete för min och mina närmastes bästa. Istället startade jag Niagara Utbildning som bedrev utbildning, handledning och utredning för kommunerna i över 20 år, berättar Hans

När Hans blev pensionär kändes det lite tomt.

-Jag började så smått längta tillbaka till skrivbordet. Började på skoj skriva om en äldre herre som hette Egon och kände att jag hade lätt för att berätta historier. Började med en roman som jag låtit vila och började istället skriva för barn.

-Skrev en berättelse om ”Egon och Filippa och Tiggaren” eftersom jag läst om att det fanns politiker som ville förbjuda tiggare.  Till julen blev det en julsaga, fyllde på med en saga om trollen och avslutade med Egon och Filippa och döden.

-Det är spännande att försöka sig på resan att försöka bli författare. Jag skriver i första hand för min egen tillfredställelse och mitt behov att låta fantasin flöda.

Olle Roos har illustrerat Hans böcker. Olle har varit professionell illustratör  men  är sedan några tillbaka pensionär.

Snart är det inflyttningsdags i nya lägenheterna vid  gamla Samrealskolan.  Det kommer att ske den närmaste veckan för de första hyresgästerna. När jag var där  i veckan jobbade byggarna hårt  både in-och utvändigt. Blanda annat med  balkonger ut  mot Vattentornet.  Här  kommer  några bilder  från  vecka 49.