Min tidningskrönika

Kräftfisket och kräftskivorna avlöser varandra vid den här årstiden. I år har fiskevårdsföreningen arrangerat fiskekväller i och runt hamnområdet främst då för medlemmarna. Det har varit ont om kräftor inne i hamnområdet under några år, men vad jag förstår har det blivit bättre nu. Men det är inte allt antalet fångade kräftor som är det viktigaste. Mysfaktorn att fånga kräftorna och allt som hör till är nog lika stor.

Vore jag en djuptänkande skribent och ville ta i lite, skulle jag skriva att min barndoms somrar är präglad av kräftfiske men det vore inte helt sant. Under någon månad varje år handlade det ändå mycket om kräftfiske uppväxt vid kanten av Gårdsjön som jag är. I sjön fanns det gott om flodkräftor. Beståndet fanns kvar ganska länge. Vad jag förstår finns det nu ganska gott om signalkräftor i min barndoms sjö. Kräftor som EU vill utrota.

Familjens eget kräftfiske var begränsat men det skulle ändå fiskas till något liten fest. Mitt eget intresse för fiske har aldrig varit något att skryta med. Var mera intresserad av idrott. Många var dock intresserade av att komma och fiska. Vi fiskade bara till husbehov. Normalt så användes mört till bete som vi fiskat upp. Man skulle inte ta beten från andra sjöar som hade drabbats av pest. Det fanns dock fantastiska teorier om vilka beten som skulle locka in kräftorna i burarna. Något udda var en som ville använda hönskött doppat i terpentin. Enligt honom skulle det betet leda till invasion av burarna. Vad jag minns kom aldrig teorin att användas i praktiken. Abborre som bete var ingen höjdare menade många. Köttet var för mörkt.

Kräftfesten ska börja

Ett annat problem hemma som vi brottades med i samband med kräftfisket var kokningen av de små skaldjuren. Det var svårt att få någon att tömma i de levande djuren i kokhett vatten. Ingen rolig uppgift. Men det gick att blunda eller använda riktigt mörka solglasögon, så man slapp se eländet. När allt var färdigt var den otäcka kokningen glömd. Och de färgade lamporna mellan de stora pilträden vid sjön gav också den rätta stämningen.

Kräftfesten slut

På senare år har det ofta varit bråk i samband med kräftfisket i Vättern. Det har handlat om tjuvfiske och slagsmål. Så var det aldrig hemma vid Gårdsjön. Där var det mera verbala bråk. Vid något tillfälle skrev jag att beståndet i sjön säkert skulle räcka till en kräfta åt alla. Det skulle jag inte ha gjort. Jag som var uppväxt vid sjön borde veta bättre fick jag höra.

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.