Med luftballong till Borgmästareholmen

Insändare 1896

Bron till Borgmästareholmen var efterlängtad i många år. Det diskuterades fram och tillbaka vem som skulle bygga och vad det skulle kosta. Till slut gjorde en privat byggare slag i saken och byggde en bro. En bro som kommunen sedan fick överta genom en bytesaffär. Men en bro blev det, även om man senare satte upp en ful grind med lås och allt vid brofästet i Strandparken med begränsade öppettider.

Men det har funnits radikalare förslag än en bro för att ta sig ut till holmen. Har läst en insändare från slutet av 1800-talet där en person föreslog att en luftballong skulle ta folk över till holmen. Motivet var ” att skulle man ändå föreslå reformer var det lika bra att ta steget fullt ut”. Och då låg en luftballong nära till hands.

Utflykt till Borgmästareholmen

Vid den här tiden fraktade fartyget Boren över folk som inte hade egna båtar till den attraktiva holmen. Det var ju dit askersundarna åkte för att koppla av från det hårda stadslivet. Problemet var att slupen Boren ibland var upptagen på annat håll. Då fanns det roddare att tillgå. Passagerarna fick vifta, skrika eller vissla för att uppmärksamma roddaren på en båttur. Men ibland hörde inte roddaren ropen från andra sidan och det var många som tyckte det var bedrövligt. Så kunde det inte få vara. Att få stå och vänta i Strandparken på en båt när Borgmästareholmen låg öppen för nöje och avkoppling en fin sommardag. Det var bara för mycket.

Insändarskribent förslog också att det skulle fästas släplinor på ballongen, och på det viset kunde man fiska abborre under färden till holmen. Såvida inte några busgrabbar hängde sig fast i linorna för att göra gratisresor. För det skulle kosta pengar att åka ballong över.

Anledningen till insändaren var att folk i en tidigare insändare klagat på problemet att ta sig över till Borgmästareholmen. Svaret blev en luftballong, även om en del av inlägget måste ha varit lite ironiskt. En känga mot de som klagade över att det var svårt att ta sig över till holmen.

 

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.