Min tidningskrönika 31 juli

 

Askersund är en populär turiststad under sommarmånaderna. Under vinterhalvåret möter jag bara bekanta ansikten, men annat är det på sommaren. En del har planerat in semestrar i stan, medan andra stannar spontant och kanske fastnar någon dag extra.

Kom att tänka på hur viktigt det var att planera in semestrarna på den tiden jag jobbade. Det skulle stämma med övriga familjens ledigheter. Kände folk som började planera nästa års semester direkt efter ledigheten som varit. De lade ut kartor på köksbordet och prickade in platser som de skulle besöka året efter. Kom på mej själv några år efter pensioneringen att jag fortfarande funderade över vilka veckor vi skulle resa runt lite. Men det var innan jag insåg att som pensionär kunde jag välja vilken vecka som helst.

När jobbade på tidningen hade företaget ett antal lägenheter som vi anställda fick hyra under någon vecka. Om man hade tur i utlottningen. Var på den vackra ön Ven några gånger. Första gången fanns nästan inget att köpa eller göra på kvällstid. Senast jag var där fanns till och med en pizzeria och det är väl ett betyg på utveckling så gott som något för ett samhälle.

Innan jag kom till Ven hade jag hört talas om att där ute fanns det stora odlingar av durumvete. Ett mjöl som är ett hårt veteslag med extra starkt protein och som det pratades mycket om vid den här tiden. Tänkte vara lite kreativ och ta reda på hur det låg till. Och visst såg jag stora vetefält. Här skulle fotograferas. Träffade en lantbrukare på gärdet som jag lite inställsamt berömde för de fina durumåkrarna. Snabbt kom jag ner på jorden när han förklarade att det bara odlades durumvete vartannat år på ön. Just det här året var det vanligt vete. Så kan det gå om man inte är ordentligt insatt i ärendet. Men jag tog ändå några bilder för att lätta upp stämningen lite.

Testade också öns vårdinrättning. För att kunna sova ostört hade jag fått öronproppar av en person. Men de var torra och gamla. En fastnade i örat. Försökte med alla medel att få bort den. Strumpstickor, nålar, gafflar, gem och allt var det var men den satt fast. Sköterskan log vänligt och efter en stund hade hon plockat bort proppen. Det blir 100 kronor sa hon först, men när hon fick veta att jag inte tillhörde hennes landsting blev det betydligt dyrare. Det var sista gången jag använde öronproppar. Har helt enkelt inte råd med sådana störningsskydd med min enkla pension.
—————————————————————-

Tre bra saker.

Hamnen Askersund. Så fort det är varmt och solen skiner är det lite sydländskt över området. Uteserveringarna är fullsatta. För att inte tala om köerna till kioskerna med glass, fisk och korv.

Musik. Det finns mycket att välja på i kommunen. Festivalen ” Folk, Blues och Jazz i Askersund” är nyligen avslutad, men flera andra musikarrangemang väntar. Det är bara att hänga på.

Biblioteket. Uppmaningen är att låna tio böcker samtidigt och som tack få en fin tygkasse med text.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.