Min tidningskrönika 29 februari

 

På senare tid har media rapporterat om olika knepiga lägenhetsaffärer bland höjdare med stort inflytande i samhället. Det har av naturliga skäl väckt heta känslor. Ingen ska gå före i lägenhetsköer på grund av status i samhället resonerar de flesta. Det ska vara rättvist.

Måste erkänna att jag själv blivit erbjuden en lägenhet för ett antal år sedan när jag jobbade som journalist i Askersund. Och det var inte för att jag var någon höjdare i samhället, utan för att det var svårt att bli av med att bostadsrätterna i ett område. Jag blev något av sista chansen. Efter intervjun med en projektledare för ett större bygge i Askersund fick jag erbjudande om få köpa en lägenhet för 25 000 kronor. Det var ordinarie pris.

Naturligtvis tackade jag nej omgående. Det skulle ha sett ut om jag som journalist satt mej i en lägenhet i bästa läget. Folk skulle ha pratat om fusk och mygel, även om det inte var så. Kan också upplysa om att jag heller inte hade kunnat köpa lägenheten om det skulle ha varit så. Jag hade inga 25 000 kronor.

Blev också privat erbjuden en båtplats i Strandparken vid ett tillfälle som jag faktiskt tackade ja till, trots att jag inte hade någon båt. Det fanns ett antal platser som inte var uthyrda. Förvaltningen hade problem med att bli av med platserna. Då kom jag in i bilden. Köpte en räddningsbåt för att fylla upp platsen med, som senare stals. Jag upplät platsen istället till Länkavdelningen som hade lokal i närheten. Länkarna hade båt, och jag betalade. En bra fördelning tyckte avdelningen. Som uppskattning fick jag en klubbnål. Samma nål som medlemmar fick om det avhållit sig från starka drycker en tid. Jag behövde inte uppfylla kravet.

Som journalist har jag också varit med om att rädslan för muta tagits till en högre nivå. Kommunalrådet Erik i Laxå bjöd alltid på en kopp kaffe och finska pinnar eller vad det nu var vid pressinformationerna. En journalist från en annan lokaltidning tackade nej till Eriks stora förvåning. Hon var rädd för att hamna i ett beroendeförhållande som gjorde att det inte gick att skriva kritiskt. Agerande gjorde att jag fick två små torra kakor istället för en, utan att känna mej bunden att skriva på ett visst sätt.

Kanske någon nu tror att jag är en människa med fläckfritt levande och hög moral. Kan spräck den bubblan direkt. Som exempel kan jag nämna att jag för en tid sedan åkte på 800 kronor i böter för att jag ställt bilen två meter för nära ett gathörn. Så jag är minsann syndat.

 

 

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.