Skyllbergsvallen –vinnarbild

 

 

Tidningen har en pågående tävling om att gissa platser på fina flygbilder från länet. För någon vecka sedan fanns Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det fanns också lite information om idrottsplatsen, som jag tänkte komplettera lite i den här bloggen. Anledningen till är bland annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarn Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom henne blir besöken också lite tätare än tidigare.

Bilder från NA:s papperstidning

Vill man uppleva riktig fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i tidningen i början på 2000-talet. Några år senare då Riksidrottsförbundet firade sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen som en av landets 100 idrottshistoriska platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.

Skyllbergsvallen som invigdes 1939 har blivit kultur och det med all rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim. Skyllbergs Bruk såg till att Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och ömsesidig glädje smäller också högt.

Bild från 30-talet.
Anders Foglanders bildarkiv.

Ivan Svenssons såg bland annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag. Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i IFK:s allsvenska bandylag.

En bild från 40-talet. En Sydnärkeskombination (till vänster) mot ett danskt lag. Längst bak i ledet bandystjärnan Karl-Erik Södergren.

För några år sedan hamnade Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade nämligen på en ”fem i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam. Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin, som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.

Själv har jag spelat många gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren. Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga askersundare…

Expertgänget kunde också vara väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna laget, precis som på de flesta andra ställen.

Inne på idrottsparken i Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet på 70-talet. Den invigdes 1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och miner om gamla tider. Från början fanns det ett beslut om att bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men Solberga behövs nu med alla fotbollsplaner med tanke på IFK:s stora ungdomsverksamhet. Men det saknas en konstgräsplan. Säkert kommer det vad det lider. En sådan har funnits med i valprogram

Ove Danielsson

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.