Min tidningskrönika

 


Diktning är en svår konst om det ska bli bra. Men allt som man gör behöver inte alltid bli så bra. Det går att syssla med diktning för sitt höga nöjes skull. Själv har jag aldrig haft lusten att försöka trots att det blivit en del skrivande genom åren. Inte ens med nödrim. Tror inte ens att jag skulle få ihop ett julklappsrim. Det är inte ”min grej” som det brukar heta.

Under mina år som journalist har jag haft kontakt med diktare som kan den svåra konsten. Levi Karlsson ”Den blyge”, träffade jag ibland. Ofta var det när olika artister ville tonsätta och sjunga hans dikter. Jag uppfattade som han var mycket stolt över det. Minns att jag hämtade honom till en Konsumstämma i Sjöängsskolans aula där Kungsörsparet Sven-Åke och Gunilla, skulle sjunga en del av hans dikter. Senare blev deras artistnamn Amris. ”Den blyge ” var ingen person av stora ord. ”Det lät bra” var kommentaren.

”Den blyge” med artistparet Amris från Kungsör.

En annan lokal diktare som jag hade mycket att göra med var Oskar Larsson. Han slog inte igenom hos någon större publik, men han skrev dikter på löpande band. Han stora dröm var att samla de bästa dikterna i en bok med hårda pärmar. Drömmen gick i uppfyllelse när han fyllt 92! Vänlige Oskar finns inte i livet längre. När han var som mest på alerten pratades vi några gånger i veckan. Det var givande samtal.

Normalt åt han sina luncher på servicehuset Linden, sedan hans älskade hustru Maria hamnat på långvården. Ibland ringde han och frågade om det inte var dags för en gemensam lunch på hotellet. Det var när han hade tröttnat på kommunmaten. Varje gång beställde Oskar rödspätta med remouladsås. Och varje gång sa han innan vi beställde att han skulle ta något i köttväg som jag gjorde. Men framme vid knappen där man trycker för maträtten svek modet. Det fick bli rödspätta som vanligt.

Oskar Larsson

Oskar Larsson växte upp i fattig-Sverige. Det satte också djupa spår i hans skrivande. Han hade varit med om tider då inte allt var så självklart. Kärleken till hustrun Maria var något utöver det vanliga. Under ett antal år bodde hon på en långvårdsavdelning. Oskar besökte henne i stort sett varje dag fram till hennes död. Han ordnade också fester med underhållning för alla på avdelningen. Omtänksamhet speglade Oskars inställning till andra människor. När Askersundssonen Bertil Boo sjöng satt Oskar och Maria och höll varandra i hand. Det hade ingen betydelse för Oskar att hans kära Maria ibland levde i en värld för sig. För honom var Maria densamma som han träffade som ung på Gröna Lund i Stockholm.

Adenby lämnade ”Snoddas” för att satsa på djupfryst

Laga mat tre gånger om året och så djupfryser ni alltsammans! Det var uppmaningen till landets husmödrar i mitten på 50-talet. Det skulle stunda gyllene tider för alla som hade hand om familjernas matlagning. Och ofta var det husmödrarna som hade ansvaret för maten på den tiden. Alla skulle glida in en djupfrysningsera som skulle ge tid år andra aktiviteter.

Torsten Adenby från en teckning av Erik Hermansson

Mannen bakom uppmaningen var ingen mindre än riksbekante Torsten Adenby, kanske mera känd som Gösta ”Snoddas” Nordgren manager. Adenby och ”Snoddas” besökte Askersund ett antal gånger, både privat, och genom bandyn. ”Snoddas” spelade som bekant bandy för Bollnäs. Adenby själv hade varit aktiv i Stockholmska Mälarhöjden. ”Snoddas” hade också gästat stan som sångartist ett antal gånger.


Torsten Adenby hade varit bandyspelare i Mälarhöjden. Här längst till höger i en bild från Rekordmagasinet 1944.

1955 hade samarbetet mellan ”Snoddas” och Adenby havererat. Det handlade om pengar och skatteskulder. Adenby var nu tillbaka i Askersund för att prata sig varm för djupfrysning. Han representant för en nystartad firma som sålde köksmaskiner. Under sina resor med ”Snoddas” hade Adenby gjort en marknadsundersökning för hushållsmaskiner. Och det fanns intresse. I en buss kunde han förevisa moderna och praktiska köksmaskiner som skulle förenkla och förbilliga matlagningen för alla storlekar av familjer.

Vid sitt besök i Askersund upplyste han om att det fanns planer på en djupfrysningsanläggning mellan Gällevare och Kiruna. Det fanns uträkning med den placeringen. De olika djuren kunde tas vid bästa tidpunkten, djupfrysas och sedan så småningom fraktas ned till mera bebyggda trakter för fortsatt transport. Adenby räknade med att firman skulle ha fyra fabriker inom fem år som skulle sysselsätta 4 000 personer. Adenby räknade kunna skapa en idealutrustning som alla husmödrar bara kunde drömma 1955. Jag har inte klart för mej hur slutresultatet av Adenbys satsning blev. Men nog lagar folk mat fler gånger än tre gånger om året nu för tiden.

Om alla följt Adenbys ide om matlagning bara tre gånger om året skulle alla matlagningsprogram, nya kokböcker och alla köksbyten som sker i dag ha varit helt onödiga. Matlagning tre gånger om året kräver inte så stora satsningar. Det skulle räckt med några stora frysboxar och en skaplig spis.

Adenby hade en tendens att överdriva och särskilt då fisketurerna med ”Snoddas”, och Harry ”Moffingen” Karlsson, på Alsen i Askersund. Enligt Adenby stod braxnarna så tätt efter stränderna att de fick slänga sina metspön och plocka fisken med händerna. När det gällde ”Snoddas” menade Adenby att han inte hade något sinne för klockor. Han kunde aldrig lära sig att komma i tid något uppträdande. Han fick hämta ”Snoddas” i bil och dra honom till platser där han skulle uppträda. Det var också problem med repertoaren. Den var begränsad och han vägrade sjunga visor som förslogs. Han sjöng med blicken fastklistrad i sitt eget sånghäfte. Adenby betonade trots allt bråk att ”Snoddas” och han hade haft det mycket trevligt på sina turnéer

IFK vinst med 4-0

Det tog en halvlek innan IFK Askersunds fotbollslag fick igång målskyttet mot Glanshammars IF på söndagseftermiddagen. När det väl släppte kunde det blivit tvåsiffrigt. Nu blev det 4-0 till IFK, efter 0-0 i halvlek.

Första halvlek var jämn, sedan tog IFK över helt. Det verkade som gästerna sprungit sig trötta. Efter Philip Larsson ledningsmål tio minuter in på andra halvlek rullade det på för hemmalaget. Tränaren gjorde också några byten och fick på det viset in ett antal pigga ben. Inbytte Emanuel Fahlström, snurrade runt ordentligt med Glanshammarsförsvaret. Han gjorde också ett snyggt mål som satt i nättaket.

Emanuell Fahlström gjorde att bra inhopp. Han gjorde också ett snyggt mål.

Philip Larsson gjorde som vanligt en stark match på mittfältet. Inte blev det sämre av att han blev tvåmålsskytt. Det fjärde målet slog Johan Hailee in på straff. Johan är en säker straffskytt.

IFK har två matcher kvar i serien, Hidingsta borta och Eker Örebro hemma. Det lutar åt kvalspel till fyran för IFK.

IFK höstens lag-hemmamatch på söndag

IFK Askersunds fotbollslag möter på söndag Glanshammars IF hemma på Solberga IP. Matchen börjar klockan 16. IFK har gjort en stark höstsäsong. Senast blev det vinst mot Frövi borta med hela 6-1. IFK ligger nu på kvalplats till division fem. Fyra poäng efter tvåan Real Örebro. Viktiga matcher återstår. Poängtapp kan bli ödesdigert för utgången i tabellen. Så är det för alla lag i toppskiktet utom för klara suveräna seriesegrarna Lillån. I botten har Hidingsta och Delta Örebro parkerat sig.

IFK:s mittfältsmotor Philip Larsson.
Bild: Sossi Fahlström

Anfallarna Andreas Borg och Johan Hailee, har verkligen fått fart på målskyttet i de senaste matcherna. Philip Larsson och Daniel Nilsson, är två duktiga arbetsamma mittfältare. Philip är IFK:s verkliga spelmotor. Längst bak har Anton Degerfeldt och Erik Danielsson, spelat säkert. Erik har varit skadad i de senaste matcherna. Hur det blir med hans medverkan på söndag är oklart. Som tur är har tränaren Conny Eriksson ett antal duktiga spelare att välja på. Målvakten Glenn Wennberg har också varit säkerheten själv i höst.

A-planen på Solberga är i bra skick, medan flera av ungdomslagens planer har legat under vatten. Domare på söndag är Emir Dizdarevic, Örebro.

Åke Olsson brukar starta matchklockan. Men placeringen är i högsta laget.

Det gäller att komma i tid för publiken som är sugna på lotter. Åke Olssons lottringar brukar gå slut fort. En firma brukar skänka bilvårdsprylar i pris. Själv vann jag en för några veckor sedan, och är nu tvungen att snygga upp bilen. Hur skulle det se ut annars med en sådan vinst.

Björn Palmqvist, är trogen speaker på IFK:s matcher, precis som vid många andra tillställningar. Personligen tycker jag sedan att det måste strömma ut musik ur högtalarna någon timma före matchen som hörs i omgivningarna och för att skapa stämning. Så var det när jag spelade, men det är förstås ett tag sedan. Kanske någon blir lockad att gå på fotboll om det hörs att det är match . Nu är det för tyst.

Planerna var inte bättre förr. Så här kunde det se ut på gamla IP på våren. Det är annat på Solberga IP

Skördefest i Askersund

September 2015Skapad av Ove Danielsson fre, september 18, 2015 12:11:55

Det blir stor mat- och skördefesten lördag (19/9 med start kl. 11) vid Hotell Norra Vättern i Askersund. Det här är första året som mat- och skördefesten arrangeras. Programmet är omfattande. Nedan en förteckning av deltagare. Det blir mat från alla kulturer.

Bellas – libanesisk mat

Askersundsgrillen – kurdistansk mat

En trappa upp – syriansk mat

En smak av Chile – fisksoppa

Hotell Norra Vättern – mat från Thailand, Sverige m.m

Boende på Gärdshyttan lagar på mat från Eritrea

La Luna – libanesisk mat

Källsprångs gård

Källarvalvet – våfflor m.m.

Mums.nu

… med en smak av Tacksmak från Odensvi gård

Bakstugan i Tiveden

Bakgården

Hemmafint

Långstorps bigård, blomsterhonung och ljunghonung.

Hammars bryggeri

Glas och Lakrits

Kerstins honung, bisalva m.m.

Kalles trädgård – mustar äpplen

Sydnärkegårdar

Föreningen Förändra Askersund bildades ur en facebookgrupp. Föreningen arrangerar varje vår Skattjakten för barn. Ett tillfälle för föreningar att visa sin verksamhet men framförallt en dag då alla barn i Askersund är med, är aktiva och har kul. Under dagen kommer föreningens pristagare detta år att tillkännages. Föreningen delade förra året ut priset ”Årets eldsjäl” för första gången. Det gick då till Petra Gustafsson och Anders ”Sillen” Hansson för deras insatser i föreningslivet i Askersund. Vem blir årets pristagare? Det tillkännages under Mat- och skördefesten kl 14. Nytt för i år är att föreningen premierar det medborgarförslag som föreningen anser vara det bästa inlämnade till Askersunds kommun under föregående år. Det priset delas ut kl 12.00 vid Gästhamnen, Stapelängen, nära Mat- och skördefesten.

När vedhuggning var ett måste

För mycket länge sedan, närmare bestämt 1947, bildades en kommitté i Askersund som skulle ordna med frivillig vedhuggning. Det var föreståndaren vid arbetsförmedlingen som organiserade det hela. Går man runt i dagens villaområden så sysslar ett stort antal med just frivillig vedhuggning. Ved som ska användas för uppvärmning av villor, eller bara för lite mys pys framför brasan ruskiga höstkvällar.

1947 handlade det hela om samhällsnytta av ett helt annat slag. Det var stor brist på fossila bränslen vid den här tiden, så åtgången av ved mycket stor. Bränslesituationen i landet var mycket allvarlig. För att hålla igång industrin behövdes stora mängder ved. Alla kommunala instanser behövde ved i avsaknad av olja för att värma upp sina lokaler. Samma var det för uppvärmning av bostäder. Så var det över hela Sverige.

Olika myndigheter och organisationer i Stockholm enades om att försöka intressera svenska folket för fritidshuggning. Uppmaningen var att varje arbetsduglig person skulle hjälpa till . Naturligtvis utan betalning. Arbetet organiserades på olika sätt. En del i form av kvällsarbete, och en del i form av huggardagar. I det senare fallet uppmanades industrierna att ges sina anställda ledigt vissa dagar för hugga i skogen.

Ett stort problem för den frivilliga vedhuggningen var bristen på verktyg. Länsarbetsnämnden hade 400 verktygssatser och det förslog inte på långa vägar. Arbetsförmedlingen hade dock fria händer att köpa in verktyg så fort det fanns några att tillgå.

För att uppmuntra huggarna delades ett litet rockmärke i form yxa ut till alla. För 10 meter ved fick huggarna en bronsyxa, för 25 meter en silveryxa och för 100 en guldyxa. Vidare fick bäste huggaren i länet en olympiaresa i pris. På en del platser ställde lottakåren upp med förplägnad. På några plaster ordnades också underhållning.

Vid den första sammankomsten i Askersund undrade rektor Frendel om det var tillåtet att köpa upp massaved för husbehovsbränsle. Det blev ett blankt nej. Däremot var det tillåtet att köpa skog på rot, även om det inte var så lämpligt att hugga meterved av. Ett stort problem var hur huggarna skulle ta sig till den plats där veden skulle huggas upp. En del som hade anmält sig som frivilliga vedhuggare bodde långt från huggarplatsen. Problemet med transporter i Askersund löstes dock snabbt. Direktör Franzén på Askersundsverken ställde välvilligt en bil till huggarkommitténs förfogande.

Tidningsrubriker

Många askersundare ställde också upp och skänkte priser till huggarna. Direktör Karl Nilsson vid Trikåfabriken skänkte ett presentkort på 50 kronor. Askersunds köpmannaförening ville inte vara sämre utan skänkte tre presentkort värd 70 kronor styck. Men det var nog olympiaresan som lockade många energiska huggare. 1948 gick sommarolympiaden i London med stora svenska framgångar.

Eftersom det är så många som ägnar sig åt frivillig vedhuggning i dag, kanske det är dags med en liten organisation igen. Det behöver inte vara någon kommunal kommitté utan bara en liten förening där man kan dryfta vedhuggningens för –och nackdelar. Och lottakåren får gärna ställa upp med lite god förtäring om det skulle vara så. Själv myseldar jag bara lite ibland. Och veden som jag använder  är huggen när den kom till mej i en säck från Coop. Så jag är inte riktigt kvalificerad för att vara med i någon vedförening. Men det finns många andra som verklig uppfyller alla krav. Det är bara att ta en runda i villaområdena.

Och visst  är det trevligt  med fina vedhögar.  Jordvärme, bergvärme, och allt vad det nu  är kan aldrig konkurrera med en välplockad vedhög när det gäller skönhet.  Några andra värderingar  lägger jag inte på det hela.

Högt uppe på berget

Länk till hemsidan: ovedanielsson.se

September 2015Skapad av Ove Danielsson ons, september 16, 2015 17:16:56

”Högt uppe på berget finns ingen polis” lät texten i en populär schlager en gång i tiden. Det stämmer när det gäller Edöbergen utanför Askersund. Däremot finns ett ensamt hus på berget och då behövs det än så länge ingen polis. Allt är lugnt. Möjligen någon ordningsman som kollar den som slänger skräp på vändplanen högst upp på berget. Det verkar bökigt att ta sig dit upp för att slänga skräp. Många fler hus ska det bli på Edöbergen om planerna går i lås. Med lite tur får man utsikt både ut mot Vättern och Gransjön. Bryggorna till det nya bostadsområdet finns också på plats i Djupviken. Det blir spännande att följa utvecklingen på kommunens storsatsning vid Edöbergen. Helt klart.

Åmmebergsdrängen tog på sig skulden

Brott lönar sig inte har man alltid fått höra. Men det höll inte en dräng i Åmmeberg riktigt med om. Han blev faktiskt rik på sitt brott. Drängen tjänande hos en bonde i Kärra. Någon av bönderna hade stulit en kanna brännvin på bränneriet i Åmmeberg. Mot betalning tog drängen på sig brottet. Han fick avtjäna straffet på fängelset i Örebro för stölden han aldrig gjort. På fängelset träffade han en stortjuv som berättade för drängen att han skulle söka noga bredvid vägen i södra Lidabacken mot Långvägsgränsen när han kom ut. Där fanns en stor sten. Under stenen fanns en kopparkruka med en stor summa pengar som han stulit. Han uppmanade drängen att ta hand om pengarna, eftersom han själv satt inne på ett långt fängelsestraff. Han skulle inte ha någon nytta av pengarna under lång tid.

När drängen kom ut från fängelset sökte han upp platsen som stortjuven berättat om. Där fanns också krukan med pengar. En del av pengarna var av så stor sedelvalör att han hade svårt att växla in dem. En person som reste till Amerika fick mot viss ersättning ta med den största sedeln för växling och sedan sända tillbaka resten. Så blev det.

I samma berättelse som jag läst om Åmmeberg, handlade en del om verksamheten innan industridriften kom till bygden. Bönderna i Norra Kärra och angränsade byar tillverkade ost som de sålde för att få in pengar till kreatursskötsel. Sommartid kom det uppköpare på skutor från Jönköping som köpte upp ost, vilket lastades på skutor på Flyktsberget, Norra Kärra. Rävaberget i dag enligt åmmebergaren Anders Foglander Denna plats var hamnplats på den här tiden.

Kärrafjärden Åmmeberg. Gammal bild från Anders Foglander.

Golfklubbens anläggning i Åmmeberg. Bild Anders Foglander.

Vidare kan man läsa i de gamla klippen om att det dansades på logar under sommarmånaderna. Bergsmannen Sätter i Skalltorp var en duktig fiolspelare, som spelade vid många danser. Sätter var också en duktig snickare.

Två öar i Kärrafjärden hängde förr ihop och var endast en ö. Sjön hade frätt upp sundet mellan öarna så det blev två öar. När Claude Nocolin var chef för bolagets lantbruk lär han stensätta en del av Ulvöns stränder för att förhindra sjön att äta upp ön.

Min tidningskrönika

 

Krönika från söndagstidningen

Efter drygt 30 år inom journalistyrket har det varit en del föreningar som hört av sig och vill att jag skulle komma och berätta om mitt gamla yrkesliv. Det är ju trevligt, även om jag ibland har funderat över om jag har något intressant att berätta. Vad vill folk veta? Som aktiv journalist ställde jag aldrig upp. Tyckte inte riktigt att det passade ihop jobbet. Var sak har sin tid brukar det heta.

Som journalist kunde jag gömma min blyghet och osäkerhet bakom ett block och kamera. Skulle jag vara blyg, ja tro det om ni vill. Jag hade inte med någon tung ryggsäck med självförtroende hemifrån, så jag får skylla på min bakgrund. Men jag har nu hunnit med att tala både med prinsar, statsministrar och massor av landshövdingar förstås. För att inte tala om allt ”vanligt” folk. Den nuvarande landshövding Maria Larsson, har jag träffat flera gånger när hon var politiker. En hygglig kvinna. Det var aldrig varit problem i jobbet att tala med folk, men att stå och tala inför hundratals personer är en annan sak. Jag har själv suttit och lyssnat på ett antal sega föreläsare som hållit på i timmar, men som borde ha avslutat efter en kvart. Har varit rädd för att bli en sådan seg gubbe eller tant. Men har också lyssnat på många fantastiska föreläsare där det varit ett rent nöje att sitta och lyssna på.

Vi är nu två gamla kompisar, Leif Linus och jag, som slagit oss ihop när det gäller föreläsningar och bildvisningar. Även när det gäller bloggar. Och det har gått skapligt. Ingen har kastat tomater eller ägg på oss, men så föreläser vi också för trevliga och vänliga människor. Linus som är en gammal brevbärare har alla gårdsnummer i stan väl programmerade i sitt huvud. Som en liten hårddisk. Han har också fantastiskt bildarkiv som vi har nytta av på våra föreläsningar. Och inte nog med det. Han har ordning på bilderna till skillnad från mej. Jag får ständigt leta efter bilder och klipp. Men jag har blivit bättre med åren om jag får skryta lite. Mina barnbarn brukar säga att jag måste ska skaffa mej ett register. Min motfråga har alltid varit då: vem ska föra in uppgifterna i registret? Det är just det som är problemet. Har alltid varit lite avundsjuk på folk som har ordning och reda på allt.

Leif Linus

Jag brukar börja med att visa ett antal bilder som jag berättar till. Sedan fortsätter Leif Linus med en film. Det brukar ta 45 minuter. Det här är ingen marknadsföringsblogg utan bara lite information hur det brukar gå till på våra möten. Någon brukar fråga ibland.