Min tidningskrönika 20 december

Julen står för dörren. Många har förväntningar på en glad och trevlig jul utan överdrifter. Då tänker jag både på mat, julklappar och starka drycker. Tyvärr finns det många som inte har några stora förhoppningar på en bra jul och det känns sorgligt. Själv ska jag på en julträff på juldagen med de närmaste. Då serveras kalkon och det är något som kommit in i mitt liv på senare år. Det var inget som vi åt hemma vid Gårdsjön när jag växte upp. Farsan födde visserligen upp kalkoner vid något tillfälle, men de skulle säljas till matserveringen vid Sjukstugan i Askersund vad jag minns. De var inte till oss. Vi hade inte råd med sådant. Minnet av kalkonerna från ungdomen är bara att de var ständigt på dåligt humör och lättretade. Och vem skulle inte ha varit det med en sådan dyster framtid. Det gällde att vara snabbt inne i huset när hela skocken kom rusande.

                                         Kalkonuppfödning vid Gårdsjön för länge sedan.

Julen handlar mycket om tro och ofta fullsatta kyrkor. Själv tror jag på människor, även om tvivlet har funnits ibland. Precis som för alla andra som tror. Som journalist fick jag många knepiga samtal. Talade folk sanning eller var det bara fantasier? Skulle jag tro på dom? Här är några exempel. Vid ett tillfälle ringde en person från en mindre tätort i kommunen som jag kände genom olika jobb och som var mycket upprörd. ”Ove du måste komma snabbt, hyresvärden har plockat bort ytterdörren och det är nollgradigt ute”, var budskapet. Då började min tro svikta. Så kunde väl ändå ingen bete sig. Frågade varför och svaret blev att han låg efter med några hyror. Den bortplockade dörren var ett nytt sätt att klara en vräkning snabbt. Jag satte mej snabbt i bilen och när jag kom fram var dörren på plats igen. Mannen hade ringt till hyresvärden och sagt att tidningen var på gång. Det hade gett ett snabbt resultat. Men han hade inte farit med osanning.

Vid ett annat tillfälle drog en tromb fram över Sydnärke. En person som brukade ringa förklarade att massor av vackra gamla träd hade blåst omkull vid Stjernsund. Förklarade lite uppgivet att det var hemskt tråkigt på så fina träd och fortsatte sedan att skriva som inget hade hänt. Sedan ringde ytterligare ett antal personer om samma sak och det gjorde att jag blev tvungen att åka till godset och kolla. Och mycket riktigt, det låg träd huller om buller i slottsallén. Episoden stärkte min tro på att lita på folk.

Slutligen vill jag önska alla en glad och trevlig jul, oavsett vad man tror på.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. Och nu krönikör i Sydnärkenytt. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag. För några år sedan gav Ullabritt Jonsson och jag o ut en bok om Askersund . I maj 2022 kom det ut en bok "Oves observationer" som bygger på mina bloggar. Bild-och Kultur i Skyllberg är utgivare.