Betjänten Oskar på Stjernsund

 

Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade inredningarna från 1800-talets mitt.

1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951 avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl. Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne.

På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död att slottsägare skulle ha betjänter. Den här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50 år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till en nyrenoverad tjänstebostad.

Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.

Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv

”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.

”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus. Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick dagen med bestyr av mest skiftande slag”.

”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras med ok från källan”

Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.

Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv

”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken. Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal om”.

Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.

Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp


Oskar 60 år

Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.

Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt. Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås” med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i Edösundet vid en närmare undersökning…

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.