Krönika från Nerikes -Allehanda

 

Ove krönika001

Semesterplaneringen är klar för de flesta som jobbar. Stugor och resor är bokade kan man förmoda. Allt ska stämma med övriga familjen. Så höll jag också på när jag jobbade. Träffade för övrigt en som tyckte att själva planeringen hemma vid köksbordet på vinter var det bästa. Resan med familjen kunde han avstå. Så långt gick aldrig jag. Tyckte det var roligt att följa med. Det lustiga var jag fortsatte med planeringen något år efter pensioneringen, tills jag kom på att vi kunde åka när som helst.

När ungarna var små tältade vi ibland, men det var inget för mej. Tycker inte att man ligger bekvämt i tält. Senare övergick vi till vandrarhemsturnéer . Det var både trevligt och billigt.

En gång försökte jag hyra ett rum i Askersund hos en äldre dam som hade haft stället ganska länge. Det handlade om ett reportage hur det var att bo på ”Resande&Rum” på hemorten. Hon var minst sagt skeptisk till min förfrågan. Jag blev nekad trots flera försök. ”Du bor i stan, så det är bättre att du går hem och lägger dej och inte kostar ut pengar på att hyra ett rum”, blev svaret hela tiden. Min förklaring att tidningen betalade hjälpte inte. Vi fick ta in på Lerbäcks hotell istället.

Många reser till något varmare land för att inte riskera regn och rusk. Innan mitt mörka hår och skägg hade övergått till grått hade jag alltid besvär med tullen på resor utanför Sverige. De hade förutfattade meningar om hur en smugglare såg ut. Han skulle vara mörk och ha skägg. Precis som jag på den tiden. Vet inte hur många gånger jag blivit stoppad och fått plocka upp alla saker ur resväskor som varit noga packade, för att sedan få trycka ner alla prylar igen. En period jobbade jag på ett glasbruk i Holland. Varje gång både hem och dit blev jag stoppad. Vågade inte ta med en pilsner extra med risk för att jag skulle åka fast.

Vid en resa till Kreta hamnade jag intill en man som var helt övertygad om jag skulle hem till familjen i Grekland. Precis som han. Det gick inte att övertyga honom om att jag skulle på semester och var svensk. Mina argument möttes bara av ett ”ja-ja” med ett leende. Ett annat semesterminne är från den lilla fina ön Ven. För att slippa störningar när jag skulle sova hade jag fått öronproppar av en person. Tyvärr var det inte helt fräscha. En propp fastnade i örat och det ledde till att jag fick uppsöka vårdcentralen på ön. Sköterska skrattade och frågade om hur det gått till. Kommer inte ihåg hur jag tog mej ur det hela. Har för mej att min förklaring var att jag hade snubblat och landat med örat mot en kommod. Minns inte riktigt.

 

 

 

Publicerat av

alicegatan

OVE DANIELSSON Arbetade på Nerikes-Allehanda som journalist i 30 år. Är numera pensionär, men har fortsatt skriva och fotografera till bloggar, krönikor i NA och till andra tidskrifter. I våras var jag med om att ge ut en Askersundsbok tillsammans med fotograf Ulla-Britt Jonsson. Till min glädje ledde mitt skrivande och fotograferande till att jag tilldelades kommunens Kulturpris år 2012, nominerad av askersundare som följt mej genom åren. Det blev en stor glad överraskning för mej. Jag är uppväxt i Askersund och har prövat på en del andra yrken innan jag blev journalist. De första åren i yrket skrev jag enbart sport och det var naturligt efter som jag själv varit aktiv i olika sporter. Större delen av mitt yrkesliv arbetade jag annars som allmänreporter, där också fotografering var ett naturligt inslag.