Min tidningskrönika 21 oktober 2018

Årets besiktningar är avklarade. Både vad gäller bilen och kroppsligt. Lite nervöst var det. Fel på bilen skulle förmodligen ha kostat flera tusen kronor att laga och kanske jag drogs med en farlig obotlig sjukdom som jag inte visste om vid läkarbesöket på södra udden i Askersund. Jag kan konstatera att det gick bra i båda fallen. Allt rullar vidare som vanligt ytterligare ett år. Sedan vet man ju aldrig hur det går, det kan ju hända grejer både med bilen och hälsan. Men jag känner mej inte orolig. När det gäller bilen finns det firmor som bara gör bilar om det skulle gå snett. Rent kroppsligt är det bara att röra på sig och äta lagom mycket. Och behövs det går det att byta ut delar även där.

När det gäller bilbesiktning finns en mottagning även i Askersund sedan några år tillbaka. Förr fick man åka ända bort till Hallsberg för att få bilen kollad. För några dagar sedan tog en vänlig kvinna emot mej och min bil vid besiktningen i Askersund. ”Slå dej ner och ta en kopp kaffe och kaka medan du väntar. Lånar din bil en stund för att ta en runda”, förklarade besktingskvinnan vänligt. Och det hade jag inget emot. Kunde lugnt koppla av eftersom jag hade betalat i förskott på nätet.

På andra ställen har besiktningsmännen uppmanat att följa med på bilrundan. Jag har alltid tyckt det varit meningslöst eftersom jag aldrig haft något att tillföra. Nej då är det bättre att ta en kopp kaffe och vänta på besked som i Askersund. På något ställe där jag varit har bilägarna sprungit runt och kollat ihop med besiktningsmannen. Trodde först att det skulle vara så för att visa intresse. Men så var det inte. Det var mera för att protestera mot eventuella påpekande om fel.

Även hos doktor Magnusson på söder i Askersund bjuder sköterskan Carina på kaffe medan man väntar. Till på köpet i muggar som brorsan keramikern Karlherbert tillverkat. Många av doktorerna förr var stränga och allvarliga. Det var män i vita rockar som man inte skämtade med och som inga argument bet på. Kände en person som precis inte var någon renlevnadsman som gick till en gammal doktor i stan för att få lite piller. Träffade honom på stan efter besöket och frågade hur det gick. ”Gå hem och ät sa den dåren”, fick jag till svar. I det fallet tror jag att doktorn ställde rätt diagnos.

Själv har jag drabbats av en grinig doktor när jag vill ha hjälp med en fotbollsskada. Första frågan var om det var nödvändigt att sparka boll. Vad svarar man på sådant?

Som tur är har det förändrats. Doktor Magnusson och hans sköterska Carina är jättesnälla. Och kaffet smakar bra.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.