Syndiga varor på marknaden i Askersund

Förr i tiden kunde marknadsknallarna som kom till Askersund råka illa ut om de inte sålde ”rätt” varor. En försäljare som sålde preventivmedel hamnade hos polisen. Det var förbjudet att sälja sådana syndiga varor långt in på 50-talet. Det blev polisanmälan och rättegång som följd. Bötessumman blev 45 kronor, samtidigt som rätten förklarade att partiet med preventivmedlen var förverkat. Det hade polisen ordnat med, men på vilket sätt stod inte att läsa om i tidningen.

Marknad preventivmedel böter

Snart är det dags för höstmarknad i Askersund, förmodligen  utan preventivmedelsförsäljare. Onsdagen den 31 augusti invaderar knallarna Askersund precis som de gjort sedan Gustav Vasa år 1550 förordade att det skulle hållas marknader två gånger om året i staden. Och det har de styrande i staden följt. På Gustav Vasas tid handlade utbudet om järn, oxar, hudar och smidesverk. I dag är de stora marknadsartiklarna karameller, leksaker och CD-skivor.

Marknad  höst 2014 (2)

Marknadsbild från 2014

Marknaderna i Askersund i är kultur till skillnad från många andra jippobetonade marknader som kommit till på senare år. Något som ansvariga på kommunen ska vara rädda om. Det är lite av folkfest marknadsdagarna. Sedan några år tillbaka ansvarar Lions för marknaderna och det fungerar bra.

Bok 6 NA 59 Marknad torget (1) KabareArtistuppträdande  kanten av  Torgparken  på 50-talet. Synden hade då kommit till Askersund med lättklädda damer och kraftkarlar som visade upp sina muskler.

Marknaderna i Askersund har förändrats mycket under de senaste tio åren. Nu är handeln utspridd över hela staden, nästan ut till södra infarten. Förr var 110 platser på torget en självklarhet. Det var trevligt och bekvämt för marknadsbesökarna. Marknaderna utgick från torget. I dag är det ganska öde med försäljare på torget.  Förklaringen till att så många platser försvunnit från torget är att försäljarna vill ha med sina bilar in på torget. En lite tråkig utveckling. Tycker jag.

Själv har jag många minnen från marknaderna i Askersund från mitt jobb som journalist. Det var en händelse som självklart skulle bevakas. Stan var ändå proppad med folk och det hade varit konstigt om inte tidningen nämnt något om det. En ständig fråga  var hur många besökare som var på marknaderna. Mellan 5-och 10 000 besökare var en gångbar siffra som ingen kunde protestera emot.

Bok 6 NA Marknad (5) korgar

En 50-talsbild med gamla torgkiosken i bakgrunden

På 50-talet fanns några rakbladsförsäljare som återkom år efter år. Den störste profilen sålde rakbladen Dixi. Ett oöverträffat märke enligt honom själv. Och folk handlade. Varje år förklarade försäljaren att firman skulle upphöra och att allt skulle säljas ut. Lika troget kom han dock tillbaka varje år. Fram till klockan tre på eftermiddagen gick försäljningen bra. Sedan blev det många turer upp till ölkaféet vid Väderkvarnsgatan (där Jakobssons radio och TV finns i dag). Efter en fem-sex turer dit blev rakbladsförsäljaren ganska trött om man säger så.

Bok 6 NA Marknad (1) rakbladsförsäljare

Marknad 50-tal Nisse M262 (2)

Rakbladsförsäljaren  lockade många marknadsbesökare till sitt  bord. Märket som han saluförde var Dixi

En annan sålde knivar. Försäljningsargumentet var lite udda. Knivarna var så vassa att man kunde skära mycket tunna korvskivor när svärmor kom på besök. Med så tunna skivor skulle hon aldrig återkomma lovade han. En annan sålde konservöppnare. Han berättade om att han kunde vakna med ett ryck om natten, bara för att gå upp och öppna några burkar. Så roligt och lätt var det. En sak som han drömde om. Försäljaren ville inte pracka på någon sina öppnare, utan det stod var och en fritt och gå runt och sprätta ansjovisspad på väggarna med sina gamla öppnare om det var så. För det var ett ofrånkomligt faktum med de omoderna öppnarna påstod han. I ett modernt samhälle använde man de senaste kommit fram i teknikväg.

 

Min tidningskrönika 28 augusti

nk till hemsidan: ovedanielsson.se

Skapa nytt inlägg>

Min tidningskrönika 28 augusti

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson sön, augusti 28, 2016 09:32:07

Skoldelen av nya Sjöängen har tagits i bruk. Det skedde som sig bör med vackra tal, musik och en trollkarl. Det är nu dags att släppa in folk även i den allmänna delen på det imponerande bygget. Skoldelen har varit en efterlängtad satsning. Under många år dömdes gamla Sjöängen ut helt, men nu har det svängt lite. Har läst att gamla skolan är riktigt bra.

Själv har jag tagit bilder till kommunens hemsida på den nya skolan både utvändigt och invändigt sedan byggstarten 2014. Det har varit trevligt att träffa alla byggjobbare. Tänker tillbaka lite på skolverksamheten när jag började i skolan i slutet på 40-talet. Det verkar som det alltid varit brist på skollokaler. Ansvariga politiker har haft svårt att bedöma hur aktiva folk är i sängkammaren år från år. Första åren fanns min klass i Kyrkskolan (Hamnhuset). Med en sträng och lite småelak lärarinna som gjorde skillnad på folk. Tyckte jag. Sedan blev det flytt till Elimkapellet. Klassrummet var i själva möteslokalen. Lite märklig skollokal med tanke på den ordinarie verksamheten. Kan så här i efterhand konstatera att många av oss inte var så heliga som man kanske ska vara i ett andligt rum.

Kyrkskolan 1949

Slutet på skolgången blev i en lokal med utsikt över torget, i gamla Bromanders matsalar. Vi hade inte så mycket nytta av utsikten. Lärarna tjatade ständigt om att vi skulle sitta stilla i bänkarna och inte titta ut. Nu för tiden är det självklart med skolskjutsar och skolmat. När jag började skolan var det inte så. Eleverna skulle ha tre kilometer till skolan för att kunna få ta del av förmånerna. För mej fattades det 500 meter. Skolbussen åkte förbi mej varje morgon när jag sprang eller gick till skolan. Egen cykel kom mycket senare in i bilden. Det fanns en viss turordning hemma när det gällde cyklar och jag var yngst. När det var som kallast tyckte någon av chaufförerna att det var för jäkligt och tog kontakt med en kommunalman i byn att jag också skulle få åka med. Men det blev nej. Regler var regler även då. Däremot kunde han tänka sig att jag skulle få skolmat. Mina föräldrar hade heller inga starka röster i samhället för att kunna påverka. Men jag brydde mej inte, morsans bulle och flaska mjölk fick duga även i fortsättningen. Det här var inget jag tänkte på och led av. Vill poängtera att jag inte vill kokettera med min uppväxt, men vill bara berätta om hur jag och många med mej hade det. Skönt att det skett förändringar. Allt var inte bättre förr.
————————

Tre bra saker.

Film. Bioverksamheten är igång på nya Sjöängen i Askersund. Något som många har sett fram emot. Allt är hypermodernt.

Fotboll. Askersundslagen IFK, Åmmeberg och Skyllbergs damlag hänger med i toppen. En trevlig höst väntar.

Äpplen. Ser när jag är ute och går att det dignar av äpplen i trädgårdarna. Transparente blanche som jag gillar och är en äppelsort som också utsetts till landskapsäpple för Västerbotten. Har planer på att gå in och palla, men modet sviker förmodligen.

Mittbacken Jonas Kinell matchvinnare för IFK

 

Mittbacken Jonas Kinell matchvinnare för IFK

Augusti 2016Skapad av Ove Danielsson ons, augusti 24, 2016 23:30:16
                                                              Jonas Kinell
Bild:Sossi Fahlström

När inte anfallarna i IFK Askersunds fotbollslag fick in bollen, klev mittbacken Jonas Kinell fram och avgjorde mot Ervalla SK när en kvart återstod av matchen. IFK vann med 1-0 (0-0) men segern satt mycket långt in. Målfarligheten från våren var som bortblåst. Trots att IFK dominerade helt så vill det sig inte framåt. Mycket berodde det också på gästernas duktige målvakt Marcus Lundin. Noterbart är också att Ervalla fick spela med tio man i slutet av matchen sedan en spelar fick rött kort efter en vårdslös tackling.

IFK:s försvar spelade säkert. Kinell blev matchvinnare och mittbackskollegan Johan Eriksson fick priset som bäste hemmaspelare. Det säger allt. IFK-spelarna jobbade på matchen igenom och gav aldrig upp. Men så kom vinstmålet till slut också. Det är väl så kommer att bli i höst för IFK som tabelltvåa. Arbetssegrar. Om inte målskyttet lossnar igen.

Priset som bästa spelare hos gästerna fick duktige backen Per Nordenberg

Hela Sundsbrogatan har öppnats igen

 


19 augusti 2016

Sundsbrogatan i Askersund har öppnat i sin fulla längd ut mot Hagaområdet igen. Det är ett antal år sedan den delen av gatan var öppen. När Sjöängsskolan byggdes en gång i tiden så stängdes gatan av. Anledningen var att det låg skolbyggnader på båda sidor av gatan. Med nya skolan så var beslutsfattare tvingade att tänka om. Själv var jag med på en buss som blev påkörd i korsning midsommaren 1955. Men det kommer förstås inte att hända igen.

Nedan ett vykort från 1943


Midsommar 1955 i korsningen Sundsbrogatan -Drottning Kristians väg

Emma avgjorde för Skyllberg

 

Emma Skålberg blev matchvinnare när Skyllberg slog Kolsva hemma på ”vallen” med 2-1. Vinstmålet kom i slutminuten sedan hemmalaget legat under med 1-0 i halvid. Gästernas ledningsmål kom på en studsboll som målvakten Elofsson missbedömde sig helt på. Dessförinnan hade Skylberg skapat några riktigt farliga målchanser. Ebba Christiernsson var nära att stöta in ett ledningsmål efter ett inlägg.

Lyda Rehnström prickade in kvitteringsmålet med kraft. Slutminuterna blev händelserika. Emma Skålberg kom helt fri, men blev avblåst och fick istället en frispark med sig. Domaren var för snabb med pipan i det läget. Minuten efter kom ändå segermålet.

Spelmässigt var det ingen bra match. Det blev mest kämpa och spel på chans. Farligaste hemmaanfallare var faktiskt backen Ingrid Gunnarsson. Med sin snabbhet rev hon upp gator på sin kant i andra halvlek. Ingids snabbhet och inlägg borde ha utnyttjas hela matchen. På andra kanten finns Julia Lindmark som också är snabb och rivig. Det gäller att komma runt på kanterna och inte bara i den här matchen. Spel i mitten fastnar ofta i motståndarförsvaren. Skyllberg har också en säker målskytt i Emma Skålberg. Hon går sällan mållös från planen. En duktig spelare och målskytt som alla lag behöver.

Matchen slutet lite tråkig. En Kolsvaspelare blev skadad efter en boll i ansiktet och fick hämtas med ambulan

Min tidningskrönika 14 augusti

 

Förra helgen invaderades Askersund av både folk och bilar. Orsaken var årets traditionella antikmarknad med auktion i hamnområdet. Antikmarknaden har blivit Askersunds stora publikmagnet. Svårt att sia om publiksiffran när det inte finns entré, men när jag förr skrev om tradjazzfestivalen använde jag mej av siffran 10-15 000. Det var bra siffror tyckte jag. Tror de är gångbara även för antikmarknaden

På något sätt hade arrangörerna fått till bilparkeringar åt alla. Det stod bilar nästan över allt. Någon kanske klagar men jag tycker att man får stå ut med att det råder något av djungelns lag trafikmässigt några dagar om året i Askersund när det är stora arrangemang. Det är fest och mycket folk. Samma är det på de vanliga marknadsdagarna. Ge parkeringsvakten några semesterdagar vid de här tillfällena. Alternativet är att trycka upp en jätteupplaga med böteslappar. Tycker man ska ha i minnet att många av stadens gamla gator är anpassade för hästskjutsar som inte stämmer med dagens bilutbud.

Många av gatorna i Askersund är byggda för hästskjutsar. Bilden är från 50-talet.

Firman som sköter trafikövervakningen i Askersund finns inte i stan, utan dyker lite när som helst med bil. Det gäller att ha lite tur om man skulle råka parkera fel i vardagen om man säger så. Det får mej att tänka på en person som jag kände med häftigt humör. Han hade blivit stoppad och bötfälld av polisen för att ha kört utan lyse på cykel en mörk kväll. Uppretad förklarade han att ”i går kväll hade jag lyse på cykeln, men då var ni minsann inte ute”. Till det kom ett antal osande kraftord. Själv åkte jag på böter vid den gamla gatan där jag bor. Stod två meter för nära gatukorsningen och det kostade mej 800 kronor. Lite surt när den gamla gatan nästan alltid är belamrad med bilar från gatukorsning till gatukorsning.

På kullerstenstorget i Askersund har man lagt rader med plattor för att underlätt för folk som har besvär med att ta sig fram på olika sätt och för folk med kundvagnar. Men där är respekten dålig. Jag förmodar att kommunen och parkeringsvakterna åtgärdar problemen med det snaraste. Annars åker tillgänglighetsflaggan ner på halv stång. Har också ett lite udda parkeringsminne. Hade fått order om att åka in till redaktionen Örebro för löneförhandlingar. Blev upplyst om var jag skulle parkera. Det blev 200 kronor i löneökning. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan på samma summa. Lite snopet, men min vänlige chef tog hand om böterna. Det var han som hade visat mej parkeringsplatsen.

Stannar hästen i Askersund?

 

Årets sommarutställning i Askersunds Hamnmagasin har avslutas. I 25 år har konstföreningen arrangerat sommarutställning i ”magasinet”. Årets visning var den sista för föreningen i ”magasinet”. I fortsättningen kommer utställningarna att finnas nya Sjöängen. Vad som kommer att hända med Hamnmagasinets unika utställningslokal är oklart. En utställare som drog stor uppmärksamhet till sig var Basel Zamman från Damaskus. En av våra nya landsmän. Han visade upp en unik häst gjord i armeringsjärn. Han låter gärna hästen blir kvar i Askersund, det finns föreningar som är villiga att ställa upp med pengar. Frågan är bara var hästen skulle kunna placeras. Kanske utanför nya Sjöängen? Ett passande namn på konstverket vid en sådan placering kanske vore ”plugghästen”.

Harald byggde en pool av kärlek

Vägbyggena runt Askersund pågår för fullt. Vägar breddas, träd fälls och hus rivs. Vi Stadskvarn strax norr om Askersund finns huset som mångsysslaren Harald Pettersson byggde. Harald var ett teknisk geni. Självlärd. Vad jag förstår kommer han hus att klara sig från rivning, men nya vägen kommer att smita förbi strax utanför husknuten. Huset är sålt och Harald finns inte kvar i livet längre. För mej innebär huset många trevliga och udda minnen.

Under många år som journalist hade jag mycket med Harald att göra. Han ringde när han kommit på nya idéer som han ville visa upp, eller när han fick syn på någon udda stjärna. ”Gå ut på trappan och kolla över Borgmästareholmen, så får du se en ovanlig stjärnan”, var uppmaningen. Problemet var att jag inte kunde lokalisera ”holmen” från min trappa på Närlundaområdet. Och stjärnor är jag oduglig på. Något som irriterade Harald. ”Du vet väl för satan var Borgmästareholmen ligger. Det kan väl inte vara så svårt”, tyckte han.

En gång gjorde jag ett verkligt udda reportage om Harald. Han hade byggt en tempererad utomhuspool till sin rullstolsbundna hustru på berget strax intill villan. En kärleksförklaring som hette duga. Från bassängen och i till huset byggde han en förbindelselänk, genom en 15 meter lång bro. Tyckte det såg mycket besvärligt ut att bygga en bro, men Harald var av en helt annan mening. Men så hade han också varit brobyggare med egen firma. Harald hade byggt broar över hela Sverige. Noterbart är att vid det här tillfället hade han fyllt 80 år.

Hustrun Elvira följde bygget från rumsfönstret. Och hon tyckte med all rätta att Harald var duktigt. Det här var på vinter och hon längtade till Mors Dag för då skulle bygget vara färdigt. Elvira finns heller inte kvar i livet. Bassängbygget började med att han fick spränga bort lite berg. För att få bort sprängstenarna byggde Harald en lyftkran. Badet värmdes av solenergi och belysningen under vattnet drevs av en vindsnurra. ”Vet inte riktigt, men jag tror vi fått en sådan där spaanläggning som vi läst om att det finns på hotell och badhus”, funderade Harald.

Min fråga var naturligtvis hur man kunde komma bygga en utomhuspool? ”Egentligen skulle jag bygga färdigt min verkstad som ligget i skogskanten en bit från huset, men jag behövde vara i närheten av Elvira, så utomhuspoolen fick gå före. Jag tycker det roligt att syssla med byggen av det är slaget”, var Haralds enkla kärleksförklaring.

I centrala Askersund finns ingen simhall eller utomhuspool. Harald hade planer på att låta kommunen hyra in sig på hans anläggning vid Stadskvarn. Men det blev aldrig så. Harald och Elvira var mycket nöjda med livet, men med ett undantag och det var de stora vinsterna på Bingolotto. De tyckte att det skulle vara flera småvinster så fler kunde vinna. Harald hade försökt ringa till Karlavagnen på radio för att klaga, men hade aldrig lyckats komma fram.

Skyllbergsvallen –vinnarbild

 

 

Tidningen har en pågående tävling om att gissa platser på fina flygbilder från länet. För någon vecka sedan fanns Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det fanns också lite information om idrottsplatsen, som jag tänkte komplettera lite i den här bloggen. Anledningen till är bland annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarn Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom henne blir besöken också lite tätare än tidigare.

Bilder från NA:s papperstidning

Vill man uppleva riktig fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i tidningen i början på 2000-talet. Några år senare då Riksidrottsförbundet firade sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen som en av landets 100 idrottshistoriska platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.

Skyllbergsvallen som invigdes 1939 har blivit kultur och det med all rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim. Skyllbergs Bruk såg till att Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och ömsesidig glädje smäller också högt.

Bild från 30-talet.
Anders Foglanders bildarkiv.

Ivan Svenssons såg bland annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag. Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i IFK:s allsvenska bandylag.

En bild från 40-talet. En Sydnärkeskombination (till vänster) mot ett danskt lag. Längst bak i ledet bandystjärnan Karl-Erik Södergren.

För några år sedan hamnade Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade nämligen på en ”fem i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam. Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin, som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.

Själv har jag spelat många gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren. Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga askersundare…

Expertgänget kunde också vara väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna laget, precis som på de flesta andra ställen.

Inne på idrottsparken i Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet på 70-talet. Den invigdes 1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och miner om gamla tider. Från början fanns det ett beslut om att bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men Solberga behövs nu med alla fotbollsplaner med tanke på IFK:s stora ungdomsverksamhet. Men det saknas en konstgräsplan. Säkert kommer det vad det lider. En sådan har funnits med i valprogram

Ove Danielsson